The purpose of this study was to investigate perceptions and experiences of compassion fatigue that exist among social workers who work with the investigative work of unaccompanied children and adolescents. The study further investigated their experiences of preventive and counteracting actions. In this qualitative study, interviews were conducted with six social workers who worked with unaccompanied children and adolescents. The results show that social workers have experiences of compassion fatigue. There are many descriptions of burnout syndrome, and a few descriptions of secondary traumatic stress. The results also show that social workers have many ideas about how to prevent or counteract compassion fatigue, both with ideas in the form of self-care or ideas about organizational changes. / Syftet med studien var att undersöka vilka upplevelser och erfarenheter av compassion fatigue som finns bland socialsekreterare som arbetar med utredningsarbete av ensamkommande barn och ungdomar. I studien undersöktes också deras upplevelser av förebyggande eller motverkande åtgärder. Studien är kvalitativ och sex socialsekreterare som arbetar med ensamkommande barn och ungdomar intervjuades. Resultatet visar att socialsekreterarna har upplevelser och erfarenheter av compassion fatigue. Det finns många beskrivningar av utmattningssyndrom, och ett fåtal beskrivningar av sekundär traumatisk stress. Resultatet visar också att socialsekreterarna har många tankar om hur man förebygger eller motverkar compassion fatigue, både i form av egenvård eller idéer om organisatoriska förändringar.

Syfte och frågeställningar Syftet var att undersöka om psykisk ohälsa var mindre förekommande hos fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld, jämfört med ej fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld. Frågeställningarna var; för grupperna fysiskt aktiva kvinnor och ej fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld skiljde sig (1) grad och symtom av Post traumatiskt stress syndrom (PTSD)? (2) grad och symtom av depression? (3) grad och symtom av stress? Metod Urvalet var 97 kvinnor som erfarit intimt partnervåld. Kvinnojourer kontaktades via mail och stödgrupper för våld i nära relationer kontaktades på Facebook. Data samlades in via en digital anonym enkät som innefattade tre validerade enkäter; PCL-5 för PTSD, MADRS-S för depression och PSS-10 för stress, samt fem egenkonstruerade frågor och två utav Socialstyrelsens indikatorfrågor om fysisk aktivitet. Grupperna fysiskt aktiva och ej fysiskt aktiva analyserades. Graden av PTSD, depression och stress utvärderades ifrån totalpoängen på PCL-5, MADRS-S och PSS-10. Symtomen utvärderades utifrån de enskilda frågorna. Resultat Medelvärdet på PCL-5 för fysiskt aktiva var 39.3, och 44.9 för ej fysiskt aktiva (p=0.14). Medelvärdet på MADRS-S var 20.2 för fysiskt aktiva, och 22.1 för ej fysiskt aktiva (p=0.43). Båda medelvärdena klassades som “hög sannolikhet för egentlig depression om tillståndet varat mer än två veckor” enligt gränsvärden. Medelvärdet för fysiskt aktiva på PSS-10 var 22.1, och 23 för ej fysiskt aktiva (p=0.53). Tre symtom visade signifikanta skillnader mellan grupperna, mindre symtom rapporterades av de fysiskt aktiva kvinnorna. Symtomen för PTSD var; “problem att minnas den stressfulla upplevelsen” (p=<0.02) och “förlust av intresse i aktiviteter som du brukade njuta av” (p=<0.05). För stress var symtomet; “känt att du var oförmögen att kontrollera de viktiga sakerna i ditt liv” (p=<0.05). Slutsats Graden av PTSD, depression och stress skiljde sig inte hos fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld, jämfört med ej fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld. P-värdet var 0.14 på PCL-5, två frågor hade signifikant skillnad och skillnaden mellan medelvärdena var större än MADRS-S och PSS-10. Den psykiska sjukdom som var närmast att påvisa signifikant skillnad var PTSD, där fysiskt aktiva hade lägre medelvärde.

Bakgrund: Personalen är den viktigaste tillgången inom vården och därför är det viktigt att de får det stöd som de behöver för att undvika stress och psykisk utmattning. Personal som arbetar i arbetsmiljöer där kritiska och traumatiska händelser uppstår löper en större risk att drabbas av psykisk ohälsa i form av utbrändhet, depressioner samt stress och även posttraumatisk stressyndrom (PTSD). Personalstöd har visat sig leda till såväl lägre sjukfrånvaro som mindre personalomsättning. Det finns olika former av personalstöd, ute i verksamheterna används oftast kamratstöd, avlastningssamtal och debriefing. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka förekomst av riktlinjer samt att beskriva dess innehåll för personalstöd efter kritiska och traumatiska händelser på ett antal anestesiavdelningar i Sverige. Metod: Metoden som användes var av kvantitativ och kvalitativ ansats och analysen genomfördes med manifest innehållsanalys. Resultat: 28 frågeformulär skickades ut, av dessa erhölls fjorton svar och sju utav dessa hade avdelningsspecifika riktlinjer för personalstöd. Riktlinjerna granskades och tre kategorier urskiljdes; syfte och mål med riktlinjerna, förebygga och stödja samt arbetsmiljö. De stödåtgärder som framkom var avlastningssamtal, debriefing, krisstöd, enskilt krisstöd, ceremonier samt emotionellt stöd och eftersnack. Avlastningssamtal var den vanligaste stödåtgärden. Slutsats: Ungefär hälften av de anestesiavdelningarna som erhöll frågeformulär valde att inte medverka i studien. Endast sju anestesiavdelningar av de som medverkade hade riktlinjer trots att lagar och föreskrifter säger att arbetsgivaren ska tillhandahålla riktlinjer för personalstöd. Klinisk betydelse: Förhoppningen är att denna studie ska vara ett stöd för verksamheter vid utformning av riktlinjer samt vid uppdatering av befintliga riktlinjer för personalstöd efter kritiska och traumatiska händelser. / Background: The personnel are the most important asset in health care and it is therefore important that they receive the support they need to avoid stress and mental fatigue. Personnel which works in environments where critical and traumatic events occur is at a higher risk of mental illness in form of burnout, depression, stress and also post-traumatic stress disorder (PTSD). Support to personnel has been found to contribute both to lower absenteeism as well as a lower personnel turnover. There are various forms of personnel support, the most commonly used types within operations are co-worker support, relief conversations and debriefing. Aim: The aim of this survey was to investigate the presence of guidelines and its contents for personnel support after critical and traumatic events in a number of anesthesia departments in Sweden Method: The method used was quantitative and qualitative approach, and the analysis was performed with manifest content analyze. Result: 28 questionnaires were sent out, of these were fourteen responses received and seven of these had guidelines for personnel support. The guidelines were reviewed and three categories were distinguished; purpose and goals of the guidelines, prevention and support, and work environment. Support methods that emerged was relief conversations, debriefing, crisis support, individual crisis support, ceremonies, emotional support and after talk. Relief conversations were found to be the most common method. Conclusion: Approximately half of the anesthesia departments that received questionnaires decided to don’t participate in the study. Only seven anesthesia departments of those who participated had guidelines, despite the fact that laws and regulations say that the employer shall provide guidelines for personnel support. Clinical significance: It is wished that this study will provide support for activities when developing guidelines, and also when updating already existing guidelines for personnel support after critical and traumatic events.

Sekundär traumatisk stress är ett problem inom socialt arbete. Begränsad forskning finnsangående hur det skulle kunna förebyggas samt behandlas. Syftet med litteraturöversikten vardärför att sammanställa kunskapsläget av befintlig litteratur angående faktorer som förebyggersamt behandlar sekundär traumatisk stress hos socialarbetare. Studien avsåg även att undersökavilken effekt faktorerna hade. Litteraturöversikten utgick från metodiken av en scoping review.Datamaterialet bestod av 15 vetenskapliga artiklar. Samtliga artiklar analyserades medinnehållsanalys, ytterligare gjordes en narrativ sammanställning av de kvantitativa artiklarna.Resultatet visar att individuella faktorer som att kunna hantera sina känslor i olika situationeroch sammanhang samt att utföra egenvård, är exempel på betydelsefulla förebyggande ochbehandlande faktorer. Regelbunden handledning samt stöd från chefer och medarbetare, ärexempel på organisatoriska faktorer som hade en betydande roll i det förebyggande ochbehandlande arbetet mot sekundär traumatisk stress. / The purpose of this study was to compile the state of knowledge in the existing literature aboutfactors that prevent and treat secondary traumatic stress in social workers. The study also aimedto investigate the effect of the factors. This literature review was based on the methodology ofa scoping review. The data was contained by 15 different scientific articles. All these articleswere analyzed by content analysis, and further there were a narrative compilation of thequantitative articles. The results of the study show individual factors like to be able to deal withtheir emotions in different kind of situations and contexts, and to perform selfcare, are someexamples of meaningful factors. Regular guidance and support from managers and other coworkersare some examples of important organizational factors in the prevention and treatingwork against secondary traumatic stress.

Sekundär traumatisk stress definieras som ett psykiskt tillstånd som uppstår när en individ berörs av en annan individs trauma. Syftet med föreliggande studie var attundersöka socialarbetares kunskap och erfarenheter av sekundär traumatisk stress bland familjehemsföräldrar. Därtill ämnade studien utforska vilken generell kunskap socialarbetare har om sekundär traumatisk stress, vilken förekomst av sekundär traumatisk stress som socialarbetare som arbetar med familjehem ansåg att det fannsbland familjehemsföräldrar samt vilka metoder och potentiella strategier socialarbetare har för att bemöta sekundär traumatisk stress bland familjehemsföräldrar. Studien har en kvantitativ ansats för att samla in data från socialarbetare i Värmlands och Örebro län. Studiens resultat visade att en majoritet av de tillfrågade socialarbetarna: (1) Var bekanta med termen sekundär traumatisk stress. (2) Ansåg att familjehemsföräldrar riskerade att drabbas av sekundär traumatisk stress. (3) Använde vissa strategier och metoder för att bemöta sekundär traumatisk stress hos familjehemsföräldrar, men att majoriteten saknade en empiriskt beprövad metod. / Secondary traumatic stress is defined as the emotional distress that occurs when an individual learns about another individual's trauma. The aim of this research was to investigate what knowledge and experiences social workers have about secondary traumatic stress among foster care parents. It also aims to explore what general knowledge social workers have about secondary traumatic stress, to what extent social workers perceive that secondary traumatic stress occurs among foster care parents and what methods and strategies social workers have for prevention and intervention. The research design uses a quantitative approach to collect data from social workers in the Swedish counties of Värmland and Örebro.The findings of the study were that most of the social workers in the study: (1) Were familiar with the term secondary traumatic stress. (2) Thought that foster care parents were at risk of being affected by secondary traumatic stress. (3) Used certain strategies and methods for prevention and intervention, but that the majority lacked an empirically tested and approved method.

Inledning: Behovet av traumabehandling till flyktingar har ökat. Psykoterapeuten blir vittne till berättelser som handlar om lidande, rädsla och smärta. Syftet med denna studie är att undersöka hur psykoterapeuter upplever sitt arbete med behandling av krigs- och tortyrskadade flyktingar. Frågeställningar: 1. Hur upplever psykoterapeuter arbetet med krigs- och tortyrskadade flyktingar? 2. Använder sig psykoterapeuter av bemästringsstrategier för att hantera sina upplevelser i arbetet med krigs- och tortyrskadade flyktingar? Om så är fallet, vilka? Metod: Kvalitativ metod med fenomenologisk, deskriptiv ansats valdes. Fem psykoterapeuter som arbetar med krigs- och tortyrskadade flyktingar intervjuades. Resultat: Studiens resultat har en manifest del och en latent del. ”Att pendla mellan vanmakt och skapande förändring” är ett tema som representerar det underliggande, latenta budskapet, d.v.s. det som sägs ”mellan raderna” och representerar den röda tråd som finns i samtliga intervjuer. Det manifesta resultatet visar att terapeuterna upplever sitt arbete som ett privilegium och som betungande. Terapeuterna använder medvetna bemästringsstrategier för att hantera känslomässig stress. Diskussion: Terapeuternas beskrivning av sitt arbete med krigs- och tortyrskadade stämmer väl överens med tidigare forskning. Terapeuternas upplevelse av sitt arbete kan förstås genom begreppen motöverföring, projektiv identifikation, vikarierande traumatisering, sekundär traumatisk stress och posttraumatic growth. / Introduction: The need for trauma treatment for refugees has increased. The psychotherapist testifies to stories that concern suffering, fear and pain. The purpose of this study is to investigate how psychotherapists experience their work in dealing with war and torture injured refugees. Research questions: How do psychotherapists experience the work of war and torture injured refugees? Are psychotherapists using coping strategies to handle their experiences in the work of war and torture-injured refugees? If so, which? Method: Qualitative method with phenomenological, descriptive approach was chosen. Five psychotherapists working with war and torture injured refugees were interviewed. Results: ”Oscillating between powerlessness and creative change" is a theme that represents the underlying latent message, what is said "between the lines" and represents the red thread found in all the interviews. The manifest results show that the therapists experience their work as a privilege and as burdensome. The therapists use conscious coping strategies to deal with emotional stress. Discussion: The therapists' description of their work on war and torture injured is in line with previous research. Therapists' experience of their work can be understood by the concepts of transference, projective identification, vicarious traumatization, secondary traumatic stress and posttraumatic growth.

Som yrkesverksam inom sociala arbeten möter professionella tragiska människoöden och traumatiska berättelser. Utifrån återkommande exponering för dessa berättelser kan den yrkesverksamma i längden själv riskera drabbas av traumasymptom. Detta kallas för sekundär traumatisering, vilket i sin tur kan leda till utbrändhet och sjukskrivning. Studien undersöker hur chefer inom sociala verksamheter i Sverige anser att deras organisation kan förebygga sekundär traumatisering bland deras medarbetare. Studien utgår ifrån en kvalitativ, induktiv ansats där sju chefer från olika kommuner intervjuats genom semistrukturerade intervjuer. Intervjupersonerna valdes utifrån ett målinriktat, bekvämlighets- och snöbollsurval. I genomförd innehållsanalys framkom tre kategorier gällande hur sekundär traumatisering kan förebyggas: genom kunskap, en planerad organisationsstruktur samt via en öppen organisationskultur. Resultatet har sedan diskuterats utifrån tidigare forskning samt ur ett chefsperspektiv på krav-kontroll-stödmodellen. Studien konkluderar att chefer kan förebygga sekundär traumatisering. För det första genom att skapa en planerad organisationsstruktur, vilken möjliggör kontroll och stöd för medarbetarna. För det andra genom att uppmuntra en god organisationskultur som bidrar till högt socialt stöd. För det tredje genom att öka kunskapen om sekundär traumatisering, vilket fungerar som ett skydd gentemot sekundär traumatisering. Dessutom dras slutsatsen att cheferna kan använda krav-kontroll-stödmodellen som ett verktyg i sitt förebyggande arbete mot sekundär traumatisering. / Professionals within social work encounter tragic human fates and traumatic stories. Due to recurring exposure of traumatic stories it is possible for professionals to risk suffering from trauma symptoms. This is called secondary traumatisation, which can result in burnout and sick leave. The thesis investigates how managers within the social sector in Sweden find that they can prevent secondary traumatisation among their employees. The study is based on a qualitative, inductive approach where interviews with seven managers from different municipalities where conducted. The interviewees were selected based on target sampling, convenience sampling, as well as snowball sampling. In the content analysis three categories regarding how secondary traumatisation can be prevented was discovered: through knowledge, a planned organisational structure and through an open organisational culture. The result has been discussed based on existing research as well as from a manager’s perspective on the demand-control-support model. The findings conclude that managers can prevent secondary traumatisation. Fist, by creating a planned organisational structure, which enable control and support for employees. Second, by encouraging a good organisational culture, which contribute to high social support. Third, employees receive a form of protection from secondary traumatisation by increasing knowledge about the subject. Furthermore, the findings also conclude that managers can use the demand-control-support model as a tool in preventing secondary traumatisation.

Introduktion: Under pandemins första våg av SARS-CoV-2 inverkade ett flertal faktorer på den vård och omvårdnad som gavs till kritiskt sjuka i covid-19. Intensivvårdssjuksköterskorna arbetade under ansträngda förhållanden och de anhöriga fick inte besöka avdelningarna, vilket lämnade patienterna i en utsatt position. Hur situationen påverkat och hanterats av de berörda kan ge information om hur intensivvården kan förbättras och vad som är viktigt att prioritera under svåra omständigheter. Syfte: Att beskriva patients och anhörigs erfarenheter av intensivvårdskrävande sjukdom till följd av Covid-19 och hur det påverkat dem efter sjukhustiden. Metod: En enskild instrumentell fallstudie med flera underenheter användes som metod, där semistrukturerade intervjuer analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två kategorier erhölls ur analysen: ”Inget var som vanligt” som visar hur insjuknandet och sjukhustiden var och upplevdes, samt ”Vägen tillbaka” som beskriver hur paret påverkats av sjukdomstiden i olika avseenden och hur de erfarit efterförloppet. Studien visar att den personcentrerade omvårdnaden blev lidande till följd av tids- och personalbrist samt frånvaro av anhörigkontakt mellan intensivvårdssjuksköterska och anhörig. Däremot skapades goda relationer mellan anhörig och ansvariga läkare med hjälp av digitala kommunikationsverktyg trots avsaknad av fysiska möten. Trots ett gott stöd från ansvariga läkare utvecklade anhörig psykiska besvär efter sjukhustiden, och en avsaknad av stöd i efterförloppet framkom. Slutsats: Tid och resurser avsatta för att både vård och omvårdnad ska kunna utföras med god kvalitet, och för att stärka ett personcentrerat förhållningssätt måste säkras vid speciellt krävande omständigheter. Det finns potential för användandet av digitala kommunikationsverktyg för att möjliggöra ett personcentrart förhållningssätt i situationer där anhöriga av olika anledningar inte fysiskt kan närvara på IVA, och detta bör utforskas ytterligare. Uppföljningen av patient och anhörig efter kritisk sjukdom bör också utvecklas och stärkas. Sammantaget skulle dessa faktorer kunna stärka det personcentrerade förhållningssättet, minska anhörigas stress, förbättra omvårdnadskvalitet för patienten samt minska psykiska symtom i efterförloppet.

Bakgrund: Att jobba i den stressfulla och komplexa miljö som tillhör intensiv- och akutsjukvårdens vardag har visat sig medföra större risker för att utveckla arbetsrelaterad stress och negativa känslomässiga reaktioner. En sjuksköterskas förmåga att hantera sina egna känslor påverkar direkt omvårdnaden och relationen till patienter och deras familjer. För att bibehålla en god psykisk hälsa och välbefinnande är det viktigt för sjuksköterskor att utveckla och använda effektiva strategier för att hantera negativa känslomässiga reaktioner efter svåra patientmöten på intensivvårdsavdelningar. Syfte: Syftet var att beskriva specialistsjuksköterskors strategier för att hantera negativa känslomässiga reaktioner efter svåra patientmöten på intensivvårdsavdelningar. Metod: Designen för arbetet gjordes som en kvalitativ studie med induktiv ansats. Sjutton specialistsjuksköterskor inom intensivvård och anestesi intervjuades med individuella semistrukturerade intervjuer. Metoden för att analysera data var kritisk incidentteknik. Resultat: Analysen av data resulterade i fem slutkategorier. Specialistsjuksköterkors strategier för att hantera negativa känslomässiga reaktioner innefattade; Att prata om händelsen med andra, Att ta stöd i varandra och hjälpas åt, Att tillåta sig att visa känslor och känna med patienten, Att strukturera upp arbetet, fokusera på vad som ska göras och lita på sin kompetens samt, Att utöva egenvård och ta hand om sig själv Slutsats: Att hantera negativa känslomässiga reaktioner efter svåra patientmöten på intensivvårdsavdelningar har visat att det är avgörande för att upprätthålla en hög nivå av arbetsprestation och professionalism. Studien ger en djupare förståelse för hur olika strategier kan användas för att sjuksköterskan ska behålla en god hälsa och kunna ge en god omvårdnad. En nyckelfaktor var att prata om händelsen och en önskan om större stöd och uppmärksamhet inom ämnet från både verksamheten och sjuksköterskeutbildningens håll.