No description available.

Katastrofer kräver omedelbara beslut och åtgärder för att minimera allvarliga konsekvenser. Undersökningar och analyser från tidigare katastrofer visar att utbildning, övning, samverkan och ledarskap behöver förbättras för att evidensbaserat beslutsfattande ska uppnås. I Sveriges hälso- och sjukvård är det regional Tjänsteman i Beredskap, TiB, som i de flesta fall initialt fattar de övergripande beslut om mobilisering och fördelning av resurser och behov av medicinsk kompetens vid katastrof och allvarlig händelse. Syftet med denna studie var att kartlägga den kunskap och erfarenhet som innehavare av funktionen TiB har för att vara förberedda för sin uppgift. Studien är kvantitativ och bygger på en enkät konstruerad av författaren som har skickats till innehavarna av funktionen regional TiB inom hälso- och sjukvård i Sverige. Resultatet analyserades med deskriptiv statistik och analytisk statistik. En jämförelse gjordes mellan de respondenter som hade medicinsk utbildningsbakgrund och de som inte hade sådan. Resultatet visar att det finns vissa skillnader beträffande kunskaper och erfarenheter och behovet av sådan. De som inte hade medicinsk utbildningsbakgrund hade övervägande specialkunskaper i katastrofmedicin och de ansåg också i högre grad att medicinsk kompetens var viktig för funktionen som TiB. Studiens resultat kan vara till stöd gällande utbildning och planering inför allvarliga händelser. / Disasters and major incidents require immediate decisions and actions to minimize serious consequences. Studies and analyzes from previous disasters show that education, practice, collaboration and management need to be improved. This together with learning from experiences will make the planning of relevant preparations easier. The purpose of this study was to do a survey of the knowledge and experience of a defined operative  level of strategic management (command and control) who can make the overall decisions regarding mobilization and distribution of resources, distribution of casualties and need of medical skills to be prepared  for their tasks in case of disaster and major incident. In Sweden this function is called Tjänsteman i Beredskap (TiB). The study is quantitative and based on a questionnaire constructed by the author and sent to the holders of the function TiB in Sweden. The results were analyzed by descriptive statistics and analytical statistics. A comparison was made between those respondents who had medical education background and those who did not have one. The result shows that there are some differences in knowledge and experience and the need for such. Those who had medical education background had vast expertise in disaster medicine and they also considered relatively more medical skills were important for the function of TiB. Study findings can provide support with training and planning for major events.

No description available.

Varje region i Sverige ansvarar för att ha en organiserad beredskap av krisstöd. Krisstödet ska aktualiseras i nära anslutning till allvarliga och extraordinära händelser och ansvara för det psykosociala stödet till de som omfattas av behovet. Målgruppen för denna studie är en av krisstödsgrupperna i en region som har beredskap att inställa sig på sjukhuset och där påbörja ett krisstöd till de drabbade. Det vetenskapliga underlaget som idag finns tillgängligt för krisstöd i akut- och mellanfas vid allvarliga och extraordinära händelser innefattar inte några evidensbaserade metoder för hur krisstödet ska förmedlas. Med bakgrund i detta syftar studien till att förstå hur krisstödspersoner förhåller sig till och påverkas av det begränsade vetenskapliga underlaget för krisintervention. Studiens teoretiska inramning bygger på modern kristeori och begreppen praktisk kunskap, praktiskt handlande och praktisk yrkesteori. Inför studien har vi även tagit del av relevant tidigare forskning som vi har kunnat koppla våra resultat till. För att besvara studiens syfte används kvalitativa intervjuer med krisstödspersoner ur en och samma krisstödsgrupp. Den kvalitativa innehållsanalysen som använts för att analysera intervjuerna har bidragit med en djupare förståelse för hur krisstödspersonerna arbetar och förhåller sig till att det saknas evidensbaserade metoder för krisintervention i akut- och mellanfas. Resultatet av studien visar att krisstödspersonerna kompenserar avsaknaden av evidensbaserade metoder genom att använda sig av sin egen och andras erfarenhet genom kollegialt kunskapsutbyte. Krisstödspersonerna förhåller sig också till det vetenskapliga underlag som finns men underlaget beskriver inte på vilket sätt krisstödet ska utformas utan endast vad som bör uppnås. Detta lämnar stort utrymme för den professionelles egen expertis som vi i resultatet ser utvecklas till en praktisk yrkesteori för rollen som krisstödsperson.

Bakgrund Sverige har ett ansvar att erbjuda god hälso- och sjukvård, även vid katastrofer och allvarliga händelser. För att detta ska kunna uppnås behöver sjuksköterskor kunskap för att känna sig säkra på sitt arbete. Lärdomar kan fås av erfarenheter och upplevelser från tidigare händelser för att stärka den katastrofmedicinska beredskapen. Litteraturöversiktens teoretiska utgångspunkt var sårbarhet då katastrofer och allvarliga händelser försätter sjuksköterskan i en sårbar situation. Syfte Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av vård på vårdinrättningar vid allvarliga händelser och katastrofer. Metod Metoden som användes var litteraturöversikt. Artikelsökningar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Detta resulterade i 15 inkluderande artiklar som sammanställdes i en matris. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades i tre steg. Resultat Tre teman identifierades med tillhörande subteman. Det första var Sjuksköterskors arbetssituation under pågående katastrof, som beskrev sjuksköterskors långa arbetsdagar, hög arbetsbelastning och arbetsuppgifter. Det andra var Psykosocial påverkan hos sjuksköterskor som innefattade olika aspekter av psykisk påverkan och vikten av ta stöd av både kollegor och närstående. Det tredje temat var Beredskap och utbildning, där behovet av utbildning och kunskap framkom. Slutsats Under pågående katastrofer är av stor vikt att korrekt information nås ut till sjuksköterskor. Arbete under katastrof kan innebära långa arbetsdagar med hög arbetsbelastning, och i vissa fall en förändrad arbetsmiljö. Det finns likheter i arbetsuppgifter oberoende av vad som har inträffat. Sjuksköterskor behöver besitta en förmåga att vara kreativa i sitt arbete på grund av bristande resurser, som ofta kan förekomma under katastrof. Det kollegiala stödet är viktigt då arbete i katastrof kan innebära en stor psykisk påverkan. Många sjuksköterskor upplever att det är svårt att skilja på privatliv och det professionella, då sjuksköterskor i vissa katastrofer kan bli påverkade även privat. Sjuksköterskor anser att det finns behov av mer utbildning och realistiska katastrofövningar. / Background Sweden has a responsibility to provide high-quality health care, even in the event of disasters. To achieve this, nurses need knowledge to feel confident in their work. Lessons can be learned from experiences from past disasters to strengthen disaster preparedness. The theoretical point of view of this literature review was vulnerability, as disasters put nurses in a vulnerable situation. Aim The aim was to illustrate nurses’ experiences in providing care at healthcare institutions during disasters. Method The method used was literature review. Article searches were conducted in the databases CINAHL and PubMed. This resulted in 15 included articles compiled into a matrix. The quality of the articles was reviewed and then analyzed in three steps. Results Three themes with accompanying sub themes were identified. The first was Nursing during the disaster, which described the nurses’ long working days, high workloads and tasks. The second was Psychosocial influence on nurses that included various aspects of psychological influence and the importance of support from both colleagues and relatives. The third theme was Preparedness and education, where the need for education and knowledge emerged. Conclusions During disasters, accurate information must reach nurses. Working during disasters can mean long days with high workload, and in some cases changed work environment. There are similarities in tasks regardless of what caused the disaster. Nurses need to have the ability to be adaptive in their work due to a lack of resources, which can often occur during disasters. Collegial support is important, as work in disasters can have major a psychological impact. Many nurses find it difficult to distinguish private life from the professional, as nurses in certain disasters can be affected even privately. Nurses believe there is a need for more education and realistic disaster exercises.

Inom ambulanssjukvården ingår det i den vardagliga arbetsmiljön att utsättas för stressiga situationer. Det krävs att ambulanspersonalen är alert, förberedd och flexibel för att hantera det oväntade. Regelbunden exponering för trauman kan bidra till känslomässiga svårigheter. Vilket kräver stöd och hjälp för att hantera de stressreaktioner som kan uppstå till följd av en allvarlig händelse. Syftet var att belysa ambulanspersonals copingstrategier och upplevelse av krisstöd i samband med en allvarlig händelse. Som metod användes en allmän litteraturöversikt där 15 artiklar inkluderades i resultatet. Artikelsökningen gjordes i databaserna PubMed, CINAHL och PsykInfo, resultatet analyserades med hjälp av Forsberg och Wengströms analysprocess. Analysen genererade fem kategorier. I resultatet framkom fem kategorier; Före händelse - förberedande copingstrategier, under händelsen - copingstrategier för omhändertagande, efter händelsen - copingstrategier för bearbetning och upplevelsen av krisstöd, ledning och organisation samt kulturella skillnader. Där framkom det att emotionellt fokuserad coping var den mest förekommande metoden för att hantera stress i samband med en allvarlig händelse. Det mest uppskattade stödet erhölls av en nära kollega, familj eller vänner. Ambulanspersonalen uppgav att det fanns ett missnöje med ledningens stöd och omhändertagande efter en allvarlig händelse. Som slutsats var det huvudsakliga fyndet att ambulanspersonal främst använde sig av emotionellt fokuserad coping och en erfaren kollega var ett viktigt stöd för att hantera stress då de bidrog till en känsla av trygghet, säkerhet samt stärkte kompetensen. Studiens resultat påvisade vikten av tid för återhämtning och reflektion. Litteraturöversikten identifierat en rad olika förbättringsåtgärder såsom ett förbättrat krisstöd samt ett ökat behov av utbildning och kunskap i stresshantering. / In ambulance care, it is part of the everyday work environment to be exposed to stressfulsituations. The ambulance staff is required to be alert, prepared, and flexible to manage theunexpected. Regular exposure to trauma can contribute to emotional difficulties, whichrequires support and help to deal with the stress reactions that can occur because of a seriousincident. The aim was to highlight the ambulance personnel coping strategies and experience of crisissupport in the event of a serious incident. As a method, a general literature review was used where 15 articles were included in theresult. The article search was performed in the databases PubMed, CINAHL and PsykInfo,the results were analyzed with the help of Forsberg and Wengström's analysis process. The analysis generated in five categories. The results revealed five categories; Before the event - preparatory coping strategies, duringthe event - coping strategies for caretaking, after the event - coping strategies for processingand the experience of crisis support, management and organization as well as culturaldifferences. Emotionally focused coping was the most common method when dealing withstress after a serious incident. The most appreciated support was received by a closecolleague, family, or friends. The ambulance staff stated that there was dissatisfaction in themanagement's support and care after a serious incident. In conclusion, the main finding was that ambulance mainly used the emotionally focusedcoping and an experienced colleague as support for managing stress as they contributed to asense of security, safety, and strengthens competence. The results of the study demonstratedthe importance of the need for recovery and reflection. The literature review identified anumber of different improvement measures such as improved crisis support and an increasedneed for training and knowledge in stress management.

Bakgrund: Antalet katastrofer i världen och Sverige ökar och därmed ökar även behovet av katastrofmedicinsk beredskap. Akutmottagningen utgör ofta den första kontakten med sjukvården och därför har akutsjuksköterskorna en mycket central roll vid en allvarlig händelse. Sjuksköterskor är den största arbetsstyrkan vid en katastrof och sjukvården är helt beroende av deras kompetens. Forskning visar att bristfällig omvårdnad, triagering eller oförmåga till att finna den kritiskt dåliga patienten i ett tidigt skede, ökar mortaliteten. Dock visar forskningen även att sjuksköterskor inte känner sig tillräckligt förberedda. Sjuksköterskor som har arbetat i samband med allvarliga händelser beskriver starka och motstridiga känslor. Utbildning, övning och tidigare erfarenheter inom katastrofmedicin har uppgetts förbättra sjuksköterskornas beredskap. Trots vetskapen om sjuksköterskornas nyckelroll är forskningen angående sjuksköterskors uppfattningar om den katastrofmedicinska beredskapen begränsad. Fler studier inom området vore av värde med tanke på att behovet av katastrofmedicinsk beredskap ökar. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors uppfattningar om den katastrofmedicinska beredskapen på akutmottagningar i Storstockholm. Metod: Studien utfördes med en kvalitativ metod och en induktiv ansats. Tio semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor från fyra akutmottagningar inom Storstockholm utfördes. Intervjuerna analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Fyra teman kunde urskiljas: ”oro för organisationens begränsningar”, ”behov av struktur”, ”erfarenhet och övning skapar trygghet i nya situationer” samt ”motstridiga känslor och tankar om copingstrategier”. Inom det första temat beskrev deltagarna en stark oro för att akutsjukvården redan är högt belastad och att detta skulle äventyra patientsäkerheten ännu mer vid en allvarlig händelse. I ”behov av struktur” beskrev sjuksköterskorna att de uppfattade sin roll som central vid allvarliga händelser och att de hade behov av en tydlig struktur. Tema nummer tre, ”erfarenhet och övning”, förklarade sjuksköterskornas önskan om mer övning och att erfarenhet gynnar dem i deras arbete. Motstridiga känslor såsom skräck blandad med nyfikenhet inför arbete vid en allvarlig händelse belystes i tema fyra, liksom arbetsgruppens viktiga, stöttande funktion. Slutsats: Den katastrofmedicinska beredskapen behöver förankras bättre i akutsjukvårdens hektiska vardag. Sjuksköterskornas uppfattning var att en allvarlig händelse skulle kunna orsaka ett kaos som fordrar starka copingstrategier. Behov av ett nytt, strukturerat arbetssätt uppdagades. Realistiska övningar skulle kunna kompensera för bristen på erfarenhet från allvarliga händelser. Ett strukturerat arbetssätt och en stark arbetsgrupp är måsten för att kunna upprätthålla patientsäkerheten vid en allvarlig händelse. / Background: As the number of disasters increases in the world the need for an adequate disaster preparedness develops. Registered nurses in emergency departments have a significant role since they often constitute the first encounter with the healthcare after a disaster. Healthcare is dependent on the nurses' ability to effectively respond to an event of disaster. Studies have shown that a deficient triage, nursing and inability to identify a critically ill patient increase patient mortality. However, previous research reveal that nurses don’t feel properly prepared. Registered nurses with experience from disaster response describe strong and conflicting emotions. Experience, education and disaster-related training have been shown to improve registered nurses’ self-reported disaster preparedness. Despite the fact that there is knowledge about registered nurses’ key role in disaster response, research is limited regarding their perceptions of disaster preparedness. Since the need for disaster preparedness increases, more studies within the area would be worthwhile. Aim: The aim was to describe registered nurses’ perceptions of disaster preparedness in emergency departments. Methods: A qualitative interview study was carried out and ten interviews with registered nurses from four emergency departments were performed. During the interviews a semi structured method was used. The interviews were analyzed through content analysis. Results: Four themes emerged: “concern for organizational insufficiency”, “need for structure”, “experience and training create a feeling of security in new situations” and “conflicting emotions and thoughts about coping strategies”. Within the first theme the participants described a strong concern for the already existing high pressure in emergency care and that this could jeopardize patient safety in an event of a disaster. The second theme illustrates the registered nurse’s perception of having a central role and their need for a clear structure while working in an event of disaster. “Experience and training”, theme three, is about the registered nurses’ wish for more disaster-related training and the importance of experience in their work. The thought of disaster response generated conflicting emotions, such as fear mixed with curiosity, was highlighted in theme four, as well as the importance of a supportive work group. Conclusion: The disaster preparedness needs to be better anchored in reality’s crowded care situation within the emergency care. Registered nurses believed a disaster would result in a chaotic work environment with the need for coping strategies. A new and structured way of working was seen as necessary. Realistic disaster-related training might compensate for the lack of experience. To be able to withhold patient safety during a disaster structure and stability within the workforce is essential.

Bakgrund. Denna magisteruppsats från specialistsjuksköterskeprogrammet i akutsjukvård är en pilotstudie som görs på uppdrag av Centrum för Interprofessionell Samverkan och sambruk inom Akut vård (CISA). Allvarlig händelse är en händelse där resurser behöver omfördelas, ledas och användas på ett särskilt sätt. Internationella erfarenheter visar att beredskap inför allvarlig händelse är ett förbättringsområde. Nationella erfarenheter pekar på kommunikation samt introduktion av nyanställda som områden för utveckling. Vid allvarlig händelse engageras flera olika verksamheter som måste samverka, något som tidigare erfarenheter och forskningsresultat har visat vara svårt. Övning kan förbereda personal i att hantera olika händelser, samt förbättra samverkan vid verklig händelse. Digital simuleringsövning bidrar med ett effektivt sätt att lära sig genom att utförandet sker i en säker miljö. Syftet med pilotstudien är att kartlägga genomförandet och upplevelsen av övningar inför allvarlig händelse inom larmkedjan i ett län i södra Sverige. Metod. Den valda designen var tvärsnittsstudie. Datainsamlingen utfördes genom en enkätundersökning. Urvalet skedde med hjälp av CISA:s styrgrupp genom bekvämlighetsurval. Totalt 108 respondenter svarade, av dessa exkluderades nio på grund ut av totalt eller partiellt (>30%) bortfall. Analys av deskriptiv och analytisk statistik skedde i SPSS version 25. En tematisk innehållsanalys utfördes på fritext svaren. Resultat/Slutsats. Deltagarna som arbetar inom larmkedjan övar i olika omfattning baserat på vilken verksamhet de tillhör samt om de har en ledningsroll eller ej. Verksamheterna samövar inför allvarlig händelse men tenderar att samöva prehospitalt alternativt intrahospitalt. En övervägande majoritet upplever att det övas för sällan. Övningarna upplevs generellt som meningsfulla av deltagarna. Realism, mängdträning samt tid till övning identifieras som förbättringsområden. Mer forskning behövs inom området. Förslagsvis med lika stora grupper av representanter från verksamheterna för att kunna dra säkrare slutsatser kring resultatet samt därmed gynna den enskilda patienten genom att öka samhällets beredskap inför allvarlig händelse. / Background. This master thesis from the nurse specialist program in emergency care is a pilot study conducted on assignment of Center for interprofessional collaboration and artel within emergency care (CISA). Major accidents or disasters are events where resources need to be redistributed, lead, and used in a specific manner. International experience shows that preparedness for major accidents or disaster is an area in need of improvement. National experiences point out communication and introduction of new employees as areas of improvement. A major accident or disaster involves multiple functions, that within this extreme situation need to cooperate, something that past experiences have shown to be difficult. Exercise can prepare personnel in dealing with different situations, as well as improve cooperation in real events. Digital simulation exercises contribute as an effective way to learn in a safe environment. Aim of the study was to map how exercises for major accidents are implemented and experienced within the emergency response system in a county in southern Sweden. Method. The chosen design was a cross-sectional study. The data collection was conducted through a survey study. The sample was collected with the help of CISA’s control group through convenience sample. The study got a total of 108 participants, of these participants nine were excluded because of total or partial (>30%) non-completion. Analysis of descriptive and analytic statistics was carried out in SPSS v.25. A thematic content analysis was conducted on the free text answers. Results/Conclusion The participants that work within the emergency response system exercise to different extents based on which unit within the emergency response system they belong to as well as if they have a management role in case of a major accident or not. The units corporate for major accidents but tend to co-exercise either prehospitally or intrahospitally. A clear majority of the participants agree that they practise too rarely. The exercises are generally seen as meaningful by the participants. Realism, amount of training and time for practice are identified as areas of improvement. More research is needed within the area, as a suggestion with equal sized groups of representatives from the different units, to be able to draw more certain conclusions from the result and thereby favor the individual patient, by increasing the readiness for major accidents or disasters in society. / Projekt Tabletop