Bakgrund: Telefonrådgivning på vårdcentral utgör en stor del av distriktssköterskors arbete. När distriktssköterskor saknar visuell kontakt med vårdsökare i telefonen ställs andra krav på kommunikationen mellan distriktssköterskor och vårdsökande. I takt med den ökade invandringen i Sverige träffar distriktssköterskor på utlandsfödda vårdsökande med språkförbistring i allt större utsträckning. Det behövs därför mer forskning inom detta område. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av telefonrådgivning på vårdcentral till vårdsökande som inte har svenska som modersmål. Metod: Designen på studien är en kvalitativ deskriptiv intervjustudie med induktiv ansats. Datamaterialet utgjordes av tio intervjuer med distriktssköterskor på vårdcentral. Analys gjordes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ur analysen framträder fyra kategorier Att främja samspel i kommunikationen, Att träffa på svårigheter/ hinder i samtalet, Att använda organisatoriska strategier, Att använda sin kompetens. Slutsats: Att nå överensstämmelse i kommunikationen ansågs som något av det viktigaste i arbetet med telefonrådgivning.  Kulturella skillnader och språkförbistring gjorde telefonrådgivningen utmanande. Andrahandsinformation gjorde det svårt att veta att korrekt information gavs samt att sekretessen upprätthölls. Distriktssköterskorna beskrev oro för felbedömning vid samtal med uppringare med språkförbistring. Att förmedla trygghet ansågs viktigt vid telefonrådgivning till utlandsfödda vårdsökare. Distriktssköterskorna i studien eftersökte organisatoriskt stöd och utbildning för att lättare kunna arbeta med telefonrådgivning. / Background: Telephone advice and triage at health care centers constitutes a big part of the daily tasks a district nurse perform. As the tele nurses lacks visual contact with their patients, there are greater demands in the communication as opposed to face-to-face encounters. As the immigration increases in Sweden, the district nurse encounters an increasing amount of foreign born callers with language barriers. Therefore, more research in this area is necessary. Aim: The aim of this study is to describe distric nurses experiences of telephone nursing to healthcare seekers with other native language than Swedish. Method: The study design is a qualitative descriptive interview study with an inductive approach. Data was collected through ten individual interviews with district nurses in health center and the data was analyzed by content analysis. Results: Four categories emerged from the analysis: To encourage synergetic communication, To encounter obstacles in the conversation, To practice organizational strategies, To utilize one's competence. Conclusion: To pursue mutuality in communication and to conclude a common decision was seen among the most important aspects of the telephone nursing advisory. Cultural differences and language barriers caused the telephone nursing to become a challenging task for the nurses. Secondary information received through friends and relatives introduced an uncertainty to determine information correctness and whether the secrecy remained upheld. The district nurses expressed concern of misjudgment during conversations with callers who showed language inabilities. To bring security was noted as crucial in telephone nursing for foreign born callers. Furthermore, the district nurse needs to be confident in oneself. The district nurses in this study sought for organizational support and education.

Background: Primary Healthcare Centers [PHC] represent the first healthcare contact that patients have, unless they are critically ill or their state is life-threathening. Distric nurse´s work in PHC requires preparedness to meet people in different ages and varying cultural and ethnical backgrounds. This preparedness includes an independent and person-centred workway. The study´s theoretical framework therefore proceeds from person-centred care. Challenging encounters occur in district nurse´s meetings with patients. The concept complex healthcare encounters exists in the competence description of the district nurses and in educational regulatory contexts. Despite of this, there is no general definition of the concept and what it is characterized by. Aim: The aim of this study is to describe district nurse´s experiences of complex healthcare encounters. Method: A qualitative, descriptive, inductive content analysis is used as the analysis method. Six focusgroup-interviews were contucted with nurses and districs nurses working in PHC. Results: District nurse´s experiences of complex healthcare encounters contains to balance unpredictable encounters with predictable organizational terms. This is described as: To meet people with varying lifesituations and To care professionally within organizational conditions. Conclusion: District nurses experience complex healthcare encounters characterized by the coexistence of unpredictable meetings with people and predictable organizational terms. By developing the knowledge about complex healthcare encounters, district nurses can streamline the care simultaneously as the mission of the district nurse can be explicated. / Bakgrund: Vårdcentraler är vårdsökandes första vårdinstans om inte vårdbehovet är akut eller livshotande. Distriktssköterskors arbete på vårdcentraler medför beredskap att möta människor i olika åldrar och med varierande kulturella och etniska bakgrunder. Denna beredskap inrymmer ett självständigt och personcentrerat arbetssätt. Examensarbetets teoretiska referensram utgår därmed från personcentrerad vård. Utmanande vårdsituationer uppstår i distriktssköterskors möten med vårdsökande människor. Begreppet komplexa vårdsituationer förekommer i distriktssköterskors kompetensbeskrivande och utbildningsreglerande dokument. Dock saknas en gemensam bild av vad detta begrepp karaktäriseras av. Syfte: Syftet är att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av komplexa vårdsituationer på vårdcentral. Metod: En kvalitativ, deskriptiv innehållsanalys med en induktiv ansats har används som analysmetod. Sex fokusgruppsintervjuer med distriktssköterskor och sjuksköterskor som arbetar på vårdcentral har genomförts. Resultat: Distriktssköterskors erfarenheter av komplexa vårdsituationer på vårdcentral innehåller att balansera mellan oförutsägbara möten med människor och förutsägbara organisatoriska villkor. Detta beskrivs som: Att möta människor i varierande livssituationer och Att vårda professionellt med givna organisatoriska förutsättningar. Slutsats: Distriktssköterskorna erfar komplexa vårdsituationer som karaktäriseras av att oförutsägbara möten med människor och förutsägbara organisatoriska villkor samexisterar. Genom kunskapsutveckling om komplexa vårdsituationer kan distriktssköterskor effektivisera vården samtidigt som distriktssköterskors uppdrag förtydligas.

Vårdcentraler är en grundpelare i dagens vård, med privata och regiondrivna aktörer. Det är chefens ansvar att främja hälsa hos medarbetare och befolkning och samtidigt balansera den egna hållbarheten. Hur påverkar dagens krav och utmaningar arbetet som chef på vårdcentralen? Då kunskapen om detta är bristfällig fanns ett behov av att söka en djupare förståelse för chefernas upplevelser i vårdcentralens kontext. Syftet med studien var att undersöka vårdcentralchefers upplevelse av att främja en hållbar arbetsmiljö. Totalt genomfördes sju semistrukturerade intervjuer av chefer, med emellan tre till 30 års erfarenhet, inom Region Stockholm och Region Västra Götaland. Samtliga informanter hade grundprofessionen sjuksköterska. För att tolka intervjuerna genomfördes en innehållsanalys. Analysen resulterade i 13 underkategorier som sammanställdes i fem huvudkategorier: krav, främja delaktighet, utveckling, stöd och balans. Resultatet visade dedikerade chefer som kunde uppleva sig ensamma i sitt ansvar med komplexa krav. Genom ett närvarande och stödjande ledarskap önskade de skapa en hållbar arbetsmiljö. Stor vikt hade lagts på att bygga välfungerande team. Flera av informanterna hade tagit över vårdcentraler i en tid av transformation. Utmaningarna utgjordes av krav från ledning, medarbetare och medborgare. Hållbarheten var i sin tur samhörighet och samspel i arbetsgruppen, förmågan att ta och ge stöd samt rimliga ekonomiska förutsättningar. Resultatet av denna studie kan ge en ökad förståelse för hur chefens vardag på vårdcentralen ter sig och vilka utmaningar hen ställs inför. Att bygga bort upplevelsen av gränslöshet i chefsrollen skulle vara av stort värde. / Health centers are a cornerstone of today's health care, with private and regionally run actors. It is the manager's responsibility to promote the health of employees and the population while balancing their own sustainability. The results of this study can give an increased understanding of how the manager's everyday life at the health center is and what challenges they face. How do today's demands and challenges affect the work of the health center? Since the knowledge of this is lacking, there was a need to seek a deeper understanding of the managers' experiences in the health center's context. The aim of the study was to investigate the experience of health center managers in promoting a sustainable working environment. In total, seven semi-structured interviews were conducted by managers, with between three to 30 years of experience, within Region Stockholm and Region Västra Götaland. All informants had the basic profession nurse. To interpret the interviews, a content analysis was carried out. The analysis resulted in 13 subcategories compiled into five main categories: requirements, promoting participation, development, support and balance. The results showed dedicated managers who could feel alone in their responsibilities with complex requirements. Through present and supportive leadership, they wanted to create a sustainable working environment. Great emphasis had been placed on building well-functioning teams. Several of the informants had taken over health centers at a time of transformation. The challenges were demands from management, employees and citizens. Sustainability, in turn, was the affinity and interaction of the working group, the ability to take and provide support and reasonable financial conditions. Building away the experience of limitlessness in the managerial role would be of great value.

Bakgrund: Covid-19 pandemin ställde våren 2020 om primärvårdens arbetssätt till mer digitala möten för att skydda riskgruppspatienter och minska smittspridningen i samhället. För sjuksköterskor var detta ett nytt arbetssätt som tidigare inte praktiserats inom Närhälsan. Närhälsans applikation Närhälsan Online lanserades några år tidigare men var fokuserad på läkarbesök. Under våren 2021 infördes Närhälsan Online på samtliga vårdcentraler Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av digitala vårdmöten via Närhälsan Online. Metod: Semistrukturerade intervjuer med 10 sjuksköterskor genomfördes. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskorna uppskattade digitala vårdmöten och såg möjligheter att påverka sin arbetsmiljö på ett sätt som tidigare ej varit möjligt. Sjuksköterskorna såg också en möjlighet att få en ökad inblick i patienternas liv när mötet flyttade från vårdcentralen och hem till patienten eller dennes arbete. Vinster sågs med att mötena blev effektivare och patienterna sparade tid och pengar när de inte behövde resa till vårdcentralen eller ta ledigt från sina arbeten. Fler patienter kom till de planerade mötena när dessa skedde digitalt. Svårigheter sågs i att det var få patienter som bokade sig själva på besök samt att det fanns språkliga och tekniska hinder som påverkade mötena. Slutsats: Resultatet visar att digitala vårdmöten är ett bra komplement till fysiska möten på vårdcentralen. De fysiska mötena måste alltid finnas men att ge patienter möjlighet att träffas digitalt har öppnat för nya möjligheter. Fler patienter nås och en del som tidigare avbokat sina möten på vårdcentralen visar sig komma mer på det digitala mötet. / Background: In the spring of 2020, the Covid-19 pandemic changed the way primary healthcare was performed. Digital encounters increased in order to protect patients in risk groupsand reduce the spread of infection in society. For nurses, this was a new way of working that had not previously been practiced in primary health care. Närhälsan's application Närhälsan Online was launched a few years earlier but was at that point mainly focused on medical encounters with doctors. In the spring of 2021, Närhälsan Online was introduced at all health centers.  Aim: The aim of the study was to describe nurses' experiences of digital care encounters via Närhälsan Online.  Method: Semi-structured interviews with 10 nurses were conducted. A qualitative content analysis was applied to analyze the interviews.  Results: The results show that the nurses appreciated digital care encounters and saw opportunities to influence their work environment in a way that had not previously been possible. The nurses also saw an opportunity to gain increased insight into the patient's life when theencounters moved from the healthcare center to the home or workplace of the patient. The encounters became more efficient, and the patients could save both time and money. More patients also showed up to the scheduled encounters when they took place digitally. Difficultiesthat appeared was that few patients booked themselves for visits and that there were language and technical obstacles that affected the encounters.  Conclusion: The results show that digital care meetings are a good complement to physical meetings at the health center. The physical meeting must always be a possibility but giving patients the opportunity to meet digitally has opened new ways of providing care. Furthermore, an increased amount of patient’s attend digital meetings thus receiving care.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska vården vara av en god hygienisk standard. Detta innebär att hela verksamheten är utformad så att risken för att patienter drabbas av infektion och smittspridning är så liten som möjligt. För att åstadkomma det är det centralt att använda ett infektionsförebyggande åtgärdsprogram samt att förhindra smittspridning i vården. Trots att kravet på en god hygienisk standard är lagstadgat så saknades ett verktyg för en god hygienisk standard för primärvård i Region Jönköpings län.Förbättringsarbetet handlade om att ta fram och införa en egenkontroll för god hygienisk standard anpassad för primärvård. Målet var att varje vårdcentral skulle arbeta med egenkontrollen och att antalet områden som uppfyllde hygienkraven skulle öka med minst fem procent per vårdcentral i mars 2023 jämfört med baslinjemätning. Kvantitativ metod och Nolans förbättringsmodell med PGSA användes. Förbättringsaktiviteter skapades med inspiration av COM-B. Alla åtta vårdcentraler uppnådde målet inom tidsramen.Studiens syfte var att utvärdera införandet av egenkontrollen vid deltagande vårdcentraler inom ramen av förbättringsarbetet. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes och COM-B användes i analysen. Studien identifierade framgångsfaktorer som krävs för att vårdpersonalen ska kunna arbeta med egenkontrollen. Några av dessa var närvarande representant från Vårdhygien vid genomgång av egenkontroll och stöttning av chef för att planera och prioritera arbetet för att lyckas vid tidsbrist.Slutsatsen var att egenkontrollen var ett framgångsrikt sätt att få vårdcentralerna att arbeta mot att säkerställa en god hygienisk standard. Införandet har lett till en ökad patientsäkerhet för patienterna och ökad kunskap och förståelse hos vårdpersonalen. Pilotprojektet ska skalas upp under hösten 2023 och egenkontrollen ska införas på alla 40 vårdcentraler i regionen. / According to the Health Care law, health care must be of a good hygienic standard. This means that the entire health care unit is designed so that the risk of infection is as small as possible. To achieve this, it is central to use a program for infection control. Although the requirement for a good hygienic standard is statutory, the primary care in the region did not have a checklist for this purpose.This improvement work involved introducing a checklist for a good hygienic standard for primary care. The goal was that each primary care unit would use the checklist and the number of areas that met the hygiene requirements should increase by at least five percent in March 2023 compared to the baseline. Quantitative method and Nolan's improvement model with PDSA was used. Improvement activities was created with inspiration from the COM-B model. All eight units achieved the goal.The purpose of the study was to evaluate the introduction of the checklist at the participating health centers within the framework of the improvement work.The study identified success factors that the healthcare staff required to be able to work with the checklist. Some of these were that a representative from the Infection Control unit was present during the review of the checklist and that the manager was supporting in planning and prioritizing the work when there were little time.The conclusion was that the checklist was a successful way to get the primary care units to work towards a good hygienic standard. The introduction of the checklist led to increased patient safety for the patients and increased knowledge and understanding for the health care staff. In the fall of 2023 the checklist will be introduced at all 40 primary care unit in the region.

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka samband mellan några utvalda faktorer av betydelse vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept (FaR) på hälso- och vårdcentraler i Sverige.</p><p>Metod: En enkätundersökning genomfördes på 37 icke-privata hälso- och vårdcentraler i Malmö, Stockholm och Umeå. Totalt 241 enkäter besvarades av legitimerad personal med förskrivningsrätt av FaR. Studerade faktorer, uttryckta som enkätfrågor, var: förskrivarens<em> kön, ålder, befattning, landstingstillhörighet, användning av FaR/FYSS, egen motion, FaR-utbildning, tidsbrist, riktlinjer, uppföljning, samarbete med friskvårdsaktör, FaR-ansvarig, hänvisning av FaR-patienter, kunskap i att motivera till fysisk aktivitet </em>samt<em> kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet</em>. En webb-baserad enkät distri-buerades och samlades in via e-post och en pappersenkät användes på ett par hälso- och vårdcentraler. Resultatet från enkätundersökningen analyserades med chitvåtest och binär logistisk regression. </p><p>Resultat: Sannolikheten att förskriva FaR var signifikant sju gånger högre hos personal som visste vart de kunde <em>hänvisa patienter med FaR-ordination</em> i jämförelse med dem som inte visste vart hänvisning kunde ske. Vidare var sannolikheten att förskriva FaR signifikant fyra gånger högre hos personal med specifik <em>utbildning om FaR</em> i jämförelse med dem som inte hade någon FaR-utbildning. I undersökningen framkom även att förskrivning av FaR samvarierade signifikant med faktorerna <em>befattning, landstingstillhörighet, samarbete med friskvårdsaktör/-er, riktlinjer från arbetsgivaren, kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet</em> samt <em>kunskap i att motivera patienter till fysisk aktivitet</em>. Ingen signifikant samvariation sågs mellan förskrivning av FaR och följande faktorer: förskrivarens <em>kön</em>, <em>ålder</em>, <em>användning av FaR/FYSS</em>, <em>egen motion</em>, <em>FaR-ansvarig</em>, <em>uppföljning</em> samt <em>om personalen avstår från att förskriva FaR pga att det förlänger patientbesöken</em>.</p><p>Slutsats: Vid arbete med FaR är det viktigt att skapa tydliga <em>riktlinjer</em>, <em>samarbeta med frisk-vårdsaktör/-er</em>, <em>att personalen har kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet</em> samt om<em> motivation till fysisk aktivitet</em>. Vi vill poängtera att det framförallt är viktigt att personalen är <em>utbildad om FaR</em> samt att de vet vart de kan <em>hänvisa patienter med FaR-ordination</em> i syfte att effektivisera FaR som arbetsmetod på hälso- och vårdcentraler i Sverige.</p> / <p><strong>Abstract</strong></p><p>Aim: The aim of this study was to examine relations between selected factors significant to the prescription of Physical Activity Referral Scheme (PAR, Swedish: Fysisk aktivitet på recept, FaR) at health centers in Sweden.</p><p>Method: A questionnaire study was carried out within 37 non-private health centers in Malmö, Stockholm and Umeå. A total of 241 questionnaires were answered by personnel authorized to prescribe FaR. Studied factors, expressed as questions in the questionnaire, were: prescriptors<em> sex, age, profession, county council, the use of FaR/FYSS, personal exer-cise, FaR-education, lack of time, guidelines, follow-up, cooperation with preventive health care centers, FaR-coordinator, reference of FaR-patients, knowledge about how to inspire people to physical activity </em>and<em> knowledge about which conditions/diseases that can be treated with physical activity</em>. A web-based questionnaire was distributed and collected through e-mail and a questionnaire in paperform was used at a couple of health centers. Results from the questionnaire were analysed with chi-square test and binary logistic regression.</p><p>Results:  The probability to prescribe FaR was significantly seven times higher for personnel who knew where to <em>refer FaR-patients</em> compared to those who did not know where reference could be given. Further the probability to prescribe FaR was significantly four times higher for personnel with specific<em> FaR-education</em> compared to those who lacked FaR-education. The study also showed that FaR-prescription had significant covariation with the factors <em>profession, county council, cooperation with preventive health care centers, guidelines from the employer, knowledge about what conditions/diseases that can be treated with physical activity</em> and <em>knowledge about how to motivate patients to physical activity</em>. No significant covariation were found between FaR-prescription and the following factors: prescriptors <em>sex</em>, <em>age</em>, <em>use of FaR/FYSS</em>, <em>personal exercise</em>, <em>FaR-coordinator</em>, <em>follow-up</em> or <em>if personnel refrain from prescribing FaR because it extends patient visiting-hours.</em></p><p>Conclusion: When working with FaR it is important to create clear <em>guidelines</em>, <em>cooperate with preventive health care centers</em>, that the personnel has<em> knowledge about conditions/diseases which can be treated with physical activity</em> and <em>motivation to physical activity.</em> Above all we want to point out that it is important that the personnel is educated about FaR and that they know where to refer patients with FaR-prescription in order to make the working method more effective at health centers in Sweden.</p>

Sammanfattning Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka samband mellan några utvalda faktorer av betydelse vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept (FaR) på hälso- och vårdcentraler i Sverige. Metod: En enkätundersökning genomfördes på 37 icke-privata hälso- och vårdcentraler i Malmö, Stockholm och Umeå. Totalt 241 enkäter besvarades av legitimerad personal med förskrivningsrätt av FaR. Studerade faktorer, uttryckta som enkätfrågor, var: förskrivarens kön, ålder, befattning, landstingstillhörighet, användning av FaR/FYSS, egen motion, FaR-utbildning, tidsbrist, riktlinjer, uppföljning, samarbete med friskvårdsaktör, FaR-ansvarig, hänvisning av FaR-patienter, kunskap i att motivera till fysisk aktivitet samt kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet. En webb-baserad enkät distri-buerades och samlades in via e-post och en pappersenkät användes på ett par hälso- och vårdcentraler. Resultatet från enkätundersökningen analyserades med chitvåtest och binär logistisk regression.  Resultat: Sannolikheten att förskriva FaR var signifikant sju gånger högre hos personal som visste vart de kunde hänvisa patienter med FaR-ordination i jämförelse med dem som inte visste vart hänvisning kunde ske. Vidare var sannolikheten att förskriva FaR signifikant fyra gånger högre hos personal med specifik utbildning om FaR i jämförelse med dem som inte hade någon FaR-utbildning. I undersökningen framkom även att förskrivning av FaR samvarierade signifikant med faktorerna befattning, landstingstillhörighet, samarbete med friskvårdsaktör/-er, riktlinjer från arbetsgivaren, kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet samt kunskap i att motivera patienter till fysisk aktivitet. Ingen signifikant samvariation sågs mellan förskrivning av FaR och följande faktorer: förskrivarens kön, ålder, användning av FaR/FYSS, egen motion, FaR-ansvarig, uppföljning samt om personalen avstår från att förskriva FaR pga att det förlänger patientbesöken. Slutsats: Vid arbete med FaR är det viktigt att skapa tydliga riktlinjer, samarbeta med frisk-vårdsaktör/-er, att personalen har kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet samt om motivation till fysisk aktivitet. Vi vill poängtera att det framförallt är viktigt att personalen är utbildad om FaR samt att de vet vart de kan hänvisa patienter med FaR-ordination i syfte att effektivisera FaR som arbetsmetod på hälso- och vårdcentraler i Sverige. / Abstract Aim: The aim of this study was to examine relations between selected factors significant to the prescription of Physical Activity Referral Scheme (PAR, Swedish: Fysisk aktivitet på recept, FaR) at health centers in Sweden. Method: A questionnaire study was carried out within 37 non-private health centers in Malmö, Stockholm and Umeå. A total of 241 questionnaires were answered by personnel authorized to prescribe FaR. Studied factors, expressed as questions in the questionnaire, were: prescriptors sex, age, profession, county council, the use of FaR/FYSS, personal exer-cise, FaR-education, lack of time, guidelines, follow-up, cooperation with preventive health care centers, FaR-coordinator, reference of FaR-patients, knowledge about how to inspire people to physical activity and knowledge about which conditions/diseases that can be treated with physical activity. A web-based questionnaire was distributed and collected through e-mail and a questionnaire in paperform was used at a couple of health centers. Results from the questionnaire were analysed with chi-square test and binary logistic regression. Results:  The probability to prescribe FaR was significantly seven times higher for personnel who knew where to refer FaR-patients compared to those who did not know where reference could be given. Further the probability to prescribe FaR was significantly four times higher for personnel with specific FaR-education compared to those who lacked FaR-education. The study also showed that FaR-prescription had significant covariation with the factors profession, county council, cooperation with preventive health care centers, guidelines from the employer, knowledge about what conditions/diseases that can be treated with physical activity and knowledge about how to motivate patients to physical activity. No significant covariation were found between FaR-prescription and the following factors: prescriptors sex, age, use of FaR/FYSS, personal exercise, FaR-coordinator, follow-up or if personnel refrain from prescribing FaR because it extends patient visiting-hours. Conclusion: When working with FaR it is important to create clear guidelines, cooperate with preventive health care centers, that the personnel has knowledge about conditions/diseases which can be treated with physical activity and motivation to physical activity. Above all we want to point out that it is important that the personnel is educated about FaR and that they know where to refer patients with FaR-prescription in order to make the working method more effective at health centers in Sweden.

Våld i nära relationer (VNR) är ett utbrett samhällsproblem som kan få förödande konsekvenser, både för den utsatta individen och för samhället i stort. Många som utsätts för VNR är tveksamma till att söka hjälp och upprätta en polisanmälan. Hälso- och sjukvården besöks vid olika typer av problem och vårdcentraler kan vara en av de få instanser individer utsatta för VNR söker sig till. Syftet med studien är att undersöka personal på vårdcentralers möjligheter och förutsättningar att identifiera och hantera VNR genom sin yrkesroll utifrån kunskap om Region Skånes vårdprogram mot VNR med förhoppningen att styrka vårdcentralers brottspreventiva arbete mot VNR. Intervjuer har genomförts med personal på vårdcentral och resultatet visade att kännedom och användning av Region Skånes vårdprogram mot VNR varierade mellan studiens informanter. Många informanter kände till att ett vårdprogram mot VNR existerar men hade endast lite kunskap om innehållet. Gemensamt för alla informanter var dock att vårdprogrammet ofta inte användes som ett stöd i arbetet. Det fanns möjligheter till identifiering och hantering av VNR på vårdcentraler då frågan om utsatthet ofta ansågs lätt att ställa, men det var svårt för informanter att avgöra vem som skulle tillfrågas. Informanter kände sig även osäkra gällande hanteringen av identifierad VNR. Det uppgavs dock finnas goda möjligheter för detta arbete men hinder sågs i form av tidsbrist, otillräcklig kunskap om VNR, otillräckliga riktlinjer för hanteringen av VNR och osäkerhet kring dokumentation av VNR. Informanter menade att de ser arbetet med VNR som en del av deras ansvar men inte uttalat tänkt på vårdcentraler som en del av samhällets brottsprevention. / Violence in close relationships (VCR) is a widespread societal problem that may have devastating consequences for the victim and the society. Many victims of VCR are hesitant to seek help. The Swedish healthcare system is widely visited by the public and primary health centers (PHC) can be one of the few places victims of VCR visit. The aim of the study was to examine the possibilities and barriers medical professionals working in PHC have to be able to identify and manage VCR with the basis in the knowledge of Region Skåne’s care program against VCR. The results showed that many informants know that the care program exists but have little knowledge of the contents and rarely use the program. There were possibilities to identify and manage VCR in PHC as the question regarding patient’s victimization is seen as easy to ask but it was difficult to determine who should be asked. Informants felt insecure regarding the management of VCR and barriers were identified in the form of lack of time, inadequate knowledge about VCR, inadequate guidelines for the management of VCR and uncertainty regarding the documentation of VCR. The informants saw identification and management of VCR as part of their responsibility, however they did not outspokenly think about PHC as part of society’s crime prevention.

Studien syftar till att undersöka hur designlösningar kan hjälpa förstagångsanvändare till att få en bättre förståelse för hur digitala vårdcentraler fungerar. Begreppet onboarding är centralt i arbetet samt Cardoso's ramverk för onboarding. Onboarding beskriver en upplärningsprocess där användaren introduceras till tjänsten så att han eller hon kan använda den och bli en aktiv användare. För att genomföra studien har en explorativ ansats gjorts. Undersökningen har delats upp i tre delar; en förstudie, en designfas och en värderingsfas. Sammanlagt har 17 deltagare rekryterats. Studien resulterade i tre olika prototyper som testades. Resultatet av studien visade att deltagarnas kunskapslucka kring hur läkarbesöket går till fylldes med hjälp av en introduktion - en onboarding. / The study aims to investigating how design solutions can help first-time users to gain a better understanding of how digital primary care works. The concept of onboarding is central to this study and the scientist Cardoso's onboarding framework. Onboarding describes a learning process where the user is introduced to the service so that he or she can use it and become an active user. In order to complete the study, an explorative approach has been made. The study has been divided into three parts; a preliminary study, a design phase and a valuation phase. A total of 17 participants have been recruited. The study resulted in three different prototypes that participant tested. The result of the study showed that the participants' knowledge gap about how the doctor visit works on a digital primary care application was filled with an introduction - an onboarding.

Object of study: The innovation “Digital health care center” from a multi-level stakeholder’s perspective. Problem: A new technology era has opened up for new kind of innovations. Digital health care centers are a service that recently has been introduced on the Swedish market, which needs further investigation. To be able to better understand, explain and predict future behavior of an innovation the innovation could be theoretical conceptualized and classified. In the specific area of health care, new innovation should preferable be investigated in from a multilevel perspective, including different stakeholders opinions. One if the stakeholders are the customers. If new innovative products and services want to be successful, it required consumers to adopt the product or service, but relatively few studies have focused on the adoption of technology services among customers. Purpose: The purpose of this thesis is to gain a better understanding of the innovation “digital health care center” in Sweden. Research question: How can the innovation “digital health care center” be described through a stakeholder perspective? Method: The empirical data were collected through qualitative semi-structured interviews and a structured quantitative questionnaire. Conclusions: The innovation digital health care center can from a multi-level perspective be described as an innovation that contributes and have an impact on the market and the healthcare industry in many ways. The innovation could be described as a complement to traditional health care. The innovation has influences from different theoretical classes of innovation which means that the innovation cannot be categorized in a specific class. The innovation can be considered successful because it facilitates for the patient.. According to the stakeholder group potential patients, a majority of the respondents thinks that increased availability and time-efficiency would be facilitating factors and reasons for using the service. The innovation is described by the various stakeholders as contributing to a better society. The care becomes more productive, cost effective, more available, and in the broader perspective, the innovation contributes to increased digitalization of the healthcare sector as a whole. There are many new possible fields of application which in the healthcare industry which could develop the innovation further. Strengths and opportunities with the innovation can be considering outweighing weaknesses with the innovation and potential threats of the innovation.