Syftet med studien var att undersöka verksamma sjuksköterskors erfarenheter av vård i livets slutskede i kommunalt särskilt boende. I föreliggande studie har en kvalitativ design med deskriptiv fenomenologisk ansats använts. Deltagare i studien var fyra strategiskt utvalda sjuksköterskor verksamma inom äldrevård vid särskilda boenden i ett litet samhälle i Sverige. Intervjun koncentrerade på händelseförlopp och struktur i det valda ämnet. Frågorna koncentrerades kring sjuksköterskans roll, patientens autonomi, symtomlindring, närståendes roll samt reflektioner kring förbättringsarbete. Analysen genomfördes enligt Husserl´s metod i fyra steg med intention att ge kunskap om fenomenet vård i livets slutskede på kommunalt särskilt boende. Sjuksköterskan upplevde sin roll som mycket viktig i vården kring den döende patienten. Sjuksköterskan upplevde att hon hade en nyckelroll och organiserade arbetet kring den döende patienten. Sjuksköterskan var beroende av information från närstående och omvårdnadspersonal för att uppnå ett tillfredsställande resultat. Symtomlindring var centralt men det förekom att symtomlindringen inte var optimal. Sjuksköterskorna använde klinisk blick och tidigare erfarenheter i bedömning gällande symtom.

Bakgrund Beröring är ett grundläggande behov hos människan genom hela livet. Det är inte ovanligt att palliativa patienter saknar närstående och kan därmed uppleva brist på beröring. Sömnproblem, oro, ångest, smärta och illamående är vanliga symtom som kan drabba den palliativa patienten och dessa kan lindras genom beröring. Palliativ vård har som syfte att lindra och främja patientens livskvalitet i livets slutskede och enligt Virginia Hendersons teori är sjuksköterskans uppgift bland annat att hjälpa individen att utföra åtgärder som leder till en fridfull död. Beröring är ett sätt att hjälpa den palliativa patienten att möta döden fridfullt. Syfte Syftet med studien var att beskriva faktorer som påverkas vid beröring hos den palliativa patienten. Metod En litteraturöversikt valdes som metod för att sammanställa tidigare forskning inom ämnet. Databaserna Cinahl, Medline och PubMed användes för sökningar vilket resulterade i 16 vetenskapliga artiklar. Resultat Studiens resultat visade att beröringen kunde påverka flera faktorer hos den palliativa patienten. Resultatet delades i följande teman: smärta, livskvalitet, välmående, ångest och sömn. Resultatet visade bland annat att patienterna kunde få ökad livskvalitet, upplevelsen av välmående och mindre ångest. Beröring visade sig även att ha en positiv påverkan på patienternas smärtupplevelse. Slutsats Utifrån resultatet i studien har författarna konstaterat att beröring kan ha gynnande effekter på den palliativa patienten. Enligt studiens resultat kan beröring användas för att lindra patientens symtom som framkallas av sjukdomen, behandlingen eller biverkningar. Studien kan ha en värdefull inverkan på omvårdnadsåtgärder inom palliativ vård.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Det dör cirka 90000-100000 människor i Sverige varje år och många av dessa<img src="https://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png" /> människor är i behov av palliativ vård. Att vara sjuksköterska i denna vårdform kan vara känslomässigt påfrestande vilket kan göra att den professionella hållningen är svår att hålla. Den palliativa vårdformen syftar till<img src="https://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png" /> att ge en så symptomfri och behaglig sista tid i livet som möjligt. Syfte:Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede. Metod: Studien är en kvalitativ litteraturstudie med ett resultat sammanställt av resultatet i 7 kvalitativa, vetenskapliga originalartiklar. Artiklarna söktes utifrån ämnesord i databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades vilket resulterade i att artiklar med medelhög och hög kvalitet valdes ut. Sedan<img src="https://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png" /> gjordes en innehållsanalys av artiklarnas resultat för att ta fram sjuksköterskornas individuella upplevelser (Lundman &amp; Hällgren-Graneheim, 2012, s. 191-196). Resultat:Det behövs bättre riktlinjer och utbildning i den palliativa vården, både vad gäller bemötande och omvårdnad. Om det är tillåtet att visa<img src="https://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png" /> känslor eller inte i samband med att patienter avlider är något som skiljer sig åt i studierna. För att förbättra arbetsförhållanden bör det finnas möjlighet till stöd, återhämtning eller handledning för sjuksköterskorna efter att en patient har dött då de upplever att det är känslomässigt krävande. Singelrum på avdelningarna är viktiga för att kunna skapa avskildhet för patienter. Det finns fördelar med att vårda palliativt då fokus på det medicinskt botande åsidosätts och koncentrationen faller på komfort och omvårdnad. En central del i sjuksköterskornas arbete är att finnas till för familjen som ett stöd när deras anhörig är på väg att gå bort.Slutsats: Denna studie indikerar att det i flera fall saknas utbildning, fortbildning samt klara direktiv för palliativ vård vilket inger en osäkerhet hos sjuksköterskor. Sjuksköterskor utan relevant kompetens inom området bör därför erbjudas utbildning och som en påminnelse ha klara riktlinjer att följa på arbetsplatsen.

Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att vårda döende vuxna patienter och av deras bortgång, samt att presentera litteraturens urvalsmetod avseende kvalitet. Metod: Metoden som användes var en litteraturstudie med beskrivande design. Sökningar gjordes i databaserna PubMed och Cinahl. 15 artiklar granskades, analyserades och sammanställdes i rubriker till resultatdelen: Sjuksköterskans upplevelse av dilemma; Sjuksköterskans upplevelse i samband med patientrelationen; Sjuksköterskans första upplevelse av en patients bortgång; Sjuksköterskans upplevelse av en "god" eller "dålig" död; Sjuksköterskans upplevelse av delaktighet och av en skyddande mantel; Sjuksköterskans upplevelse av döden som befrielse; Urvalsmetod. Huvudresultat: Valda artiklar visade ett brett spektrum av sjuksköterskans upplevelser i samband med patienters vård och bortgång. Sjuksköterskorna upplevde frustration, ångest, stress, sorg, självförebråelse och emotionellt kaos samt befrielse, frid och död som en naturlig händelse. Kvalitetsgranskningen av urvalsmetoden uppvisade användning av ändamålsenligt urval i fem av artiklarna och bekvämlighetsurval i tre artiklar. Sex artiklar använde sig av antingen snöbollsurval, teoretisk urval eller slumpmässigt urval. I en artikel var de enda studiedeltagarna författarna själva. Slutsats: Sjuksköterskans upplevelse av den döende patientens omvårdnad och död beskrevs av sjuksköterskorna som ett stort antal positiva och negativa känslor

Introduktion Livskvalitet är ett subjektivt begrepp och det finns flera olika definitioner Merparten definierar det som en patients tillfredsställelse av någon del av livet. Ett av de viktigaste målen med palliativ vård i livets slutskede är att främja livskvalitet hos patienter.   Syfte Syftet med litteraturstudien var att beskriva omvårdnad som främjar livskvaliteten i livets slutskede inom palliativ vård, ur ett patientperspektiv.   Metod Litteraturstudien följde de nio stegen enligt Polit &amp; Becks modell (2012). Artiklarna söktes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycInfo. Efter en granskning av kvaliteten resulterade det i tio artiklar. Tre kvantitativa artiklar och sju kvalitativa artiklar genomgick tre urval och kvalitetsgranskades. Med litteraturstudiens syfte i fokus framkom det olika mönster som bildade sex teman.   Resultat De olika teman som framkom var: Symtomlindring, främst smärtlindring. Känslan av självbestämmande, att få möjligheten att påverka sin vård. Sociala relationer, familj och vänner hade en stor betydelse. Känsla av trygghet/säkerhet, att känna tilltro till vården. Andliga relationer och förberedelser inför döden, tro till en högre makt. Positiv inställning till livet, att tänka positivt.   Slutsats Smärtlindring och sociala relationer var två framstående delar som främjade livskvalitet i omvårdnad i livets slutskede. Eftersom livskvalitet är ett subjektivt begrepp och individanpassat var även självbestämmande av vikt för patienten.

Bakgrund: Sjuksköterskan har en central roll i den palliativa vården. När en patient vårdas palliativt i livets slutskede omfattas vården även av att se till närståendes behov. Sjuksköterskan bör skapa en vårdande relation med närstående för att kunna se till deras behov av stöd på bästa sätt. Målet är att förhindra ohälsa, öka livskvaliteten och få närstående att hantera situationen. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att ge stöd till närstående vid vård av vuxna i livets slutskede. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie och baseras på tio vetenskapliga artiklar. Resultat: Tre huvudteman identifierades; sjuksköterskans förhållningssätt, den vårdande relationen och när tiden inte räcker till. Vidare identifierades fem subteman relaterat till sjuksköterskans upplevelse av att ge stöd till närstående vid vård av vuxna i livets slutskede; att ha fokus på närstående, att kunna kommunicera, känslomässigt engagemang, att bli bekräftad och återkopplad samt känslan av otillräcklighet. Slutsats: Sjuksköterskan upplever att det är viktigt att ge stöd till närstående i deras sorg då det främjar deras välbefinnande, däremot kan sjuksköterskan uppleva en utmaning i det. Sjuksköterskan upplever att det finns stödjande strategier som underlättar stödet till närstående där bland annat kommunikation, information och att ha fokus på närstående är några av dem. Slutligen upplevde sjuksköterskan sig känslomässigt engagerad då hen blev involverad i närståendes situation vid vård i livets slutskede.

Introduktion/bakgrund: Vård i livets slutskede utförs dagligen av sjuksköterskan inom alla åldersgrupper oberoende av diagnos. I Sverige avlider varje år cirka 90 000 personer där en tredjedel av dessa avlider inom slutenvården. Sjuksköterskan har ett omvårdnadsansvar gentemot dessa patienter för att patienten ska leva värdigt in i det sista. Därför är sjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede viktigt. Syfte: Att belysa sjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede inom slutenvården Metod: Litteraturstudie som utfördes enligt Polit &amp; Becks (2017) niostegsmodell där data samlades in för att till sist sammanställa ett resultat. Resultat: Litteraturstudiens resultat presenteras i fyra teman: ”känslomässiga erfarenheter”, ”otillräcklighet”, ”vikten av stöd och samarbete” samt ”brist på kunskap eller kompetens” Huvudfynden i resultatet var att majoriteten av sjuksköterskorna upplevde känslomässiga besvär i vårdandet, att tidsbrist var en bidragande faktor till sämre vård och stress, att stöd från kollegor var viktigt i utvecklingen samt att det fanns brister gällande kunskap inom omvårdnad i livets slutskede. Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede är varierande och många känner sig osäkra att utföra omvårdnad av patienter i livets slutskede. Det uppstår även blandade känslor runt vårdandet och majoriteten av sjuksköterskorna upplevde sig stressade på grund av tidsbrist.

Bakgrund: Vård vid livets slutskede hos barn skiljer sig från vård vid livets slutskede hos vuxna. Det sätts större krav på sjuksköterskors erfarenheter kring den här vården då de behöver ta hänsyn till både barnen och familjerna. Att vårda barn i livets slutskede kan vara utmanande för sjuksköterskor och kan påverka sjuksköterskor både professionellt och personligt.   Syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn i livets slutskede. Metod: En litteraturstudie gjordes och 9 vetenskapliga artiklar valdes ut genom systematiska sökningar i databaserna CINAHL och PsycInfo.  Resultat: Sjuksköterskor har erfarenheter av att det krävs mer vid kommunikationen med barn, då kommunikationen sker på ett annorlunda sätt och är viktig för en trygg relation. Sjuksköterskors erfar att de blir en del i sörjandet vid vård av barn i livets slutskede, med en känslomässig påverkan. Påverkan blir värre om sjuksköterskor är oerfarna, stöd från erfarna sjuksköterskor är då viktigt för oerfarna sjuksköterskor. Slutsats: Nyblivna sjuksköterskan bör ha en erfaren sjuksköterska bakom sig som kan stärka upp den nyblivna sjuksköterskan, vilket kan vara viktig att framföra i det kliniska arbetet. Kommunikation mellan sjuksköterskor är viktigt då det finns behov av att ventilera känslor och upplevelser. Vilket bör framhållas i det kliniska arbetet då det skulle kunna vara aktuellt med planerad samtalstid på arbetstid.

Bakgrund: Vård i livets slutskede är det sista som sker i den palliativa vårdprocessen. Patienter i livets slutskede får ibland spendera sin sista tid i livet på en vårdavdelning istället för i hemmet. Då detta sker är det sjuksköterskans ansvar att se till att vården är personcentrerad och anpassad efter patientens behov. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att arbeta med personcentrerad omvårdnad i livets slutskede på en vårdavdelning. Metod: Metoden som användes var en litteraturstudie där resultatet från 11 vetenskapliga artiklar samanställdes. Metoden baserades på Fribergs (2022) modell. Resultat: Av analysen framkom fyra olika kategorier; upplevelsen av att ge stöd i livets slutskede, upplevelsen av att påverkas känslomässigt, upplevelsen av en bra kommunikation samt upplevelsen av att ha en kunskapsbrist och behov av stöttning. Slutsats: Genom denna studie framgick det att sjuksköterskor upplevde att det finns en kunskapsbrist och ett behov av stöd, att det är viktigt med en god kommunikation samt att det var känslomässigt påfrestande på sjuksköterskorna att arbeta med personcentrerad omvårdnad i livets slutskede på en vårdavdelning då inte miljön är optimal.

No description available.