En traumatisk handskada kan påverka aktivitetsutförandet av vardagens sysslor och hindra utförandet av meningsfulla aktiviteter. Syftet var att beskriva personers upplevelse av att drabbas av en traumatisk handskada och dess konsekvenser för utförandet av meningsfulla aktiviteter. Studien genomfördes genom kvalitativ metod med intervjuer med nio deltagare. Intervjuerna spelades in, transkriberades och en innehållsanalys genomfördes. Studiens resultat består av fyra kategorier: Nedsatt handfunktion och påverkan på aktivitetsutförandet, känslor i vardagen, strategier och rehabiliteringens betydelse. Kategorin nedsatt handfunktion och påverkan på aktivitetsutförandet beskriver smärta, nedsatt känsel, greppförmåga och finmotorik och hur det påverkar aktivitetsutförandet. Kategorin känslor i vardagen, beskriver bland annat frustration, isolering, oro/ovisshet och hur detta påverkar den nya livssituationen som de befinner sig i. Kategorin strategier belyser hur den drabbade använder anpassning av aktivitet, stöd från omgivningen men även acceptans, envishet och tålamod för utförandet av meningsfulla aktiviteter. Rehabiliteringens betydelse beskriver hur bemötande, träning och anpassning av rehabiliteringen är viktiga aspekter för återgång till utförandet av meningsfulla aktiviteter. Slutsatsen är att en handskada ger konsekvenser för aktivitetsutförandet på många olika plan. Motivation är en stor drivkraft för den drabbade och det är viktigt att nå acceptans för sin skada, för att kunna utforma nya strategier i utförandet av meningsfulla aktiviteter.   Nyckelord: Arbetsterapi, rehabilitering, aktivitetsutförande, dagliga aktiviteter och handfunktion

Arbetsterapi är en vårdprofession som arbetar med att förbättra hälsa genom att underlätta för aktivitet i det dagligalivet, genom kompensation, träning och anpassningar. Vardagsaktiviteter är ofta problematiska för personer med den neuropsykiatriska diagnosen ADHD, men det är inte kartlagt vad den arbetsterapeutiska interventionen vid ADHD innehåller. Syftet med litteraturstudien är därför att beskriva den arbetsterapeutiska interventionen för personer med ADHD utifrån åtgärder riktade mot förbättrat aktivitetsutförandetEn integrativ litteraturstudie utfördes baserat på tio artiklar publicerade inom de senaste tio åren som beskriver studier av arbetsterapeutiska interventioner för ökat aktivitetsutförande för personer i åldrarna 3-62 år med ADHD. En deduktiv analys av innehåller i interventionerna utfördes utifrån den arbetsterapeutiska modellen PEO-modellen, som beskriver hur interaktionen mellan person, miljö och aktivitet ger aktivitetsutförandet.Resultatet visar att interventionerna innehåller tydliga mål, träning av personens kognitiva förmågor, kompensatoriska hjälpmedel och att den sociala miljön får en ökad förmåga att stödja samt anpassning av aktivitet så som etablerandet av effektiva rutiner. Resultatet pekar mot att arbetsterapeutiska interventioner innehåller åtgärder inriktade på flera områden och framstår som en lovande behandlingsform för att lösa problem i vardagen som rör utförande av aktiviteter. Men det krävs forskning av högre kvalitet för att säkerställa resultatet.

Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) är en neuropsykiatriskfunktionsnedsättning, vilket kan påverka individens aktivitetsutförande. Arbetsterapeuter kan stötta personer med ADHD med hjälpmedel eller strategier för att hantera svårigheter i vardagen. Eftersom tidigare forskning om ADHD utgått från unga pojkar, är det vetenskapliga underlaget för kvinnor med ADHD begränsat. För att få en ökad förståelse för denna grupp är det därmed relevant att undersöka vilka svårigheter vid aktivitetsutförande de upplever i vardagen. Syfte: Att beskriva svårigheter vid aktivitetsutförande i vardagen hos kvinnor med ADHD. Metod: Kvalitativ metod. Urvalet var kvinnor med diagnosen ADHD, 18-65 år, som rekryterades ändamålsenligt genom facebookgrupper eller ett snöbollsurval.Data samlades in genom åtta semistrukturerade intervjuer som transkriberades och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Huvudresultat: Resultatet visar att kvinnor med ADHD kan uppleva olika svårigheter i samband med aktivitetsutförande i vardagen, såsom vid upprätthållande av struktur i vardagen, balans i energinivå inför aktivitetsutförande, vid tidshantering inför avtalade aktiviteter, vid utförande av fritidsaktiviteter, deltagande i sociala aktiviteter och utifrån miljöns påverkan. Flertalet deltagare beskriver att de hittat egna strategier för att hantera vardagen, men att de har svårt att upprätthålla strategierna över tid. Flera beskrivningar tyder även på att kvinnor med ADHD kan uppleva aktivitetsobalans. Slutsats: Resultatet är av klinisk relevans då det kan ge en ökad förståelse för denna grupp. Vidare studier behövs för att kunna jämföra kvinnor med ADHD i olika åldrar, kvinnor med ADHD och män med ADHD samt vilka specifika arbetsterapeutiska åtgärder som kan vara av relevans för denna grupp.

Syftet var att beskriva användning, erfarenheter och betydelser av internet hos män och kvinnor över 65 år, ur ett aktivitets- och delaktighetsperspektiv. Metoden som användes var en kvantitativ tvärsnittsstudie och urvalet bestod av ett bekvämlighetsurval samt ett snöbollsurval. Enkäten utformades av författarna till examensarbetet med stöd av begrepp från Model Of Human Occupation. Totalt 50 enkäter delades ut och 38 enkäter besvarades. Datamaterialet bearbetades deskriptivt och analytiskt. Resultatet visade att 17 av 19 respondenter i åldersgruppen 67-76 år använde internet jämfört med 10 av 18 respondenter i åldersgruppen 77-94 år. Tre fjärdedelar i målgruppen var användare av internet och de flesta använde dessutom internet varje dag. Vad internet användes till överensstämde inte alltid med vad respondenterna upplevde som betydelsefullt. Alla respondenter förutom två, som var internetanvändare, kände sig delaktiga i samhället. Majoriteten av respondenterna upplevde tillfredsställelse med sina vardagsaktiviteter. Slutsatsen är att både användare och icke-användare av internet kände sig delaktiga i samhället och upplevde tillfredsställelse med sina vardagsaktiviteter. Internetanvändning behöver inte betyda känsla av delaktighet. Att söka efter information var den internettjänst som användes mest bland respondenterna. Vad internet användes till överensstämde inte alltid med vad respondenterna upplevde som betydelsefullt.

Perceptionsavvikelser är vanliga hos personer med autism och kan utlösa problemskapade beteenden, stress och obehag. Påverkas förmågan att utföra aktiviteter kan detta ge negativa konsekvenser på människans välbefinnande och hälsa. En scoping review genomfördes i syfte att utforska om och på vilket sätt bearbetning av sinnesintryck påverkar utförande av vardagliga aktiviteter hos barn och ungdomar med autism. Tjugoen artiklar inkluderades i studien. Resultatet presenteras i tre kategorier: Autismens inverkan vid bearbetning av sinnesintryck; Kontextens betydelse i bearbetning av sinnesintryck; Bearbetning av sinnesintryck påverkar aktivitetsutförandet. Som konklusion påverkar avvikande bearbetning av sinnesintryck beteende, aktivitetsutförande och tolkning av omgivningen vilket bör belysas tidigt i den arbetsterapeutiska bedömningen och vid insatser.

Syftet med examensarbetet är att få en ökad förståelse för hur vuxna personer i Sverige upplever att deras aktivitetsmönster påverkas av Covid-19 och dess restriktioner i vardagen. Metoden är kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Ett snöbollsurval användes för rekrytering av 10 informanter, i åldrarna 30–49 år. Datamaterialet transkriberades ordagrant och en kvalitativ innehållsanalys användes för bearbetning och analysering av data. Resultatet visade att de allra flesta delar i vuxnas aktivitetsmönster i en stor utsträckning påverkats av Covid-19. Temat tolkades som att Upplevda begränsningar i vardagen kan skapa nya möjligheter. Fyra kategorier identifierades; skötselaktiviteter, arbetsaktiviteter, intressen och social miljö. Varje kategori bestod av tre underkategorier. Slutsatsen är att många vuxna personer upplever en begränsning i sin sociala miljö. Flera av vardagens aktiviteter har anpassats, blivit inställda eller begränsade. Många aktiviteter utförs istället utomhus eller digitalt jämfört med innan Covid-19. På detta sätt har begräsningarna i vardagen bidragit till nya möjligheter för personerna. Aktivitetsbaserade interventioner kan behövas för att hitta hälsosamma aktivitetsmönster och värdeupplevelser som påverkats till följd av Covid-19.

Ryggmärgsbråck är en diagnos inom neuralrörsdefekter som kännetecknar missbildning av ryggmärgen. Symtomvariationen är bred där vissa har nedsatt eller ingen motorisk och sensorisk funktion samt nedsatt känsel eller kognition. Barnens symtombild leder ofta till sämre aktivitetsutförande. Metoder som syftar till att öka förmågan med träning av strategier samt sätta upp tydliga mål och delmål har visat viss inverkan men att tillräcklig kunskap fortfarande saknas för särskilda Arbetsterapeutiska insatser och åtgärder för barn med ryggmärgsbråck. Syftet med denna kvantitativa litteraturöversikt är att undersöka arbetsterapeutiska interventioner som inverkar på aktivitetsutförandet för barn med ryggmärgsbråck. Vid huvudsökning brukades databaserna Pubmed och Cinahl. Sex artiklar inkluderades som redovisades utifrån OTIPMs fyra interventionsmodeller. Slutsatsen visade viss inverkan på aktivitetsutförandet men att specifika arbetsterapeutiska interventioner inte kunnat specificeras, däremot visade studien att interventionernas tillvägagångssätt ansågs ha god inverka på aktivitetsutförandet hos barn med ryggmärgsbråck.

Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelser av att ha ett barn med psykiska och/eller kognitiva svårigheter i skolan. Författarna gjorde semistrukturerade intervjuer via telefon med 10 föräldrar som har barn med svårigheter i skolan. Data analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i följande kategorier föräldrars behov av att vara spindeln i nätet, frustrationen över att inte få tillräckligt med stöd, skolmiljöns påverkan på barnen, känslan av att inte veta vad som händer samt positiva upplevelser av skolan. Resultatet av studien visade att föräldrar upplever att det finns brister i skolmiljön som påverkar barnen i deras aktivitetsutförande. Föräldrarna upplever att det saknas viktig kunskap hos pedagogerna som ger dem möjlighet att stötta deras barn på rätt sätt så barnen får samma möjligheter som de övriga barnen på skolan. Författarna i studien diskuterar resultatet utifrån vad arbetsterapeuter kan bidra med för kunskap till pedagogerna samt stödja barnen till att uppnå bästa möjliga resultat i skolarbetet. Fortsatt forskning inom ämnet skulle kunna handla om fäders upplevelse samt skolans upplevelse av att ha barn med svårigheter inom skolan. / The purpose of the study was to describe parent´s experiences of having children with mental and/or cognitive difficulties in school.The authors made semi-structured interviews by telephone with 10 parents who have children with difficulties in school. Data was analyzed according to a qualitative content analysis. The analysis resulted in the following categories  parents need to be the spider in the network, the frustration of not getting enough support, the school environment's impact on the children, the feeling of not knowing what is happening and positive experiences of the school. The result of the study showed that parents find that there are deficiencies in the school environment that affect the children in their activity performance. The parents feel that there is no important knowledge among the educators, which gives them the opportunity to support their children in the right way so that the children have the same opportunities as the other children at the school. The authors of the study discuss the results based on what occupational therapists can contribute for knowledge to the pedagogues and support the children in achieving the best possible results in schoolwork. Continued research on this subject could be about the experience of fathers and the school's experience of having children with difficulties in school.

Sammanfattning Syftet: Att sammanställa vad som fanns beskrivet i vetenskaplig litteratur om bedömningsinstrument som kan användas av arbetsterapeuter för bedömning av behov av bostadsanpassning för vuxna med främst fysiskt funktionsnedsättning.   Metod: Systematisk litteraturstudie med sökning på fyra sökord i sju databaser. För att få ytterligare information om de funna bedömningsinstrumenten gjordes en manuell sökning via artiklarnas referenslistor för att kunna besvara frågeställningarna.   Resultat: Författarna fann sju bedömningsinstrument som bedömde olika aspekter av miljön i relation till person och/eller aktivitet. Inget av bedömningsinstrumenten var avsett att enbart bedöma behovet av bostadsanpassning. Resultatet styrker behovet av bedömningsinstrument som innehåller både observation och självskattningsmoment för att få en helhetsbild av miljöns tillgänglighet och användbarhet.   Konklusion:  Arbetsterapeuter som bedömer behovet av bostadsanpassning behöver bedömningsinstrument som mäter både subjektiva och objektiva aspekter av hemmiljö. Fem av bedömningsinstrumenten innehöll antingen självskattnings- eller observationsmoment och om de kombineras med varandra får arbetsterapeuten en helhetsbild. Två av bedömningsinstrumenten innehöll båda aspekterna. / Summary   Purpose:   To compile what was described in scientific literature on assessment instruments that can be used by occupational therapists to assess the need for home modifications for adults with primarily physical disabilities. Method: Systematic literature search with four keywords in seven databases. To obtain additional information about the assessment instruments a manual search of article reference lists was carried out in order to answer the specific study questions of the study. Results: The authors found seven assessment instruments which assessed various aspects of the environment in relation to person and / or activity. None of the assessment instruments were designed to only assess the need for home modifications. The results proved the need for assessment instruments that contain both observation and self-assessment elements to obtain a complete picture of environmental accessibility and usability. Conclusion: Occupational therapists who assess the need for housing modification needs assessment instrument that measures both subjective and objective aspects of the home environment. Five of the assessment instruments contained either self-estimation or observation moments and when combined, the occupational therapist gets an complete picture. Two of the assessment instruments included both aspects.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva relationen mellan smärta och vardagsaktiviteter hos vuxna personer med RA. Frågeställningarna fokuserar på att besvara hur smärta påverkar vardags­aktiviteter samt hur vardagsaktiviteter påverkar smärta hos vuxna personer med RA. Metod: Metoden scoping review har använts för att besvara syftet genom att kartlägga och sammanfatta aktuella artiklar inom området. Resultat: Resultatet av studien är att smärta påverkar vardagsaktiviteter såväl som att vardags­aktiviteter påverkar smärta. Smärta påverkar olika typer av vardagsaktiviteter, men i störst grad sociala aktiviteter och fritidsaktiviteter. Aktiviteter kunde leda till ökad smärta. Personer med RA använde aktiviteter som distraktion från smärta. Olika strategier kunde användas för utfö­rande av aktiviteter trots smärta.  Slutsats: Smärta påverkar mängden och typen av aktiviteter som finns i aktivitetsmönstret hos personer med RA på ett negativt sätt, vilket kan leda till dålig aktivitetsbalans, som i sin tur leder till försämrad hälsa och välbefinnande. Aktiviteter kunde också påverkar smärta negativt, exempelvis utfördes ofta för stor mäng av aktiviteter under symptomfria perioder, vilket ledde till ökad smärta, men även försämrad aktivitetsbalans. Strategier som personerna med RA använde var att utföra aktiviteter som distraktion från och/eller trots smärta. Dessa aktiviteter hade ett personligt värde enligt ValMOs värdedimensioner. / Aim: The aim of the study is to describe the relationship between pain and everyday activities in adults with RA. The two issues focus on answering how pain affect everyday activities and how everyday activities affect pain in adults with RA. Method: The method scoping review, was applied to answer the aim and the issues through charting and summarizing current articles within the subject. Result: The result of the study was that pain affect everyday activities as well as everyday activi­ties affect pain. Pain affect different types of activities, but above all social activities and leisure activities. Activities could lead to increased pain. Different strategies were used to perform activities despite pain. Conslusion: Pain affect the amount and type of activities in the activity pattern in adults with RA in a negative way, which can lead to poor activity balance, which in turn leads to worsened health and wellbeing. Activities could affect pain negatively as well, for example a big amount of activities were performed during symptom free periods, which in turn could lead to both increased pain but also poor activity balance. Strategies that were used were to perform activi­ties as a distraction to and/or despite pain. These activities had a personal value and had a personal value according to the value dimensions of ValMO.