Syftet med denna uppsats är att lyfta fram vad föräldrar upplever som verksamt i samspelsbehandling vid en spädbarnsverksamhet, vilken i sina metoder utgår från anknytningsteorin. Jag har genom Spädbarnsverksamheten i Jönköpings län kommit i kontakt med sex föräldrar, som på olika sätt har upplevt samspelssvårigheter med sitt spädbarn och fått hjälp till förändring. Genom kvalitativa intervjuer har jag frågat föräldrarna om deras upplevelser och sedan kopplat detta till anknytningsteorin. dess metoder och tidigare forskning. Resultatet visar att behandlarens personlighet, trygghet i relationen till behandlaren och metoden Marte meo (videoinspelning) är inslag i behandlingen, som föräldrarna upplever har betydelse i deras förändring av samspelet. Föräldrarna får hjälp med att stärka sin lyhördhet inför barnet, vilket påverkar omvårdnadsbeteendet hos föräldern i en positiv riktning. Detta är av vikt för att barnet ska få möjlighet att bygga upp en trygg anknytning. Undersökningen visar att det är viktigt att behandlaren kommer in i rätt tid, vilket kräver att professioner som kommer i kontakt med spädbarnsfamiljer måste känna till Spädbarnsverksamheten, för att kunna remittera i tid. / The purpose of this essay is to highlight what parents experience as helpful in the interaction treatment with their baby, which in its methods is based on attachment theory. I have through the "Parent-baby clinic" in the county of Jönköping been in contact with six parents, who in various ways have experienced difficulties in the interaction with their babies, and who have received help to change. Through qualitative interviews, I have asked parents about their experiences and then linked it to attachment theory, its methods and previous research. The results shows that the personality of and confidence in the treatment staff and the method of Marte meo (video recording) are important elements in the treatment, and something that parents experience are of significance for their change in interaction. The parents are helped to strengthen their sensitivity for the child, which affects the nursing behaviour in a positive direction. This is important if the child will have an opportunity to get a secure attachment. The study shows that it is important that the treatment starts in the right time, which requires that professionals who come in contact with these families know that the treatment exists and can refer in time.

Bakgrunden till vår studie grundas i att vi båda uppmärksammat problematiken kring sorg och sorgearbete i nära anslutning till dödsfall, både privat och inom förskola. Vi anser att det är en mycket komplex och svår situation som vi i dagens samhälle samtalar relativt lite om. Vi väljer att rikta undersökningens fokus på just sorgearbete i och kring barngrupper för att få en generell bild av hur verksamheten arbetar. Syftet med studien är att undersöka om arbetet kring existentiella frågor sker kontinuerligt i förskolan eller om det enbart sker vid ett dödsfall i nära anslutning till barngruppen. Metoden vi valt att använda är kvantitativ i form av enkät. Enkäten skapades elektroniskt och publicerades i två Facebookgrupper vilket ledde till att 150 respondenter deltog i studien varav 116 är förskollärare, resterande är personal i förskolan såsom barnskötare och övriga pedagoger. Resultatet visar att majoriteten av respondenterna (115 stycken) har erfarit dödsfall i nära anslutning till barngruppen. De tillfrågade anser att de har ett öppet klimat i verksamheten där frågor kring död/sorg får ställas men att barnen i sin tur inte känner sig lika trygga att ställa dessa frågor enligt respondenterna själva. Utbildning visade sig ha liten betydelse för om eller hur de arbetar med området. De som har erfarenhet av dödsfall knutet till barngruppen arbetar mer medvetet med död/sorg, exempelvis vid samtal kring barnlitteratur. Merparten tillfrågade känner sig trygga och vet vad som förväntas av dem vid ett dödsfall i anslutning till barngruppen. Detta var dock tydligast i ålderskategorin 51-60. Större delen av respondenterna anser att fortbildning inom området är önskvärt.

Syftet med denna kvalitativa studien var att undersöka hur trygga och förberedda pedagoger upplever sig vara i möte med barn som genomgått en förlust och befinner sig i sorg. För att ta reda på detta har tio kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med förskolepedagoger och förskolerektorer. Gemensamt för alla respondenter var att de har erfarenheter av att bemöta barn i sorg som förlorat en vårdnadshavare. De rekommenderade att bemötandet bör präglas av att pedagogen är saklig angående händelsen och svarar på barnets frågor. Med andra ord bör pedagogen vara lyhörd och inkännande, vilket överensstämmer med att ett av resultaten som pekar på hur bemötandet kan se ut. En rimlig slutsats kan vara att det behövs mer utbildning kring områdena barn i sorg, förlust, krishantering och bemötande. Resultatet av undersökningen visar att majoriteten av respondenterna upplever sig förberedda på hur de på bästa sätt kan bemöta barn i sorg, på grund av deras personliga och professionella erfarenheter, men inte på grund av utbildningen. Resultatet visar även att Pedagoger och rektorers syn på stödet som erbjuds pedagoger skiljer sig åt. I studien redovisas begreppet sorg och barns olika sorgeprocesser. Teoretiska utgångspunkten är John Bowlbys anknytningsteori.

Denna studie syftar till att undersöka om det finns några riktlinjer för introduktion till förskolan, vilka metoder som används, varför de används, hur pedagoger arbetar för att få barnen att knyta an till dem vid introduktionen samt hur introduktionen påverkar pedagogerna, verksamheten och gruppen. För att undersöka detta har vi valt att göra kvalitativa intervjuer med 10 förskollärare som har erfarenhet av inskolning. Vi har utgått från ett anknytnings teoretiskt perspektiv i denna undersökning. Resultatet indikerar att den enda nationella riktlinjen för inskolning som finns är det som står i Läroplanen för förskola. Det vill säga att det är rektorn som ansvarar för att barn och vårdnadshavare får en god introduktion till förskolan. Både tvåveckorsmodellen och tredagarsmodellen används vid inskolning, men förskolorna gör sina egna tolkningar av dem. Det varierar mellan förskolor hur aktiva de vill att föräldrarna ska vara. Alla informanter anger att det försöker vara flexibla och anpassa introduktionen efter varje barns behov. De flesta informanterna menar att det finns fördelar med den introduktionsmodell de använder på sin förskola men dock verkar få av dem ha varit med och beslutat vilken metod som används. Den modellen har funnits på förskolan och informanterna har inte ifrågasatt detta. Informanterna beskriver att de försöker möta barnet med lyhördhet, positivitet och finnas där för det. Detta indikerar att barnet bör kunna knyta an till pedagogen oavsett vad de har för anknytning till sin vårdnadshavare. De flesta informanterna berättar att de som pedagoger, verksamheten samt gruppen påverkas av inskolningsperioderna. Detta är ett avseende som vi anser att de borde utvärdera sin verksamhet utifrån.

Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares tillvägagångssätt vid inskolning i förskolan i relation till anknytningsrelationen mellan det inskolade barnet och dess förälder. Studien vill även behandla föräldrarnas upplevelse av inskolningstiden. Studien genomfördes med en kvantitativ forskningsmetod som bestod av enkätundersökningar. Två stycken enkätundersökningar genomfördes, den ena riktade sig till förskollärare och den andra till föräldrar. Studien tar avstamp i John Bowlbys anknytningsteori följt av begrepp från den amerikanska psykologen Mary Ainsworth. Utifrån undersökningens resultat framgick det att förskollärarna upplevde att de inkluderar och tar hänsyn till föräldrar-barn relationen till största del. Resultatet visar även att det brister i en del frågor, till exempel att förskollärarna inte frågar om föräldern är redo att lämna barnet vid första tillfället, samt att majoriteten av förskollärarna svarar att de inte är en och samma pedagog som håller i inskolningen. Föräldrarnas upplevelse av inskolningsperioden är blandad men majoriteten av dem känner sig inkluderade i inskolningen och upplever den som positiv. Resultatet visar även vikten av att föräldrarna är närvarande under inskolningen och att förskolläraren bör ta hänsyn till föräldrar-barn relationen för att skapa en trygg anknytning till föräldern som sedan gynnar barnet. Det finns inte mycket forskning kring förskollärares tillvägagångssätt vid inskolning i relation till anknytningsrelationen mellan förälder och barn, därför är detta ett område värt att undersöka vidare.

VFU-perioderna påvisade att introduktionen var en viktig del i förskolans verksamhet för både barn och vårdnadshavare. Vi ville forska mera inom detta område.Studiens bakgrund tar upp anknytningsfaktorers betydelse inom introduktion av de yngsta barnen och deras vårdnadshavare. Dessa faktorer har betydelse för om anknytningen blir trygg eller otrygg. En trygg anknytning leder till att barnen lättare kan ta emot utmaningar som syftar till att utmana och vidga barnens synsätt inom normer och värderingar samt världsuppfattning.Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om sitt arbete för att möjliggöra en trygg anknytning under förskoleintroduktionen, utifrån enskild-ochgruppintroduktion.Forskningsfrågorna är: Vilka faktorer möjliggör trygg anknytning inom enskild- och gruppintroduktion? På vilket sätt beskriver förskollärare att de arbetar för att trygg anknytning ska kunna möjliggöras vid enskild- och gruppintroduktion? Vad finns det för fördelar och nackdelar med olika arbetssätt såsom grupp- och enskild introduktion enligt förskollärare?Under tidigare forskning tar Ahnert upp hur gruppstorlekar påverkar barn på olika sätt. Denna studie passar för att jämföra enskild- och gruppintroduktion (Ahnert m.fl., 2006, s. 673). Commodaris studie visar att barnens anknytning påverkar den kognitiva förmågan. Anknytningen mellan barn och pedagog har stor betydelse för hur samspelet ser ut gällande barnets utforskande (2013, s. 2).Bowlbys säger att man ser när en anknytning har skett mellan barn och pedagog genom pedagogens lyhördhet för barnets olika reaktioner (Bowlby, 2007, s. 311).Enligt Månsson ser och tolkar pedagoger barns behov på olika sätt. Personalgruppen behöver diskutera tillsammans och komma fram till en gemensam handlingsplan (Månsson , 2011, s. 16).Jonsson och Williams menade att förskolans arbete påverkas av tidsbrist, och att läroplanen styr vilken inlärning som ska erbjudas (Jonsson & Williams, 2012, s. 591).Metoden som används i denna studie är kvalitativa intervjuer med fem förskollärare. Intervjufrågorna utgick ifrån arbetssätten enskild- och gruppintroduktion. Den teori som använts är Bowlbys anknytningsteori. De centrala begreppen som används är anknytning, trygg bas och säker hamn.Resultaten arbetades fram med hjälp av studiens syfte, forskningsfrågor och Bowlbys anknytningsteori. Delstudierna utgick från arbetssätten, enskild- och gruppintroduktion. Resultaten jämfördes med tidigare forskning. Studierna kom fram till att det är fördelaktigt att arbeta med enskild introduktion, och att gruppintroduktionen förändras till att mer och mer likna en enskild introduktion.

No description available.

Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare arbetar med att skapa en trygg anknytning vid inskolningen. Att skapa trygga relationer med barnen under inskolningen är en mycket viktig process, för att barnen ska våga utforska och undersöka förskolans miljö. Studien baseras på tio intervjuer med utbildade förskollärare, såväl personliga intervjuer som gruppintervjuer, där respondenterna utifrån öppna intervjufrågor fick delge sina synpunkter samt erfarenheter om barns anknytning vid inskolning. Insamlat empiriskt material har transkriberats och därefter formulerades teman utifrån en tematisk induktiv metod. Teoretiskt utgår studien från Ainsworths trygghetscirkel och tillämpning av barnperspektiv som begrepp. Resultatet visar hur vårdnadshavares aktiva roll har stor betydelse när det kommer till barnets anknytning till förskolläraren. En annan viktig faktor är förskollärarens förmåga att synliggöra barnets behov. Studiens resultat visar även på de utmaningar som förskollärarna har att hantera för att skapa en trygg anknytning, som exempelvis stora barngrupper eller vårdnadshavares oro. Studiens didaktiska implikationer lyfter trygghetsscirkeln som stöd vid inskolningen då begreppet bidrar med olika perspektiv på hur barn och förskollärare kan skapa relationer.

Detta examensarbete undersöker vilka förutsättningar och utmaningar som förskollärare och barnskötare upplever att de har för att kunna skapa trygga relationer med barn på förskolan. För att få svar på våra frågeställningar intervjuades fem förskollärare och sex barnskötare. Intervjuerna har analyserats utifrån Bowlbys anknytningsteori vilken innebär att barn föds programmerade att söka skydd hos en vuxen. När det är dags för barnet att börja förskolan är det viktigt att barnet finner en anknytningsperson i åtminstone en av pedagogerna. Detta för att barnet ska må bra, känna sig trygg och därmed kunna utforska sin omgivning. Resultatet visar fyra kategorier av “Förutsättningar” och tre kategorier av “Utmaningar”. Under “Förutsättningar” kan vi se att en flexibel inskolningstid har betydelse för det relationsskapande arbetet. Pedagogerna önskar skapa en trygg relation till det nya barnet innan vårdnadshavaren lämnar sitt barn. Det kollegiala samarbetet är också en förutsättning då förståelse från och stöttning av kollegerna uppges som betydelsefullt. Att pedagogerna har förskolechefens stöd uppges också som en faktor som underlättar det relationskapande arbetet liksom att pedagogerna tar egna initiativ, som att på egen hand söka litteratur på ämnet. Som “Utmaningar” uppges att administrativa uppgifter gör att pedagogerna inte har tid att vara i barngrupp i den mån de önskar. De uppger också stora barngrupper som en utmaning i arbetet att skapa trygga relationer med barnen. Slutligen uppger de arbetsmiljön som en utmaning. Flera pedagoger menar att arbetsmiljön överlag är stressig, särskilt när många yngre barn skolas in samtidigt

Syfte Syftet med studien är att undersöka förskollärares tankar och förhållningssätt kring anknytning. Inledning och relevans av valt ämne De erfarenheter man upplever i samspel med andra är avgörande för utvecklingen hos barnet och formar hur man ser på anknytningsrelationer och hur de möjliggörs senare i livet. För ett barn är anknytningsrelationer livsviktiga för dess välmående och utöver föräldrar och släktingar så får pedagoger i förskolan denna viktiga roll för barnet. Det är därför viktigt hur man förhåller sig till barnen i förskolan avseende trygghetsskapande. Anknytningsteori Jag har utgått ifrån John Bowlbys anknytningsteori vilken är grundaren för teorin, som kortfattat bygger på att nära och kontinuerliga relationer till en omsorgperson är avgörande för att ett barn rent fysiskt ska överleva men även för barnets normala utveckling. Forskningsmetod- och ansats För att få en inblick i förskollärares synsätt på anknytning i förskolan har jag valt att utföra enskilda intervjuer där personliga erfarenheter, synsätt och åsikter synliggörs. Metoden för studien är kvalitativ och forskningsansatsen fenomenografisk. Jag har använt mig av semistrukturerade intervjufrågor som innebär att frågor som ställts delvis är strukurerade och förutbestämda och delvis spontana följdfrågor som uppstått utifrån de svar jag erhållit från förskollärare. Svaren har givit mig en nyanserad bild på förskollärares synsätt på anknytning i förskolan, då utsagor och fenomen har visat sig genom personliga svar och erfarenheter. Slutsats Slutsatsen utifrån resultatet visar att förskollärare ser på trygghetsskapande och anknytningprocesser som viktiga i förskolan och man förknippar det med trygghet, tillit, tillgänglighet och lyhördhet. Förskollärare menar att man ständigt strävar och arbetar mot att barnen ska känna sig trygga. Man utövar även systematiska kartläggningar som ska utveckla och förbättra anknytningsrelationerna i förskolan. Förskollärare lyfter också svårigheter i att kontinuerligt kunna upprätthålla trygghetsskapandet i förskolan, detta på grund av stora barngruppssammansättningar och vikariebrist. Bristen på tillgänglighet hos förskollärare leder till att barn åsidosätts och prioriteras efter praktiska arbetsuppgifter.