This thesis examines the heritagisation processes that have taken place at the Skellefteå Field since the 1980s, that transformed former and current mining areas into mining heritage sites. The purpose of the thesis is to find out how and why the heritagisation processes started and how the heritagisation processes developed through the years. Another important aspect of the thesis is to examine the narratives used to motivate the heritagisation of the areas. The thesis uses Critical Discourse Analysis’ (CDA) three dimensional analytical model as a methodological approach to examine the narratives used, by comparing the narratives used by the Swedish National Heritage Board, the County Administrative Board in Västerbotten and by the local actors who manage the sites. The CDA model is used in combination with field theory, adapted by Isacson and Orre from Broady’s understanding of Bourdieu’s original field theory, to frame the mining heritage discourse as a field. For the understanding of the heritagisation processes of the former and current mining areas, the thesis uses the theoretical framework of heritagisation by Harrison, and primarily the reconceptualization of heritagisation by Sjöholm who has redefined heritagisation by adding the terms re-heritagisation and de-heritagisation.   The results of the essay show that local enthusiasm is the primary instigator of the heritagisation processes of the former and current mining areas. The narratives used by the mining heritage sites correspond well with the narratives used by the Swedish National Heritage Board and the County Administrative Board in Västerbotten. It is shown that the narratives used at each level, national, regional and local, are shaped by each other and that these narratives ultimately frame the field of mining heritage and the discourse of mining heritage sites at the Skellefteå Field. The local enthusiasts instigated the heritagisation processes and were supported during the 1980s by an increase in interest for industrial heritage from a national level. The heritagisation processes were in no way absolute, the heritage was constantly reaffirmed, and in some cases rejected. Heritagisation processes cannot be seen as fixed, they are fluid and the mining heritage sites are dependent on the continuous perception of them as heritage. The heritage sites become reaffirmed each time they are visited and perceived by the visitors as heritage. The thesis is connected to the larger projects Nordregio and REXSAC at the Royal Institute of Technology.

This thesis deals with place-names in the southern part of the municipality of Skellefteå in the province of Västerbotten, more precisely the parishes of Bureå, Burträsk and Lövånger. It consists of three different sections, first a survey of the settlement names in each parish, then a section on the second elements in these place-names, and finally a study of names of more recent settlements. The earliest place-names here are names like Blacke, Bureå, Bäck, Kräkånger and Lövånger. The second elements in the names from the medieval expansion period are mark, böle, byn, träsk, sjön and vattnet. Placenames of Nordic, Sami and Finnish origin are found in Skellefteå. The name Lossmen has its origin in Ume Sami and was then borrowed into Finnish. Originally Sami names are Gorkuträsk, Jäppnästjärnliden, Lubboträsk, Sittuträsk and Tavträskliden. The thesis consists of interpretations of the names on parishes, villages, farms and summer pastures, and in Bureå and Lövånger also the names of seasonal fishing stations. The second major section deals with the second elements included in village names, alternative village names, names of parts of villages and farm names. Here the second elements in place-names in Bureå, Burträsk and Lövånger are accounted for, as are the names in the parishes of Byske, Jörn and Skellefteå. This is followed by a discussion of the second elements in Västerbotten and quite often in other parts of Norrland as well. The third major section consists of an analysis of the names of recent settlements in the area. These were established from the 1730s and up to 1870. Founding settlements was a way of providing livelihoods for a rapidly growing population. The study comprises 726 names, of which 269 are in the primary area of investigation, the parishes of Bureå, Burträsk and Lövånger. Extensive comparisons are made continually with conditions in the parishes of Byske, Jörn and Skellefteå in the northern area. The aim of the study is to determine in greater detail what characterises the names of more recent settlements in the municipality of Skellefteå in terms of categories of settlement names, their frequency and distribution within the area. A comparison is also made between Skellefteå and the municipality of Vännäs (Hagervall 1986). One of Hagervall’s findings is that many names are not based on existing features. This thesis shows, however, hardly any cases of stereotype naming in Västerbotten and that in nearly all cases the names refer to features.

No description available.

Denna studies syfte är att undersöka emigrationen från Skellefteå socken under perioden 1865–1900. Frågorna som ställs i studien är följande: Det lokala emigrationsmönstret följer eller skiljer sig från det nationella emigrationsmönstret. Vilka som emigrerade från undersökningsområdet och varför de valde att utvandra. För att besvara den första frågeställningen jämfördes resultatet från de summariska folkmängdsredogörelserna och Hans Normans nordisk emigrationsatlas. Det som blev tydligt här är att alla perioder följer samma emigrationsmönster som emigrationen från Sverige till Nordamerika. Vidare uppenbarade sig tre toppar under perioden som studien avgränsar sig till 1867–69, 1882–83 och 1892–93.För den andra frågeställningen framgick det av folkmängdsredogörelserna hur många som utvandrat, deras civilstånd och yrken. Vad gäller emigranternas status i samhället användes Hans Normans kategorisystem där alla yrken kan placeras i kategorier från I.a till V.b, varav den förstnämnde har högst status och den senare lägst.För den tredje frågeställningen undersöktes bland annat hushållnings-sällskapens berättelser som ger information om hur väderleken och skörden sett ut under alla undersökningsperioder samt att det också går att finna information om skogsnäring och binäring i berättelserna. För att ytterligare stärka informationen om skogsnäringen då informationen om detta i berättelserna många gånger är alltför kortfattade har studien använt sig av Jörgen Björklund. Björklunds korta text om skogsindustrin i Västerbottens län ligger till stor grund för svaret i denna frågeställning.Avslutningsvis går det att sammanfatta på följande sätt: Den första perioden var det unga ogifta pigor som flyttade från området mest troligtvis på grund av nödåren och de medföljande dåliga skördeåren som kan ha gjort det svårt för bönderna att hålla sig med personal såsom pigor. De två senare perioderna följs tydligt åt då båda karaktäriseras av bönder och arbetare som emigrerade. Svaret till detta kan återfinnas i de svåra skördeåren och införandet av laga skifte som kan ha förminskat möjligheterna för de unga bönderna att ta över markområden och då sökt lyckan på andra platser. För arbetarnas del kan svaret finnas i de kraftiga konjunktursvängningarna som drabbade skogsnäringen under både dessa perioder.

Denna uppsats undersöker tre utvalda offentligt tillgängliga verk av konstnären Lisa Johansson för att försöka utöka kunskapen kring dennes konstnärskap. Detta med särskilt fokus på material och den unika teknik hon använde sig av. För att göra detta tar uppsatsen avstamp i Lisa Johanssons biografi och marxistisk teori samt teori kring textilkonst, kvinnligt arbete och materialitet. De frågor uppsatsen ämnar besvara lyder: Hur förhåller sig Lisa Johanssons verk till konstvärlden respektive slöjdrörelsen? Hur kan Lisa Johanssons materialval och tillvägagångssätt i skapandet av hennes verk respektive motiv i dem förstås utifrån den kunskap som kan hämtas kring hennes person och samtid? Hur kan Lisa Johanssons val av material förstås i förhållande till verkens motiv och hur dessa är framställda? Uppsatsen uppvisar hur Lisa Johanssons konstnärskap kan tyckas inta en position på gränsen mellan hemslöjd och konst genom sin koppling till tradition, samt visar på de sätt som hennes materialval och teknik kan förstås utifrån hennes biografi. Uppsatsen uppvisar också möjligheten att tolka hennes verk som kritiska gentemot både industrialiserings- och effektiviseringshets samt utskrivningen av kvinnor ur historiska narrativ kring konst. Utöver detta visas även på kopplingarna mellan Lisa Johanssons val av teknik, material och motiv.

<p>The present dissertation deals with the artistry of the Swedish artist Vera Frisén (1910-1990). The emphasis is being put on her landscape paintings from Västerbotten, in the northern parts of Sweden, but also includes self-portraits from her early years as a painter. Vera Frisén was born in Umeå, but lived more than half her life in Stockholm. During springtime and summer, she did however return to Västerbotten and the vil¬lages of Stöcksjö and Kolksele, where she painted the majority of her landscape paintings.</p><p>The study has been given a chronological frame, where the first part sketches out the contexts and environments that came to have an influence on Vera Frisén and her artistic development. Consequently, the thesis starts with a brief biographical presen¬tation, but then moves forward to issues more central to the subject. Important as¬pects are for example her years as a student in the art academy of Otte Sköld in Stockholm during the late 1920’s, and her first separate exhibition at the gallery Färg & Form in 1941. Other issues that are being illuminated in the study are the artistic and cultural conditions in Vera Friséns hometown Umeå. The discussion mainly cen¬ters on issues that took place during the 1930’s and the 1940’s – the time when Vera Frisén established herself as an artist.</p><p>The second part of the dissertation includes analyses of Vera Friséns paintings. In the search of concepts that further can explain the more profound existential values in her work, the study also links the themes in her paintings to other painters in the his¬tory of landscape painting. Concepts central for discussion are for example the aes¬tethical and philosophical issue of the sublime, as it is formulated in the discourse of Immanuel Kant during the late 18th century. Thoughts expressed by other artists, writers and philosophers, linked to Vera Friséns own thoughts on the subject, are also valuable instruments in gaining a deeper understanding of her work.</p>

<p>Världen har drabbats av en finanskris. Ingen har sluppit undan och i svenska mått jämförs denmed depressionen under 30-talet och den kris som därefter drabbade världen och Sverige. Uppkomsten till krisen kan spåras till USA och deras bostadsmarknad som under 2000-talet satts i rejäl gungning. När marknaden till slut brakade ihop totalt efter Lehman Brothers fall i september 2008 var krisen ett faktum, även om det redan tidigare kunnat skönjas stora problem.</p><p>Sveriges banksystem står för den absolut viktigaste finansieringskällan hos de små och medelstora företagen, vilka utgör ungefär 95 % av Sveriges alla företag. De stora bankerna har gjort förluster i diverse utländska banker och även här i Sverige. De svenska storföretagen har samtidigt varit tvungna att flytta sin ekonomiska verksamhet tillbaks till Sverige. I svensk media skrivs dagligen spaltmeter om bankernas kreditproblem och hur företagen lider av finansieringsproblem.</p><p>Vårt syfte med studien är att belysa hur kreditproblemen förändrat kriterierna förkreditgivning och hur detta kommer att ge utslag på en region som inte är den slagkraftigaste iett större geografiskt perspektiv. Detta hoppas vi uppnå genom frågeställningen; <em>Hur harstorbankernas utlåning till företag i Västerbotten förändrats i samband med att finanskrisenhar blivit en realitet?</em> Utifrån en hermeneutisk kunskapssyn och en abduktiv ansats har vigenomfört en kvalitativ undersökning med de fyra stora bankerna i området.</p><p>Våra respondenter var alla kreditchefer inom den norra regionen av Norrland och detta har gett oss en bra empirisk grund. Tillvägagångssätten vid kreditgivning på de olika bankerna var snarlika när det handlar om beräkningsmodeller och insamlande av budgetar, års- och delårsredovisningar. Alla banker ansåg att företagarens personlighet och inställning var av yttersta vikt vid mindre företagsverksamhet. Det visade sig också att bankernas utlåning har ökat signifikativt under det senaste året och att det varit tvunget att bromsa utlåningen för att kunna behålla en viss marginal i förhållande till sitt eget kapital. Finanskrisen har av förklarliga skäl lett till mindre utlåning till de mindre företagen då vaksamheten ökat något hos båda parter.</p><p>I våra slutsatser har vi kommit fram till att kriterierna för utlåningen inte ändrats nämnvärt. Utlåningen till de lokala företagen har däremot minskat, mycket beroende på företagarnas eftertänksamhet. I och med krisen har branschspecifika problem upptäckts. Tillverkningsindustrin och branscher tätt kopplade till denna har stött på enorma problem när det gäller efterfrågan. Då Västerbotten i sig inte är någon större verkstadsregion förutom specifika undantag som Volvo i Umeå, så ligger problemen snarare inåt landet och i Skellefteå.</p>

Världen har drabbats av en finanskris. Ingen har sluppit undan och i svenska mått jämförs denmed depressionen under 30-talet och den kris som därefter drabbade världen och Sverige. Uppkomsten till krisen kan spåras till USA och deras bostadsmarknad som under 2000-talet satts i rejäl gungning. När marknaden till slut brakade ihop totalt efter Lehman Brothers fall i september 2008 var krisen ett faktum, även om det redan tidigare kunnat skönjas stora problem. Sveriges banksystem står för den absolut viktigaste finansieringskällan hos de små och medelstora företagen, vilka utgör ungefär 95 % av Sveriges alla företag. De stora bankerna har gjort förluster i diverse utländska banker och även här i Sverige. De svenska storföretagen har samtidigt varit tvungna att flytta sin ekonomiska verksamhet tillbaks till Sverige. I svensk media skrivs dagligen spaltmeter om bankernas kreditproblem och hur företagen lider av finansieringsproblem. Vårt syfte med studien är att belysa hur kreditproblemen förändrat kriterierna förkreditgivning och hur detta kommer att ge utslag på en region som inte är den slagkraftigaste iett större geografiskt perspektiv. Detta hoppas vi uppnå genom frågeställningen; Hur harstorbankernas utlåning till företag i Västerbotten förändrats i samband med att finanskrisenhar blivit en realitet? Utifrån en hermeneutisk kunskapssyn och en abduktiv ansats har vigenomfört en kvalitativ undersökning med de fyra stora bankerna i området. Våra respondenter var alla kreditchefer inom den norra regionen av Norrland och detta har gett oss en bra empirisk grund. Tillvägagångssätten vid kreditgivning på de olika bankerna var snarlika när det handlar om beräkningsmodeller och insamlande av budgetar, års- och delårsredovisningar. Alla banker ansåg att företagarens personlighet och inställning var av yttersta vikt vid mindre företagsverksamhet. Det visade sig också att bankernas utlåning har ökat signifikativt under det senaste året och att det varit tvunget att bromsa utlåningen för att kunna behålla en viss marginal i förhållande till sitt eget kapital. Finanskrisen har av förklarliga skäl lett till mindre utlåning till de mindre företagen då vaksamheten ökat något hos båda parter. I våra slutsatser har vi kommit fram till att kriterierna för utlåningen inte ändrats nämnvärt. Utlåningen till de lokala företagen har däremot minskat, mycket beroende på företagarnas eftertänksamhet. I och med krisen har branschspecifika problem upptäckts. Tillverkningsindustrin och branscher tätt kopplade till denna har stött på enorma problem när det gäller efterfrågan. Då Västerbotten i sig inte är någon större verkstadsregion förutom specifika undantag som Volvo i Umeå, så ligger problemen snarare inåt landet och i Skellefteå.

This thesis examines the naming-practice - particularly that of first-names - among men and women in the earliest tax registers of the 1540's from the northernmost Swedish provinces of Västerbotten and Österbotten. The aim of the thesis is first and foremost to describe, and to some extent explain, the naming-practice of the permanent population, with particular reference to the similarities and differences between the two provinces as far as personal names are concerned, and to their frequency and distribution. It has not, however, been considered possible to any great extent to compare quantitatively naming-practice in first-names with that of names in patronymics. Attention is also paid to contemporary naming-practice in, surrounding areas, especially the northern Lappmarks, and to the names of certain merchants from distant parts who were listed in the Bothnian accounts from the 1540's. The number of listed male first-names is 103 in Västerbotten in 1543 and 72 in Österbotten in 1548. Altogether, these names are borne by 2,217 and 2,787 taxpayers respectively. There was, therefore, a greater variety in naming-practice in Västerbotten, which is chiefly due to the fact that the province had more names of Scandinavian origin. The commonest first-names in Västerbotten are, in order of frequency: Olof,, Jon, Nils, Per, Anders, Lars, and Erik. The corresponding list för Österbotten is: Olof, Jöns, Lars, Per, Anders, Henrik, and Erik. The other male names are generally Scandinavian, and to a lesser extent German. Somewhat surprisingly, the Bothnian sources of this period only list the odd Finnish first-name. In the Västerbotten sources a number of men are listed only by their first-names (names without to-names). Their names were usually rare in the province. This is probably the most important reason why the patronymic is not added as a distinguishing feature at registration. Another rather remarkable method of naming according to the primary sources is what is called here the iterative name. This term refers to names which are both the first-name and the name in the patronymic, e.g. Nils Nilsson. Iterative names are found especially in the outlying areas of a parish. The choice of names there was smaller than in the central and more populous parts of the parishes. There was a strong possibility that a son would in this way happen to have the same name as his father. The investigation of female naming-pratice is based on only 110 names from each of the provinces. The commonest female names both in Västerbotten and Österbotten are, in order of frequency: Margareta, Kerstin (Kristina), Birgitta, Karin (Katarina), and Elin (Helena). Naming-practice in Kemi Lappmark was very heterogenerous, with elements of Finnish, Lapp, church, and Scandinavian names. In Torne lappmark at this time naming-practice was generally the same as on the Gulf of Bothnia. The naming-practice of the merchants was more varied than that of the Bothnian peasantry. An especially noteworthy feature is the occurrence of names of Russian merchants. / digitalisering@umu

The present dissertation deals with the artistry of the Swedish artist Vera Frisén (1910-1990). The emphasis is being put on her landscape paintings from Västerbotten, in the northern parts of Sweden, but also includes self-portraits from her early years as a painter. Vera Frisén was born in Umeå, but lived more than half her life in Stockholm. During springtime and summer, she did however return to Västerbotten and the vil¬lages of Stöcksjö and Kolksele, where she painted the majority of her landscape paintings. The study has been given a chronological frame, where the first part sketches out the contexts and environments that came to have an influence on Vera Frisén and her artistic development. Consequently, the thesis starts with a brief biographical presen¬tation, but then moves forward to issues more central to the subject. Important as¬pects are for example her years as a student in the art academy of Otte Sköld in Stockholm during the late 1920’s, and her first separate exhibition at the gallery Färg &amp; Form in 1941. Other issues that are being illuminated in the study are the artistic and cultural conditions in Vera Friséns hometown Umeå. The discussion mainly cen¬ters on issues that took place during the 1930’s and the 1940’s – the time when Vera Frisén established herself as an artist. The second part of the dissertation includes analyses of Vera Friséns paintings. In the search of concepts that further can explain the more profound existential values in her work, the study also links the themes in her paintings to other painters in the his¬tory of landscape painting. Concepts central for discussion are for example the aes¬tethical and philosophical issue of the sublime, as it is formulated in the discourse of Immanuel Kant during the late 18th century. Thoughts expressed by other artists, writers and philosophers, linked to Vera Friséns own thoughts on the subject, are also valuable instruments in gaining a deeper understanding of her work.