<h1>Sammanfattning</h1><p>Under det senast decenniet har en påtaglig förändring ägt rum i samhället, där miljöproblematiken kommit att bli ett av de mest aktuella och uppmärksammade ämnena. Bland företagen förmedlas ett miljöengagemang som ger intryck av att miljörörelsen på allvarhar lyckats flytta in i näringslivet domäner. Den ökade miljöorienteringen bland företagen har medfört att det blivit svårare att urskilja de företag som utnyttjar den nya ”trenden” för att öka affärsnyttan från de företag som verkligen har ett gediget miljöengagemang. Hur kan ett företag som har ett genuint miljöengagemang förmedla detta på ett trovärdigt sätt utan att försvinna i bruset av den ökade miljöprofileringen? Med utgångspunkt från Klättermusen, ”ett av Sveriges mest miljömedvetna företag” söker denna uppsats svar på hur man kan kommunicerar sitt miljöengagemang på ett effektivt och trovärdigt sätt och hur vida detta skapar positiva attityder hos konsumenter på outdoor marknaden i Sverige. Från en deduktivansatts, med teorier i miljökommunikation, varumärkesuppbyggnad och konsumentbeteende, används både en kvalitativ och kvantitativ metod genom intervju och enkätundersökning. Resultaten visar att Klättermusens miljökommunikation är utformad på ett näst intill exemplariskt sätt, vilket bekräftas av att deras miljökommunikation nått fram till högutsträckning på outdoor marknaden. Detta har till stor utsträckning medfört positiva attityder gentemot klättermusen, där den gröna dimensionen av varumärket och olika miljöaspekter skapat mervärden för konsumenterna. Dock har de gröna variablerna visats sig vara av mindrebetydelse för den positiva attityden gentemot företaget i förhållande till andra variabler. Dessutom har studien identifierat negativa attityder beträffande andra variabler.</p>

This study was an investigation of lotic macroinvertebrate distribution in northeastern Oregon at two different spatial and biological scales. Examination of assemblages at a limited spatial scale revealed relationships with natural and disturbance gradients and led to questions about distribution of a population at broader spatial scales. In a 16 kilometer section of the North Fork John Day River, I examined the relationship of invertebrate assemblages to habitat and fine sediment deposition. This river section was subjected to sediment inputs resulting from several years of floodplain mine-tailing leveling, and erosion and tributary channel scouring following a forest fire. Invertebrate assemblages differed between habitat types. The proportion of sediment tolerant invertebrates, especially oligochaete worms, increased with higher amounts of deposited fine sediment, but total invertebrate abundance was not related to deposited sediment. The response of sediment tolerant invertebrates appeared to reflect cumulative impacts from multiple input points and downstream transport of sediment and cumulative and/or increasing impacts over the two years of sampling. In studying assemblages in the North Fork, I noticed an unusual abundance of the caddisfly, Lopidostoma pluviale (Milne). In a more spatially extensive examination of a population, I investigated distribution of this caddisfly in the Blue Mountain region of northeastern Oregon. L. pluviale was more common and/or abundant further downstream than would be expected for a shredding feeder based on the River Continuum Concept (Vannote, et al., 1980). Through gut content analyses, I demonstrated that this species is much more of a generalist feeder than its designation as a shredder would imply. Consequently, its distribution is not limited to headwaters where allochthonous food resources are abundant. I hypothesize that non-food environmental factors may be more important in determining the distribution of this species. Results of this research indicate that assemblage studies can reveal interesting relationships with environmental conditions. In addition, paying attention to unusual distributions of taxa in assemblage studies can lead to further studies that can improve our understanding of the biology and ecology of species. / Graduation date: 2004

Sammanfattning Under det senast decenniet har en påtaglig förändring ägt rum i samhället, där miljöproblematiken kommit att bli ett av de mest aktuella och uppmärksammade ämnena. Bland företagen förmedlas ett miljöengagemang som ger intryck av att miljörörelsen på allvarhar lyckats flytta in i näringslivet domäner. Den ökade miljöorienteringen bland företagen har medfört att det blivit svårare att urskilja de företag som utnyttjar den nya ”trenden” för att öka affärsnyttan från de företag som verkligen har ett gediget miljöengagemang. Hur kan ett företag som har ett genuint miljöengagemang förmedla detta på ett trovärdigt sätt utan att försvinna i bruset av den ökade miljöprofileringen? Med utgångspunkt från Klättermusen, ”ett av Sveriges mest miljömedvetna företag” söker denna uppsats svar på hur man kan kommunicerar sitt miljöengagemang på ett effektivt och trovärdigt sätt och hur vida detta skapar positiva attityder hos konsumenter på outdoor marknaden i Sverige. Från en deduktivansatts, med teorier i miljökommunikation, varumärkesuppbyggnad och konsumentbeteende, används både en kvalitativ och kvantitativ metod genom intervju och enkätundersökning. Resultaten visar att Klättermusens miljökommunikation är utformad på ett näst intill exemplariskt sätt, vilket bekräftas av att deras miljökommunikation nått fram till högutsträckning på outdoor marknaden. Detta har till stor utsträckning medfört positiva attityder gentemot klättermusen, där den gröna dimensionen av varumärket och olika miljöaspekter skapat mervärden för konsumenterna. Dock har de gröna variablerna visats sig vara av mindrebetydelse för den positiva attityden gentemot företaget i förhållande till andra variabler. Dessutom har studien identifierat negativa attityder beträffande andra variabler.

Thesis (M.E.S.)--The Evergreen State College, 2007. / Title from title screen viewed (4/7/2008). Includes bibliographical references (leaves 49-56).

Svanen är en av världens ledande miljömärkningar och firade nyligen 20 års jubileum. Det har under ett antal år varit möjligt att förutom produkter även svanenmärka tjänster och verksamheter, så som exempelvis restauranger och hotell. För att miljöarbetet inom en verksamhet ska fungera så bra som möjligt är kommunikationen i denna av yttersta vikt. Det har inte utförts några kända studier kring hur kommunikationen på Svanenmärkta hotell fungerar vilket är motivet bakom denna studie. Det finns en misstänksamhet i samhället mot miljömärkta varor och greenwashing har blivit ett allt vanligare begrepp, vilket innebär att företag utnyttjar miljömärkningar för att få ett bättre anseende på marknaden och inte för att egentligen gynna miljön. Syftet med denna studie har varit att titta på hur miljökommunikationen fungerar inom Svanenmärkta hotell. Ett delsyfte har även varit att ta reda på huruvida medarbetarna på hotellen uppfattar att verksamheten genomsyras av en miljömedvetenhet, något som Svanen strävar efter med sin miljömärkning. En fallstudie av två Svanencertifierade hotell har utförts genom intervjuer av personal från olika avdelningar på dessa hotell. Intervjumaterialet har sedan transkriberats och analyserats för att kunna dra slutsatser utifrån den fakta som framkommit. Även en litteraturstudie har genomförts i syfte att studera tidigare forskning i ämnet. Dessutom har material gällande hotellens miljörutiner granskats och analyserats. Resultaten från fallstudien visar att medarbetarna på hotellen är nöjda med kommunikationen över lag, detta trots att det i princip inte finns någon kommunikation mellan avdelningarna på hotellen. Visst utrymme för förbättring finns dock och både koncernen samt inom hotellen skulle det förmodligen tjänas på att decentralisera miljöfrågorna. På båda hotellen anses även att en miljömedvetenhet genomsyrar verksamheterna. Detta skulle kunna vara en följd av Svanencertifieringen, det kan även bero på andra orsaker.

Varaktig vattenavvisning från engelskans Durable Water Repellents (DWR) är en kemi som appliceras på textil för att göra den motståndskraftig mot vätska. En DWR-kemi som visat sig vara till stor belastning för miljön och därför genomgått en utfasning inom industrin är fluorkarboner. Detta har lett till fluorfria alternativ och även modifierade fluorkarboner vilka det finns bristande information kring gällande risker för miljö och hälsa. I och med övergången från fluorerade DWR till de fluorfria alternativen aktualiserades frågan kring hur ”durable”, alltså motståndskraftiga mot tvätt och användning, dessa verkligen är. Detta har resulterat i ett stort utbud av konsumentprodukter för återupplivning av vattenavvisning på beklädnad i hemmamiljö. Dessa konsumentprodukter har benämnts som återimpregneringar i denna studie. Återimpregneringar kan göra att användaren förblir nöjd med beklädnaden och detta minskar i sin tur det textila avfallet. Området är outforskat och industrin vill veta mer om dessa konsumentprodukter inklusive hur det textila materialet påverkas av dem. Studien har utgått från ett kundperspektiv vid val av relevanta parametrar och på ett kreativt sätt översatt dessa till laborativa testmetoder. De parametrar som funnits med i studien har varit vattenavvisning, färgförändring, luftgenomsläpplighet samt känsla vilka har använts för analys och jämförelse mellan åtta stycken fluorfria återimpregneringar. Två etablerade appliceringstekniker, wash-in och spray-on, har undersökts på fyra olika textilier som skulle kunna representera frilufts- samt arbetskläder. Två av textilierna var av polyester och två var av polyamid. Samtliga återimpregneringar gav en ökad vattenavvisande effekt. Resultatet varierade beroende på vilket textilt material och vilken återimpregnering som användes. De övriga testmetoderna, färgförändring, luftgenomsläpplighet och böjstyvhet, visade även de liknande variationer i resultaten. Wash-in och spray-on teknikerna kunde generellt visa på statistiska skillnader. Även produkter med samma varumärke applicerade med wash-in och spray-on teknik visade skilda resultat. De laborativa testmetoderna som valts ut visade sig vara användbara verktyg för utvärdering av återimpregneringar vid textilapplicering.  Utifrån litteraturens rön och denna studies resultat har slutsatsen dragits att konsumentprodukter för återimpregnering av textil har betydande skillnader beroende av vilken DWR-kemi de består av samt textiliens konstruktion och fibersort. Det säkraste fluorfria alternativet ur miljösynpunkt tros av rapportförfattarna vara vax som klassas som en kolväteskemi, men det finns mycket kvar att utforska innan en sådan slutsats kan dras med säkerhet. Denna studie har varit ett inledande steg mot att undersöka återimpregneringar som förhoppningsvis i framtiden kan leda till ett minskat textilt avfall med minsta möjliga miljöbelastning. / The textile industry uses durable water repellents (DWR) to achieve water repellency on textiles. One of these DWR chemistries, fluorocarbons, is an environmental issue and has therefore been phased-out in the industry. This has resulted in a market where both modified fluorocarbons and fluorine-free alternatives are available and there is a lack of information about these DWR regarding health and environmental aspects. Due to the changeover from the fluorinated DWR to the non-fluorinated options, the question was raised about how durable these really are. This resulted in a wide range of do-it-yourself consumer products for the water repellency revival. These consumer products have been referred to as reimpregnations in this study. The purpose of reimpregnations is to give clothing a longer life cycle. The customer remains satisfied with the garment and this in turn reduces the textile waste. The industry wants to know more about these unexplored consumer products, including how the textile material is affected by them. A customer perspective has been the basis for selecting relevant parameters in this study, which has been creatively translated into laboratory test methods. Parameters in this study have been water repellency, color change, air permeability and fabric hand. These have been used for analysis and comparison of eight fluorine-free reimpregnations. The techniques used were wash-in and spray-on and have been investigated on four different textiles representing outdoor clothing and workwear, two made of polyester and two of polyamide. All the reimpregnations showed an increased effect in water repellency. The result varied depending on which textile material and what kind of reimpregnation that was used. The other test methods also showed variation according to these factors. Over all the wash-in and spray-on techniques showed a statistical significance. Products from the same brand applied with wash-in and spray-on techniques also showed different results. The selected laboratory test methods proved to be useful tools for evaluation of reimpregnations in textile applications. Based on the literature combined with the results from this study the conclusion has been made that reimpregnation, of textile materials, has a significant difference between DWR chemistries as well as the construction and fibre type of the textile. The safest fluorine-free option, from an environmental point of view, is believed to be wax, which is classified as a hydrocarbon chemistry, however there is much left to explore before such a conclusion can be made with certainty. This study has been an initial step towards the investigation of reimpregnations, which hopefully in the future can lead to reduced textile waste with as little environmental impact as possible.

Le complexe Arp2/3 génère des réseaux d’actine branchés, qui produisent une forcée de poussée permettant à la cellule de remodeler ses membranes. Le complexe WASH active le complexe Arp2/3 à la surface des endosomes et facilite ainsi la scission membranaire des intermédiaires de transports contenants des récepteurs internalisés tels que les intégrines α5β1. De ce fait, le complexe WASH en favorisant le recyclage des intégrines, joue un rôle crucial dans l’invasion des cellules tumorales durant la progression tumorale. Cependant, le mécanisme d’assemblage du complexe WASH est inconnu. Dans cette étude, nous rapportons l’identification du premier facteur d’assemblage du complexe WASH. Nous avons identifié la protéine HSBP1 grâce à un crible des protéines qui se lient aux formes précurseurs des sous-unités mais plus au complexe une fois assemblé. La reconstitution biochimique et la modélisation moléculaire nous a permis de montrer que HSBP1 est associé avec le précurseur trimérique CCDC53, le dissocie et forme un hétérotrimère qui va éventuellement libérer une forme monomérique de CCDC53 pour l’assemblage du complexe WASH. Le rôle de HSBP1 dans l’assemblage du complexe WASH est conservé. En effet, WASH est déstabilisé dans des cellules mammaires par le knock-down de HSBP1 et dans l’amibe Dictyostelium par le knock-out de HSBP1. La déstabilisation du complexe WASH par le knock-out de HSBP1 phénocopie la déplétion de WASH dans l’amibe Dictyostelium. Dans des cellules humaines de carcinomes mammaires l’inhibition de l’expression de HSBP1 altère le recyclage des intégrines à la membrane plasmidique. Il en résulte des adhésions focales défectueuses et des capacités invasives réduites. De plus, HSBP1 est localisé aux centrosomes et est requis pour la polarité des cellules lors de la migration. Enfin, nous avons trouvé que la surexpression de HSBP1 dans des tumeurs mammaires est associée à une augmentation des niveaux du complexe WASH et à un mauvais pronostic pour les patientes atteintes de cancer du sein. En conclusion, HSBP1 est un facteur d’assemblage conservé qui contrôle les niveaux du complexe WASH. / The Arp2/3 complex generates branched actin networks, which produces a pushing force that helps the cell to remodel its membranes. The WASH complex activates the Arp2/3 complex at the surface of endosomes and thereby, facilitates the membrane scission of the transport intermediates containing internalized receptors such as α5β1 integrins. Hence, by promoting integrin recycling, the WASH complex plays a crucial role in tumor cell invasion during cancer progression. However, how cells assemble the WASH complex at first is unknown. Here we report the identification of the first assembly factor of the WASH complex. We identified HSBP1 in a proteomics screen for proteins binding to precursor forms of subunits, but not to the fully assembled WASH complex. Through biochemical reconstitution and molecular modeling, we found that HSBP1 associates with the precursor CCDC53 trimer, dissociates it and forms a heterotrimer that will eventually contribute a single CCDC53 molecule to the assembling WASH complex. The role of HSBP1 in WASH complex assembly is well conserved since WASH is similarly destabilized upon HSBP1 knock-down in mammalian cells or upon HSBP1 knock-out in Dictyostelium amoeba. In line with the defective assembly of the WASH complex, the HSBP1 knock-out closely phenocopies WASH knock-out in amoeba. In human mammary carcinoma cells, HSBP1 depletion results in impaired integrin recycling to the plasma membrane leading to the defective development of focal adhesions and reduced invasion abilities. Moreover, HSBP1 was found to localize at the centrosome and was required for the polarization associated with the migration. On the other end, in mammary breast tumors, we found that HSBP1 was often overexpressed and that its overexpression was associated with increased levels of the WASH complex and with poor prognosis for breast cancer patients. Hence, HSBP1 is a conserved assembly factor that controls the levels of the WASH complex.

In the mid-19th century, the Fort Vancouver employee Village was one of the most diverse settlements on the Pacific Coast. Trappers, tradesmen, and laborers from Europe, North America, and Hawaii worked and lived within a highly stratified colonial social structure. Their homes have been the site of archaeological research for nearly 50 years, but the architectural features and artifacts have received limited attention. Inspired by an 1845 description of the Village that described houses that were "as various in form" as their occupants (Hussey 1957:218), this study examined community-level social relationships in this 19th-century fur trade community through vernacular architecture and landscape. This thesis presents the life histories and layouts of five Village houses. The architectural analysis relied on data from features, square nails, window glass, and bricks. The resulting architectural interpretations were synthesized to explore the larger vernacular landscape of the Village and investigate whether the house styles reflect processes of creolization and community development, or distinction and segregation among the Village residents. The houses all stem from a common French-Canadian architectural tradition, built by the first employees at Fort Vancouver, but the life histories also revealed that the houses were occupied (and repaired) by a second wave of employees at some time during the 1840s. A reminder that Village houses deposits may reflect multiple owners, and should not be conceptualized as the result of a single household. Finally, this thesis demonstrates that nuanced architectural data that can yet be learned from past excavation assemblages when the many nails, bricks, and window glass specimens are reanalyzed using current methods.

In 1937, Howe Sound Company built the town of Holden, Washington, to support its copper-mining operation at Copper Peak, located in the North Cascade Mountains, approximately 10 miles west of Lake Chelan. The operation produced concentrate from 1937 to 1957, during which time the town was home to a lively community featuring many families, a variety of organized recreational activities, and a public school. It was a company town, in which most property, business, organized activity, and public utilities and services were either directly or indirectly controlled by Howe Sound. After the operation shut down in 1957, the town was abandoned. Three years later, the property was donated to the Lutheran Bible Institute of Issaquah, Washington. It subsequently became Holden Village, an independent, non-profit Lutheran retreat center. Though different in purpose and character from the community that preceded it, life in Holden Village during its formative years (the 1960s and, to a lesser extent, the 1970s), and in the 2010s, was and is similar in a number of ways to life in the mining town. This thesis argues that Holden Village, too, might be considered a company town within a loose definition of the term. The many parallels between the two communities support this argument, and point to the role of the remote setting and the environment in shaping the lives of the town's residents.

No description available.