Denna magisteruppsats i Ekonomisk Historia avser undersöka drivkrafter och motiv bakom de institutionella förändringar som svensk sjukvård genomgått och hur det i sin tur ledde fram till Lagen om valfrihetssystem. Vidare undersöks hur LOV påverkat utbudet av vårdcentraler inom Västerbottens läns landsting. Undersökningsperioden är 1983 – 2015. På 1980-talet skedde institutionella förändringar som var förutsättningar för den liberalisering av svensk sjukvård som skedde på 1990-talet. Kostnaderna för svensk sjukvård steg årligen från mitten på 1960-talet och när krisen slog till på 1990-talet skedde omfattande förändringar. Stora delar av offentlig sektor rationaliserades och öppnades upp för privata aktörer. Detta skedde även inom VLL. I mitten på 2000-talet började LOV utredas och argumenten för ett genomförande av reformen var framförallt att den konkurrens som skulle uppstå skulle leda till bättre vård för vårdtagarna. Befolkningen skulle via LOV få möjlighet att digitalt välja sin vårdcentral. Inom VLL uppkom 5 privata vårdcentraler. Den största Umeå Vårdcentral/ Dragonens hälsocenter lades ut på upphandling 2004 och försattes i drift juni år 2006. Ersättningen från VLL till Carema fick korrigeras årligen vilket indikerade på hur komplext det är att kalkylera för kostnader inom sjukvården. Efter avtalsperioden fanns en möjlighet att förlänga med 24 månader men VLL valde att inte förlänga med Carema utan krävde en omförhandling då vårdbolaget misskött sig på ett flertal punkter. Bland annat så saknades sjukgymnaster och det fanns inte möjlighet till kontinuerlig läkarkontakt för patienterna. Detta visar på den problematik som kan uppstå vid privatisering av offentlig verksamhet, när den ofrånkomliga vinstjakten leder till att kostnader ska hållas nere för att uppnå större marginaler. Samtidigt bör politikers önskan om valfrihet och privatiseringar ifrågasättas då det finns få tecken på att det är befolkningens önskan.

Bakgrund: Tidigare forskning visar på aspekter som påverkar implementeringen i en förändringsprocess såsom kommunikation, delaktighet och ledarskap, verksamhetens kultur och förutsättningar. Hälso- och sjukvårdsorganisationer har ett ansvar i bedrivandet av evidensbaserad vård och förbättringsarbete ingår i distriktssköterskans arbetsuppgifter. Det finns även styrdokument och riktlinjer som ställer krav på verksamheter inom hälso- och sjukvård att de kontinuerligt säkrar och utvecklar kvalitén i vården. Syfte: Att undersöka vilka förutsättningar distriktssköterskor upplever sig behöva för att utföra förbättringsarbeten på vårdcentraler. Metod: Intervjustudie av kvalitativ design, åtta distriktssköterskor blev intervjuad. Data analyserades med hjälp av en manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: De förutsättningar distriktssköterskorna ansåg sig behöva vid förbättringsarbeten resulterade i tre huvudkategorier: Tid för förbättring, Kulturen på arbetsplatsen och En organisation för förbättring. Sju underkategorier framkom: Tidsbrist, Tid som en resurs, Kollegors inverkan på förbättringsarbeten, Ledarskapets inverkan på förbättringsarbeten, Individens ansvar, Den enskilda vårdcentralen och Verksamhetsutvecklarens roll i förbättringsarbeten. Slutsats: För att distriktssköterskan ska ha ökade förutsättningar att genomföra ett förbättringsarbete bör det finnas tid, en stödjande verksamhetschef som initierar till förbättringsarbeten, samverkan med andra verksamheter och kollegor som är positiva till förändring. En verksamhetsutvecklare och full arbetsstyrka underlättar genomförandet av ett förbättringsarbete. / Background: Previous research shows aspects that affect implementation in a change process, these are communication, participation and leadership, culture and the prerequisites of the organization. Healthcare organizations have responsibility in the practice of evidence-based care. It is also part of the district nurse's duties to work towards improvements in the care-process. Governing documents and guidelines require healthcare organizations to ensure that they continually secure and develop the quality of care. Aim: To investigate the conditions that district nurses consider themselves needed to carry out improvement work at healthcare centers. Method: Interview study of qualitative design with eight district nurses. A manifest content analysis with inductive approach was carried out. Results: Conditions that district nurses considered necessary for improvement work resulted in three main categories: Time for improvement, The culture at the workplace and An organization for improvement. Seven subcategories emerged: Not enough time, Time as a Resource, Colleagues role in improvement work, The leadership role in improvement work, The responsibility of the individual, The individual Healthcare Center and The role of the organization developer in improvement work. Conclusion: In order for the district nurse to have increased opportunities to carry out an improvement work there should be time, a supportive operations manager, collaboration with other healthcare centers, colleagues that are positive to change, a business developer and full workforce.

Vårdcentralens ansvarsområde inom hälso- och sjukvården har vidgats alltmer och är för många den första kontakten med sjukvården. Stora krav ställs på att verksamheten fungerar effektivt och att patienterna får en säker och trygg vård. På en specifik vårdcentral har ett utvecklingsprojekt inletts för att vidareutveckla arbetssättet för distriktssköterskorna /sjuksköterskorna. Syftet med denna studie är att beskriva distriktssköterskornas / sjuksköterskornas uppfattningar om sitt yrkesansvar före utvecklingsprojektets start. Studien är en fallstudie där sex distriktssköterskor / sjuksköterskor som arbetar på vårdcentralen intervjuades. Datamaterialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras i fyra huvudkategorier: förutsättningar hos distriktssköterskan / sjuksköterskan, bemöta patienten, bedömning av patientens omvårdnadsbehov och vägleda patienten. Det framkom därefter nio underkategorier. I diskussionen reflekteras resultatet med tyngdpunkt på distriktssköterskans / sjuksköterskans fortbildning, vårdrelation, den psykiska ohälsan samt telefonkulturen. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Telefonrådgivning är en växande verksamhet i Sverige och en vanlig arbetsuppgift för distriktssköterskor som arbetar på vårdcentral. Patienten har rätt till en god och säker vård även i telefon och det är viktigt att en korrekt bedömning av patientens tillstånd görs. De frågor distriktssköterskan ställs inför vid telefonrådgivning kan vara av mycket varierande art, vilket gör att uppgiften är komplex och kräver bred kunskap och kompetens. Den försvåras av att distriktssköterskan inte ser patienten utan måste förlita sig på det hon hör, och det innebär en risk för patientsäkerheten. Syftet med studien är att belysa sjuksköterskans möjligheter att förbättra patientsäkerheten vid telefon-rådgivning vid vårdcentral. Som metod har använts kvalitativa ostrukturerade intervjuer och undersökningsgruppen utgjordes av sex distrikts- och sjuksköterskor som arbetade med telefonrådgivning vid sex olika vårdcentraler. Resultatet visar att det finns många faktorer som kan förbättra patientsäkerheten i sjuksköterskans telefonrådgivningsarbete och dessa har delats i tre huvudkategorier: yttre stöd, sjuksköterskans förutsättningar och patientens medverkan. Yttre stöd kan t.ex. vara beslutsstöd, kollegor och ett arbetsklimat som tillåter frågor. Egna förutsättningar innefattar kunskap, erfarenhet och förmåga att skapa ett bra möte. Hon bör även göra patienten själv delaktig i bedömningen. Slutsatser som dras i studien är att sjuksköterskor som arbetar med telefonrådgivning behöver ha god social kompetens, bred yrkeserfarenhet och kunskap, självinsikt och stöd i sitt arbete. Detta stöd kan ges i form av handledning, utbildning, tid för reflektion och välfungerande beslutsstöd. Vårdcentralens ledning behöver också bli medveten om arbetets komplexitet och utarbeta riktlinjer som kan göra det mer patientsäkert. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor arbetar utifrån ett personcentrerat förhållningssätt, som styrs av flera lagar däribland Hälso- och sjukvårdslagen. Vård- och omsorgsarbete syftar till att tillfredsställa såväl individuella som grundläggande mänskliga behov, oavsett kulturell och etnisk tillhörighet. Distriktssköterskans jobb på vårdcentral innefattar bland annat mottagningsarbete och telefonrådgivning. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa hur distriktssköterskor upplever sin yrkesroll på vårdcentral. Metod: En systematisk litteraturstudie där Polit & Becks (2017) niostegsmodell har använts. Resultatet bygger på elva artiklar som söktes fram i databaserna CINAHL, PubMed och SweMed+. Resultat: Fyra kategorier identifierades som svarade på syftet med litteraturstudien: Otillräcklig kunskap skapar osäkerhet, En stöttande arbetsmiljö är viktig, Stress och tidsbrist påverkar arbetet negativt och Att skapa trygghet för patienten. Slutsats: Resultatet visar på att distriktssköterskeyrket är ett efterfrågat yrke som spelar en central roll inom omvårdnad och samordning på vårdcentral. Upplevelsen av distriktssköterskors yrkesroll är subjektiv. Resultatet visar också på att distriktssköterskornas upplevelse är att de är stolta över sin yrkesroll / Background: Specialist nurses work on the basis of a person-centered approach, which is governed by several laws, including the Health Care Act. Care and care work aims to satisfy both individual and basic human needs, regardless of cultural and ethnic background. The district nurse's job at a health center includes, among other things, medical reception and telephone counseling. Aim: The purpose of the literature study was to elucidate how district nurses perceive their professional role at a primary health center. Method: A systematic literature study in which Polit & Beck's (2017) nine-step model were used. The result is based on eleven scientific papers that were found using the databases CINAHL, PubMed and SweMed +. Result: Four categories were identified that answered the purpose of the literature study: Insufficient knowledge creates uncertainty, A supportive work environment is important, Stress and lack of time affect work negatively and Creating safety for the patient.  Conclusions: The results shows that the district nursing work is a sought after profession that plays a central role in nursing and coordination at a primary health care center. The experience of the district nurses' professional role is subjective. The result also shows that the district nurses' experience are that they are proud of their professional role.

Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka hur personer som är hemlösa och missbrukar blir behandlade i sjukvården. Hur tycker de att de har blivit bemötta och har de fått den hjälp de har efterfrågat? Utifrån detta resultat har jag tittat på vilka förutsättningar vården har att utveckla en bra behandling och bemötande. Jag har intervjuat 25 hemlösa personer med kvalitativ metod. Den innebär att alla har fått samma frågor så att svaren går att jämföra. Samtidigt har det funnits utrymme för egna reflektioner och berättelser. De flesta menar att de blir både bra och dåligt behandlade, men att de sällan får den hjälp de efterfrågar. Inom vården har enskilda sköterskor och läkare fått beröm för sina insatser, men flera intervjupersoner vittnar om att personalen har ont om tid och missar allvarliga diagnoser. Över 80 procent anser att hemlösa och missbrukare behandlas sämre som grupp. Intervjupersonerna berättar om missade diagnoser, att de hamnar efter i kön på akuten och att de får höra nedsättande kommentarer på sjukhusen. De menar att utseende, dagsform och social status spelar in i bemötandet. Utifrån dessa svar har jag intervjuat experter på vård av hemlösa personer och missbrukare. Experterna bekräftar personernas berättelser. De säger att bristerna i bemötande och hjälp kan bero på att personalen har ont om tid och kan för lite om målgruppen. Jag har jämfört resultatet med stämplingsteorin och organisationsteorin. Stämplingsteorin visar att det ofta uppstår en motsättning mellan de som känner sig som avvikare och det etablerade samhället. Organisationsteorin visar att det byggs upp en intern gruppkultur i slutna organisationer som sjukhus och att det sättet att jobba ibland krockar med verkligheten. Den tidigare forskningen visar att det finns mycket att förbättra när det gäller hemlösa personers möte med vården: Överdödligheten är två till sex gånger högre i gruppen. Många dör i behandlingsbara sjukdomar som lunginflammation. Forskningen bekräftar också personernas ovilja att gå till läkare. Till sist visar forskningen att man kan uppnå betydligt bättre resultat i sjukvården genom andra sätt att jobba.

Den psykiska ohälsan har ökat i vårt samhälle under de senaste åren och diagnosen utmattningssyndrom har blivit ett utmanande tillstånd inom primärvården. Det finns inga etablerade evidensbaserade behandlingsmöjligheter. De existerande behandlingarna i form av psykologiskt stöd och stresshantering är begränsade och saknar individualisering och evidens. Musikterapi har visat sig vara effektiv för vissa psykiska sjukdomar. I form av en experimentell pilotstudie undersöktes användning av musikterapi med KBT-inriktning (musikterapigrupp) hos 3 primärvårdspatienter med utmattningssyndrom under en tidsperiod av 10 veckor (7-10 sessioner) med syfte att påskynda återhämtning och förbättra det psykiska måendet. Musikterapigruppen (vårdcentral i Stockholm) jämfördes med fyra utmattningspatienter (vårdcentral i Sundsvall) som hade tillgång till kurator- eller psykologkontakt under dessa 10 veckors observationstid. Med hjälp av standardiserade frågeformulär undersöktes förloppet av stressnivån (SCI93), livskvaliteten (BBQ) samt symtomen på depression (MADRS-S) och utmattning (KEDS). I båda grupperna noterades en minskning av depressionssymtom, minskade symtom på utmattning samt lägre stressnivå och förbättrad livskvalitet. I kontrollgruppen noterades delvis större förändringar än i musikgruppen. Avsaknad av sjukskrivning samt mer långdragen sjukdomsprocess i musikterapigruppen diskuterades som orsaker. God sömn och vila är basen i återhämtningsprocessen hos patienter med utmattningssyndrom. Musikterapi anses som en enkel, billig och biverkningsfri behandlingsmöjlighet för patienter med utmattningssyndrom inom primärvården. Det önskas fler randomiserade större studier i området musikterapi och utmattning för att kunna etablera nya behandlingsrekommendationer för behandling av utmattningssyndrom och för att förankra musikterapin i ett multimodalt rehabiliteringskoncept på vårdcentralen.

Bakgrund: Ungefär en tredjedel av de patienter som söker vård inom primärvården gör det på grund av psykisk ohälsa. Det är av vikt att primärvården är anpassad och bemannad för att hantera psykisk ohälsa eftersom primärvården ska vara ingången för all typ av ohälsa i befolkningen. Tidigare studier visar att sjuksköterskor i primärvården upplever en kunskapsbrist i psykiatri som kan riskera att bemötandet av patienter med psykisk ohälsa blir stigmatiserande. Rekryteringen av specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård i primärvården ter sig som en relativt ny företeelse. Det finns inga svenska studier som beskriver deras roll och funktion på vårdcentral eller deras upplevelse av arbetet i primärvård. Syfte: Att undersöka erfarenheterna hos specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård av arbetet på vårdcentral med patienter som söker vård för psykisk ohälsa. Metod: Specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård (N=11) vid nio vårdcentraler i Region Skånes regi intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Dataanalysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: mötet med patienten med psykisk ohälsa, arbetar självständigt, värdesätter teamarbete, samverkar med specialistpsykiatrin, och besitter värdefull kompetens. Det latenta innehållet i kategorierna formulerades i temat “Unik roll där specialistkompetensen används”. Konklusion: De allra flesta intervjuade specialistsjuksköterskorna i psykiatrisk vård upplevde att de använde sin specialistkompetens i stor utsträckning och att det fanns ett stort behov av deras kompetens. De beskrev en mycket självständig roll med stort eget ansvar. Betydelsen av lång och bred erfarenhet, utöver specialistutbildningen och kunskap i samtalsmetodik, betonades.

Sammanfattning Bakgrund: Våren 2020 spred sig en pandemi med ett nytt coronavirus över världen. Sjukdomen kom att benämnas covid-19 och orsakar hos de flesta en luftvägsinfektion, dödligheten beräknas internationellt till mellan 1 och 1,5 procent. Vårdpersonal har under pandemin utsatts för stress och hälsorisker i arbetet. På en vårdcentral har distriktssköterskan varierande arbetsuppgifter och en ledande roll. Miljön runt distriktssköterskan är en viktig del av vårdandet.   Syfte: Beskriva distriktssköterskans erfarenheter av att arbeta inom primärvården under rådande pandemi. Metod: 15 semistrukturerade intervjuer genomfördes. Intervjuerna analyserades med en manifest innehållsanalys med induktiv ansats enligt Graneheim & Lundman. Resultat: Resultatet presenteras under tre kategorier; teamarbetets betydelse, utökat säkerhetsperspektiv och förändrade arbetsrutiner. Ett bra teamarbete samt bra ledarskap från närmsta chef hade stor betydelse för distriktssköterskornas arbete under pandemin. Förändrade hygienrutiner ledde till ökat säkerhetstänk på vårdcentralen samtidigt som det fanns en rädsla för smitta och smittspridning. Arbetsrutiner förändrades vilket ledde till ökad flexibilitet hos både patienter och personal. Slutsats: För att förbättra vården bör resurser läggas på teamutveckling inom primärvården. Utveckling av digitala hjälpmedel skulle leda till effektivisering av vårdcentralens resurser. Den förändrade innebörden av egenvård i fortsatt större utsträckning kan leda till bättre utnyttjande av befintliga resurser både hos individen och vårdpersonal.

Bakgrund: Hot och våld förekommer i alla delar av vården och är ett växande problem både nationellt och internationellt. Konsekvenserna av hot och våld kan både vara psykiska och fysiska men också ekonomiska för den drabbade, arbetsplatsen och samhället. Mötet mellan vårdpersonal och patient är kärnan i hälso- och sjukvårdens verksamhet och vårdens viktigaste arbetsform.  Distriktssköterskan på Vårdcentral har ofta den första och mest frekventa kontakten med patienten och behöver en god kommunikativ förmåga i sitt arbete att främja hälsa och förebygga ohälsa.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av hot och våld på Vårdcentral. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats användes i studien. Datainsamlingen utfördes med semistrukturerade intervjuer med åtta distriktssköterskor på Vårdcentraler. Det insamlade materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman.  Resultat: Tre kategorier och tio subkategorier identifierades. Den första kategorin beskrev utsatthet i arbetet. Verbala hot var vanligt förekommande i distriktssköterskans arbete på Vårdcentral och väckte många olika känslor. Den andra kategorin beskrev att hantera ett hotfullt möte. I mötet med patienter som uttryckte hot eller uppträdde hotfullt ställdes distriktssköterskan inför utmaningar. Det fanns en individuell hantering kring hot och hotfulla situationer, där kommunikation och sättet att vara i mötet var av vikt. Den tredje kategorin beskrev förutsättningar för en trygg arbetsmiljö. För en trygg arbetsmiljö lyftes arbetsgivarens ansvar och lokalernas utformning. Det fanns ett behov av förbättringar för att öka tryggheten och distriktssköterskornas förutsättningar att hantera hot och våld.  Slutsats: Verbala hot och hotfulla situationer i primärvården på Vårdcentral verkar vara vanligt förekommande. Det finns en acceptans kring de verbala hoten och en underrapportering förekommer. Distriktssköterskorna ställs för utmaningar i det hotfulla mötet med patienten som kan leda till att målet med omvårdnaden inte uppnås och det finns ett behov av mer kunskap i att hantera hot och hotfulla situationer.