Till akutmottagningen kommer patienter dygnet runt med tidskänsliga tillstånd varav sepsis är ett av dem. Det är av stor vikt att akutsjuksköterskan kan identifiera och bedöma detta sjukdomstillstånd eftersom en snabb insatt antibiotikabehandling är direkt livsavgörande. Syftet var att utforska tillgänglig litteratur om vad som påverkar akutsjuksköterskor i identifiering och bedömning av patienter som drabbats av sepsis. För att besvara studiens syfte valdes en systematisk och integrativ litteraturöversikt. Åtta vetenskapliga artiklar inkluderades, fem kvantitativa och tre kvalitativa. En tematiskanalys användes. Resultatet presenteras i ett tema; ”Förståelse för allvaret i patientensmående” med tre underliggande subteman; ”identifiera patientens mående undertidspress”, bedöma utifrån en oklar bild” och ”känna igen den sjuke patienten”. Där framkom att det som påverkade akutsjuksköterskans identifiering och bedömning av patienter med sepsis var tid, kunskap och kommunikation. Tidsbrist och hög arbetsbelastning visade sig leda till korta patientmöten och sämre kommunikation. Tidigare erfarenhet och kunskap var av vikt eftersom patienter med sepsis kan uppvisa oklara och ospecifika symtom och tecken.

Barn är en växande patientgrupp med behov som behöver tillgodoses. På en del akutmottagningar i Sverige vårdas barn och vuxna gemensamt. Till akutsjuksköterskans ansvarsområden hör att främja och återställa hälsa, förebygga sjukdom och lindra lidande. Ett vårdande som inte tillgodoser patientens unika behov kan leda till ett ökat lidande för patienten. Syftet med studien var att beskriva akutsjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn på akutmottagningar där barn och vuxna vårdas gemensamt. För att besvara syftet gjordes en integrativ litteraturöversikt enligt Whittemore och Knafl (2005), där steget dataanalys har ersatts med analysmetod enligt Popenoe, Langius-Eklöf, Stenwall & Jervaeus (2021). Resultatet bygger på nio artiklar som valdes ut efter en strukturerad litteratursökning. Dataanalysen av dessa artiklar resulterade i att ett övergripande tema formulerades: Ett annorlunda vårdande jämfört med vuxna. Fyra subteman identifierades: Bemötande av barn och familj, Ett vårdande som väcker känslor, Behov av en barnanpassad miljö och Tidigare erfarenhet av att vårda barn underlättar. Resultatet visar att akutsjuksköterskor upplever att det är annorlunda att vårda barn jämfört med vuxna patienter. Akutsjuksköterskorna beskrev skillnader i bemötandet med barn och dess familj jämfört med vuxna patienter. Akutsjuksköterskorna upplevde att akutmottagningens miljö kunde utgöra ett hinder i vårdandet. När akutsjuksköterskorna vårdade svårt sjuka barn eller när barn dog kunde det väcka svårhanterliga känslor. Akutsjuksköterskorna efterfrågade mer utbildning i vårdande av barn. Utifrån studiens resultat är följande förbättringsområden identifierade: mer barnanpassade miljöer på akutmottagningar, mer stöd till akutsjuksköterskor som vårdar barn i kritiska situationer eller är med om barns död samt mer utbildning inom vård av barn för akutsjuksköterskor. Ytterligare forskning är nödvändig inom ämnet.

Akutmottagningen är en komplicerad verksamhet som inte är begränsad av patientantal och kontaktorsakerna är många. Vårdmiljön är stressig och resurserna knappa. Stora krav ställs på akutsjuksköterskan i denna miljö relaterat till patientsäkerhet, samtidigt som snabba beslut måste ske. Etiken har en central roll i akutsjuksköterskans profession och betonas i lagstiftning, kompetensbeskrivningar och ICN:s etiska kod. Akutsjuksköterskor är en yrkesgrupp som ofta tvingas ta beslut som går emot etiska värderingar. Därmed bör det klargöras vilka faktorer som bidrar till etisk stress. Syftet med studien var att utforska tillgänglig vetenskaplig litteratur gällande faktorer som bidrar till etiskstress hos akutsjuksköterskor på en akutmottagning. En systematisk och integrativ litteraturstudiegenomfördes och baserades på elva vetenskapliga artiklar. Artiklarna hämtades från databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo. En systematisk dataanalys av de elva artiklarna utfördes. Resultatet visade att vårdmiljön bidrog till etisk stress då den bidrog till att akutsjuksköterskan tvingades ta förhastade beslut. Det framkom att den höga arbetsbelastningen medförde att akutsjuksköterskan upplevde sig tappa kontrollen. Begränsningar i vårdarbetet bidrar till etisk stress genom att akut sjuksköterskan upplevde att bristfällig kommunikation och bristfälligt samarbete med kollegor påverkade vården. Det framkom också att den etiska stressen hos akutsjuksköterskan var hög när patienterna blev lidande av långa vistelsetider och bristande delaktighet. Faktorer som visat sig bidra till etisk stress för akutsjuksköterskorna på en akutmottagning relateras framför allt till faktorer i vårdmiljön och begränsningar i vårdarbetet. Organisatoriska orsaker till etisk stress kunde bero på resursbrist, tidspress och prioriteringsmöjligheter av patienter. När akutsjuksköterskan inte kunde erbjuda patienterna vård enligt sin övertygelse och sin etiska kompass, uppstod etisk stress.

Bakgrund och problemformulering: Akutmottagningen tar emot och behandlar patienter med akuta besvär, såsom olika smärttillstånd. Vården styrs av prioriteringar och patienter med mindre akuta tillstånd får vänta på vård. Miljön kan vara hektisk och stundtals vistas många individer på akutmottagningen samtidigt vilket ökar arbetsbelastningen för akutsjuksköterskan. Akutsjuksköterskan bedömer, prioriterar och påbörjar medicinska behandlingar vilket sätter krav på hög kompetens. Patienter som får vänta på behandling och /eller inte får tillräckligt med smärtlindring riskerar att hamna i ett vårdlidande. Syftet var att utforska akutsjuksköterskans perspektiv på eventuella hindrande faktorer för smärtlindring hos vuxna patienter på akutmottagningen. Metod Integrativ litteraturstudie med ett induktivt förhållningssätt. Resultat Hinder som identifierades delades upp i två teman med tre respektive fem subteman. I temat organisatoriska hinder beskrivs den stressiga tidspressade miljön på akutmottagningen samt avsaknaden av bra rutiner och riktlinjer. Temat Mänskliga faktorer som hinder innefattade bristande kunskaper om smärta och smärthantering. Svårigheter att kommunicera kring smärta och smärtbehandling. Misstro till patientens upplevda smärta vilket bidrog till att läkemedelsbehandling fördröjdes samt rädsla för läkemedlets effekt. Hot- och våld mot akutsjuksköterskan påverkade bedömning av smärtan samt smärtlindring. Slutsats: När patienten inte blir adekvat smärtlindrad resulterar det i ett lidande. Vårdlidande kan skapas om patienten blir misstrodd. Genom att applicera Fundamentals of care (FOC) på akutmottagningen skapas en vårdrelation och det blir lättare för akutsjuksköterskan att lindra patientens smärta. Trots alla hinder för vård på akutmottagningen kan akutsjuksköterskan skapa förutsättningar för god kommunikation samt bidra till att vården blir personcentrerad.

Akutsjuksköterskornas förmåga att hantera barn med tidskritiska tillstånd är viktig för att minimera riskerna för allvarliga konsekvenser. Denna studie syftar till att undersöka den tillgängliga litteraturen avseende faktorer som påverkar akutsjuksköterskans kompetens att vårda barn med tidskritiska tillstånd på akutmottagningen. Studien genomfördes genom en kombination av systematisk och integrativ litteraturgranskning av både kvalitativa och kvantitativa artiklar.  Resultaten presenteras i tre huvudteman. Det första temat, "Lärandets betydelse", belyste vikten av både regelbunden och specifik utbildning för att öka akutsjuksköterskors förmåga att effektivt hantera tidskritiska tillstånd hos barn. Det andra temat, “Integrera familjen i vårdandet,” underströk betydelsen av att integrera familjen i vårdprocessen för att stärka behandlingsförloppet. Det tredje och sista temat, "Vårdandets påfrestningar” visade hur emotionell och psykologisk belastning påverkade akutsjuksköterskorna, särskilt när de vårdade barn i tidskritiska tillstånd och framhävde behovet av stödsystem och strategier för att hantera denna belastning. Studien bidrar till en ökad förståelse för hur akutsjuksköterskornas kompetens och välbefinnande kan förstärkas genom riktad utbildning, praktisk träning och psykosocialt stöd. Utifrån studiens resultat identifieras flera centrala förbättringsområden för att förhöja kvaliteten på akutsjukvården för barn med tidskritiska tillstånd. Vikten av att skapa mer barnanpassade miljöer på akutmottagningarna, liksom behovet av att erbjuda ökat stöd till akutsjuksköterskorna framhävs. Dessutom understryks nödvändigheten av utökad utbildning för akutsjuksköterskorna för att stärka deras kompetens och förmåga att möta dessa utmaningar.

En masskadehändelse innebär en stor belastning för akutsjuksköterskan på akutmottagningen som behöver prioritera och fördela resurser för att främja patienters liv och hälsa. Det är en utmanande uppgift som kräver såväl god planering som effektiv respons och hög kompetens, i vilken akutsjuksköterskan har en betydelsefull roll. Syftet med studien var att utforska tillgänglig vetenskaplig litteratur gällande vilka kompetenser som är nödvändiga hos akutsjuksköterskan för att främja liv och hälsa i samband med masskadehändelse. En systematisk integrativ litteraturstudie genomfördes och 13 vetenskapliga artiklar med ursprung från olika delar av världen inkluderades. I resultatet framkommer flera nödvändiga kompetenser som presenteras i två huvudrubriker: möta patientens vårdbehov och kontroll på situationen. I resultatet framkommer åtta subkategorier där olika kunskaper, färdigheter och förhållningssätt presenteras. Resultatet bekräftar tidigare internationell forskning inom ämnet, men bidrar även med nya perspektiv och ökad förståelse för vilka kompetenser som krävs för att främja patienters liv och hälsa, samt minska lidande. Litteraturstudien kan således ligga till grund för utbildning, kompetensutveckling och förberedelser inför framtida masskadehändelser. Resultatet uppmärksammar även aktuella behov av ytterligare forskning och interventioner.

Patienter med tidskritiska tillstånd som ankommer till akutmottagningen är i behov av ett akut omhändertagande, annars är risken att patienten hamnar i ett livshotande tillstånd. Akutsjuksköterskan har därmed en viktig roll vid vårdandet av patienter med tidskritiska tillstånd i att utföra god och säker vård och omvårdnad. Huruvida ett tidskritiskt tillstånd kan upptäckas och motverkas om rätt förutsättningar finns för akutsjuksköterskan på akutmottagning är därmed ett viktigt område som behöver utforskas. Det behövs en djupare förståelse kring hur förutsättningarna på akutmottagningen påverkar akutsjuksköterskans arbete vid vårdandet av denna patientgrupp. Syftet var därmed att utforska tillgänglig vetenskaplig litteratur gällande akutsjuksköterskans förutsättningar att vårda patienter med tidskritiska tillstånd på akutmottagningen. Vald metod var en systematisk och integrativ litteraturstudie med sökningar i databaserna PsycINFO, CINAHL och PubMed. Analysmetoden möjliggör en översikt av både kvantitativa och kvalitativa studier. Resultatet baserades på 13 artiklar och delades upp i två kategorier; inre förutsättningar för vårdandet och yttre förutsättningar för vårdandet. De inre förutsättningarna för vårdandet handlade om akutsjuksköterskans förmåga att kunna identifiera och bedöma patienter med tidskritiska tillstånd. Stöd, utbildning, strukturerade arbetssätt och erfarenhet var underlättande förutsättningar och som ökade självförtroendet hos akutsjuksköterskan vid identifiering, prioritering och vårdandet av patienter. Däremot var yttre förutsättningar som personalbrist, hög arbetsbelastning samt ineffektivt teamarbete hämmande för vårdandet av patienter med tidskritiska tillstånd. Akutsjuksköterskan behöver utifrån ett helhetsperspektiv ha både inre och yttre förutsättningar för att kunna vårda patienter med tidskritiska tillstånd och förhindra ytterligare försämring eller undvikbar död och därmed främja patientens hälsa.

Bakgrund: Vårdpersonal på akutmottagning besitter en högre autonomi, bredare kompetens samt högre nivå av teamarbete och kommunikation vilket har visat en lindrande effekt på arbetsrelaterad stress. Trots detta har tidigare studier rapporterat att sjuksköterskor som arbetar på akutmottagning i större utsträckning upplever arbetsrelaterad stress till skillnad från sjuksköterskor som arbetar inom andra vårdinstanser.  Motiv: Kvalitativ forskning inom det valda ämnet arbetsrelaterad stress hos sjuksköterskor på akutmottagning är limiterat och det föreligger brist på vetenskapliga studier som utförts på akutmottagning i Sverige. De besparings- och effektiviseringskrav vården står inför har resulterat i ökad arbetsbörda och arbetsrelaterad stress hos akutsjukvårdspersonalen. Motivet till studien var att bidra med en djupare kunskap om sjuksköterskors erfarenheter av stress på akutmottagning i norra delen av Sverige.   Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av arbetsrelaterad stress på akutmottagning.  Metod: Studien utfördes på ett mindre länsdelssjukhus i norra Sverige och kvalitativ metod innehållande enskilda intervjuer valdes då ambitionen var att studera sjuksköterskors erfarenheter av arbetsrelaterad stress. Kvalitativ innehållsanalys användes vid analys av textmaterialet. Resultat: Studiens fynd omfattade tre teman och dessa var; Att känna sig belastad och otillräcklig, Strävar efter kontroll samt Hinder inom verksamheten.  Konklusion: Sjuksköterskor på akutmottagning blir ofta utsatta för tidspress, hög arbetsbörda och prestationskrav vilket ökar risken för arbetsrelaterad stress. Stöd från arbetsgruppen i form av reflekterande samtal  är av stor vikt och det finns ett behov av reflekterande gruppsamtal för att förbättra det sociala stödet och teamkänslan på akutmottagningen.

Bakgrund: Sjuksköterskor som arbetar på akutmottagningar förväntas ha en hög kompetens inom traumavård. Med hög kompetens menas att de utför ett komplext och avancerat arbete och har ett stort ansvar i det initiala omhändertagandet av traumapatienter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors självskattade kompetens inom traumavård på en akutmottagning Metod: Studien är empirisk suveystudie med kvantitativ data som samlades in genom att en enkät delades ut till sjuksköterskor på en akutmottagning. Sjuksköterskorna fick skatta sin kompetens inom traumavård utifrån svensk sjuksköterskeförenings sex kärnkompetenser samt efter deras formella och kliniska kompetens. Resultat: Huvudresultatet är att nästan alla (94%) av sjuksköterskorna vårdar traumapatienter oavsett erfarenhet och formell utbildning. 30% av sjuksköterskorna har arbetat i mindre än ett år på akutmottagningen. De flesta (85%) anser sig vara effektiva i vården med traumapatienter och nästan alla (87%) är motiverade för arbetet de utför. Sjuksköterskorna anser att de har kompetens för att arbeta med patientcentrerad vård, men inte för att arbeta med säker vård. Slutsats: Motivation och engagemang finns för att vårda traumapatienter. Men frågan är om det räcker till för ett adekvat omhändertagande av traumapatienter då 30% av sjuksköterskorna inte arbetat länge nog för att ha tillräckligt kompetens inom traumavård? / Background: Nurses working in emergency departments are expected to have a high level of competence. High level of competence means that they carry out a complex and advanced work and have a great responsibility in the initial care of trauma patients. Aim: The aim of this study was to describe nurses' self-rated competence in trauma care at an emergency ward. Method: The study is an empirical surveystudy with quantitative data collected through a questionnaire that was distributed to nurses at a hospital emergency department. The nurses had to rate their competence in trauma care by the Swedish Society of Nursing six core competencies as well as their formal and clinical skills. Results: The main result is that almost all (94%) of the nurses is caring for trauma patients regardless of experience and formal training. 30% of nurses have worked in less than a year in the emergency department. Most (85%) consider themselves to be effective in the care of trauma patients and almost all (87%) are motivated for the work they perform. The nurses believe that they have the skills to work with patient-centered care, but not to work with safe care. Conclusion: There are motivation and commitment to care for trauma patients. But the question is whether it is sufficient for an adequate treatment of trauma patients when 30% of nurses have not worked long enough to have formal competence in trauma care?

Barnmisshandel är ett världsomfattande problem i dagens samhällen och mörkertalet är stort eftersom alla fall inte anmäls. I flera länder råder anmälningsplikt vid misstanke att barn utsätts för misshandel och akutpersonal har en viktig roll i skyddandet av utsatta barn. Akutpersonal möter ofta barnen i hemmiljön och är därför den första instansen som kommer i kontakt med det utsatta barnet. Detta ställer höga krav på akutpersonalen, att de kan göra adekvata bedömningar och dokumentera sina misstankar eftersom deras bedömning kan komma att ligga till grund för en anmälan.   Syftet var att belysa akutpersonalens erfarenhet av situationer där barn misstänkts utsatta för barnmisshandel.   Metoden var en litteraturöversikt där vetenskapliga artiklar söktes fram genom databasen PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades och 15 stycken valdes ut för analys och samtliga av dessa låg till grund för resultatet, som redovisas i kategorier samt subkategorier.   Litteraturöversiktens resultat delades in i två kategorier, som består av tre respektive två subkategorier. Den första kategorin var akutpersonalens bristande kunskap avseende barnmisshandel. Subkategorierna som här framkom var identifiering av tecken som kan tyda på barnmisshandel, dokumentation och anmälan samt utbildning inom ämnet. Akutpersonal upplevde att det var svårt att identifiera tecknen, som kunde härledas till misshandel och det kunde bero på en osäkerhet kring vad som var naturliga skador eller vilka skador som åsamkats av annan person. Likaså upplevdes svårigheter kring vad som ska dokumenteras och hur en anmälan ska göras. Utebliven anmälning kunde också bero på osäkerheten i tillvägagångssätt. Akutpersonal önskade mer utbildning i ämnet och om hur barnmisshandel ska upptäckas och anmälas. Den andra kategorin som framkom var akutpersonalens emotionella upplevelser av barnmisshandel, under vilken subkategorierna rädslor och stress identifierades. Akutpersonal upplevde rädsla för att anmäla och det kunde härledas till deras rädsla att göra fel, för rättsliga påföljder eller rädsla för anhörigas reaktioner. Slutligen upplevde akutpersonalen stress i olika varianter relaterade till fall där barnmisshandel förekommit. Själva mötet med utsatta barn skapade stress men även att göra en anmälan kunde verka stressande.   Slutsatsen var att barnmisshandel är ett svårt ämne, som behöver lyftas fram och uppmärksammas. Akutpersonal upplever otillräckliga kunskaper kring barnmisshandel och att situationer, där misstankar fanns att barn utsattes för misshandel, kunde skapa stress och rädslor. Med en klar bild hur akutpersonalen ska upptäcka tecken, vilka frågor och undersökningar som ska ställas/ bli gjorda och var anmälan ska göras, finns möjligheterna för att akutpersonal ska upptäcka och våga anmäla mer än de gör. / Child abuse is a worldwide problem within the society today and the problem is larger than we are aware of due to all cases are not reported. In several countries there is a duty to report suspicions of child abuse and ambulance staff have an important role in protecting vulnerable children. Emergency staff often meet the children in the home environment and is therefore the first instance to meet the vulnerable child. This imposes high demands on emergency staff, that they can make adequate assessments and document their suspicions as their assessment will form the basis for a notification. The aim was to highlight the emergency staff experience of situations where children were suspected of being exposed to child abuse. The method was a literature review where scientific articles were sought through the PubMed database. The articles were quality-reviewed and 15 were selected for analysis, and all of them were selected to the results, which are reported in categories and subcategories. The results of the literature review were divided into two categories and three subcategories. The first category was of emergency staff's lack of knowledge regarding child abuse. The subcategories that emerged were the identification of signs that could indicate child abuse, documentation and notification as well as education in the subject. Emergency staff found that it was difficult to identify the signs that could be traced to abuse, and it could be due to uncertainty about what was natural injuries or injuries caused by another person. Likewise, difficulties were experienced regarding what to document and how a notification should be made. An unsubscribed notification could also be due to the uncertainty in the approach. Emergency staff wanted more education on the subject and how child abuse should be detected and reported. The other category that emerged was the emotional experiences of emergency staff of child abuse, under which subcategories fears and stress were identified. Emergency staff experienced fear of reporting and it could be derived from their fear of wrongdoing, for legal penalties or for fear of relatives' reactions. Finally, emergency staff experienced stress in different variants related to cases of child abuse. The actual encounter with vulnerable children created stress but also making a notification could seem stressful.   The conclusion was that child abuse is a difficult subject which needs to be highlighted. Emergency staff experience insufficient knowledge of child abuse and situations, where suspicions were found, that children were abused could create stress and fears. With a distinct plan how the ambulance staff will detect signs, what questions and investigations should be made / where to be notified, there are opportunities for emergency staff to detect and have the courage to report more than they do.