Katastrofer kräver omedelbara beslut och åtgärder för att minimera allvarliga konsekvenser. Undersökningar och analyser från tidigare katastrofer visar att utbildning, övning, samverkan och ledarskap behöver förbättras för att evidensbaserat beslutsfattande ska uppnås. I Sveriges hälso- och sjukvård är det regional Tjänsteman i Beredskap, TiB, som i de flesta fall initialt fattar de övergripande beslut om mobilisering och fördelning av resurser och behov av medicinsk kompetens vid katastrof och allvarlig händelse. Syftet med denna studie var att kartlägga den kunskap och erfarenhet som innehavare av funktionen TiB har för att vara förberedda för sin uppgift. Studien är kvantitativ och bygger på en enkät konstruerad av författaren som har skickats till innehavarna av funktionen regional TiB inom hälso- och sjukvård i Sverige. Resultatet analyserades med deskriptiv statistik och analytisk statistik. En jämförelse gjordes mellan de respondenter som hade medicinsk utbildningsbakgrund och de som inte hade sådan. Resultatet visar att det finns vissa skillnader beträffande kunskaper och erfarenheter och behovet av sådan. De som inte hade medicinsk utbildningsbakgrund hade övervägande specialkunskaper i katastrofmedicin och de ansåg också i högre grad att medicinsk kompetens var viktig för funktionen som TiB. Studiens resultat kan vara till stöd gällande utbildning och planering inför allvarliga händelser. / Disasters and major incidents require immediate decisions and actions to minimize serious consequences. Studies and analyzes from previous disasters show that education, practice, collaboration and management need to be improved. This together with learning from experiences will make the planning of relevant preparations easier. The purpose of this study was to do a survey of the knowledge and experience of a defined operative  level of strategic management (command and control) who can make the overall decisions regarding mobilization and distribution of resources, distribution of casualties and need of medical skills to be prepared  for their tasks in case of disaster and major incident. In Sweden this function is called Tjänsteman i Beredskap (TiB). The study is quantitative and based on a questionnaire constructed by the author and sent to the holders of the function TiB in Sweden. The results were analyzed by descriptive statistics and analytical statistics. A comparison was made between those respondents who had medical education background and those who did not have one. The result shows that there are some differences in knowledge and experience and the need for such. Those who had medical education background had vast expertise in disaster medicine and they also considered relatively more medical skills were important for the function of TiB. Study findings can provide support with training and planning for major events.

Älgeredskollektivet är ett behandlingshem som riktar sig till ungdomar med allvarliga beteendeproblem. Behandlingen utförs genom användandet av en rad olika arbetsmetoder vilket bland annat innefattar medlevarskap, som är en relativt ovanlig behandlingsmetod i Sverige. En explorativ fallstudie genomfördes för att jämföra beskrivningen av Älgeredskollektivets arbetsmetoder med vad som enligt forskning kan klassas som effektiv institutionsbehandling av ungdomar. Rapporten baserades på kollektivets verksamhetsbeskrivning och kompletterades med datorstödda intervjuer med kollektivets personal. Resultatet visar att Älgeredskollektivet har valt sina arbetsmetoder/modeller utifrån forskning men att det finns brister i genomförandet av dessa utifrån vedertagna manualer. De har en genomtänkt behandlingstid, personalgruppen är sammanhållen men med varierande utbildning samt att de arbetar aktivt med grupprocesser. Älgeredskollektivet har ett utarbetat system för att kvalitetssäkra samt individanpassa sin behandling och fokuserar även på skola, familjearbete och värdesätter kontakten med prosociala kamrater. Då kollektivet arbetar aktivt med alla de variabler som visat sig vara av vikt för att uppnå en effektiv behandling av ungdomar bör Älgeredskollektivet således kunna anses vara en institution som bedriver effektiv behandling av ungdomar med allvarlig beteendeproblematik ifall de arbetar på det sätt som verksamhetsbeskrivningen beskriver. Bristen på forskning kring medlevarskap bidrog till att resultatet kring medlevarskapet inte var vetenskapligt förankrat men rapporten visade ändå att medlevarskapet bland annat bidrar till en upplevd familjekänsla och att familjeliknande institutioner har visat ge positiva effekter men att det kan leda till en destruktiv relation mellan behandlare och elev i vissa fall.

No description available.

Mäns våld mot kvinnor och maktstrukturer är områden som flitigt diskuterats i allt från kvinnojourers rapporter till statens offentliga utredningar. I många av diskussionerna framkommer det att utländska kvinnor som invandrar till Sverige genom snabba anknytningar är särskilt utsatta för våld i sina äktenskap och samboförhållanden. Många gånger råkar utländska kvinnor illa ut på grund av bristande kunskaper i samhället gällande det våld utländska kvinnor utsätts för av sina män. Uppsatsens syfte är att utreda och analysera våldsutsatta utländska kvinnors möjligheter att lämna mannen och söka uppehållstillstånd på en annan grund än anknytning. Till hjälp för att uppnå syftet tillämpas rättsdogmatiska metoden, kunskapskällemetoden och genusperspektivet. Metoderna och perspektivet tillämpas för att belysa våldsutsatta utländska kvinnors möjligheter i samhället kontra maktstrukturer som råder mellan våldsutsatta utländska kvinnor och svenska män.För att få resa in och vistas i Sverige krävs det att en utländsk person har någon form av uppehållstillstånd. Personen som ansöker om uppehållstillstånd kan antingen beviljas tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd. På grund av oroligheterna i världen och den ökade invandringen till Sverige infördes en lag om begränsningar kring vilka utlänningar som ska beviljas uppehållstillstånd. Begränsningarna kom även att påverka den grupp kvinnor som uppsatsen fokuserar på, utländska kvinnor som invandrar genom anhöriginvandring till en man bosatt i Sverige. I uppsatsen beskrivs regleringen kring anhöriginvandring och vilka utredningar som ska göras innan kvinnan beviljas uppehållstillstånd. Bland annat ska kvinnan beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd i två år enligt tvåårsregel i UtlL. I vissa fall förekommer våld eller annan allvarlig kränkning mot kvinnor som har tidsbegränsat uppehållstillstånd. I de fallen kan kvinnor beviljas fortsatt uppehållstillstånd trots att förhållandet inte varat i två år. I uppsatsen skildras även kvinnojourer och kvinnorättsorganisationers arbete samt erfarenheter men även problem som de möter i sitt arbete. Kvinnojourer vittnar bland annat om vilka svårigheter utländska kvinnor kan möta när de försöker bryta upp från sin våldsutövande man. Exempel på svårigheter är språksvårigheter och fysiska samt psykiska svårigheter att ta sig ut i samhället då männen isolerar kvinnorna. Kvinnojourer skildrar även hur samhället påverkar och upprätthåller en fördom mot utländska kvinnor att de ofta ljuger för att beviljas uppehållstillstånd samt att det finns en tröghet när det gäller att hjälpa utländska våldsutsatta kvinnor. Avslutningsvis analyseras, utreds och diskuteras våldsutsatta utländska kvinnors möjligheter i det svenska samhället. I analysen framkommer det att utländska våldsutsatta kvinnor har en teoretisk möjlighet att lämna mannen och beviljas permanent uppehållstillstånd dock finns det vissa problem som gör att kvinnorna ändå råkar illa ut.

Bakgrund: Enligt socialstyrelsen insjuknar 40 av 100 000 personer i Sverige varje år i typ 1-diabetes. Minst 30 % av alla patienter som behandlas med insulin drabbas någon av allvarlig hypoglykemi. Svettningar, hög hjärtfrekvens med hjärtklappning, hungerskänslor, ångest och svaghet är klassiska symtom som obehandlat kan övergå i medvetslöshet, koma och död. Då typ 1-diabetes upplevs olika från patient till patient krävs en personcentrerad omvårdnad av sjuksköterskan. Syfte: Syftet är att sammanställa forskning för att undersöka erfarenheter av allvarlig hypoglykemi, samt egenvård och omvårdnad kring tillståndet hos patienter med typ 1-diabetes Metod: Litteraturstudie med innehållsanalys av 14 studier med kvalitativ ansats. Resultat: Analysering av studierna resulterade i fyra tema: erfarenhet av allvarlig hypoglykemi, rädsla för allvarlig hypoglykemi, egenvård och slutligen omvårdnad. Konklusion: Patienternas tidigare erfarenheter av allvarlig hypoglykemi medför förändrade egenvårdsåtgärder samt ställer utökade krav på omvårdnad. Rädsla för allvarlig hypoglykemi är förenat med kortsiktiga proaktiva metoder i undvikande syfte. Patientens roll som partner i omvårdnaden, samt sjuksköterskans roll som utbildare och emotionellt stöd skildras som välbehövlig. Sjuksköterskans förmåga att bjuda in patienten i omvårdnadsarbetet och gemensamt utforma en personcentrerad egenvård är essentiellt. Nyckelord: allvarlig hypoglykemi, egenvård, omvårdnad, patient-erfarenheter rädsla, typ 1-diabetes / Background: According to socialstyrelsen 40 of 100 000 people in Sweden become ill with type 1-diabetes every year. At least 30 % of every patients that gets treated with insulin suffers occasionally from severe hypoglycemia. Sweating, high heart rate with palpitations, feelings of hunger, anxiety and weakness are classic symptoms that if left untreated results in unconsciousness, coma and death. As diabetes type 1 is perceived differently from patient to patient the nurses’ ability to perform person centred care is thereby essential. Aim: The aim is to compile research to investigate the experience of severe hypoglycaemia, as well as self-care and care about the condition of patients with type 1 diabetes.. Method: A literature study that content analysis of 14 studies with qualitative approach. Results: Analysis of the studies resulted in four themes: experience of severe hypoglycaemia, fear of severe hypoglycemia, self-care and nursing. All the participants påpekar det oumbärliga med personcentrerad omvårdnad. Conclusion: The patient's previous experience of severe hypoglycaemia leads to altered self-care measures and increases the requirements for nursing care. Konklusion: The patients past experiences with severe hypoglycemia entails changed measures of self care together with higher demands in nursing care. Fear of severe hypoglycemia is associated with short term proactive methods of avoiding severe hypoglycemia. The patients role as an associate in nursing together with the nurse role as educator and emotional support is presented as vital. The nurse ability to invite the patient as a member of the nursingprocess as well as the ability to design person centred care is essential. Keywords: fear, nursing, patient-experience, self-care, severe hypoglycemia, Type 1-diabetes

Varje region i Sverige ansvarar för att ha en organiserad beredskap av krisstöd. Krisstödet ska aktualiseras i nära anslutning till allvarliga och extraordinära händelser och ansvara för det psykosociala stödet till de som omfattas av behovet. Målgruppen för denna studie är en av krisstödsgrupperna i en region som har beredskap att inställa sig på sjukhuset och där påbörja ett krisstöd till de drabbade. Det vetenskapliga underlaget som idag finns tillgängligt för krisstöd i akut- och mellanfas vid allvarliga och extraordinära händelser innefattar inte några evidensbaserade metoder för hur krisstödet ska förmedlas. Med bakgrund i detta syftar studien till att förstå hur krisstödspersoner förhåller sig till och påverkas av det begränsade vetenskapliga underlaget för krisintervention. Studiens teoretiska inramning bygger på modern kristeori och begreppen praktisk kunskap, praktiskt handlande och praktisk yrkesteori. Inför studien har vi även tagit del av relevant tidigare forskning som vi har kunnat koppla våra resultat till. För att besvara studiens syfte används kvalitativa intervjuer med krisstödspersoner ur en och samma krisstödsgrupp. Den kvalitativa innehållsanalysen som använts för att analysera intervjuerna har bidragit med en djupare förståelse för hur krisstödspersonerna arbetar och förhåller sig till att det saknas evidensbaserade metoder för krisintervention i akut- och mellanfas. Resultatet av studien visar att krisstödspersonerna kompenserar avsaknaden av evidensbaserade metoder genom att använda sig av sin egen och andras erfarenhet genom kollegialt kunskapsutbyte. Krisstödspersonerna förhåller sig också till det vetenskapliga underlag som finns men underlaget beskriver inte på vilket sätt krisstödet ska utformas utan endast vad som bör uppnås. Detta lämnar stort utrymme för den professionelles egen expertis som vi i resultatet ser utvecklas till en praktisk yrkesteori för rollen som krisstödsperson.

Bakgrund Sverige har ett ansvar att erbjuda god hälso- och sjukvård, även vid katastrofer och allvarliga händelser. För att detta ska kunna uppnås behöver sjuksköterskor kunskap för att känna sig säkra på sitt arbete. Lärdomar kan fås av erfarenheter och upplevelser från tidigare händelser för att stärka den katastrofmedicinska beredskapen. Litteraturöversiktens teoretiska utgångspunkt var sårbarhet då katastrofer och allvarliga händelser försätter sjuksköterskan i en sårbar situation. Syfte Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av vård på vårdinrättningar vid allvarliga händelser och katastrofer. Metod Metoden som användes var litteraturöversikt. Artikelsökningar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Detta resulterade i 15 inkluderande artiklar som sammanställdes i en matris. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades i tre steg. Resultat Tre teman identifierades med tillhörande subteman. Det första var Sjuksköterskors arbetssituation under pågående katastrof, som beskrev sjuksköterskors långa arbetsdagar, hög arbetsbelastning och arbetsuppgifter. Det andra var Psykosocial påverkan hos sjuksköterskor som innefattade olika aspekter av psykisk påverkan och vikten av ta stöd av både kollegor och närstående. Det tredje temat var Beredskap och utbildning, där behovet av utbildning och kunskap framkom. Slutsats Under pågående katastrofer är av stor vikt att korrekt information nås ut till sjuksköterskor. Arbete under katastrof kan innebära långa arbetsdagar med hög arbetsbelastning, och i vissa fall en förändrad arbetsmiljö. Det finns likheter i arbetsuppgifter oberoende av vad som har inträffat. Sjuksköterskor behöver besitta en förmåga att vara kreativa i sitt arbete på grund av bristande resurser, som ofta kan förekomma under katastrof. Det kollegiala stödet är viktigt då arbete i katastrof kan innebära en stor psykisk påverkan. Många sjuksköterskor upplever att det är svårt att skilja på privatliv och det professionella, då sjuksköterskor i vissa katastrofer kan bli påverkade även privat. Sjuksköterskor anser att det finns behov av mer utbildning och realistiska katastrofövningar. / Background Sweden has a responsibility to provide high-quality health care, even in the event of disasters. To achieve this, nurses need knowledge to feel confident in their work. Lessons can be learned from experiences from past disasters to strengthen disaster preparedness. The theoretical point of view of this literature review was vulnerability, as disasters put nurses in a vulnerable situation. Aim The aim was to illustrate nurses’ experiences in providing care at healthcare institutions during disasters. Method The method used was literature review. Article searches were conducted in the databases CINAHL and PubMed. This resulted in 15 included articles compiled into a matrix. The quality of the articles was reviewed and then analyzed in three steps. Results Three themes with accompanying sub themes were identified. The first was Nursing during the disaster, which described the nurses’ long working days, high workloads and tasks. The second was Psychosocial influence on nurses that included various aspects of psychological influence and the importance of support from both colleagues and relatives. The third theme was Preparedness and education, where the need for education and knowledge emerged. Conclusions During disasters, accurate information must reach nurses. Working during disasters can mean long days with high workload, and in some cases changed work environment. There are similarities in tasks regardless of what caused the disaster. Nurses need to have the ability to be adaptive in their work due to a lack of resources, which can often occur during disasters. Collegial support is important, as work in disasters can have major a psychological impact. Many nurses find it difficult to distinguish private life from the professional, as nurses in certain disasters can be affected even privately. Nurses believe there is a need for more education and realistic disaster exercises.

Bakgrund Hopp innebär att vi fortfarande tror på en potentiell framtid. När ett barn drabbas av en allvarlig sjukdom orsakar sjukdomen ofta att känslor pendlar mellan hopp och hopplöshet inför de komplikationer som uppstår under sjukdomens gång. För att sjuksköterskan ska kunna ge god omvårdnad krävs familjefokuserad omvårdnad vid mötet med familjerna. Sjuksköterskan kan använda sig av föräldrarnas kunskap för att få en så bra relation till barnet som möjligt, samtidigt som föräldrarna behöver vägledas av sjuksköterskan. Syfte Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan inge och bevara hopp hos föräldrar vars barn vårdas på sjukhus på grund av allvarlig sjukdom. Metod Denna litteraturöversikt baserades på 15 vetenskapliga artiklar. Databassökningen genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL, där både kvalitativa och kvantitativa studier inkluderades. De inkluderade artiklarna kvalitetsgranskades enligt Sophiahemmets bedömningsmall och analyserades med stöd av Kristenssons (2014) Integrerade analys. Resultat Fyra kategorier skapades; Sjuksköterskans behov av kunskap om hoppets betydelse för föräldrar, Sjuksköterskans samtalande, Stödjande och trygghetsskapande funktion, Anpassad information och utbildning samt Användning av strategier. Resultatet utvisar att hopp alltid finns närvarande hos föräldrarna - även om hoppet ibland upplevdes svårare att hålla fast vid. Föräldrarnas hopp består huvudsakligen av en förlitan om barnets tillfrisknande, och en önskan om att barnet skulle undgå allt för många negativa vårdupplevelser. Resultatet beskriver även att sjuksköterskan, beroende på föräldrarnas behov, kan ge anpassad information genom individualiserad utbildning och stöd. Slutsats Sammanfattningsvis visar resultatet att sjuksköterskan med hjälp av ett helhetsperspektiv och förmedlandet av olika hanteringsstrategier kan förbättra familjens välbefinnande och öka föräldrars känsla av hopp. Sjuksköterskan kan genom samtal, undervisning och anpassad information inge och bevara hopp till föräldrar vars barn vårdas på grund av allvarlig sjukdom utan att för den delen förmedla en felaktig bild av barnets prognos. / Background Hope means that we believe in a potential future. When a child is suffering from a critical illness the illness often triggers fluctuating feelings between hope and hopelessness due to complications during the treatment-process. Nurses ability to provide good nursing in the meeting with families requires family-focused care. The nurse can use parents' knowledge to develop the best possible relationship with the child meanwhile guiding the parents through the treatment process.  Aim The aim was to describe how the nurse can inspire and maintain hope within parents whose child is treated in a hospital due to critical illness. Method This literature review was based on 15 research articles. A database search was conducted through CINAHL and PubMed, from which both qualitative and quantitative studies were included. The articles were later quality-assessed in accordance to Sophiahemmet’s matrix and analyzed through Kristensson’s (2014) Integrated analysis.  Results Four categories were created; The nurse's need of knowledge about the meaning of hope to parents, The nurse´s conversational-, supportive- and comforting function, Adapted information and education and The use of strategies. The result shows that parental hope is constantly present, although it occasionally can be difficult to retain. Parental hope consists of a reliance in the child's recovery while hoping that the child won’t suffer through too many negative experiences. The result also describes how the nurse can provide customized information through individualized education and support.  Conclusions In summary, the result shows that the nurse, through a holistic perspective and the use of different coping strategies, can improve the family's wellbeing and sense of hope. Through conversations, education and adapted information, the nurse can inspire and maintain hope within parents whose children are treated due to critical illness without conveying an unrealistic image of the child's prognosis.

Syftet med studien är att beskriva forskningen som finns avseende informationsflöde, erfarenheter och upplevelser av anhöriga som grupp när en närstående drabbas av en allvarlig, livsomvälvande eller livshotande olycka eller katastrof. Studien har gjorts genom en scopingreview där fem databaser har genomsökts för att få en överblick av relevant forskning. Resultat påvisar vikten att information kring deras närstående når anhöriga i ett tidigt skede för att minska onödig stress. I arbetet med anhöriga visar det sig att socialarbetare bör ha en plats i krishanteringsarbetet då de ofta har utbildning och erfarenheter av att jobba emotionellt och stärkande. När en allvarlig olycka eller katastrof sker har det visat sig att även anhöriga påverkas. När anhöriga inte har förmågan att på egen hand ta sig igenom krisen bör det finnas krisinterventioner att sätta in. Interventionen bör vara individuellt anpassad och kan därmed behövas långsiktigt. / The purpose of this paper is to examine the needs close family and relatives have of information and support when a serious accident or disaster occurs. This was done through a scoping review. Five databases were searched to summarize relevant research. The results indicate how important it is with information to close family and relatives in an early stage to minimize their negative stress. Social workers should have a given place with the trauma team since they usually have the training and skills to work emotionally and supportive with people. When a severe accident or disaster occurs, it is proven that close family and relatives are also affected. A crisis intervention should be available when they don’t have the resources to cope with the crisis on their own. Crisis interventions should be individually adapted and might be needed fora long time.

Inom ambulanssjukvården ingår det i den vardagliga arbetsmiljön att utsättas för stressiga situationer. Det krävs att ambulanspersonalen är alert, förberedd och flexibel för att hantera det oväntade. Regelbunden exponering för trauman kan bidra till känslomässiga svårigheter. Vilket kräver stöd och hjälp för att hantera de stressreaktioner som kan uppstå till följd av en allvarlig händelse. Syftet var att belysa ambulanspersonals copingstrategier och upplevelse av krisstöd i samband med en allvarlig händelse. Som metod användes en allmän litteraturöversikt där 15 artiklar inkluderades i resultatet. Artikelsökningen gjordes i databaserna PubMed, CINAHL och PsykInfo, resultatet analyserades med hjälp av Forsberg och Wengströms analysprocess. Analysen genererade fem kategorier. I resultatet framkom fem kategorier; Före händelse - förberedande copingstrategier, under händelsen - copingstrategier för omhändertagande, efter händelsen - copingstrategier för bearbetning och upplevelsen av krisstöd, ledning och organisation samt kulturella skillnader. Där framkom det att emotionellt fokuserad coping var den mest förekommande metoden för att hantera stress i samband med en allvarlig händelse. Det mest uppskattade stödet erhölls av en nära kollega, familj eller vänner. Ambulanspersonalen uppgav att det fanns ett missnöje med ledningens stöd och omhändertagande efter en allvarlig händelse. Som slutsats var det huvudsakliga fyndet att ambulanspersonal främst använde sig av emotionellt fokuserad coping och en erfaren kollega var ett viktigt stöd för att hantera stress då de bidrog till en känsla av trygghet, säkerhet samt stärkte kompetensen. Studiens resultat påvisade vikten av tid för återhämtning och reflektion. Litteraturöversikten identifierat en rad olika förbättringsåtgärder såsom ett förbättrat krisstöd samt ett ökat behov av utbildning och kunskap i stresshantering. / In ambulance care, it is part of the everyday work environment to be exposed to stressfulsituations. The ambulance staff is required to be alert, prepared, and flexible to manage theunexpected. Regular exposure to trauma can contribute to emotional difficulties, whichrequires support and help to deal with the stress reactions that can occur because of a seriousincident. The aim was to highlight the ambulance personnel coping strategies and experience of crisissupport in the event of a serious incident. As a method, a general literature review was used where 15 articles were included in theresult. The article search was performed in the databases PubMed, CINAHL and PsykInfo,the results were analyzed with the help of Forsberg and Wengström's analysis process. The analysis generated in five categories. The results revealed five categories; Before the event - preparatory coping strategies, duringthe event - coping strategies for caretaking, after the event - coping strategies for processingand the experience of crisis support, management and organization as well as culturaldifferences. Emotionally focused coping was the most common method when dealing withstress after a serious incident. The most appreciated support was received by a closecolleague, family, or friends. The ambulance staff stated that there was dissatisfaction in themanagement's support and care after a serious incident. In conclusion, the main finding was that ambulance mainly used the emotionally focusedcoping and an experienced colleague as support for managing stress as they contributed to asense of security, safety, and strengthens competence. The results of the study demonstratedthe importance of the need for recovery and reflection. The literature review identified anumber of different improvement measures such as improved crisis support and an increasedneed for training and knowledge in stress management.