På ett övergripande plan handlar den här studien om språkets roll inom arkitektur, teoretiskt och praktiskt. Titeln Tala om arkitektur refererar till vad som händer i talad mening, mellan arkitekter, mellan arkitekter och andra yrkesgrupper och – bredare – i allmänt tal om arkitektur. Är tal om arkitektur en grund för kunskap, i kunskapsproduktion och i användandet av arkitektur, på samhällsnivå? Frågan har bäring på förutsättningar för demokrati. Studien bör ses som en ambition att resa frågor om språk och arkitektur, för att lägga en grund för fortsatta studier. Som bakgrund till intresset för språk finns tankar kring arkitekturens status i samtiden, kopplat till klimatfrågor och social hållbarhet. Vet vi tillräckligt för att skapa byggd miljö som inte skadar planeten och som bidrar till välfungerande miljöer, socialt och hälsomässigt? Vad behövs för att vi ska få tillräcklig kunskap? Studiens konkreta fråga är hur två arkitekturorganisationer i Sverige – Stiftelsen Arkus (åren 1986–2018) och den statliga kommittén Rådet för arkitektur, form och design (åren 2004–2008) – har uppmärksammat språk om arkitektur som ett särskilt kunskapsområde, i egen rätt. Uppdragen för båda organisationerna har, på olika sätt, varit och är fortfarande för Arkus del, kunskapsproducerande.  Det empiriska materialet I studien består av allmänt tillgängliga skrifter, rapporter och styrdokument. En problembild är tecknad med utgångspunkt i tidningsartiklar, myndighetsrapporter och facklitteratur. Den pekar mot en problematisk, samtida situation gällande brister vad gäller tillämpning av kunskap om arkitektur, vid planering och byggande. Problembilden omfattar också brister i den allmänna kunskapsnivån som bildar bas för en allmän diskussion i samhället, om arkitektur och byggd miljö. Resultatet av undersökningen är att tal och språk har uppmärksammats i både Arkus och Rådet för arkitektur, form och design, men temat har inte lyfts i egen rätt som ett kunskapsområde som behöver fortsatta undersökningar. Språkfrågan – att tala, läsa, skriva, reflektera samt även att skapa kontakt med omvärlden, har snarare förts fram av enstaka eldsjälar med ett starkt intresse. Kommentarer om språkets betydelse har då och då framförts på ett tydligt sätt, av utomstående. Studien är långt ifrån en fullödig bild. Den visar utdrag från en begränsad situation inom ett tidsspann av närmare 40 år. Syftet med studien är att resa frågan om språkets roll inom arkitekturfältet, samt att belysa hur detta tema har hanterats av två svenska arkitekturorganisationer med kunskapsspridande uppdrag. Studien är på svenska. / On a larger scale this study is about the role of language within architecture – in theory and in practice. The title Talking about architecture is referring to what is happening, in a spoken sense, between architects, between architects and other professions in planning, building and property management, and broader – how the public speaks about architecture, and how this is linked to knowledge. Is the talking about architecture the root of knowledge, in production and in the use of architecture/built environment on a societal level? The study is set in Sweden and should be seen as an ambition to raise questions about language and architecture to prepare for further investigations. As a background to the interest in language lies a concern for the status of architecture and built environment, connected to climate and social sustainability. Do we know enough to shape built environment that is not harming the planet, but contributes to well-functioning communities, socially and health-wise? What is needed to know enough? The study’s central question is how two important architecture organizations in Sweden – The Arkus foundation (1986–2018) and The National Council for Architecture, Form and Design (2004–2008) – have put their attention to language as a specific topic, to be addressed in its own right. The task for both organizations, even in different ways, was the production of knowledge within the field of architecture. Besides the language topic, an important aim connected to the study, was to make knowledge about these two organizations available, since little is known about their work outside the organizations themselves.  The method for analyzing the documentation originating from the organizations was qualitative. The empirical material in the study consisted of white papers and research reports. A few open interview-like conversations have also been made. A background is depicted in the study, retrieved from articles and reports. It is reflecting on a problematic contemporary situation concerning a lack of applied knowledge in production processes for architecture and the built environment. It also points out a shortcoming in the contemporary public discussion about architecture and the built environment, due to a frail knowledge base for these topics. The study concludes that the language topic was addressed in both Arkus and The National Council for Architecture, Form and Design. However, language and communication, among architects and with the world around, was not raised as a central issue in need of being further investigated. The language topic – talking, reading, writing, reflecting and also reaching out – was rather brought forward by a few persons in the organizations with a strong interest, or by outsiders.  This study does not give a full picture, but it highlights different events on architectural language within a timespan close to 40 years. It suggests that the focus on language should have been a special concern for two architectural organizations whose focus was on the practical field and on knowledge dissemination. The study is in Swedish.

Syftet med denna studie var att genomföra en systematisk litteraturöversikt med en narrativsyntes för att utforska det aktuella kunskapsläget om kvinnor som utsätter barn försexualbrott. Studien undersökte allmänhetens och yrkesverksammas uppfattningar om dessaförövare och utforskade de karaktärsdrag som tillskrivs dessa kvinnor. Resultatenanalyserades med ett genusperspektiv, social kognitionsteori och teorin om kognitivdissonans. Resultaten av granskade artiklar indikerade att dessa sexualbrott utgör ettbetydande samhällsproblem på grund av deras dolda natur samt de samhälleliga ochprofessionella fördomar som ser kvinnor som vårdande och trygga. Dessa uppfattningar, somhar sina rötter i sociokulturella könsnormer, försvårar upptäckten och hanteringen av sådanabrott. Kvinnliga förövare betraktas ofta som mindre allvarliga jämfört med manliga förövare,som anses vara den typiska bilden av sexualbrottsförövare mot barn. Trots svårigheter attkategorisera dessa kvinnor identifierades vanliga faktorer som egna erfarenheter av våld,psykisk ohälsa och missbruk. Studien belyser en betydande forskningslucka och uppmanartill en granskning av organisatoriska och statliga riktlinjer samt utbildning för att förbättramedvetenheten och förståelsen, vilket kan stärka skydden för utsatta barn och stödjautvecklingen av effektiva förebyggande åtgärder / The purpose of this study was to conduct a systematic literature review with a narrative synthesis to evaluate current knowledge of female-perpetrated sexual offenses against children. It examined public and professional perceptions of these offenders and explored the characteristics attributed to these women. The findings were analyzed through a genderperspective, social cognition theory and cognitive dissonance theory. The results of reviewedarticles indicate that these offenses are a significant social issue due to their convert nature and the societal and professional biases that perceive women as nurturing and safe. These biases, rooted in the sociocultural gender views, hinder the detection of management of suchcrimes. Female offenders are often seen as less severe compared to male offenders, who is considered the typical image of child sexual abuse perpetrators. Despite difficulties in categorizing these women, common factors such as histories of violence, mental health issues, and substance abuse were identified. The study highlights a significant research gap. It calls for an examination of organizational and governmental guidelines and training to improve awareness and understanding, which can enhance protection for vulnerable children and support the development of effective preventive measures.

Begging as a phenomenon has again become a hot topic of debate both in the public and the media. Actions have been discussed and motions have been given to social authorities in the country. During the last two years people from other parts of Europe who engage in street begging have been seen on the streets of Kristianstad. The purpose of this paper is to find out the individuals, certain authorities and other participants experiences of people begging in public places in Kristianstad. We have used a combination of qualitative, quantitative and literature review method and we have a social constructionist perspective as a basis. The participants and authorities we have included in the study are the police, the social services, security guards, a shop owner and two other assistance agencies. Interviews have been carried out with participants and authorities, and a survey has been done by individuals. A series of articles and history books have been reviewed since the begging is a historical phenomenon as well as a contemporary. The results show a clear division into two camps regarding experiences and opinions about street beggars and begging as a phenomenon. The majority expresses dissatisfaction and many propose measures and actions. Our final discussion is marked by our own thoughts and values ​​that emerged during the work, which we tried to moderate through the rest of the essay. / Tiggeri som fenomen har på nytt blivit ett hett ämne för debatt både för allmänhet och i media. Åtgärder har diskuterats och motioner om förbud lämnas till socialnämnder i landet. I Kristianstad har det under de senaste två åren kommit personer hit från andra delar av Europa som ägnar sig åt gatutiggeri. Syftet med denna uppsats är att ta reda på privatpersoners, vissa myndigheters och andra aktörers uppfattning av personer som tigger på offentlig plats i Kristianstad. Vi har använt oss av en kombination av kvalitativ, kvantitativ och litteraturstudie som metod och vi har ett socialkonstruktionistiskt perspektiv som grund. De aktörer och myndigheter vi tagit med i undersökningen är polis, socialtjänst, vakter, butiksägare och två andra biståndsverksamheter. Intervjuer har gjorts med aktörerna och myndigheterna och en enkätundersökning har gjorts med privatpersoner. En rad artiklar och historieböcker har gåtts igenom då tiggeri ju är ett historiskt fenomen såväl som ett nutida. Resultatet visar på en klar uppdelning i två läger gällande uppfattningar och åsikter om gatutiggare och tiggeri som fenomen. Majoriteten uttrycker ett missnöje och många föreslår åtgärder och insatser. Vår slutdiskussion präglas av våra egna tankar och värderingar som framkommit under arbetets gång, vilka vi försökt tona ner i resten av uppsatsen.

The construction industry has an increased focus on using sustainable methods to reach a more sustainable society but is still lacking the social aspect of sustainability. The belief is that this aspect has to be a natural part in construction projects to successfully plan and develop sustainable societies. A method to achieve this could be the use of Social Impact Assessment (SIA), a method frequently used in other countries such as U.S, Australia and Canada. The aim with the thesis is to investigate how this method can be used in a Swedish context, but also how the public in the best manner can be involved in decisions that affect them. To complement the theory with empirical findings a case study is done within Järvalyftet, one of the biggest redevelopment projects in the Stockholm region at the moment. A SIA deals with several areas and issues and is therefore complex to perform in an efficient way. It is consequently important to create a team with mixed disciplines to be able to manage the work and face the different problems in the best possible way. The thesis indicates that public involvement is of major importance to create an acceptance for the planned project among the affected parties in order to reduce both the timeframe and the costs of the project. Further, the thesis indicates that public involvement early on in a project facilitates for the affected people to deal with changes and trade-offs resulting by the project. / Byggbranschen har idag ett större fokus på att använda hållbara metoder i byggandet för att på så sätt nå ett mer hållbart samhälle, men saknar fortfarande fokus på den sociala aspekten inom hållbarhet. För att lyckas med att planera och bygga hälsosamma och hållbara samhällen måste de här aspekterna bli en naturlig del i byggprojekten. En metod för att lyckas med detta kan vara användandet av Social Konsekvensbeskrivning, en metod som ofta används i länder som USA, Australien och Canada. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur denna metod kan användas, men också hur allmänheten på bästa sätt kan bli involverade i beslut som berör dem själva. För att komplettera teorin som använts i arbetet har en case study gjorts inom Järvalyftet, ett av dagens största ombyggnadsprojekt i Stockholmsområdet. En SKB berör många olika områden och frågor och är därför en komplex process att genomföra. Det är följaktligen viktigt att skapa en grupp med varierande yrkesdiscipliner för att hantera arbetet och möta de olika problemen på bästa möjliga sätt. Arbetet visar på att allmänhetens deltagande är av stor betydelse för att skapa förankring bland berörda parter då ett projekt planeras, för att på så sätt minska både projektets tidsram och kostnad. Vidare visar även arbetet att involvering av allmänheten i ett tidigt skede av projektet underlättar för de berörda att hantera de förändringar och avvägningar som projektet medför.

The twin crises of the Covid pandemic and the climate emergency have led to a need to reconsider the way we use our cities. Many cities have implemented street conversion programs, aimed at shifting away from prioritization of cars in street usage. Two fairly successful examples of these types of programs are the Open Streets program in New York City and the Future Streets program in Stockholm.This study uses thematic coding to examine how local journalism portrayed these programs to readers, supplemented by interviews with the planners in charge of the programs as well as academics studying the programs.The outcome of this study reveals differing local coverage of the programs in New York City and Stockholm. Local coverage in New York City tended to be more detailed and focus more on the theory behind various decisions. This coverage also relied heavily on opinion. Local coverage in Stockholm was more sparse, and relied more on close reporting of practical details of the program, as well as direct quotes from residents. The reporting in both instances provides insight on how planning projects are written about in local media, as well as the way public participation plays out with the help ofreporting.