Syftet med studien är att belysa teaterlärares erfarenheter av att undervisa i teater med grupper som talar teckenspråk. Studien har som mål att besvara frågeställningarna: Vilka anpassningar gör teaterlärare inför och under teaterundervisningen med grupper som talar teckenspråk? På vilka sätt beskriver teaterlärare samspelet mellan teater och teckenspråk i det kroppsligt gestaltande arbetet i undervisningen? Arbetet med studien har genomförts med hjälp av kvalitativ metod i form av intervjuer med tre teaterlärare. Dessa lärare har olika erfarenheter i att undervisa i teater med teckenspråkstalande elever då de tre bland annat har olika kunskaper i att prata teckenspråk. Analysen av insamlad data gjordes med inspiration av tematisk analys och bearbetades med hjälp av de tre centrala begreppen interaktion, framställning och erfarenhet samt med teoretisk utgångspunkt i den didaktiska triangeln. Genom analysen med inspiration av tematisk analys togs dessa tre huvudteman fram till resultatet: Teaterläraren och dövkulturen, Hur man anpassar undervisningen samt Teckenspråkstalandes gestaltande med kroppen. I resultatet framkom det först och främst att läraren bör ha kunskap om dövkulturen. Det framkom även att undervisning i teater med teckenspråkstalande och hörselnedsatta kräver anpassningar så som att göra inlärningen visuell i stället för ljudlig och att som lärare vara tydlig i exempelvis vem som talar. Det har även framkommit att teckenspråkstalande ofta har ett försprång när det kommer till att gestalta med kroppen eftersom det sker naturligt i deras språk.

Vi ville i detta arbete undersöka olika uppfattningar av begreppen drama och teater, samt om det kan finnas någon praktisk skillnad i praktiken. Det har sedan antiken pågått en debatt kring begreppen, men ändock finns det, vad vi kunnat se, väldigt lite skrivet. Vi har gjort en kort presentation av denna debatt och av vilka försök till definitioner av drama respektive teater man kan finna i litteratur idag. I vår undersökning använde vi metoderna kvalitativ intervju och observationer. Vi valde att intervjua två utbildade dramapedagoger, samt observera några av deras sammankomster. För att fördjupa vår undersökning och få ta del av fler uppfattningar kring drama och teater valde vi att även skicka ut e-postförfrågningar till ett antal personer verksamma inom drama och teater. Uppfattningarna kring begreppen drama och teater skiljde sig vitt åt, denna skillnad blev dock inte lika tydlig i praktiken. Vi kom fram till att definitionerna av drama och teater är diffusa och därigenom även gränserna mellan vad som räknas som drama och teater i praktiken. Vi anser att det för oss är omöjligt att definiera begreppen, möjliga förklaringar är dock att drama främst används i personlighets- och grupputvecklande syfte medan teater främst har siktet inställt på en konstnärlig slutprodukt.

Syftet med denna studie är att undersöka teaterpedagogers förutsättningar att arbeta med scenografi i teaterundervisning på kulturskola. Det empiriska materialet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer och har analyserats med hjälp av handlingsutrymme i olika former. Denna studie har kommit fram till att teaterpedagogers handlingsutrymme att arbeta med scenografi varierar stort och är kopplat till hur respektive teaterpedagog tolkar sitt eget handlingsutrymme. Flertal hinder och möjligheter lyfts berörande tid, lokaler, scennärvaro, handhavandet av scenografi samt scenografins syfte och samspel med andra uttrycksområden inom teater. Beroende på enskild teaterpedagog och dennes handlingsutrymme tycks scenografins roll i undervisningen variera.

Syftet med studien är att belysa hur teaterlärare på gymnasiet resonerar kring gruppsammansättning i teaterundervisningen. Studien är en kvalitativ intervjustudie där fyra teaterlärare vid fyra olika gymnasieskolor intervjuats. En modell om olika lärarroller vid arbete med grupparbete har utvecklats för att passa studien och används som teoretisk utgångspunkt. Resultatet av studien visar att teaterlärarnas arbete med gruppsammansättning beskrivs som en slags erfarenhetsbaserad kunskap eller en slags osynlig kunskap som grundar sig i deras erfarenheter av att vara lärare och deras kunskaper om eleverna de undervisar. När det kommer till lärarnas didaktiska överväganden vid gruppsammansättning visar det sig att de främst handlar om elevernas ambitions- och prestationsnivå och elevernas relation till varandra. Det visar sig även att de erfarenheter lärarna har om elevers lärande i olika former av gruppsammansättning handlar om att elevers lärande utvecklas i homogena och heterogena grupper samt grupper där det i början finns ett motstånd. I resultatet och analysen visar det sig att lärarna pendlar mellan att använda de olika lärarrollerna när de arbetar med gruppsammansättning.

No description available.

Studien undersöker vilka möjligheter och utmaningar teaterpedagoger identifierar i teaterundervisningen för etniskt heterogena elevgrupper, samt hur de gör för att främja en inkluderande undervisningsmiljö. Genom semistrukturerade intervjuer med teaterpedagoger från olika kulturskolor i Sverige, samt användning av tematisk analysmetod, framgår det i studien att elevernas unika erfarenheter och referensramar erbjuder flera möjligheter inom undervisningen, särskilt inom historieberättande och gestaltning. Studien identifierar även att teaterpedagogerna upplever en osäkerhet kring hur de bör agera i situationer med kränkande antydningar mot personer med olika etniskt ursprung. Pedagogernas osäkerhet tolkas som en följd av att lärare och elever har olika referensramar, vilket skapar utmaningar för pedagogen i att behålla ett interkulturellt förhållningssätt. Pedagogerna betonar däremot vikten av att anpassa förhållningssättet gentemot etniskt heterogena elevgrupper, men att det inte bör missbrukas på ett sätt som leder till särbehandling. Teaterpedagogerna framhåller vikten av aktiv kommunikation med eleverna som ett medel för att hantera dessa situationer.

Syftet med uppsatsen är att undersöka fenomenet lustfyllt lärande, som det upplevs av eleverna, i en dramapedagogisk föreställningsprocess. Undersökningen är fenomenologisk med fokus på elevernas emotionella upplevelse. Fenomenet lustfyllt lärande beskrivs utifrån tre aspekter: elevernas perspektiv, gruppens betydelse samt pedagogens betydelse. Metoden som används är fokusgrupp där fyra ungdomar, som både är elever och ungdomsledare på en kulturskola, deltagit. Det analyserade resultatet beskriver vad eleverna upplever som lustfyllt i arbetet mot en föreställning men visar också vilka utmaningar som finns samt vilka förutsättningar som krävs för att ett lustfyllt lärande ska infinna sig. Slutsatsen blir att huvudansvaret för det lustfyllda lärandet ligger hos pedagogen, men delas även av grupp och individ. Det som gör den dramapedagogiska föreställningsprocessen lustfylld för dessa elever är möjligheten att kliva in i en gränslös värld där de kan vara vem de vill. Dessutom ses olikheter i denna kontext som en positiv resurs och alla deltagare behövs då alla fyller en funktion, vilket skapar en känsla av meningsfullhet.

The background for this study is the immediate readjustment to distance work for drama- and theatrepedagocial-education due to the Covid-19 pandemic during the spring of 2020. Central for these educations is the focus on interplay, aesthetic processes, leadership and physical embodiment, which heavily relies on interaction together with the group in a common physical space. Because of this, the educations were introduced to several challenges when the classroom was replaced with a digital room.   In this study, I have researched teacher’s perceptions of challenges and opportunities’ in regards to distance education through a phenomenographic approach. The empirical data for this study have been gathered through 8 in-depths interviews with teachers at drama- and theaterpedagocial educations in Sweden.   The result shows that the teachers in this study perceive the conditions to operate full time drama- and theatrepedagocial-education on distance are limited. The reasons for this is that the teachers experience essential moments in the education, especially physical embodiment and leadership training, as limiting. However, the teacher describe that they have learned a lot from distance teaching and that they perceive opportunities with some elements of distant teaching.   Opportunities with distant education that the teachers present are the ability to include participants on a digital platform that for different reasons cannot participate in the classroom. The experience of distance work has created possibilities to invite guest lecturers from around the world through a link. Teachers also perceive possibilities to keep in contact with student groups that are spread out in different geographical locations during longer internship periods.   Difficulties with distance education are teacher perceptions of digital education being tiresome for both teachers and students, since energy and focus disappear in distance work. The teachers in this study describe great difficulties with communication in distance education, that group processes come to a halt and that unity deteriorates. The result shows that the teachers experience that participant’s situation becomes vulnerable and uncertain, and that teachers perceive a great loneliness within participants in the distant situation. The result also shows that learning becomes more traditional and the role as a teacher becomes more controlling and relationships between teacher and student becomes more distant. / Bakgrunden till den här studien är den omedelbara omställningen till distansarbete för drama- och teaterpedagogutbildningarna på grund av Covid -19 våren 2020. Centralt i dessa utbildningar är att fokus ligger på samspel, estetiska processer, ledarskap och fysisk gestaltning, vilka i stor del bygger på att undervisningen sker tillsammans med gruppen i samma rum. Därför ställdes utbildningarna inför en hel del utmaningar när klassrummet byttes ut mot ett digitalt rum.  I den här studien har jag med fenomenografisk ansats undersökt lärares uppfattningar om möjligheter och svårigheter med distansundervisning. Studiens empiriska underlag har hämtats från intervjuer med 8 lärare vid drama- och teaterpedagogutbildningar i Sverige. Studien resulterade i ett utfallsrum med 4 beskrivningskategorier: Drama på distans som:  luckor i fundamentet, trubbiga verktyg, separerade arbetsytor, och ny design. Resultatet visar att lärarna i denna studie uppfattar att förutsättningarna för att bedriva drama- och teaterpedagogutbildningar som heltidsstudier på distans som begränsande. Anledningen till detta är att grundläggande moment i utbildningarna, som gemensamt fysiskt gestaltande och ledarskapsträning, är svåra att genomföra. Däremot beskriver lärarna att de fått med sig en hel del ny kunskap och erfarenhet av distansarbetet och ser möjligheter med att använda sig av vissa moment i utbildningarna på distans.  Möjligheter med distansarbete som lärarna i studien pekar på är att det går att inkludera deltagare, som av olika anledningar inte kan närvara i klassrummet, genom att ha med dem på en digital platta. Erfarenheten av distansarbete har även skapat förutsättningar för att bjuda in gästföreläsare från hela världen via länk. Lärarna uppfattar dessutom att det finns möjligheter att hålla kontakt med studentgrupperna då dessa befinner sig utspridda på olika platser för längre praktikperioder.  Svårigheter med distansarbete enligt studien är att lärarna uppfattar det digitala arbetet som tröttande för såväl lärare som studenter. Kommunikationen försvåras, grupprocesser avstannar och sammanhållning deltagarna emellan försämras. Deltagarnas situation blir utsatt och osäker och att lärarna uppfattade en stor ensamhet hos deltagarna i den distanserade situationen. Resultatet visade även på att vid distansarbete blir lärandet mer traditionellt och förmedlande, lärarrollen mer styrande och relationen mellan lärare och student mer distanserad.