<p>Vi befinner oss nu i en lågkonjunktur som innebär att många blir uppsagda från sina arbeten och den grupp som har drabbats hårdast i Sverige är arbetare inom den privata sektorn. Som en reaktion på den förändrade arbetsmarknaden har de företag som levererar omställningsprogram ökat explosionsartat.</p><p>I svåra tider ökar konkurrensen om arbeten och höga krav ställs på den arbetssökandes förmåga att marknadsföra sig själv. Omställningsföretagen arbetar med att hjälpa dem som blivit uppsagda på grund av arbetsbrist att finna ny sysselsättning, detta gör de med hjälp av jobbcoacher. Omställningsprogram och jobbcoaching är ett nytt fenomen och det finns därmed ett behov av forskning på området.</p><p>Syftet med arbetet är att studera ett omställningsprogram vars avsikt är att coacha människor som mist sin anställning till att få ny sysselsättning. Studien görs på ett företag som levererar omställningsprogram och belyser hur de människor som befinner sig i programmet upplever det under tiden det pågår. För att uppnå syftet har telefonintervjuer med tjugo deltagare i omställningsprogrammet genomförts.</p><p>Coacherna hjälper deltagarna att själva inse sin potential och detta gör de genom att, likt Sokrates, ställa frågor som får individen att plocka fram alla de egenskaper och färdighetersom kan vara till nytta i en anställning. Deltagarna får hjälp med att skriva CV vilket uppskattas då det idag är hög konkurrans på arbetsmarknaden.</p><p>Deltagarna är sammantaget positiva till programmet vilket dels kan bero på att programmet kanske är väl planerat och genomförs på ett framgångsrikt sätt. Det är även troligt att en bidragande orsak till omdömet är att deltagarna inte hade några förväntningar på programmet.De har blivit uppsagda och är inställda på att själva ta sig an sin situation. De förändringsförslag som deltagarna fört fram i intervjuerna rör tidpunkten för informationsmötet samt önskemål om workshop angående vidare studier. Det faktum att de känner glädje över att de har en coach som hjälper dem och faktiskt ser dem går hand i hand med vad som visats i forskning från 1930 talet.</p>

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Uppsatsen behandlar svenska bankers möjlighet att säga upp en näringsidkares kreditsavtal till förtidig betalning och vid en tidpunkt som bestäms av banken. Uppsatsen behandlar utifrån Storbankens kreditavtal samt rättspraxis, på vilka grunder en bank kan säga upp ett kreditavtal samt vilka konsekvenser som kan uppstå för ett företag som får sina krediter uppsagda.</p><p>En banks rätt att säga upp ett kreditavtal motiveras ofta med att, en bank ska hålla nere kreditrisker för att skydda sina och kundernas pengar. Detta är förståligt och bra för de som investerar i bankens olika placerings alternativ eller endast har pengar på ett sparkonto, men det kan inte anses vara lika bra för de som har lån i samma bank. En näringsidkare som hamnat i en svår ekonomisk situation och kan ha svårt att komma ut ur den blir lätt en kreditrisk för banken. Skulle följden bli att företagets krediter blir uppsagda till full betalning kan en av konsekvenserna bli att företaget även kommer hamnar på obestånd. Sett till den avtalspunkt som har varit förmål för denna undersökning är det viktigt att företaget betalar sina räkningar till banken, ser till att värdet på säkerheten inte minskar allt för drastigt samt försöker att inte få ett allt för negativt kassaflöde genom att till exempel minska kostnader.</p><p>Att gå till en domstol för att hävda avtalasbrott resulterar, sett till rättsfallen i uppsatsen, endast i ökade kostnader i form av av rättegångskostnader för företaget och ytterligare en seger till banken. Eftersom banken anses ha agerat rätt då uppsägningen genomfördes sett till det kreditavtal som är bindande mellan parternaI början av uppsatsen nämdes det att en bank inte behöver ha en sakligt grund för en uppsägning utan att det räcker med en skälig misstanke att låntagaren inte kommer att fullgöra sina förpliktelser eller att säkerheten inte längre är betryggande. Av undersökningen kan slutsatsen dras att en bank inte behöver ha ett stark bevis för att säga upp ett kreditavtal, då det enligt rättspraxis till exempel räcker med en misstanke om ett minskat värde på en säkerhet.</p>

Sammanfattning Uppsatsen behandlar svenska bankers möjlighet att säga upp en näringsidkares kreditsavtal till förtidig betalning och vid en tidpunkt som bestäms av banken. Uppsatsen behandlar utifrån Storbankens kreditavtal samt rättspraxis, på vilka grunder en bank kan säga upp ett kreditavtal samt vilka konsekvenser som kan uppstå för ett företag som får sina krediter uppsagda. En banks rätt att säga upp ett kreditavtal motiveras ofta med att, en bank ska hålla nere kreditrisker för att skydda sina och kundernas pengar. Detta är förståligt och bra för de som investerar i bankens olika placerings alternativ eller endast har pengar på ett sparkonto, men det kan inte anses vara lika bra för de som har lån i samma bank. En näringsidkare som hamnat i en svår ekonomisk situation och kan ha svårt att komma ut ur den blir lätt en kreditrisk för banken. Skulle följden bli att företagets krediter blir uppsagda till full betalning kan en av konsekvenserna bli att företaget även kommer hamnar på obestånd. Sett till den avtalspunkt som har varit förmål för denna undersökning är det viktigt att företaget betalar sina räkningar till banken, ser till att värdet på säkerheten inte minskar allt för drastigt samt försöker att inte få ett allt för negativt kassaflöde genom att till exempel minska kostnader. Att gå till en domstol för att hävda avtalasbrott resulterar, sett till rättsfallen i uppsatsen, endast i ökade kostnader i form av av rättegångskostnader för företaget och ytterligare en seger till banken. Eftersom banken anses ha agerat rätt då uppsägningen genomfördes sett till det kreditavtal som är bindande mellan parternaI början av uppsatsen nämdes det att en bank inte behöver ha en sakligt grund för en uppsägning utan att det räcker med en skälig misstanke att låntagaren inte kommer att fullgöra sina förpliktelser eller att säkerheten inte längre är betryggande. Av undersökningen kan slutsatsen dras att en bank inte behöver ha ett stark bevis för att säga upp ett kreditavtal, då det enligt rättspraxis till exempel räcker med en misstanke om ett minskat värde på en säkerhet.

Denna uppsats är en komparativ studie mellan svensk och norsk arbetslagstiftning. Arbetet belyser likheter och skillnader mellan länderna i vad som utgör saklig grund för alkoholrelaterade uppsägningar. Vid en överskådlig blick mellan ländernas arbetslagstiftning är det mycket som kan förefalla lika då den svenska lagen om anställningsskydd ligger som förebild för den norska motsvarigheten arbeidsmiljøloven. Vid en närmare studie upptäcker man dock skillnader i ländernas rättstillämpning gällande synen på alkoholmissbruk på arbetsplatsen. I Sverige görs det en skillnad mellan alkoholmissbruk av misskötselkaraktär och alkoholmissbruk av sjukdomskaraktär. När arbetstagaren i Sverige får bevisat att dennes alkoholmissbruk är av sjukdomskaraktär får han ett förstärkt anställningsskydd. I den norska rättstillämpningen görs det ingen skillnad på om alkoholmissbruket beror på en sjukdom eller inte. Det finns inget förbud mot att vara alkoholist eller sjuk på arbetsplatsen i Norge. Dessa arbetstagare har ett anställningsskydd under sin sjukfrånvaro som sträcker sig i tolv månader. Det är dock förbjudet att vara onykter på arbetsplatsen och därmed kan det vara saklig grund för uppsägning, även efter en enstaka förseelse. Slutsatsen av vårt arbete är att den svenska rättstillämpningen vid alkoholmissbruk på arbetsplatsen innebär anställningstrygghet och ett arbetsgivaransvar för att behålla alkoholmissbrukaren i arbetslivet. Den norska rättstillämpningen innebär ett klarare ställningstagande gentemot alkohol i arbetslivet, vilket medför att säkerheten på arbetsplatsen och det individuella ansvaret ställs i fokus.

Medarbetarnas kompetens och skicklighet är direkt kopplat till en verksamhets lönsamhet och effektivitet. Skånska kommuner står de närmaste åren inför en ekonomisk kris, vilket bland annat troligen kommer att medföra uppsägning av personal. Denna studies syfte är att undersöka om skånska personalchefer, inom kommunal verksamhet, upplever att turordningsreglerna i Lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) påverkar deras möjlighet att tillvarata personal med kompetens och skicklighet vid uppsägningar och i så fall hur. Vi har intervjuat fem personalchefer (eller motsvarande befattning) i fem olika kommuner om hur deras respektive kommuner arbetar med kompetensförsörjning och hur deras inställning är till 22§ LAS.   Resultatet visar att 22§ LAS, till viss del, upplevs begränsa kommunernas möjligheter att tillvarata personal med kompetens och skicklighet vid uppsägningar. Möjligheterna att tillvarata kompetens och skicklighet ansågs begränsas ytterligare av de fackliga organisationernas ovilja till att upprätta avtalsturlistor. Respondenterna hade gärna sett att de haft större möjligheter att kunna undanta medarbetare med särskilt värdefull kompetens vid uppsägningar.   Samtliga kommuner arbetade med någon form av kompetensförsörjning, men något enhetligt arbetssätt gick ej att finna. Det vanligaste sättet att arbeta med kompetensförsörjning var att kompetensutveckla befintlig personal. Faktorer som ansågs ligga som grund till kompetensförsörjningsarbetet var dels marknadens krav och efterfrågan och dels framtida pensionsavgångar.   Respondenternas inställning till 22§ LAS var att det är bra att det finns någon form av spelregler på arbetsmarknaden då det underlättar för såväl arbetsgivaren som arbetstagaren, men att den gällande lagstiftningen borde förändras för att ge utrymme åt flexibilitet vid uppsägning av personal.

Vi befinner oss nu i en lågkonjunktur som innebär att många blir uppsagda från sina arbeten och den grupp som har drabbats hårdast i Sverige är arbetare inom den privata sektorn. Som en reaktion på den förändrade arbetsmarknaden har de företag som levererar omställningsprogram ökat explosionsartat. I svåra tider ökar konkurrensen om arbeten och höga krav ställs på den arbetssökandes förmåga att marknadsföra sig själv. Omställningsföretagen arbetar med att hjälpa dem som blivit uppsagda på grund av arbetsbrist att finna ny sysselsättning, detta gör de med hjälp av jobbcoacher. Omställningsprogram och jobbcoaching är ett nytt fenomen och det finns därmed ett behov av forskning på området. Syftet med arbetet är att studera ett omställningsprogram vars avsikt är att coacha människor som mist sin anställning till att få ny sysselsättning. Studien görs på ett företag som levererar omställningsprogram och belyser hur de människor som befinner sig i programmet upplever det under tiden det pågår. För att uppnå syftet har telefonintervjuer med tjugo deltagare i omställningsprogrammet genomförts. Coacherna hjälper deltagarna att själva inse sin potential och detta gör de genom att, likt Sokrates, ställa frågor som får individen att plocka fram alla de egenskaper och färdighetersom kan vara till nytta i en anställning. Deltagarna får hjälp med att skriva CV vilket uppskattas då det idag är hög konkurrans på arbetsmarknaden. Deltagarna är sammantaget positiva till programmet vilket dels kan bero på att programmet kanske är väl planerat och genomförs på ett framgångsrikt sätt. Det är även troligt att en bidragande orsak till omdömet är att deltagarna inte hade några förväntningar på programmet.De har blivit uppsagda och är inställda på att själva ta sig an sin situation. De förändringsförslag som deltagarna fört fram i intervjuerna rör tidpunkten för informationsmötet samt önskemål om workshop angående vidare studier. Det faktum att de känner glädje över att de har en coach som hjälper dem och faktiskt ser dem går hand i hand med vad som visats i forskning från 1930 talet.

No description available.

För att arbetsgivare ska kunna avsluta anställningar krävs att det finns en saklig grund för uppsägning. Arbetsgivare kan avskeda arbetstagare om denne grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Det är svåruppnådda rekvisit vilket skapar trygghet för arbetstagare. Hos arbetsgivare är rekvisiten sannolikt inte lika uppskattade, eftersom det försvårar möjligheten att avsluta anställningsförhållandet med en misskötsam eller underpresterande anställd. Skulle uppsägning däremot ske av arbetstagare finns inga formkrav. Det finns därmed incitament för arbetsgivare att få uppsägningen att framstå som utförd av arbetstagare. I dessa fall kan uppsägningen, som formellt gjorts utav arbetstagare, ändå anses genomförd av arbetsgivare. Detta förfaringsätt kallas för provocerad uppsägning. I förarbetet till LAS anges att en provocerad uppsägning föreligger då uppsägningen är föranledd av arbetsgivaren genom otillbörligt handlande eller stridande mot god sed. Om så är fallet är uppsägningen helt att likställa med en uppsägning utan saklig grund från arbetsgivare. I uppsatsen redogörs problematiken med oförutsägbarheten gällande provocerad uppsägning. Vidare utreds huruvida det finns möjlighet att minska oförutsägbarheten med ny reglering. Ett flertal faktorer visar på oförutsägbarheten i den nuvarande regleringen, däribland AD:s ordförandes yttrande och rättshierarkins omtvistade ordning. Därtill att rättstillämparna resonerar kring otillbörlighet i domskäl, utan att detta får någon verkan när saklig grund föreligger. Mot bakgrund av det tidigare sagda vore det önskvärt att minska oförutsägbarheten, förslagsvis genom nytt lagrum: Uppsägning av arbetstagare som föranletts av arbetsgivare genom otillbörligt handlande eller i annat fall strider mot god sed på arbetsmarknaden, är att likställa med en provocerad uppsägning såvida inte saklig grund föreligger.

No description available.

Denna studies syfte har varit att undersöka arbetstagares upplevelser av employer branding hos den tidigare arbetsgivaren vid avslutad anställning och efter avslutad anställning. Employer branding står för arbetet med, och utövandet av implementerade strategier för att främja arbetsgivarvarumärket. För att besvara detta syfte användes två frågeställningar om hur arbetstagarna upplevt uppsägningen och hur de upplevt sin relation till arbetsgivaren efter uppsägning. Materialet för studien bestod av transkriberingar från åtta stycken tematiska intervjuer med respondenter som nyligen genomgått en uppsägning hos en arbetsgivare. Intervjuerna var semistrukturerade och hade således utrymme för följdfrågor. Materialet bearbetades genom kvalitativ analysmetod där flera teman identifierades och analyserades med hjälp av teoretiska utgångspunkter om employer branding. Resultatet visade att upplevelsen av uppsägningen var förankrad i om arbetsgivaren motsvarade arbetstagarens förväntningar av uppsägningen eller inte. Uppsägningens art påverkade viljan till en fortsatt relation hos arbetstagarna, och hur en eventuell relation såg ut. Hur uppsägningen gick till, och hur relationen såg ut, hade inflytande på arbetstagarens generella uppfattning av arbetsgivaren. Detta då arbetstagarens vilja att återanställas eller rekommendera arbetsgivaren utgjordes av hur de upplevt uppsägningen. Utifrån teoretiska utgångspunkter om employer branding är det studiens konklusion att tidigare arbetstagares upplevelser vid uppsägning och vidare uppfattning av organisationen har påverkan på arbetsgivarvarumärket och organisationens tillgång till framtida kompetens.  Nyckelord: employer branding, uppsägning, kompetensförsörjning, arbetsgivarvarumärke.