Bearing layers are used in road and building constructions as underlying soil layers to provide stability and support to the top layer that takes up the load. A normal bearing layer contains different amounts of materials such as stone, gravel, and filler. That mixture of materials contains a large amount of filler to give the product tightness and stability. Draining bearing layers usually contain less filler than ordinary bearing layers, because their purpose is to improve the drainage properties and reduce the risk of damage due to water collection.This thesis work took place at NCC's quarries in Sälgsjö and Hammarby. At NCC's rock quarry, there already is a standard bearing layer with a grain size of 0/32 and a filler content of approximately 4–5%. In this degree project, a production process has been created to obtain a drain bearing layer where the filler content is reduced to approximately 2–3%. The requirement for a draining carrier layer is 2–3% filler content and this requirement has been followed in this production process. The draining bearing layer has been produced based on a standard product with the same grain size.There are practical limitations in how the operations work and what capabilities are required. Moisture in the material has also been a limitation. In this project, work is done with freshly crushed material, which has a relatively low moisture content (1–2%). A vibration-free screen like the function of the harp has been designed and built. Then the standard product was run through the harp at different gradients and the new product was analyzed in the lab to see what filler content was achieved. A simulation test was performed using a FEM design program called Digiroad at Chalmers University of Technology in Gothenburg.The results demonstrate that the utilization of the developed models of harp screens reduces the proportion of filler in the material. Additionally, the conducted harp screen analyses confirm that the designed harp screens are effective in transforming a standard bearing layer into a draining bearing layer, which helps to prevent water accumulation under roads or buildings and thus reduces the risk of damage and problems. The efficient production process for producing draining bearing layers can be of great importance to ensure a sustainable and safe infrastructure.

Introduktion (och mål) - I dagens samhälle är klimatet en viktig fråga och bygg- och anläggningssektorn står för stora mängder koldioxidutsläpp. Denna forskning syftar till att studera hur klimatavtrycket från VA-entreprenader kan minskas. Metod – För att genomföra studien har en VA-entreprenad, utförd av Skanska, studerats genom en fallstudie. I studien har data samlats in genom interna dokument och intervjuer. Resultat – Dokumenten visar att lokal masshantering och användning av HVO som bränsle i stället för diesel ger minskade koldioxidutsläpp i projektet och intervjuerna bekräftar detta. I intervjuerna nämns också att grön asfalt används för att minska koldioxidutsläppen. Möjligheterna för att minska klimatavtrycket i framtiden som tas upp är bland annat eldrivna grävmaskiner och transporter samt biobindemedel i asfalten. De hinder som intervjupersonerna nämner för att minska klimatavtrycket är bland annat brist på miljövänligt VA-material i plast, laddning av eldrivna maskiner och den extra kostnaden det blir för att arbeta miljövänligt. Analys – De klimatanpassningar som redan görs ses som relativt enkla tekniker medan möjligheterna för att i framtiden minska utsläppen just nu hindras av kostanden och att vissa tekniker inte är tillräckligt utvecklade. Diskussion – I studien framgår att användning av HVO och grön asfalt är åtgärder för att minska koldioxidutsläppen och att dessa stärks av tidigare forskning. Lokalmasshantering är också en åtgärd för att minska koldioxidutsläppen men konstateras vara svår att koppla till tidigare studier. Möjligheterna med att minska utsläppen genom eldrivna grävmaskiner och transporter bekräftas genom tidigare forskning vilket också användningen av biobindemedel i stället för bitumen i asfalten gör. Bristen på miljövänliga VA-material i plast bekräftas i tidigare studier vilket också merkostnaden för HVO i jämförelse med diesel gör. / Introduction (and aim) – In today's society, the climate is an important issue and the building and construction sector accounts for large amounts of carbon dioxide emissions. This research aims to study how the climate footprint from water and sewer contracts can be reduced. Method – To accomplish the study, a water and sewer contract carried out by Skanska has been studied through a case study. In the study data has been collected through internal documents and interviews. Results – The documents show that “local mass handling” and the use of HVO as fuel instead of diesel, generates reduced carbon dioxide emissions in the project and the interviews confirm the information. Also mentioned in the interviews is that green asphalt is used to reduce carbon dioxide emissions. Possibilities for reducing the climate footprint in the future that are brought up include electric-powered excavators and transport as well as bio-binders in the asphalt. The obstacles that are mentioned in the interviews to reduce the climate footprint are, among other things, lack of environmentally friendly plastic materials for water and sewer enterprisers, charging of electric machines and the extra cost of working in an environmentally friendly way. Analysis – The climate adaptations that are used today is seen as relatively simple technologies, while the possibilities for reducing emissions in the future are currently stopped by the increased cost and that certain technologies are not developed sufficiently. Discussion – The study shows that the use of HVO and green asphalt are ways to reduce carbon dioxide emissions and that these are supported by previous research. Local mass handling is also a way to reduce carbon dioxide emissions but has been difficult to confirm by previous studies. The possibilities of reducing emissions through electric excavators and transports are confirmed by previous research, and the use of bio-binders instead of bitumen in the asphalt is also confirmed. The lack of environmentally friendly plastic material for water and sewer enterprisers is confirmed in previous studies, also the additional cost of HVO compared to diesel is confirmed.

Water is an irreplaceable resource and the strain on it is getting tougher. Around 40 per cent of the water withdrawn in Europe is for industrial use. With a growing population and an increased demand for food and energy per capita, the demand and pressure on our water resources will increase. CEEQUAL is a rating scheme for the civil construction industry and has raised the water footprint as an important sustainability issue to consider when choosing building materials. There is however little knowledge within the industry of how to do this. This paper offers information regarding available water footprint tools and gives a practical example using two of the most developed methods; the Water Footprint Network (WFN) method and Life Cycle Analysis (LCA). The case study showed that the results are very dependent on which method one chooses. The LCA method gives a bigger footprint since it is more inclusive than the WFN method. There are however some similarities when looking at which of the materials that are high-risk and low-risk materials when it comes to freshwater footprint. Among the studied products, steel was the material that uses and consumes the most water per kilogram, and could also be imported from water scarce areas. Fill material had a low water consumption and use per kilogram, but the huge amount used in the project makes it the material that used and consumed most water in total. Fill material is most often produced locally because of the large amount used, and was therefore not as significant when weighting the results by a water stress index. Calculating a water footprint can be used as a part of declaring the environmental performance of a project by including it in an Environmental Product Declaration (EPD), a sustainability report or by setting up an Environmental Profit and Loss (E P&L) account for water. It can also be used to identify and assess risks related to water use. / Färskvatten är en begränsad, men förnybar resurs som på grund av sina unika egenskaper saknar substitut i många processer och användningsområden. Resursen är ojämnt fördelad över världen och många lever idag i vattenstressade regioner. I Europa står industrisektorn för cirka 40 procent av det totala vattenuttaget. Med en växande befolkning och ökad efterfrågan på mat och energi per capita kommer konkurrensen om vattenresurserna att bli hårdare. Vi måste därför anpassa oss efter denna verklighet och framtid och börja använda våra färskvattenresurser mer effektivt. Certifieringssystemet CEEQUAL har lyft vattenavtryck för byggprodukter som en viktig fråga vid val av material. Inom branschen vet man i dagsläget inte hur man ska hantera den frågan och utgångspunkten för denna rapport är att ge vägledning bland de metoder som finns tillgängliga idag samt att ge ett praktiskt exempel på två av de mest utvecklade metoderna, Water Footprint Network (WFN) metoden och livscykelanalys (LCA). Som ett praktiskt exempel utfördes en fallstudie som visade att resultatet av en vattenavtrycksanalys beror väldigt mycket på vilken metod som väljs, vilket innebär att harmonisering inom branschen är viktigt. LCA-metoden ger ett större avtryck än WFNmetoden då metoden inkluderar fler typer av vattenanvändning. Av de studerade materialen visade sig stål vara det som både använder och förbrukar mest vatten per kilogram. Det är också ett material som i betydande grad importeras från regioner som kan vara vattenstressade. Fyllnadsmaterial var ett av materialen med lägst vattenavtryck per kilogram, men då det används i så stora mängder i anläggningsprojekt är det detta material som bidrar med störst totalt vattenavtryck. På grund av den stora mängd som används utvinns fyllnadsmaterial dock oftast lokalt. Detta gör att vattenavtryckets signifikans minskar när det viktas med ett vattenstressindex, då det generellt finns gott om vatten i Sverige. Vattenavtryck kan användas till deklaration av potentiell påverkan på vattenresurser genom att inkludera resultatet i en miljövarudeklaration eller hållbarhetsrapport. Det kan även användas i ett naturkapitalkonto (E P&L) för vatten eller för att identifiera risker kopplade till vattenanvändning samt ge vägledning vid materialval och val av leverantör.