Bakgrund: Stroke drabbar cirka 30 000 svenskar varje år och hälften avlider direkt eller får svåra funktionsnedsättningar. En person som insjuknat i stroke kräver snabbt och korrekt omhändertagande för att minska risken för bestående funktionsnedsättningar. På strokeenheter ska det finnas ett multidisciplinärt team som bör vara specialiserade inom strokevård och som kan tillgodose patientens behov. Sjuksköterskan som arbetar med patienter som insjuknat i stroke behöver ha kompetens och förståelse för att kunna tillfredsställa patientens omvårdnadsbehov. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelser och erfarenheter av att vårda patienter med stroke på annan medicinsk vårdavdelning än strokeenhet. Metod: En kvalitativ intervjustudie med sju semistrukturerade intervjuer genomfördes och innehållet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna upplevde att deras kunskap om strokevård var tillräcklig hos patienter med lätta strokesymtom men att vården blev bristande när patienterna hade allvarliga symtom som krävde mer specialiserad omvårdnad. Brister inom det multidisciplinära teamet upplevde sjuksköterskorna var tillgången på paramedicinare. Särskilt uttalad var bristen på logoped, vilket orsakade försenade logopedbedömningar och rädsla för att orsaka aspirationspneumoni. Sjuksköterskorna beskrev att patienter med allvarliga strokesymtom i större utsträckning fick plats på strokeenheten och de med lindriga strokesymtom kunde placeras på annan medicinsk vårdavdelning. I de flesta situationer var sjuksköterskornas kompetens därmed tillräcklig. Slutsats: Sjuksköterskorna på de medicinska vårdavdelningarna efterlyser ytterligare kunskap om stroke och ett mer organiserat multidisciplinärt team. Hos patienter med lindriga strokesymtom räcker kunskapen hos en allmänsjuksköterska till, men bristerna blir påtagliga när patienterna har svårare strokesymtom. De medicinska vårdavdelningarna bör därför begränsas till vilken nivå av strokevård de erbjuder.

Bakgrund: Begreppet miljö kan definieras som alla yttre betingelser och inflytanden som påverkar en organisms liv och utveckling genom att förebygga, hindra eller bidra till sjukdom, olyckor eller död. En vårdande miljö är viktig för tillfrisknande och välbefinnande vilket Florence Nightingale samt senaste forskningen beskriver. Samspelet mellan människa, hälsa, plats och vårdande påverkar varandra. I en trygg, stödjande och vårdande miljö kan patienten lägga sin energi på att återfå hälsa. I skapandet av en personcentrerad och läkande vårdmiljö har sjuksköterskans erfarenheter, kunskaper och kritiska tänkande samt sätt att vara en viktig roll. Alla människor i en miljö påverkar och påverkas av den. På envårdavdelning är den unika patienten i centrum men även anhöriga, personal och medpatienter har del i vårdmiljön och hur den upplevs. Syfte: Syftet med studien var att belysa vuxna patienters upplevelse av vårdmiljön när de vårdas på en somatisk vårdavdelning. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt har genomförts för att besvara syftet. Sju vetenskapliga artiklar har kvalitetsgranskats, analyserats och sammanställts till en ny helhet. Resultat: Fyra kategorier 15 underkategorier identifierades i data. Kategorierna var Positiv distraktion, En trygg och säker plats, Personalen en del av vårdmiljön och Upplevelser av att vårdas i enskild eller delad patientsal.  Slutsats(er): Begreppet vårdmiljö är komplext och innefattar såväl den fysiska som psykosociala miljön. En personcentrerad vårdmiljö är att föredra för att främja hälsa och läkning samt bidra till en positiv vårdupplevelse. Estetiska inslag och en egen lugn vrå ger positiv distraktion från sjukdom. Ständiga ljud och aktivitet kan upplevas överstimulerande

Bakgrund: Sjuksköterskor som arbetar på sjukhusens vårdavdelningar kommer ofta i kontakt med palliativ vård och vård i livets slutskede. Sjuksköterskors perspektiv på hur det är att vårda palliativa patienter på en kurativ avdelning och de etiska dilemman de står inför, kan ge värdefulla insikter i hur vård i livets slutskede kan förbättras. Syfte: Att beskriva sjuksköterskor upplevelse av etiska utmaningar vid palliativ vård på en vårdavdelning. Metod: Systematisk litteratursökning genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Sökningen resulterade i 15 vetenskapliga artiklar. Analysen av artiklarna gjordes med en kvalitativ induktiv innehållsanalys med en manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i sex slutkategorier, vilka var: Att känna sig maktlös, Att patientens rättigheter inte respekteras, Att känna sig otillräcklig i sin yrkesroll, Att inte kunna ge patienten en värdig död, Att hamna i konfliktsituationer och Att uppleva skuld- och skamkänslor. Slutsats: Resultatet visar att etiska utmaningar som uppstår inom palliativ vård på vårdavdelningar ofta beror på bristande teamsamverkan och kommunikationsbrister inom teamet. Det visar även att sjuksköterskor har låg tro på sin kunskap samt kompetens. Sjuksköterskor behöver bryta hierarkier, motverka maktpositioner och stärka det interprofessionella samarbetet inom teamet. Sjuksköterskor har ett lagstadgat ansvar för att omvårdnaden utförs på ett etiskt korrekt sätt. Det krävs att varje sjuksköterska vågar ta det ansvaret, samt vågar leda och stärka kollegor och varandra i det etiska arbetet. I framtida forskning vore det intressant att undersöka vad som krävs för att stärka sjuksköterskors självkänsla och ledarskap i mötet med etiska utmaningar.

Bakgrund: Att vårdas på en intensivvårdsavdelning (IVA) kan leda till kvarstående fysiska, kognitiva och psykologiska symtom. Olika åtgärder, som uppföljning på vårdavdelningar, mobila IVA-grupper och intensivvårds-samvårdssjuksköterskor har satts in världen över för att överbrygga skillnaderna i vårdnivåerna mellan IVA och vårdavdelningar. Tidigare forskning visade att otillräcklig kommunikation och samverkan mellan IVA och vårdavdelningar i samband med vårdöverföringar från IVA till vårdavdelningar, föranledde brister i vårdkontinuiteten och patientsäkerheten, vilket åligger intensivvårdssjuksköterskors ansvar. Syfte: Att beskriva olika åtgärder som intensivvårdssjuksköterskor kan vidta på vårdavdelningar för att öka patientsäkerhet och vårdkontinuitet i samband med vårdöverföringar mellan intensivvård och vårdavdelningar. Metod: En integrativ litteraturöversikt med 18 kvalitativa och kvantitativa originalartiklar. Artiklarna som inkluderades genomgick en kvalitetsgranskning. Därefter analyserades resultatet och de kvantitativa artiklarnas resultat sammanställdes narrativt. Resultatet presenterades integrerat. Resultat: Resultatet visade att det fanns behov för mer avancerad kompetens och omvårdnad på vårdavdelningarna. Intensivvårdssjuksköterskor kunde både utföra dessa avancerade åtgärder på vårdavdelningarna, samt stötta och undervisa vårdavdelningens sjuksköterskor i detta, vilket gjorde dem mer trygga i situationer som uppstod med deras patienter. Åtgärderna verkade reducera antalet återinläggningar på IVA och sjukhusmortaliteten, samt verkade ha en positiv påverkan på patienters och närståendes upplevelser. Diskussion: Åtgärder intensivvårdssjuksköterskor utförde på vårdavdelningen kunde ha betydelse för patientsäkerheten, då många patientsäkerhetsrisker förknippade med vårdöverföringar skulle kunna förhindras med intensivvårdssjuksköterskors närvaro och kompetens på vårdavdelningen. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskor verkade ha en värdefull roll när det kom till att säkra vårdkontinuiteten och förbättra patientsäkerheten på vårdavdelningen, för patienter som tidigare vårdats på IVA eller akut försämrats på vårdavdelningen. / <p>2023-05-29</p>

Bakgrund: Omvårdnad är sjuksköterskans specifika kompetens. Säker vård är en kärnkompetens för legitimerade sjuksköterskor och utgör en grund för omvårdnad. Bristande kommunikation är ett internationellt problemområde som kan äventyra patientsäkerheten. Överrapportering vid skiftbyte ingår i sjuksköterskans omvårdnadsarbete på en vårdavdelning på sjukhus och kan utföras på olika sätt. En ineffektiv kommunikation vid överrapportering kan leda till att information blir ofullständig, felaktig eller utelämnad vilket skulle kunna äventyra patientsäkerheten. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av olika metoder vid överrapportering på vårdavdelning inom sjukhus i samband med skiftbyte.  Metod: Litteraturstudien har ett systematiskt tillvägagångssätt och sökningar har gjorts i Cinahl och PubMed. Resultatanalysen inspirerades av en tematisk analys och har ett induktivt förhållningssätt. Resultatet är baserat på 8 artiklar.  Resultat: Totalt kunde fyra metoder identifieras: bedsiderapportering, muntlig, skriftlig och kombinerad överrapportering. Sex teman identifierades: “patientsäkerheten påverkas”, “prioritering av omvårdnad underlättas”, “aktuell information och förståelse varierar”, “avbrott som stör”, “rapporteringstiden varierar” och “känslig information och osäkerheter”.  Slutsats: Sjuksköterskor har erfarenheter av både fördelar och nackdelar med bedsiderapportering, muntlig och skriftlig överrapportering. Däremot har sjuksköterskor enbart positiva erfarenheter av kombinerad överrapportering.

Bakgrund: År 2015 infördes Patientlagen (SFS 2014:821) som slår fast att hälso- och sjukvården ska ge patienterna möjlighet att bli delaktiga i sin vård. Studier visar att patientdelaktighet kan förbättra kvaliteten på vården och har en betydelsefull del i att uppnå en säker vård för patienterna. På kirurgisk vårdavdelning inkommer patienter dygnet runt och är beroende av sjuksköterskan för att göras delaktiga i sin vård. Syfte: Att beskriva hur patienter som skrivs in akut upplever delaktighet gällande information och planering i samband med inskrivning av sjuksköterska på kirurgisk vårdavdelning. Metod: Kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer (15 deltagare). Datan analyserades med latent kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Huvudresultat: Patienter upplevde att det var viktigt att få information om sin vård och planering vid inskrivning på kirurgisk vårdavdelning. Både positiva och negativa upplevelser vid inskrivningen framkom och orsaken till detta grundades i sjuksköterskans bemötande. Vårdrelationen var viktig för att känna sig trygg i en utsatt situation och var förutsättning för att uppleva delaktighet. Patienterna berättade att delaktighet vid inskrivningen var att bli lyssnad på och att få en individuellt anpassad information. Slutsats: Patientdelaktighet vid inskrivning på kirurgisk vårdavdelning förutsätter att sjuksköterskan bjuder in patienten till delaktighet samt ger information på ett individanpassat sätt. Delaktighet är viktigt för att minska fel i vården, bedriva en lagstadgad vård och för tryggheten hos patienterna. För att klara lagkraven på vården behöver både patienter och vårdpersonal utbildning inom ämnet för att skapa en gemensam syn på vad delaktighet i vården innebär. / Background: In 2015 a new patient-law was launched in Sweden. It states that  healthcare should give the patients possibility to participate in their own care. Studies have shown that patient participation can improve the quality of care and reduce adverse events in healthcare. In surgical wards patients are admitted every hour of the day and they are dependent on the registered nurse to get involved in their care. Aim: To describe how patients admitted from the emergency department experience their participation during the enrollment with the nurse in the surgical ward with a specific focus on information and planning of the care. Methods: A qualitative study based on semi-structured interviews (n=15 participants). Data was analysed with content analysis according to Granheim and Lundman (2004). Results: The study showed that during the enrollment at the surgical ward patients experienced information about the care and the plan as important. Both positive and negative experiences during the enrollment were shown in the result. The reason was based on the nurses caring or uncaring relationship with the patient. The nurse-patient relationship was important for the patient to feel safe in an exposed situation and was a prerequiesite for participation. Patients talked about participation at the enrollment and pointed out that being listened to and personalized information as the most important. Conclusion: Patient participation at enrollment at the surgical ward requires the nurse to invite the patient to take part and gives information in a personalized manner. Participation is important to reduce errors in care, carry on a statutory care and to the safety for patients.  To manage the requirements of the patientlaw, both patients and staff needs education about the subject to create a mutual vision of what participation in care is.

SAMMANFATTNING   Bakgrund: Tidigare studier visar att patienter påverkas både fysiskt och psykiskt vid överflyttning från en miljö till en annan. Att överflyttas från den specialiserade, högteknologiska intensivvårdsavdelningen till en vårdavdelning kan skapa upplevelser och känslor av stress, oro, ångest, osäkerhet, depression, sömnstörningar, minnesbortfall, mardrömmar med mera. Syfte: Att utforska hur miljöns utformning för vårdandet påverkar patientens välbefinnande efter överflyttning från intensivvårdsavdelning till kirurgisk vårdavdelning. Metod: Syftet besvarades med hjälp av upprepade observationer med informella intervjuer av tre patienter som hade vårdats på en intensivvårdsavdelning och hade överflyttats till en kirurgisk vårdavdelning. Deduktiv innehållsanalys användes och utgick från en tidigare skapad modell av begreppet miljö. Resultat: Patienternas välbefinnande påverkades av miljön efter överflytten till den kirurgiska vårdavdelningen. Resultatet presenteras efter modellens kategorier atmosfär, omvärld, omgivning, medelpunkt och förhållande. Slutsats: Att överflyttas till en lägre vårdnivå som en vårdavdelning är en stor omställning för patienterna både fysiskt och psykiskt. Resultatet stödjer att det finns en kunskapslucka som består av skillnader i miljön, skillnader i sjuksköterskors kompetens och skillnader i kommunikationen mellan intensivvårdsavdelningar och vårdavdelningar. Det är viktigt att tydliga rutiner finns kring hur en intensivvårdspatient ska tas emot och vårdas vid överflyttningen till en vårdavdelning. För att miljöombytet inte ska bli för omfattande för patienten kan överflyttning först ske till en intermediärvårdsavdelning innan vidare överflyttning till en vårdavdelning sker. / ABSTRACT Background: Previous studies showed that patients are affected both physically and mentally when they transferring from one environment to another. To be transferred from the specialized, high-tech intensive care to a ward can create experiences and feelings of stress, worry, anxiety, insecurity, depression, sleep disorders, memory loss, and nightmares with more. Aim: The aim of this study was to explore how environmental design for care affects the patient's well-being after transfer from intensive care to the surgical ward. Method: The aim was answered with help from repeated observations with informal interviews with three patients who had been treated in an intensive care unit and had been transferred to a surgical ward. Deductive content analysis was used and was based on a previously created model. Result: The patients' well-being was affected by the environment after transfer to the surgical ward. The results are presented according to the categories atmosphere, entourage, surroundings, midpoint and relationship. Conclusion: Be transferred to a lower level of care as a ward is a big change for the patients both physically and psychologically. The result supports that there is a knowledge gap which consist of differences in the environment, differences in nurses' skills and differences in communication between intensive care units and wards. It is important that there are clear procedures on how an intensive care patient to be received and cared for at the transfer to a ward. To move from one environment to another should not be too extensive for the patient can first be transfer place to an Intermediate Care Facility before further transfer to a ward occurs.

Bakgrund: I Sverige avlider cirka 90 000 människor varje år, av dessa uppskattas omkring 80% vara i behov av lindrande vård i livets slutskede då behandling av sjukdom inte längre ger resultat. Sjuksköterskan har en central roll främst genom att lindra symptom och åtgärda de faktorer som kan orsaka känslomässigt, fysiskt, socialt och existentiellt lidande för patienten och dess anhöriga. Tidigare studier menar att omvårdnad i livets slutskede innebär utmaningar för sjuksköterskan, som att sjuksköterskan kan känna sig otillräckligt förberedd och uppleva svårigheter med att stödja patienten och dess anhöriga i sorgeprocessen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att ge omvårdnad till patienter i livets slutskede på en somatisk vårdavdelning. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie. Data samlades in genom nio enskilda intervjuer, baserade på semistrukturerade intervjufrågor enligt en intervjuguide. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet mynnade ut i tre kategorier: att bli personligt påverkad, kommunikationens betydelse, och teamet har betydelse. Sjuksköterskorna upplevde att omvårdnaden i livets slutskede innebär att de blir personligt påverkade. Sjuksköterskorna upplevde det vara stressande att ge omvårdnad till patienter i livets slutskede på en somatisk vårdavdelning. De beskrev även att kommunikationen är viktig. Sjuksköterskorna upplevde en problematik över att informationen ibland brister från läkare till anhöriga. Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde att god omvårdnad i livets slutskede föregås av ett gott teamarbete. De betonade även vikten av stöd från arbetskollegor för att kunna hantera påfrestande situationer. Slutsats: Studiens resultat kan leda till ökad kunskap kring hur sjuksköterskan upplever omvårdnaden i livets slutskede, och strategier kan upptäckas för att ge en så god omvårdnad som möjligt för patienten och dess anhöriga. Det finns begränsad forskning som undersöker sjuksköterskans upplevelser av omvårdnad i livets slutskede på en somatisk vårdavdelning, och det behövs ytterligare forskning för att förbättra sjuksköterskans arbetssituation och för att hitta strategier som kan optimera omvårdnaden.

Bakgrund: En stroke är ett plötsligt slaganfall som orsakas av att blodets normalflöde till hjärnan hindras av en blodpropp eller minskas på grund av ett sprucket kärl. Efter en stroke vårdas de flesta patienter på en somatisk vårdavdelning. Patienter kan ha olika upplevelser av vården. Viktigt för många är dock att kunna behålla så mycket som möjligt av sin autonomi under vårdtiden. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patientens upplevelse av autonomi efter stroke på somatisk vårdavdelning. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar. Databaser som används för sökning är PubMed och Cinhal. Olssons och Sörensens (2011) bedömningsmall användes för kvalitetsgranskning. Artiklarna analyserades med hjälp av Graneheim och Lundman (2004) innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier som benämns: (1) Förlorad värdighet. (2) Begränsning av fysiska funktioner. (3) Att vara beroende. (4) Att få stöd på vårdavdelning.   Slutsats: Efter personen har drabbats av stroke påverkas patienten fysiskt, psykiskt och social. Därför behöver vårdpersonalen ha förståelse för hur patienter ska bemötas för att de ska uppleva så mycket autonomi och oberoende som möjligt.

Bakgrund: Att vara patient innebär att befinna sig i en utsatt situation. Inom omvårdnad är därför de etiska frågorna av stor betydelse och rätten till värdighet är en grundläggande princip. Sjuksköterskan har en viktig roll för att bevara och främja patientens upplevelse att bli bemött med värdighet. Syfte: Syftet var att undersöka hur sjuksköterskor tänker kring värdighet inom omvårdnad och hur de arbetar för att bevara patienters värdighet i det dagliga omvårdnadsarbetet. Metodbeskrivning: Kvalitativ studie med individuella intervjuer som analyserats genom innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att bemötande, respekt för autonomi, integritet och delaktighet lyftes fram som grundläggande aspekter inom värdighet. Att utgå från individen, skydda kroppen och främja autonomi, genom att utforska vad patienten själv kan göra och därefter främja självständigheten, beskrevs som betydelsefulla faktorer i omvårdnadsarbetet. Slutsats: Intervjupersonerna var samstämmiga kring vad värdighet innebär och hur det kan främjas. Tidspress och stress lyftes som den främsta orsaken som försvårade deras främjande av patientens värdighet. / Background: Being a patient puts you in an exposed position. Therefore the ethical questions within nursing have a significant role, and the right to dignity is a basic principle. The nurse holds a key role to preserve and promote the patient's experience of being met with dignity.   Purpose: The aim was to explore nurses’ thoughts about dignity within nursing and how they work to preserve the patients’ dignity in the daily routine.  Method: Qualitative study with individual interviews that are analyzed through content analysis.  Result: The result shows that personal treatment, respecting autonomy, integrity, and patient participation were highlighted as key aspects within preserving dignity. To emanate from the individual, protect the body, and promote autonomy by exploring what the patient is capable of doing independently and support this, were described as key aspects in nursing.  Conclusion: All the interviewed subjects were consistent in what dignity means and how it can be preserved. Time pressure and stress were flagged as the main reasons of making the promotion of patient dignity more difficult.