Mäns våld mot kvinnor i nära relationer konstrueras mot bakgrund av en historisk, kulturell och samhällelig förståelse av fenomenet. Det konstrueras och rekonstrueras diskursivt genom språket i sociala samspel mellan människor där särskilda begrepp och termer ligger till grund för förståelsen av denna våldskategori. I denna studie avser vi att undersöka hur yrkesverksamma företrädare, inom så väl offentlig som ideell organisation, förstår och tolkar mäns våld mot kvinnor genom den kvalitativa forskningsansatsen. Detta genom intervjuer i fokusgrupp som diskursivt analyserats och diskuterats i relation till det socialkonstruktionistiska perspektivet och teoretiska begrepp såsom våld, offer och förövare. Föreliggande studie påvisar att deltagarnas tolkning och förståelse av mäns våld mot kvinnor i nära relationer påverkas på olika sätt, bland annat genom organisatoriska förutsättningar. Detta påverkar i sin tur hur de diskursivt konstruerar och hanterar mäns våld mot kvinnor i arbetet med våldsutsatta kvinnor, förövare och deras barn. Trots att nya benämningar används kvarstår diskursen,varför vissa individer, egenskaper och företeelser inkluderas eller exkluderas från denna våldskategori. / Men's violence against women in intimate relationships is constructed in a historical, cultural and social context, in which it is understood. It is constructed and reconstructed discursively in social interactions between people through language, in which specific terms and definitions are used for understanding this category of violence. With a qualitative research approach, the present study aims to investigate how social workers in either governmental or non-governmental organisations, understand and interprets domestic violence. Focus group interviews have been discursively analyzed in relation to the social constructionist perspective and theoretical terms such as violence, victim and perpetrator. This study demonstrates that participant's interpretation and understanding of men's violence against women in intimate relationships are affected in various ways by, for example the conditions of the organization. This in turn may affect how the participants discursively construct and manage the phenomenon in the work with battered women, perpetrators and children who witness violence within the family. Although new labels are used, the discourse of men's violence against women in intimate relationships remains, why some people, attributes and phenomena are either included or excluded from this category of violence.

Forskning har visat att det tycks finnas en diskrepans i samhället mellan hjälp som våldsutsatta kvinnor behöver och vad som erbjuds. Genom att utföra en diskursanalys på hemsidan till Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, bidrar jag förhoppningsvis med ett par nya perspektiv till vad denna diskrepans skulle kunna bero på. Roks är en av de viktiga arenorna som kan antas bidra till hur diskursen om mäns våld mot kvinnor i nära relationer förs och hur det sociala arbetets stöd och hjälp bedrivs. Resultaten analyseras utifrån socialkonstruktivism, diskursteori och normaliseringsprocessen. Metoden som används för att studera diskursen är Faircloughs kritiska diskursanalys enligt den tredimensionella modellen, med hjälp av hans analysverktyg transitivitet och modalitet. Diskursen kring mäns våld mot kvinnor i nära relationer som framträder i min analys kan till viss del ifrågasättas utifrån forskning och teori, alternativt förstås utifrån forskning och teorin beroende på vilket Roks tilltänkta syfte med diskursen är. Analysen visar hur Roks beskriver mäns våld mot kvinnor i nära relationer. De mest framträdande dragen är att mannen beskrivs som förövaren, att kvinnan beskrivs som offret och gällande själva relationen läggs fokus på det fysiska våldet. Roks mål beskrivs vara att få våldsutsatta kvinnor att lämna männen, att få männen i fråga att sona sina straff samt att driva politisk opinion. De två grammatiska elementen transitivitet och modalitet kan tolkas påvisa att Roks ställer sig bakom den strukturella förklaringen till mäns våld mot kvinnor i nära relationer; könsmaktsordningen, och att Roks önskar främja sin auktoritet och professionella identitet. Resultatet visar att det inte är säkert att den diskursen som råder idag kring mäns våld mot kvinnor i nära relationer, via Roks, enbart är till gagn för de våldsutsatta kvinnorna.

Sedan coronapandemins utbrott har ett flertal restriktioner införts i Sverige, vilka inneburit att människor stannat hemma i större utsträckning än tidigare. På grund av en växande isolering har kvinnorättsliga organisationer världen över varnat om en potentiell ökning av våld mot kvinnor i nära relationer, då konsekvenserna av pandemin ökar exponeringen av riskfaktorer som förknippas med våldet. Våld i nära relationer är tidvis svårt att mäta då det finns ett stort mörkertal av våldsutsatta som inte anmäler till polisen. Därmed prövar forskningsvärlden alternativa data som förväntas fånga en bredare bild av våldsutsattheten världen över, där Googlesökningar visat potential och därav använts till denna uppsats. Fastän tidigare forskning och teoretisk bakgrund förutspått att våldet ökat under pandemin, fann difference-in-difference resultaten ingen effekt på nationell nivå. Däremot tycks Googlesökningar ökat mer i Stockholms län, där människor stannat hemma i större utsträckning relativt andra län.

Socialt arbete har en viktig roll i att förstå utsattheten och effekterna av mäns våld mot kvinnor. För att klara av att stötta kvinnor som har drabbats av våldet är kunskap om rättsprocessen ett viktigt verktyg. Studiens syfte har varit att undersöka kvinnojourspersonals erfarenheter av rättsprocessens påverkan på våldsutsatta kvinnor. Studien bygger på en kvalitativ ansats med tematisk analys av de intervjuer som genomförts med personalen. Det sociala arbetets perspektiv på rättsprocessen har synliggjort vad som behövs för att ge våldsutsatta kvinnor som genomgår en rättsprocess det stöd de är i behov av och har rätt till. Resultatet visar att bemötandet från professioner inom rättsväsendet kan bidra till det erkännande som krävs för att stärka kvinnans självbild, vilket i förlängningen kan hjälpa henne att frigöra sig från våldets konsekvenser och medverka till en förändring av sin situation. Samtidigt kan ett bemötande som missaktar riskera en försämring av kvinnans självbild, vilket hindrar möjligheten till trygghet och självaktning som kan få konsekvensen av att det blir svårare att ta sig ur våldet. Erkännandet eller uteblivandet av detsamma, påverkar därför kvinnans syn på sig själv både som individ och som medlem i ett samhälle. Det faktum att kvinnans mest privata blir offentligt när en rättsprocess drar igång kan leda till både erkännande och missaktning beroende på vilket bemötande som uppstår. Studien ger en fördjupad förståelse av bemötandets påverkan på våldsutsatta kvinnor som genomgår en rättsprocess.

Domestic violence is regarded as a complex social issue since it does not only exist in some abnormal groups of people, or abused by a certain type of men, nor exposed by a particular type of women. Hence, the problem can occur in all-ages, social classes and occupational groups throughout the society. Domestic violence therefore reflects the unequal distribution of power in different aspects between men and women that still remains and is maintained in different ways in today’s society. On this basis, the aim of this study is to examine women’s narrative life stories about their experiences of domestic violence in their autobiographies. This study also aims to analyze how women construct domestic violence in autobiographies from beginning to end. With the use of autobiographies as empirical material I chose to take the qualitative narrative analysis as a method, and on the basis of a social constructivists perspective. I have chosen four autobiographies all written by women who have been subjected to domestic violence in Sweden. Results analysis is divided into different parts which follow how an abusive relationship begins, how it develops and how it ends. The results show that most women described domestic violence which begins as a romantic relationship that gradually transforms into a relationship of violence, and that ends with women managing to break up from men with help of the environment in order to survive. Through autobiographies can this domestic violence also be explained as a normalization process of violence which caused by men’s violence and women’s adaptation to it.

<p>16 kvinnor dör varje år på grund av våld i hemmet och enligt undersökningen Slagen Dam har varannan kvinna sen sin 15-årsdag blivit utsatt för någon form av våld av en närstående man. Trots dessa siffror är mörkertalet för antalet kvinnor som utsätts för våld i hemmet fortfarande väldigt stort. Så vad är avgörande i kvinnornas val att inte anmäla brottet och varför stannar de hos mannen? Syftet med detta arbete är att utifrån aktuell svensk forskning kring mäns våld mot kvinnor i nära relationer analysera och granska vilka teoretiska perspektiv som används för att förklara varför många kvinnor stannar kvar i relationen där de utsätts för våld. Studiens frågeställningar är: Vilka är de mest framträdande teoretiska perspektiven inom svensk forskning inom området mäns våld mot kvinnor i nära relationer? Vad är enligt de teoretiska perspektiven orsakerna till varför kvinnor stannar i relationer där de utsätts för våld? Är perspektiven som används tillräckliga för att förklara varför kvinnor stannar kvar i sina relationer, där män utövar våld mot dem?</p><p>Resultatet visar att det i dagsläget finns tre ledande perspektiv: det individualpsykologiska perspektivet, det strukturella/könskulturella perspektivet och det socialpsykologiska perspektivet. Dessa tre perspektiv analyserar kvinnans problematik utifrån tre olika nivåer: individ-, grupp-, och strukturell nivå. Det individualpsykologiska perspektivet söker enbart förklaringar på individnivå och då framför allt förklaringar om vad det är i kvinnans psyke som gör att hon stannar. Å andra sidan utgår det strukturella/könskulturella perspektivet enbart ifrån en strukturell nivå och granskar kvinnans val i en samhällelig kontext med mäns överordning i samhället. När det gäller det socialpsykologiska perspektivet, så ser man här på kvinnans problematik på gruppnivå, med fokus på den komplexa relationen mellan mannen och kvinnan. Vår slutsats är att ingen av dessa teoretiska perspektiv enskilt kan ge en tillräcklig förklaring till varför kvinnan stannar. Vi anser att det endast är genom en kombination av de olika teoretiska perspektiven som en djupare förståelse av varför många kvinnor stannar i relationer där de utsätts för våld kan erhållas.</p>

16 kvinnor dör varje år på grund av våld i hemmet och enligt undersökningen Slagen Dam har varannan kvinna sen sin 15-årsdag blivit utsatt för någon form av våld av en närstående man. Trots dessa siffror är mörkertalet för antalet kvinnor som utsätts för våld i hemmet fortfarande väldigt stort. Så vad är avgörande i kvinnornas val att inte anmäla brottet och varför stannar de hos mannen? Syftet med detta arbete är att utifrån aktuell svensk forskning kring mäns våld mot kvinnor i nära relationer analysera och granska vilka teoretiska perspektiv som används för att förklara varför många kvinnor stannar kvar i relationen där de utsätts för våld. Studiens frågeställningar är: Vilka är de mest framträdande teoretiska perspektiven inom svensk forskning inom området mäns våld mot kvinnor i nära relationer? Vad är enligt de teoretiska perspektiven orsakerna till varför kvinnor stannar i relationer där de utsätts för våld? Är perspektiven som används tillräckliga för att förklara varför kvinnor stannar kvar i sina relationer, där män utövar våld mot dem? Resultatet visar att det i dagsläget finns tre ledande perspektiv: det individualpsykologiska perspektivet, det strukturella/könskulturella perspektivet och det socialpsykologiska perspektivet. Dessa tre perspektiv analyserar kvinnans problematik utifrån tre olika nivåer: individ-, grupp-, och strukturell nivå. Det individualpsykologiska perspektivet söker enbart förklaringar på individnivå och då framför allt förklaringar om vad det är i kvinnans psyke som gör att hon stannar. Å andra sidan utgår det strukturella/könskulturella perspektivet enbart ifrån en strukturell nivå och granskar kvinnans val i en samhällelig kontext med mäns överordning i samhället. När det gäller det socialpsykologiska perspektivet, så ser man här på kvinnans problematik på gruppnivå, med fokus på den komplexa relationen mellan mannen och kvinnan. Vår slutsats är att ingen av dessa teoretiska perspektiv enskilt kan ge en tillräcklig förklaring till varför kvinnan stannar. Vi anser att det endast är genom en kombination av de olika teoretiska perspektiven som en djupare förståelse av varför många kvinnor stannar i relationer där de utsätts för våld kan erhållas.

Men's violence against women is a major societal problem that can manifest itself in many different ways. The purpose of this study was to see how Sweden's three largest news magazines portray the problem of men's intimate partner violence against women, how different subject-positions are presented and to investigate whether the public's view of the problem is affected by media reporting. To do this, a qualitative discourse analysis has been done with 41 articles on the subject. The articles analyzed are taken from the newspapers Aftonbladet, Dagens Nyheter and Expressen. The study is based on a social constructionist perspective, where the focus is on language and how it constructs our understanding of the world and different phenomena. In addition to the social constructionist perspective, the study is based on three theoretical themes; Gender, media influence and discourse. The articles include, among other things, many women's own stories about the violence in their relationship. How they gradually broke down and how the violence, whether physical, mental, or both, has had devastating consequences for the women. A clear result is that there is a great deal of uncertainty and a lack of knowledge regarding men's intimate partner violence against women. And that it ́s not prioritized within the police and judiciary. The consequence is that few reports leads to prosecution and even fewer to actual convictions, which is problematic as the bleak picture that the media paints can affect others in a similar situation from seeking help.

Studien är en källstudie vars syfte är att undersöka huruvida SARA B-SAFER fungerar som riskbedömningsinstrument och om brottsutvecklingen för våld mot kvinnor i nära relationer har ökat eller minskat under tidsperioden, åren 2000-2012. Urvalet för studien är Kalmar polismyndighet och Södertörn polismästardistrikt. Underlaget för studien är tidigare forskning från hur Polisen har arbetat med SARA B-SAFER och offentlig statistik på antalet anmälda brott från Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Resultaten i studien visar på en ökning av antalet anmälda brott för våld mot kvinnor i nära relationer, samtidigt som anmälningarna ligger på en förhållandevis jämn nivå. Vidare indikerar studien på att det finns en komplexitet kring SARA B-SAFER som riskbedömnings-instrument, då det finns indikationer på att instrumentet har en prediktiv validitet. Åtgärder för att skydda brottsoffren hamnar i skymundan och SARA B-SAFER fungerar då inte preventivt, vilket kan förklara antalet ökade anmälningar för att instrumentet predicerar rätt. / This study aims to appose if the SARA B-SAFER are successful as a risk-assessment tool and if the crime development for spousal against women have risen or declined between the years 2000-2012. Kalmar Police County and Södertörn Manor are participating and statistics over crimes for spousal violence against women are studied in these areas. The material for the study is earlier research and statistics from Brottförebyggande rådet (BRÅ). The result in the study show that the crimes for spousal violence against women have increased but lay on a stable level. Further there is a complexity about SARA as a risk-assessment tool, when it seems to work on a predictive level, but not as much on a preventive stage, as wishes. The predictive factor on SARA can explain the increased numbers of crimes.