Linear mixed model (LMM) has the advantage of modeling the corelated data. Alzheimer’s disease (AD) is a chronic neurogenerative disease that affects the brain of the subject. No study was found to study the longitudinal effect of apolipoprotein E epsilon 4 (APOE4) genotype on the logical memory test total score in AD. A longitudinal data of 844 with AD, 2167 with cognitive normal (CN), and 4472 with mild cognitive impairment (MCI) participants who underwent logical memory examination test in the Alzheimer's Disease Neuroimaging Initiative (ADNI) were investigated. Episodic memory of the study participants was monitored based on a short story told to the participants and then participants asked to recall what was told. The multivariate LMM was used to determine the longitudinal changes in the logical memory test total score adjusting for age and sex. The Akaike information criterion (AIC) statistic and the Bayesian information criterion (BIC) statistic were used to select the best covariance structure. The repeated measures longitudinal analysis was performed using PROC MIXED in SAS 9.4. Both AIC and BIC statistics favor the unstructured correlated structure (UN). Using a UN model in the LMM, the APOE gene was is significantly associated with logical memory test total score (pUN covariance structure is the best. This study provided the first evidence of the effect of APOE4 genotype on the logical memory related to AD.

The purpose of this literature review is to examine how a relative is affected by and handles the situation of caring for a relative with Alzheimer's Disease at home and to examine how they experience social support. / Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka hur anhörig påverkas av och hanterar situationen vid vård av anhörig med Alzheimers sjukdom i hemmet samt att undersöka hur de upplever omgivningens stöd.

Kommunikation och samspel är under hela vårt liv grunden för all mänsklig samvaro men mönstret kan ändras under livets gång. Att insjukna i en demenssjukdom betyder att förlora hela eller delar av sin naturliga förmåga att kommunicera och det ställs då stora krav på den demenssjukes omgivning. Syftet med denna studie var att undersöka hur vårdpersonal kan kommunicera och samspela personer med Alzheimers sjukdom för att undvika missförstånd. Metoden för litteraturstudien var att kvalitetsgranska nio artiklar. Resultatet visar att vårdpersonalens användande av tydliga frågor, att tala samma språk, att bilda gemenskap och att bjuda på sig själv är av stor betydelse i kommunikationen. / Communication and interaction are during our whole lives a foundation for the human time together, but the pattern can change during the way of life. To be taken ill in dementia means to loose whole or parts of your natural ability to communicate and there is great demands upon the one´s environment. The purpose of this studie was to examine how nurses could treat and communicate with persons who suffer from Alzheimers disease to avoid misunderstandings. The method of the literature study was to view the quality of nine articles. The result shows that the medical nursing staff´s use of clear questions, to speak the same language, to form fellowship and to be generous with yourself is of great importance in the communication.

Most of the people in today's society have at least some knowledge about Alzheimer's disease to some extent. When a person with Alzheimer's disease is being taken care of at home, the relatives have to change their own priorities and readapt themselves to the existing situation. The primary aim of this study is to describe how the relatives experience their own situation in life. The secondary aim of this study is to describe how the relatives understand their own relation with the health care authorities concerning the help and support issues. The authors have realized this study using the analytic inductive method and have interviewed four informants using a semi structured interview guide. The result of this study has been analyzed towards the SAUK-model for confirming nursing. The informants experience to a high extent that they are not being confirmed in their own situation and that this could convey a change of their own health situation. / De flesta av dagens människor i samhället känner till Alzheimers sjukdom och tror sig ha en uppfattning om vad sjukdomen innebär. När en Alzheimersjuk vårdas hemma medför detta att de anhöriga måste omprioritera sin livsstil och anpassa sig till den rådande situationen. Det primära syftet med här studien är att beskriva hur de anhöriga upplever sin livssituation, när den Alzheimersjuke vårdas i hemmet. Det sekundära syftet med den här studien är att beskriva hur de anhöriga uppfattar sin relation med samhället angående eventuell hjälp och stöd. Författarna har använt sig av en analytiskt induktiv metodansats och genomfört semistrukturerade intervjuer med fyra informanter. Resultatet i studien analyseras mot Barbro Gustafssons modell för bekräftande omvårdnad, SAUK-modellen. Informanterna upplever att de till stor del att de inte blir bekräftade i sin situation och att detta kan medföra en förändring av deras hälsosituation. Dock framkommer även positiva upplevelser hos vissa av informanter.

No description available.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är en kronisk och palliativ neurodegenerativ sjukdom. I takt med en åldrande befolkning drabbas allt fler och närstående påverkas på flera olika sätt. Partnern är inte sällan personen som drabbas hårdast eftersom partnern ofta bor och verkar i hemmet med en person som drabbas av Alzheimers sjukdom. Syfte: Syftet med studien var att beskriva partners upplevelser av att leva i en relation med en person som har Alzheimers sjukdom. Metod: Studien är en allmän litteraturöversikt med induktiv ansats baserad på nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Studien utgår från Fribergs analysmodell.  Resultat: Resultatet visade upplevelser relaterade till kategorierna Partnerskapets förändring, Betydelsen av stöd från vården, Känna sorg och ensamhet och Finna copingstrategier i vardagen.  Slutsats: Det påvisades att många partners lever under svåra förhållanden med personen som är sjuk i Alzheimers sjukdom. I många fall har relationen mellan paren samt relationen till övriga närstående försämrats och paren känner sig ofta negligerade av hälso- och sjukvården. Studien talar för att det behövs en kunskapsutveckling hos sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal inom bland annat bemötande gentemot partnern till någon som är sjuk i Alzheimers sjukdom.

Bakgrund: Den mest förekommande demenssjukdomen är Alzheimers sjukdom. Alzheimers drabbar cirka 25,000 personer årligen i Sverige. Sjukdomen orsakas av olika anledningar men de främsta riskfaktorerna är högt blodtryck, hög ålder och ärftlighet. Sjukdomen orsakar en markant kognitiv försämring som påverkar beteendet, uppskattning, tolkning, individens minne och motoriska funktioner. Sjukdomen påverkar inte bara den insjuknande utan även närstående. När den insjuknande personen försämras i samband med sjukdomens progression ökar kraven på närstående. Sjuksköterskan har därför en väsentlig roll att stödja både den insjuknande och närstående för att kunna bevara deras hälsa och välbefinnande.  Syfte: Att beskriva närståendes upplevelser av att vårda en familjemedlem med Alzheimers sjukdom. Metod: Studien är en allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Artiklarna som ingår i studien har en kvalitativ metod. De valda artiklarna analyserades utifrån Fribergs (2017b) femstegs analysmodell för att skapa en tydlig och förståelig framställning av innehållet och resultatet. Resultat: Resultatet ledde till tre olika huvudteman samt tre underteman som framtogs av 11 olika vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Artiklarna förtydligar närståendes upplevelser och komplikationer som uppstår vid vårdandet av en familjemedlem med Alzheimers sjukdom. Resultatet grundar sig på tre huvudteman som är följande: Att uppleva rollförändring, Emotionella upplevelser samt Att uppleva behov av kunskap och stöd. Under huvudtemat Emotionella upplevelser framkom tre underteman som är Upplevelser av rädsla och oro inför framtiden, Upplevelse av sorg samt Upplevelse av isolering. Slutsats: I resultatet tydliggörs behovet av ett anpassat stöd som närstående behöver inför den nya livsförändringen som sker i samband med rollförändringen. I samband med den nya livsförändringen beskriver närståendes upplevelser av sorg, rädsla och oro inför framtiden samt upplevelser av isolering vid tillagandet av den nya rollen. Närstående lyfter vikten av kunskap och stöd för att kunna erbjuda den insjuknade familjemedlemmen en god omvårdnad. Sjuksköterskan har en fundamental roll i att stötta närstående för att kunna vårda den insjuknande familjemedlemmen. För ett ökat välbefinnande hos närstående och den insjuknade familjemedlemmen bör sjuksköterskan erbjuda ett anpassat stöd, informera samt utveckla närståendes kunskaper och möjligheter.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom som är den vanligaste demenssjukdomen kallas även för "anhörigas sjukdom". Närstående utgör en viktig del av vården av en person med Alzheimers sjukdom. För att kunna hantera rollen som närstående och uppleva ett välmående behöver även närstående information och stöd från sjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelser av att vara närstående till en person med Alzheimers sjukdom. Metod: Studiens design utgör en kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats baserad på fem självbiografier skrivna av närstående till person med Alzheimers sjukdom. Mönster i materialet identifierades utifrån kvalitativ manifest innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren Graneheim. Resultat: Analysen av materialet resulterade i fyra kategorier och elva underkategorier. Resultatet visar att närstående till en person med Alzheimers sjukdom ställs inför stora förändringar. Dessa förändringar påverkar närståendes fysiska och psykiska mående samt begränsar deras sociala liv. Närstående upplever även ett behov av samtal, egen tid samt information och utbildning. Slutsats: Utifrån resultatet behöver sjuksköterskan synliggöra de närstående i vården av en person med Alzheimers sjukdom och identifiera samt tillgodose deras behov. Genom att tillämpa familjecentrerad omvårdnad läggs fokus på såväl patient som närstående. Således kan närståendes behov tillgodoses, vilket får positiva effekter på både närstående och personen med Alzheimers sjukdom.

Demenssjukdom är något som ökar i samhället relaterat till att befolkningen lever längre och på så sätt ökar även medellivslängden. Syftet med denna litteraturstudie var att från ett inifrånperspektiv beskriva personers upplevelser av att leva med Alzheimers sjukdom i ett tidigt stadie. Efter litteratursökningen och kvalitetsgranskningen valdes 11 artiklar ut, dessa analyserades med manifest induktiv kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i sju slutkategorier; Att förlora sig själv, Att ha svårigheter att acceptera sjukdomen och behålla sin värdighet, Att minnet blir sämre, Att osäkerhet leder till isolering, Att vilja vara fysiskt aktiv, Att bli beroende av anhöriga och vänner och Att det är svårt att se en framtid. Slutsatsen i denna litteraturstudie var att personer som lever med Alzheimers sjukdom med hjälp av en personcentrerad vård och hjälp av tidiga insatser lättare kan nå upp till Aaron Antonovskys teori om KASAM (känslan av sammanhang).

Bakgrund: Demens drabbar en stor del av den äldre befolkningen och antalet insjuknade väntas stadigt stiga. Det finns i dagsläget ingen sjukdomsbotande behandling och etiologin är oklar. Hypotalamus-hypofys-binjurebark (HPA)-axeln är ett neuroendokrint system som aktiveras vid exponering för endo- respektive exogena stressorer. Aktivering leder till frisättning av glukokortikoider från binjurebarken. Cirkulerande glukokortikoider (kortisol) påverkar kognitiva funktioner och verkar ha effekt på plasticiteten vid hippocampus, som är en region viktig för minnesfunktioner. Förhöjda kortisolhalter har korrelerats med snabbare kognitiv nedgång och pågående Alzheimers sjukdom. HPA-axeldysfunktion och förhöjda kortisolhalter har föreslagits vara en möjlig bidragande orsak till kognitiv funktionsnedsättning och demens. Syfte: Undersöka om HPA-axeldysfunktion med förhöjda kortisolhalter bidrar till demensutveckling. Metod: Systematisk litteratursökning med på förhand implementerade inklusions- respektive exklusionskriterier. Sökningar utfördes på databaserna Pubmed och Web of Science med sökorden ”dementia”, ”Alzheimer’s”, ”longitudinal”, ”cortisol”. Resultat: Av sex granskade artiklar kunde fem korrelera förhöjda kortisolhalter med senare nedsatt kognitiv förmåga eller demens. Resultaten varierade beroende på vilka effektvariabler som användes i samband med analys. Slutsats: Inkluderade studier uppvisade viss ökad förekomst av HPA-axeldysfunktion och förhöjda kortisolhalter i samband med senare demens eller kognitiv funktionsnedsättning. Det går dock inte att utesluta att förhöjda kortisolhalter orsakas av patofysiologiska förändringar i samband med det begynnande sjukdomsförloppet. / Background: Dementia affects a large part of the elderly population, and the incidence is expected to keep rising. However, there is no available disease-curing treatment nor is the etiology yet fully understood. The hypothalamus-pituitary-adrenal (HPA) axis is a neuroendocrine system that is activated under exposure to endo- and/or exogenous stressors. Activation leads to the release of glucocorticoids from the adrenal cortex. Circulating glucocorticoids (cortisol) affects cognitive functions including hippocampal plasticity. Elevated cortisol levels have been associated with ongoing Alzheimer’s disease and a more rapid cognitive decline. Thus, HPA axis dysfunction with elevated cortisol levels have been suggested as a possible contributor to cognitive impairment and dementia. Objective: To investigate if HPA axis dysfunction and elevated cortisol levels are a contributing cause of dementia. Method: Systematic literature search with pre-implemented inclusion and exclusion criteria. Searches were carried out on Pubmed and Web of Science using the words "dementia", "Alzheimer's", "longitudinal", "cortisol". Results: Associations between elevated cortisol levels and later cognitive decline or dementia was made in five out of six reviewed studies. The results varied depending on the effect variables used in connection with the analysis. Conclusion: Reviewed studies showed some degree of associations between high cortisol levels and later cognitive decline or dementia. It is however impossible to rule out the possibility of elevated cortisol levels as part of the initial disease progression, rather than a cause of disease.