Syftet med studien var att belysa hur professionella från två olikaverksamheter, en öppenvårdsmottagning och en slutenvårdavdelning, tänker kring självskadebeteende och sitt arbete medindivider med denna problematik. Studiens frågeställningar var;hur tänker professionella kring självskadebeteende och dessbehandlingsarbete. Vilka likheter och skillnader finns det mellanen öppenvårdsmottagning och en sluten vårdavdelning. Studienutgår från en hermeneutisk forskningstradition och bygger påsemistrukturerade intervjuer med fyra professionella inomområdet. Studiens teoretiska utgångspunkter är det professionellaförhållningssättet och behandlingsrelationen mellan professionellaoch individer med självskadebeteende. Resultatet visar på attprofessionellas personliga egenskaper är det som är viktigast imötet med individer som har ett självskadebeteende. DBTbehandlinghar visat sig vara en effektiv metod, men andrametoder som används är även miljöterapi och motiverande samtal.Det är problematiskt att jämföra behandlingsarbetet mellan öppenochslutenvård då verksamheterna har olika förutsättningar.

Bakgrund: En stor del av vårdskadorna som uppstår i vården beror på brister i kommunikation. Rapportering är en del av det dagliga arbetet som sjuksköterska, där målet är att föra vidare information om en patientens tillstånd för att säkerställa den fortsatta vården och patientsäkerheten. Syfte: att beskriva hur anestesisjuksköterskan och vårdavdelningens sjuksköterska ser på rapportering vid överföring av patient från UVA till vårdavdelning. Metod: Kvalitativ studie. Studien har analyserats med hjälp av innehållsanalys där ett tema, två kategorier och nio subkategorier har framkommit. Fokusgruppsintervjuer med sammanlagt tio sjuksköterskor från vårdavdelningar med erfarenhet av att hämta patienter på UVA samt åtta sjuksköterskor från anestesin. Resultat: För att en rapport skall bli bra krävs att rapporten följer en viss procedur och struktur. Det är viktigt att rapporten följer en röd tråd och att informationen inte blir överflödig. Vårdmiljön vid rapporteringen har också stor betydelse. Det blir svårt att lämna en bra rapport då det är mycket stress runtomkring och då det är svårt att hålla sekretessen. Från både anestesin och vårdavdelningarna finns en vilja att ha förståelse för varandra för att skapa en god miljö vid rapporteringen. I rapporteringen är det viktigt att lagom mycket information om patienten lämnas annars finns risk att personen som tar emot rapporten slutar lyssna. Diskussion: Vårdavdelningarnas sjuksköterskor saknar kunskap om de specifika läkemedel som administreras av anestesisjuksköterskan under narkosen. Detta kan få ödesdigna konsekvenser då det finns en risk att drabbas av återfall av läkemedel med andningshämmande effekt, en så kallad recurarisering. / Background: A great deal of the related care injuries that develops in the hospitals often depends on communications failures. Reporting handovers is a great part of nurse’s daily work, the where report handovers purpose is to transfer information related to the patient between staff so that the patient safety can be ensured. Aim: To describe how the anaesthesia nurse and the ward nurse perception in the report handover of an postoperative patient. Method: Qualitative studies where made. Focus group interviews with total of ten nurses from the wards, nurses with experience from giving and taking reports in handover situations from the postoperative anaesthesia care unit (PACU), and eight nurses from the anaesthetic ward. The result where analysed with help from a content analysis, that resulted in one theme, two categories and nine sub categories. Result: Areport requires that the reporter follow a particular procedure and structure. It’s important that the report makes a common line for the listener, and that the information is not redundant. The environment is also important, it becomes difficult to make a good report when it’s stressful around, that also makes it difficult to maintain confidentiality. From both the anaesthesia and ward it’s a willingness to understand each other when it comes to patient handover, regarding to the stressfulness and the lack of care places at the wards. It’s important that the right amount of information about the patient is given, otherwise there’s a risk that the person receiving the report, stop listening. Discussion: The ward nurses lack the knowledge about the specific drugs during anaesthesia that are administrated by the anaesthesia nurse. That can bring a fatal consequence if the patient gets a residual paralysis of the muscle relaxant drug.

SAMMANFATTNING Bakgrund Den första januari 2015 trädde Patientlagen (SFS, 2014:821) i kraft för att stärka patientens ställning inom hälso- och sjukvården. I lagen regleras det att patienten ska ges individuellt anpassad information, erbjudas delaktighet i sin egen vård samt att patientens samtycke ska inhämtas inför varje beslut angående behandlingsalternativ. För patienter med multisjuklighet som har flera diagnoser, nedsatt funktionsförmåga och många läkemedel är de ovan nämnda komponenterna viktiga att uppfylla för att stärka deras ställning och självbestämmande. Detta ställer vårdteamet inför utmaningar i form av att individanpassa information, patientundervisning och hur patienten ska integreras i varje steg av sin behandling. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva vårdteamets upplevda möjlighet att inom akutgeriatriska vårdavdelningar bedriva omvårdnad förenlig med de krav som ställs i kapitel tre till fem i Patientlagen (SFS, 2014:821). Metod För att besvara studiens syfte användes en kvalitativ intervjumetod. Intervjuerna skedde i fokusgrupper och enskilt med totalt åtta medlemmar ur vårdteamet på akutgeriatriska vårdavdelningar inom Stockholms läns sjukvårdsområde. Resultat Det framkom att det fanns problem att bedriva omvårdnad förenlig med de krav som ställs i Patientlagen (SFS, 2014:821). Anledningarna som framkom i resultatet var vårdteamets synsätt på patientgruppen och patienternas kapacitet att vara delaktig i sin egen vård, tidsbristen för personalen att integrera patienten och närstående i omvårdnaden samt brister i vårdteamets ansvar att arbeta evidensbaserat utifrån rådande lag. Trots denna problematik visade resultatet på en del positiva strävanden efter att arbeta personcentrerat och utveckla ett nära samarbete i det interprofessionella vårdteamet med patienten i fokus. Slutsats Vårdteamet på akutgeriatriska vårdavdelningar strävar efter att arbeta personcentrerat och utifrån ett nära samarbete i det interprofessionella teamet men uppfyllde vid tidpunkten för studiens genomförande inte kraven på omvårdnad som ställs i kapitel tre till fem i Patientlagen (SFS, 2014:821).

Alla människor med psykisk sjukdom har rätt till en likvärdig vård som baseras på kunskap, säkerhet och god kvalitet. För många patienter är detta tyvärr inte någon verklighet. Tidigare studier visar att psykisk sjukdom ökar i samhället, samt att tillgången till psykiatrisk vård är bristfällig. Personer med psykisk sjukdom har en ökad morbiditet, vilket gör att de, förutom den psykiatriska vården, är i behov av somatisk vård. Detta innebär att allt fler människor med psykisk sjukdom även kommer att behöva söka vård på en somatisk avdelning. Syftet med arbetet är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med psykisk sjukdom på en somatisk vårdavdelning. Författarna har gjort en litteraturstudie där resultatet har sammanställts från nio vetenskapliga artiklar. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever känslor som rädsla, osäkerhet, frustration och hopplöshet då de vårdar patienter med psykisk sjukdom på en somatisk vårdavdelning. Bristande kunskap och otillräcklig praktisk erfarenhet inom området, samt undermåliga resurser är bakomliggande orsaker till sjuksköterskornas upplevelser. Sjuksköterskor som arbetar på en somatisk vårdavdelning bör få möjligheten att framförallt erhålla utökad praktiskt erfarenhet på psykiatriska avdelningar, men även mer teoretisk utbildning. Utökade resurser i form av ökad personaltäthet och ett mer sammanhållet arbetsteam är även viktiga åtgärder för att vården för dessa patienter ska bli så adekvat som möjligt.

Bakgrund År 2010 avled 90 000 personer i Sverige. Cirka 80 procent bedöms ha varit i behov av palliativ vård. En allmän palliativ vård, dvs vård som kan ges av personal med grundläggande kunskap och kompetens inom palliativ vård, ska kunna bedrivas på alla vårdenheter oavsett om patienten befinner sig på en akutvårdsavdelning eller på ett kommunalt boende. På en allmän vårdavdelning är för det mesta vården fokuserad på att bota och att ta beslut om att vården övergår till att vara palliativ är ofta komplext. Syfte Att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att möta patienter som befinner sig i ett palliativt skede på en allmän vårdavdelning. Metod En systematisk litteraturstudie med 13 artiklar, varav tre med kvantitativ ansats och tio med kvalitativ ansats genomfördes. Dessa analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Fyra kategorier identifierades. Dessa var sjuksköterskans profession, teamet, mötet med den döende patienten samt kompetens. Utifrån dessa kategorier skapades elva underkategorier. Slutsats Att vårda patienter som befinner sig i ett palliativt skede kan vara givande men också en svår uppgift för sjuksköterskan. Tillgängliga resurser är mycket bristfälliga, men sjuksköterskan strävar efter att ge bästa möjliga vård efter de förutsättningar hon har.

Bakgrund  Patienter i livets slutskede återfinns inte bara på palliativt inriktade avdelningar, utan även på somatiska avdelningar där verksamheten till stor del är kurativt inriktad, vilket kan resultera ien bristande vård för patienter i livets slutskede.Den palliativa vården i Sverige styrs av WHOs definition med tillhörande fyra hörnstenar.Kring patienten i livets slutskede finns etiska aspekter vilka måste tas i beaktning, bland annat den enskilde patientens önskningar om hur dennes vård ska se ut. En stor del av den palliativa vårdens fokus ligger i lindrandet och omhändertagandet. Genom att implementera de palliativa målen i akutsjukvården, kan eventuella konflikter i omhändertagandet av patienter i livets slutskede på akutmedicinska avdelningar undvikas. Syfte Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att ge vård i livets slutskede på en akutkirurgisk avdelning. Metod Metoden som valdes var en kvalitativ intervjustudie, då författarna ansåg det vara den mest lämpliga metoden för att besvara studiens syfte. De intervjuade var sju legitimerade sjuksköterskor verksamma på tre akutkirurgiska avdelningar. Resultat Sjuksköterskorna kände sig trygga i det palliativa omhändertagandet. De upplevde även att de hade tillräckliga kunskaper för att ge god palliativ vård. Vidare beskrevs det hur tidsbristen påverkade kvaliteten på den palliativa vården. En avsaknad av riktlinjer försvårade vården,vilket fick sjuksköterskorna att förlita sig på varandra och erfarna kollegor. Sjuksköterskorna lyfte fram närstående som stundtals påfrestande och hindrande i deras arbete, men även som en stor tillgång. Teamarbetet mellan sjuksköterskor och undersköterskor belystes som en trygghet. Slutsats Sjuksköterskor på akutkirurgiska avdelningar känner sig trygga i vårdandet av patienter i livets slutskede, men upplever tidsbristen som det största hindret för att ge god palliativ vård.

Intensivvård blir allt vanligare då dagens teknik gjort att det är möjligt att behandla svårare tillstånd. Miljön på IVA skiljer sig från en allmän avdelning både vad det gäller personal och medicinsk utrustning. På IVA är det en-till-en vård samt uppkoppling till övervakningsutrustning och på den allmänna avdelningen förväntas patienten vara mer självständig. Denna skillnad i vårdnivå gör att flytten mellan dessa avdelningar kan bli en traumatisk upplevelse. Syftet med denna studie är därför att undersöka patientens upplevelse av att flytta från IVA till en allmän vårdavdelning. Uppsatsen gjordes i form av en litteraturstudie där 10 kvalitativa artiklar analyserades med hjälp av Axelssons (2008, ss. 173-188) metod. Patienterna upplevde flytten från IVA till allmän avdelning som att färdas mot otrygghet, detta för att de upplevde att allt stöd försvunnit och de var tvungna att lämna IVA. Patienterna beskrev vidare att flytten innebar en ovisshet om framtiden och att det fick de att känna sig som en i mängden, något som bottnade i rädslor för den nya miljön och känslan av att inte bli sedd. Slutligen resulterades allt i att patienterna upplevde flytten som vägen tillbaka till hälsa, den beskrevs som en krävande upplevelse men också ett steg i rätt riktning och en friare miljö.

No description available.

Bakgrund: NEWS2 är en bedömningsskala som används för att identifiera tidiga tecken på en försämrad patient. Det har tidigare gjorts studier där patientsäkerheten har setts öka med hjälp av NEWS2. Det framkommer dock inte tydligt i tidigare forskning hur vårdpersonalen ställer sig till bedömningsskalan. Därför har vi valt att undersöka sjuksköterskans perspektiv på användningen av NEWS2.  Syfte: Att undersöka sjuksköterskans perspektiv på att använda bedömningsskalan NEWS2 på vårdavdelning.  Metod: En kvantitativ enkätstudie där urvalet bestod av 124 legitimerade sjuksköterskor från fem olika vårdavdelningar på länssjukhuset i Kalmar.  Resultat: Totalt 59 sjuksköterskor (svarsfrekvens 48%) besvarade enkäten. NEWS2 tillför trygghet i sjuksköterskans bedömning av patienten, som ett komplement till den kliniska blicken. Det finns en komplexitet i hur riktlinjerna för NEWS2 följs relaterat till de patienter som har ett högt NEWS2-värde i sitt habitualtillstånd. Det framkommer en signifikant skillnad i hur sjuksköterskor med längre yrkeserfarenhet (>10 år) mäter de vitala parametrar som ingår i NEWS2 jämfört med de som arbetat i mindre än 10 år.  Slutsats: NEWS2 bidrar till ökad patientsäkerhet ur ett sjuksköterskeperspektiv. Det finns dock förbättringspotential gällande hur sjuksköterskan använder sig av åtgärdsskalan i NEWS2. Riktlinjerna borde tydliggöras eller anpassas för att NEWS2 ska fungera optimalt på alla vårdavdelningar.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är idag ett stort växande hälsoproblem som ställer höga krav på vården samt vårdpersonal. Inom primärvård och somatisk vård behandlas många personer med psykisk ohälsa och som lider av somatisk samsjuklighet vilket gör att det krävs rätt omvårdnad och behandling för att skapa en så god livskvalité hos de personer som lider av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är associerat med stigma vilket bidrar till att denna heterogena grupp individer inte får rätt personcentrerad omvårdnad. För att kunna utföra en så god individanpassad omvårdnad krävs det en förståelse och kunskap kring hur patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet från vårdpersonal inom primärvård och somatisk vård.  Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att belysa hur patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet från vårdpersonal inom primärvård och somatisk vård.  Metod: Kvalitativ allmän litteraturöversikt som metod där tio kvalitativa vetenskapliga artiklar analyserats.  Resultat: Resultatet visade att det förekommer stigmatisering inom primärvård och somatisk vård gentemot patienter med psykisk ohälsa. Patienter uttryckte vid många tillfällen att de inte blev tagna på allvar, vilket bidrog till att patienterna kände sig mindre värda, skapade en osäkerhet, att de inte sökte vård eller utvecklade självstigmatisering. Ett positivt bemötande upplevdes när de hade en kontinuerlig vårdkontakt, var under behandling för således fysiska eller psykiska symtom, hade en god kommunikation med vårdpersonal som bidrog till att de fick känna sig sedda och hörda samt vara delaktiga i vården. Slutsats: Patienter med psykisk ohälsa är en utsatt grupp där interaktionen mellan vårdpersonal och patient baserar sig på förutfattade meningar och okunskap. För att kunna ge en så god individanpassad omvårdnad krävs det att personer med psykisk ohälsa får känna sig sedda och hörda genom god kommunikation för att på så sätt kunna vara delaktiga i vården. Mer forskning inom området är nödvändigt för att på så sätt kunna bidra till mindre stigmatisering gentemot patienter med psykisk ohälsa inom primärvård och somatisk vård.