Den 18 april 2012 anklagas mobiloperatören TeliaSonera av Uppdrag granskning för att samarbeta med diktaturer i Centralasien. Ambitionen med denna uppsats har varit att göra en retorisk analys av det försvar som TeliaSonera framställt i anslutning till anklagelserna. Jag har tagit avstamp i den klassiska retorikens teorier kring statuslära, den retoriska situationen samt kring ethosbegreppet och kombinerat dessa med apologiateorier för att studera anklagelse och försvar. Med hermeneutikens tolkningsmetod som grund har en närläsning gjorts av; Uppdrag gransknings reportage, en inspelad tv-intervju med TeliaSoneras kommunikationsdirektör samt ett pressmeddelande på företagets hemsida. Resultatet visar hur Uppdrag granskning har anklagat, hur TeliaSonera har försvarat sig och en diskussion har först kring huruvida företaget uppfyller de etiska krav litteraturen ställer på en apologia. En förhoppning har varit att öka förståelsen för hur några av de befintliga kategoria- och apologiateorierna kan appliceras på ett retoriskt objekt, samt hur retorik och kriskommunikation har betydelse för varandra.

Denna uppsats behandlar SVT:s Uppdrag granskning. Vi var intresserade av att titta närmare på detta program eftersom det har en särställning i Sverige som ett av de mest sedda samhällsprogrammen. Vi frågade oss vilken agendasättande roll Uppdrag granskning har i vårt samhälle och hur deras reportage utformas för att få genomslag och nå ut till publiken. Utnyttjar Uppdrag granskning sin särställning på bästa sätt för att informera och upplysa? Våra teorier har alltså mycket att göra med mediers agendasättande funktion. Vi har även tittat på angränsande teorier om ”moral panics”, och lutar oss samtidigt till viss del mot utvalda delar av nyhetsvärderingsteori. Vi har genomfört en kritisk diskursanalys (CDA) av två reportage av Uppdrag granskning. Det ena har fått stort genomslag i svensk tryckt press, medan det andra knappt har omnämnts. Vi ville studera hur redaktionen har arbetat för att utforma reportagen och påverka deras genomslag. Därför har vi tittat på bland annat användningen av dramaturgi och diskurs, samt hur avsnitten gestaltas för att tala till tittarna. För att komplettera vår undersökning har vi även tittat på vilket genomslag reportagen har fått i form av uppmärksamhet i svensk tryckt press. Vi har sedan sökt en förklaring av detta genomslag med hjälp av våra fynd från diskursanalysen samt parametrarna för nyhetsvärdering. När vi började vår analys upptäckte vi snabbt vissa skillnader mellan reportagen. Den tydligaste var att det reportage som fick störst genomslag också berörde ett ämne som var aktuellt och som är lätt att ta ställning till. Det förekom också tydliga symboler och metaforer som lätt kunde användas av andra medier för att skapa rubriker. Vi lade märke till att personer identifierades på olika sätt till följd av bland annat när och hur länge de förekom i reportaget samt hur reportrarna förhöll sig till dem. De ställde ledande frågor som resulterade i att vissa personer identifierades på ett sätt som tydligt passade in i en dramaturgisk modell: de goda och de onda. För att få genomslag i medierna framstår det som viktigt att en syndabock pekas ut, och gärna att denna är en enskild person, samt att reportaget innehåller tydliga symboler och metaforer och att konsumenten känner igen ämnet.

Vi har i denna studie analyserat hur Uppdrag granskning och Kalla fakta strukturerar och förmedlar granskande journalistik. Syftet är att med hjälp av en genreanalys öka förståelsen för hur programmen förhåller sig till sitt demokratiska uppdrag som ingår i genrens ideal, och därmed hur de uppfyller den demokratiska roll de fått samt tillskrivit sig själva. Genom att tillämpa ideologikritiskt perspektiv, myt och symbolisk makt har vi utforskat symbolers betydelse, maktens strukturer, ideologins inflytande och kanalernas intressen. Uppdrag granskning utmärker sig genom noggranna undersökningar, men brister ibland i ifrågasättande. De varierar sin stil och kombinerar medkänsla med professionalism, men visar tendenser att förenkla ämnen. Kalla fakta påvisar noggrannhet, men vissa granskningar saknar djupgående verifiering. De använder dramatiska element och formar narrativ utifrån ideologiska perspektiv. Resultaten utmanar båda programmens roll som objektiva granskare, där tendenser till förenkling, skapande av gemensamma fiender och undvikande av strukturell analys är bekymmersamma för deras demokratiska uppdrag. Uppdrag granskning och Kalla fakta kan inte säga sig helt uppfylla genrekraven för granskande journalistik, och nära skjuter ingen hare. / In this study, we have analyzed how Uppdrag granskning and Kalla fakta structure and convey investigative journalism. The purpose is to, through genre analysis, enhance understanding of how these programs relate to their democratic mission inherent in the genre's ideals, and thus, how they fulfill the democratic role they have been assigned and attributed to themselves. By applying an ideology-critical perspective, myth, and symbolic power, we have explored the significance of symbols, power structures, ideological influence, and channel interests. Uppdrag granskning distinguishes itself through meticulous investigations but occasionally lacks in questioning. They vary their style, combining compassion with professionalism, yet show tendencies to simplify subjects. Kalla fakta demonstrates precision, but some investigations lack in-depth verification. They employ dramatic elements and shape narratives based on ideological perspectives. The results challenge the role of both programs as objective scrutinizers, where trends of simplification, creation of common enemies, and avoidance of structural analysis are concerning for their democratic mission. Neither Uppdrag granskning nor Kalla fakta can claim to fully meet the genre requirements for investigative journalism. Close, but no cigar.

Som följd av mediernas felaktiga publiceringar av anklagelser mot Fredrik Virtanen under metoo-hösten 2017, gjorde Uppdrag granskning ett program där de granskade mediernaspubliceringar, som mötte stor kritik. Kritiken väckte vårt forskningsintresse för att genomföradenna studie. Syftet är att studera Uppdrag gransknings program “#metoo och FredrikVirtanen” med metoden MCDA för att ta reda på hur anklagelserna och de sociala aktörernablir representerade. Studiens vetenskapliga perspektiv grundas i genusteorin med fokus på hurkvinnor blir representerade vid sexualbrott. Tidigare forskning visar hur rape myths kommertill uttryck vid nyhetsrapportering av sexualbrott och det använder vi sedan för att sätta vårtresultat i relation till. Vi har utformat två frågeställningar för att reda på hurrepresentationerna i avsnittet ser ut. I analysen finner vi tecken på en orättvis representationav de sociala aktörerna. Däremot visar vårt resultat att Uppdrag granskning inte gör sigskyldiga till reproduktion av rape myths.

ABSTRACT This study is based on two reportages from the program Uppdrag granskning that have received a lot of attention in 2018 and have led to the highest number of claims to the Ministry of press, radio and television in Sweden. The main theme of the two reportages is men ́s sexual violence against women, thus approached from two different perspectives. Through using a Critical Discourse Analysis and intersectional theory the thesis examines how different bodies are given different spaces, what kind of feelings they provoke and how identity is constructed. It becomes evident that the perspective and how the perpetrator is described in the program depend on whether or not he is part of norm of whiteness. The study shows that Uppdrag granskning uses its discursive power to effect feelings in a way that normalizes sexism and racism. Through the hegemonic discourse that Uppdrag granskning creates, things that are unthinkable to say today become possible to say tomorrow. Keywords: Media, Discourses, Critical Discourse Analysis, Critical Whiteness Studies, Racism, Sexism, Uppdrag granskning

<p>Syfte: Att undersöka om man avseende på ett debatt- och ett granskande program verkligen kan påstå att vi idag har en sådan representativ offentlighet som Habermas talar om (se Val av Teori). </p><p>Det vill säga, att se hur den samhälleliga eliten presenterar sig själv och sin makt offentligt idag, </p><p>i ett debatt- och ett granskande program. </p><p>Frågeställning: Hur kan man konkret se att politiker och företagsledare med hjälp av en språklig och visuell retorik presenterar sig själva och sin makt i ett debattprogram och ett granskande program idag? Och vilka likheter/olikheter kan man då urskilja i den politiska självpresentationen mellan dessa program?</p><p>Val av Teori: Jürgen Habermas teori om återkomsten av den representativa offentligheten som handlar om att den moderna samhällseliten har återutvecklat en modern form av representation, som går ut på att presentera och representera sin makt inför folket och inte för folket.</p><p>Val av Empiri: Debattprogrammet ”Argument” på SVT 1 och SVT 24. </p><p>Det granskande programmet ”Uppdrag granskning” på SVT 1, SVT 24 och SVT Opinion.</p><p>Val av Metod: Den retoriska analysen, med ett semiotiskt förhållningssätt som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. (Semiotiken är i sin tur dock förankrad i hermeneutiken.) </p><p>Slutsats: Att politiker och företagsledare i ett debattprogram och ett granskande program presenterar sig själva och sin makt genom att tillämpa olika utstuderade tekniker som innefattar såväl den språkliga som visuella retoriken. På det språkliga planet kan dessa tekniker bland annat bestå i att använda upprepningar och betoningar, och att helt enkelt vara så vältalig som möjligt. På det visuella planet kan de dels handla om att framhäva sig själv med sitt utseende, dels om att understödja den språkliga retoriken med sitt kroppspråk. </p><p>Svaret på den andra frågan är att det inte finns några direkta likheter eller olikheter i den politiska självpresentationen mellan ett debattprogram och ett granskande program, då självpresentationen är personbunden. Däremot kan man finna tydliga likheter och olikheter mellan självpresentationens förutsättningar i dessa program.</p><p>Nyckelord: Argument, Uppdrag granskning, debattprogram, granskande program, </p><p>Jürgen Habermas, den offentliga sfären, representation, refeodalisering.</p>

Syfte: Att undersöka om man avseende på ett debatt- och ett granskande program verkligen kan påstå att vi idag har en sådan representativ offentlighet som Habermas talar om (se Val av Teori). Det vill säga, att se hur den samhälleliga eliten presenterar sig själv och sin makt offentligt idag, i ett debatt- och ett granskande program. Frågeställning: Hur kan man konkret se att politiker och företagsledare med hjälp av en språklig och visuell retorik presenterar sig själva och sin makt i ett debattprogram och ett granskande program idag? Och vilka likheter/olikheter kan man då urskilja i den politiska självpresentationen mellan dessa program? Val av Teori: Jürgen Habermas teori om återkomsten av den representativa offentligheten som handlar om att den moderna samhällseliten har återutvecklat en modern form av representation, som går ut på att presentera och representera sin makt inför folket och inte för folket. Val av Empiri: Debattprogrammet ”Argument” på SVT 1 och SVT 24. Det granskande programmet ”Uppdrag granskning” på SVT 1, SVT 24 och SVT Opinion. Val av Metod: Den retoriska analysen, med ett semiotiskt förhållningssätt som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. (Semiotiken är i sin tur dock förankrad i hermeneutiken.) Slutsats: Att politiker och företagsledare i ett debattprogram och ett granskande program presenterar sig själva och sin makt genom att tillämpa olika utstuderade tekniker som innefattar såväl den språkliga som visuella retoriken. På det språkliga planet kan dessa tekniker bland annat bestå i att använda upprepningar och betoningar, och att helt enkelt vara så vältalig som möjligt. På det visuella planet kan de dels handla om att framhäva sig själv med sitt utseende, dels om att understödja den språkliga retoriken med sitt kroppspråk. Svaret på den andra frågan är att det inte finns några direkta likheter eller olikheter i den politiska självpresentationen mellan ett debattprogram och ett granskande program, då självpresentationen är personbunden. Däremot kan man finna tydliga likheter och olikheter mellan självpresentationens förutsättningar i dessa program. Nyckelord: Argument, Uppdrag granskning, debattprogram, granskande program, Jürgen Habermas, den offentliga sfären, representation, refeodalisering.

No description available.

Syfte: Uppsatsens syfte är att undersöka hur den kris, som uppdagades i samband med tv-programmet Uppdrag gransknings inslag om fastighetsbolaget Norrporten, hanterades och kommunicerades externt. Metod: I studien har en metodtriangulering utförts genom att kombinera kvalitativ informantintervju, som utfördes med Norrportens informationschef, med kvalitativa textanalyser av de pressmeddelanden som publicerats i samband med krisen. Resultat: Studien visar att krishanteringen och kriskommunikationen fungerade bäst i fasen efter krisen. Krisarbetet före krisen bestod av förebyggande och förberedande aktiviteter såsom omvärldsbevakning, identifiering och att förekomma medier.Medarbetare, kunder och allmänheten informerades. Totalt publicerades tre pressmeddelanden som i huvudsak förnekar och hävdar företagets oskuld till den information som framkommit i Uppdrag granskning.Krisarbetet under krisen består av att kommunicera och vidta åtgärder. Regelverk tillsätts och omstruktureringar i företagets styrelse sker. Tre pressmeddelanden publiceras, varav ett av dem på Andra AP-fondens hemsida. Norrporten informerar om åtgärder som skall vidtas medan Andra AP- fonden ber om ursäkt, kritiserar och lovar förändring.Krisarbetet efter krisen består av att implementera de åtgärder man vidtagit och att informera allmänheten om dem. Under den här fasen finns ett stort fokus på attförmedla företagets nya ledord som handlar om måttfullhet. Man kommunicerar genom en kombination av kommunikationskanaler. Totalt publiceras tre pressmeddelanden.

<p>Hösten 2004 sändes i SVTs Uppdrag granskning ett reportage med rubriken "Lars Ohlys syn på demokrati". Därefter blossade en massmedial debatt upp, den så kallade kommunismdebatten. Både från partikamrater och andra politiker framfördes krav på att Lars Ohly skulle sluta kalla sig kommunist och året därpå gav han med sig. Men vad avsåg man i debatten egentligen med ordet kommunism? Min hypotes är att det rådde en semantisk konflikt i debatten, det vill säga en kamp om betydelsen hos ordet kommunism/kommunist.</p><p>I den här uppsatsen visar jag, genom att undersöka nyhetsartiklar och ledare ur svensk dagspress, att min hypotes stämmer. Jag för också, med utgångpunkt i teorier om det språkliga tecknets godtycklighet, en diskussion utifrån undersökningens resultat. Där resonerar jag bland annat kring de politiska konsekvenserna av att kommunism, som det verkar med hänseende till debattens utgång, inte längre kan användas som beteckning för 'drömmen om ett klasslöst samhälle'.</p>