Abstract: Syfte: Att beskriva hur kommunernas äldre- och handikappomsorg infört och använder sig av ICF. Metod: Semistrukturerade telefonintervjuer med representanter för åtta svenska kommuner. Intervjuerna har transkriberats och analyserats genom kvalitativ innehållsanalys, Resultat: Resultatet redovisas under två teman. Ett tema handlar om hur kommuner infört ICF i kommunernas äldre- och handikappomsorg, med kategorierna införande i journalstruktur och införande av tankemodell. Ett tema handlar om hur kommunerna använder ICF i kommunernas äldre- och handikappomsorg. Kategorierna under det temat är användning i journalstruktur, användning av tankemodell och problem och utvecklingsbehov.  Två olika typer av införande och användningssätt av ICF inom kommunernas äldre- och handikappomsorg framkom i studien. Införandet initieras ofta av medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR) eller medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) och startar vanligtvis i projektform för båda arbetssätten. Två av kommunerna använder sig mest av den första delen i den svenska versionen av ICF, som handlar om ICF:s tankemodell och sex komponenter, för att göra en brukarnära kartläggning och formulera beslutsunderlag. I de övriga sex kommunerna används ICF:s komponenter och klassifikationer som sökord i journalsystemens sökordsträd. Diskussion: Studien visar att delaktighet, friskperspektiv och helhetssyn inte är något som automatiskt följer med när ICF införs. Det framstår som om användningen kräver mer utbildning om, och mera bearbetning av ICF än vad kommunerna hade trott från början. Det framgår tydligt av studien att arbetsterapeuter har lättare att ta till sig tankesättet medan sjuksköterskor har betydligt svårare. Eftersom ICF är på stark frammarsch så behöver inslagen av ICF öka i alla vårdutbildningar.  Sökord: International Classification of Functioning, Disability and Health, Äldreomsorg, Arbetsterapi, Hälsa, Social omsorg

Att drabbas av en reumatisk sjukdom kan ge fysiska symtom som inflammation, funktionsinskränkning och immunreaktioner. Sjukdomen ger konsekvenser i vardagslivet som kan påverka aktivitetsutförandet i roller. Syftet med studien var att beskriva hur personer med reumatisk sjukdom kan uppleva påverkan på sina roller i vardagslivet. Integrerad metod användes med lämplighetssampling på tio personer med reumatisk sjukdom. Instrumentet Rollchecklistan och semistrukturerade intervjuer användes för att få en täckande och tillförlitlig bild av upplevd påverkan av roller. Resultatet beskrevs genom en tabell, en schematisk bild samt beskrivande text med citat. Studien visade att reumatisk sjukdom upplevdes påverka roller i vardagslivet genom bland annat funktionsinskränkning och minskad uthållighet. Rollen som yrkesarbetande och hemarbetande upplevdes påverkade genom att de minskade eller försvann helt. Personer som hade utvecklat strategier upplevde inte lika stor påverkan på sina roller. Författarna anser att strategier kan hjälpa personer med reumatisk sjukdom att bevara sina roller trots insjuknandet. Arbetsterapeuter spelar en viktig och avgörande roll där de genom att lära ut strategier gör det möjligt för människor att engagera sig i aktiviteter som skapar mening och tillfredställelse. Detta främjar fysiskt och emotionellt välbefinnande för personen. / To suffer from a rheumatic disease may cause physical symptoms such as inflammation, functional impairment and immune reactions. The disease results in consequences in the everyday life that may affect activity performance in roles. The purpose of this study was to describe how people with rheumatic disease can experience impact on their roles in everyday life. Integral method was used with match sampling on ten people with rheumatic disease. The instrument Role Checklist and semi-structured interviews were used to obtain a comprehensive and reliable picture of experiences impact in roles. The result was described in a table, a schematic figure and descriptive text with quotations. The study showed that a rheumatic disease had an experienced impact on roles in everyday life through functional impairments and reduced endurance. The worker-role and home maintainer influenced, since they were decreased or completely missing. People who had developed strategies did not experience as much influence on their roles. The authors believe that strategies can help people with rheumatic disease to maintain their roles despite sickness. Occupational therapists plays an important and crucial role by teaching strategies enabling people to engage in activities which can cause meaning and satisfaction. This promotes physical and emotional wellbeing for the person.

<p>Att drabbas av en reumatisk sjukdom kan ge fysiska symtom som inflammation, funktionsinskränkning och immunreaktioner. Sjukdomen ger konsekvenser i vardagslivet som kan påverka aktivitetsutförandet i roller.</p><p>Syftet med studien var att beskriva hur personer med reumatisk sjukdom kan uppleva påverkan på sina roller i vardagslivet.</p><p>Integrerad metod användes med lämplighetssampling på tio personer med reumatisk sjukdom. Instrumentet Rollchecklistan och semistrukturerade intervjuer användes för att få en täckande och tillförlitlig bild av upplevd påverkan av roller.</p><p>Resultatet beskrevs genom en tabell, en schematisk bild samt beskrivande text med citat. Studien visade att reumatisk sjukdom upplevdes påverka roller i vardagslivet genom bland annat funktionsinskränkning och minskad uthållighet. Rollen som yrkesarbetande och hemarbetande upplevdes påverkade genom att de minskade eller försvann helt. Personer som hade utvecklat strategier upplevde inte lika stor påverkan på sina roller.</p><p>Författarna anser att strategier kan hjälpa personer med reumatisk sjukdom att bevara sina roller trots insjuknandet. Arbetsterapeuter spelar en viktig och avgörande roll där de genom att lära ut strategier gör det möjligt för människor att engagera sig i aktiviteter som skapar mening och tillfredställelse. Detta främjar fysiskt och emotionellt välbefinnande för personen.</p> / <p>To suffer from a rheumatic disease may cause physical symptoms such as inflammation, functional impairment and immune reactions. The disease results in consequences in the everyday life that may affect activity performance in roles.</p><p>The purpose of this study was to describe how people with rheumatic disease can experience impact on their roles in everyday life.</p><p>Integral method was used with match sampling on ten people with rheumatic disease. The instrument Role Checklist and semi-structured interviews were used to obtain a comprehensive and reliable picture of experiences impact in roles.</p><p>The result was described in a table, a schematic figure and descriptive text with quotations. The study showed that a rheumatic disease had an experienced impact on roles in everyday life through functional impairments and reduced endurance. The worker-role and home maintainer influenced, since they were decreased or completely missing. People who had developed strategies did not experience as much influence on their roles.</p><p>The authors believe that strategies can help people with rheumatic disease to maintain their roles despite sickness. Occupational therapists plays an important and crucial role by teaching strategies enabling people to engage in activities which can cause meaning and satisfaction. This promotes physical and emotional wellbeing for the person.</p>

Sammanfattning Inom den kommunala rehabiliteringen möter arbetsterapeuten personer med vitt skilda slag av sjukdomar och funktionsnedsättningar. En av de vanligare grupperna är personer, som av olika skäl drabbas av kognitiva nedsättningar. Arbetsterapeuten bedömer personer med kognitiva funktionsnedsättningar bl.a. med hjälp av olika bedömningsinstrument. Screening -instrumentet Mini Mental Test (MMT) är ett av de mest använda. Det finns forskning där MMT använts för att diagnostisera eller utvärdera interventioner, däremot behövs mer kunskap om hur arbetsterapeuter använder och uppfattar MMT. Syftet med denna studie var att beskriva arbetsterapeuters användning av Mini Mental Test (MMT) inom kommunal rehabilitering. Data samlades in med hjälp av ett frågeformulär, som sändes till samtliga arbetsterapeuter anställda inom Örebro kommun. Svaren analyserades med hjälp av beskrivande statistik. Resultatet visade att 79 % av arbetsterapeuterna använde MMT för att bedöma en klients kognitiva nedsättning. Den vanligaste orsaken till att ett MMT initierades var remiss från läkare (85 %). Sjuttiotre procent angav att de inte tolkade resultatet, innan remissvaren sändes åter. Sextiosju procent använde resultatet från MMT till att skriva remissvar medan 15 % angav att resultatet användes som underlag, för att planera vilka åtgärder de skulle välja.

Vård- och omsorgspersonal utför ett klientnära arbete och samarbetar och får handledning av arbetsterapeuter. Studier visar att brister i kommunikation och samarbete, leder till minskad säkerhet för klienten. Den arbetsterapeutiska handledningen uppskattades av vård- och omsorgspersonalen då det underlättade i deras arbete. Idag saknas det forskning som närmare studerar vård- och omsorgspersonalens erfarenheter av arbetsterapeutiskt samarbete och handledning. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vård- och omsorgspersonalens erfarenheter av samarbete och handledning av arbetsterapeuter. Metod: Författarna valde en kvalitativ ansats. Studiens data material insamlades via semistrukturerade intervjuer. Tio yrkesverksamma personer som arbetade inom kommunal vård- och omsorgs valde att delta i studien. Informanterna intervjuades via mobiltelefon samt personligt möte Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Analysen av intervjumaterialet resulterade i tre huvudkategorier samt två underkategorier Resultat: Resultatet visar att tillgänglighet till arbetsterapeut, kommunikation inom teamet och förhållningssättet hos arbetsterapeuten var av stor betydelse för vård- och omsorgspersonalen. Handledningen av arbetsterapeuter ansågs vara fördelaktig i det klientnära arbetet. Slutsats: Tillgänglighet av arbetsterapeut främjar samarbete och handledning och arbetsterapeuter bör vara pedagogiska, lyhörda och tydliga i sin kommunikation. Den arbetsterapeutiska handledningen ansågs som betydelsefull och informanterna efterfrågade mer handledning och ett närmare samarbete. / Background: Healthcare workers whom perform close to the client and collaborates and get supervision from occupational therapists. Several studies shows that a lack of communication and teamwork leads to insufficient patients safety. The study also show that occupational therapist supervision was appreciated by healthcare workers as it facilitated their work. However recent research is lacking in the study of healthcare professionals experience of occupational therapy supervision. Purpose: The purpose of the study was to describe the healthcare personnel experiences of collaboration and supervision of occupational therapist.Method: The authors chose a qualitative approach and the study method is collected via semi-structured interviews. Ten professionals who worked in healthcare service in municipality participated. The interviews performed by mobile and personal meeting. Interviews were analyzed by qualitative content analysis. Analysis of the interview material resulted in three main categories and two subcategories. Results: Results show that the availability of the occupational therapist, communication within the team, and the occupational therapists approach was of great importance to healthcare workers. Supervision and management of occupational therapist was considered beneficial in the client centered work. Conclusion: Accessibility of occupational therapist promotes cooperation and supervision. Occupational therapists should be educational, responsive and clear in their communication. The occupational therapy supervision was considered important and the informants demanded more guidance and closer cooperation.

Bakgrund: Forskning visar att personer som är inneliggande på psykiatrisk heldygnsvård ofta upplever en brist på aktiviteter. Tillgången till aktiviteter är en viktig del för människans välbefinnande och skapar förutsättningar för att kunna vara delaktig i samhället. Syfte: Att beskriva arbetsterapeuters upplevelser om behovet av att använda aktiviteter inom psykiatrisk heldygnsvård, och vid behov; vilken typ av aktiviteter? Metod: En kvalitativ, fenomenologisk ansats användes. Urvalet skedde på flera sätt - både avsiktligt och maximalt varierat, samtidigt med snöbollsurval. Den transkriberade datan bearbetades och en kvalitativ innehållsanalys utfördes, vilket resulterade i tre huvudkategorier och tio underkategorier. Resultat: Totalt tio informanter deltog i studien och resultatet utmynnade i huvudkategorierna Aktiviteters betydelse, Aktivitetsanvändning och Resurser. Det ansågs finnas ett behov av aktiviteter inom den psykiatriska heldygnsvården. Aktiviteterna upplevs minska psykiatriska symtom och förkorta rehabiliteringsprocessen. Det är viktigt att aktiviteterna upplevs meningsfulla för patienterna. Arbetsterapeuterna upplever ofta att det är svårt att få tiden att räcka till i deras yrkesroll vilket påverkat möjligheterna till att använda aktiviteter i behandlande syfte. Slutsatser: Tillgången till aktiviteter är viktigt även inom psykiatrisk heldygnsvård, då aktiviteter har en betydande roll i rehabiliteringsprocessen. / Background: Research shows that psychiatric inpatients often experience a lack of activities. To have access to activities is important since it enhances well-being and creates conditions for participation in the society. Purpose: To describe occupational therapists experiences about the need to use activities in psychiatric inpatient care, and if needed; which type of activities? Method: A qualitative, phenomenological approach was used. The sample was conducted in several ways - purposive and maximal variety, together with snowballing. The transcribed collected data was analyzed, and a qualitative content analysis was performed, which resulted in three main categories and ten sub categories. Results: Ten informants participated in the study and the results culminated in the main categories “The meaning of activities”, “Activity usage” and “Resources”. It was considered there is a need of activities in psychiatric inpatient care. Activities were perceived to reduce psychiatric symptoms and to shorten the rehabilitation process. It is however important that the activities are meaningful for the patients. The experience often is that there is a lack of time in their professional role which has affected the possibilities to use activities in treatment purposes. Conclusions: To have access to activities is important in psychiatric inpatient care, since activities has a meaningful role in the rehabilitation process.

Introduktion: Idag är tillgängligheten på lekområden för barn och vuxna med funktionsbegränsningar bristfällig. Lek är en förutsättning för alla barns intellektuella lärande och utveckling. Audit tool är ett bedömningsinstrument, med en grund i universell design, som ser över lekområdens tillgänglighet. Syfte: Att beskriva arbetsterapeuter och förvaltare av lekområdens uppfattning om Audit tool. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes och data samlades in genom semistrukturerade intervjuer samt fältanteckningar. Ett ändamålsenligt urval gjordes bestående av fyra arbetsterapeuter och fyra förvaltare av lekområden. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes. Resultat: Resultatet genererade fyra kategorier. Den första kategorin vid namn En bra design som kan bli bättre behandlar Audit tools layout och även vilken utvecklingspotential bedömningsinstrumentet har. Frågor av varierande relevans är den andra kategorin där synpunkter om frågornas komposition och innehåll presenteras. I den tredje kategorin, med namnet Omgivningsfaktorer som påverkar bedömningen, benämner deltagarna aspekter som är av vikt men svåra att påverka. Väder samt den omgivande kontextens påverkan omnämns. Den sista kategorin bär namnet För vem passar Audit tool? Här redovisas deltagarnas syn angående professioner som Audit tool passar för och även vilka funktionsvariationer som innefattas av bedömningsinstrumentet. Konklusion: Deltagarna i denna studien ser ett behov av Audit tool. Dock finns det detaljer att vidareutveckla innan bedömningsinstrumentet anses fulländat.

In-Home Occupational Performance Evaluation [I-HOPE] är ett aktivitetskort baserat bedömningsinstrument som utvecklats i USA för att mäta både aktivitetsutförande och aktivitetshinder för äldre över 65 år i ordinärt boende. En pilotgrupp legitimerade arbetsterapeuter i Sverige har testat den svenska versionen av bedömningsinstrument I-HOPE [I-HOPE/S] i kliniskt arbete under hösten 2017. Syfte: Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuternas erfarenheter av att använda bedömningsinstrument I-HOPE/S i det kliniska arbetet. Metod: Datainsamling har skett genom semistrukturerade intervjuer. Metoden som användes var en manifest kvalitativ innehållsanalys med deduktiv ansats.  Resultat: Studiens resultat visade som helhet att I-HOPE/S är ett bra bedömningsinstrument som främjade arbetsterapeuten att få ett bra underlag för vidare åtgärder och ansågs vara personcentrerad.  Aktivitetskorten ansågs vara centrala i bedömningsinstrument I-HOPE/S och lyfte fram bortglömda aktiviteter. En begränsande aspekt för användandet av I-HOPE/S var att flertal arbetsterapeuter visste inte hur de skulle kunna använda poängen de fick fram och hur siffrorna skulle tolkas. Bedömningen med I-HOPE/S var tidskrävande. Slutsats: Bedömningsinstrumentet I-HOPE/S har potential att användas av arbetsterapeuter i det kliniska arbetet. / In-Home Occupational Performance Evaluation [I-HOPE] is an activity card-based assessment instrument developed in USA to assess in-home activity performance and activity barriers for people above 65 years. A pilot group of registered occupational therapists in Sweden has tested the Swedish version of the assessment instrument I-HOPE [I-HOPE/S] in clinical work during the autumn, 2017. Objectives: The objectives of the study were to describe the occupational therapists’ experiences of using the assessment instrument I-HOPE/S in clinical work. Method:  The data sampling was performed through semi-structured interviews. The method applied in the present study consists of a manifest qualitative content analysis with a deductive approach. Results: The results of the study showed that overall I-HOPE/S is a person-centered assessment instrument that promoted satisfactory support to the occupational therapists for further actions. The activity cards were found central in the assessment instrument I-HOPE/S and were helpful in exposing forgotten activities. A limiting aspect of using I-HOPE/S was that a majority of the occupational therapists did not understand how to use the accumulated scores or how assess them. The assessment with I-HOPE/S was time-consuming. Conclusions: The assessment instrument I-HOPE/S has the potential to support occupational therapists in their daily clinical work.

Studiens syfte var att beskriva hur anhöriga till personer med depression upplever sin aktivitetsbalans och vilka strategier som främjar aktivitetsbalans. Studien antog en kvalitativ induktiv ansats för att fokusera på deltagarnas beskrivningar. Ändamålsenligt urval skedde utifrån kriterier. Sex deltagare ingick i studien. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer med öppna frågor och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i ett övergripande tema “När oron och ovissheten är en del av livet” samt tre kategorier “Rutiner och strategier för att få vardagen i balans”, “Att ha möjlighet till återhämtning och egen tid för välbefinnande”, samt “Oron kring framtiden, strategier och dess påverkan på det dagliga livet”. Resultatet visar hur deltagarnas upplevelse av oro och ovisshet präglade deras vardag av att alltid behövas finnas till hands, vilket inverkade på deras aktivitetsbalans. Deltagarna skapade strikta rutiner och utvecklade strategier för att få vardagens aktiviteter att fungera. Riskfaktorer såsom komplexa aktivitetsmönster, minimalt med tid för återhämtning, egen tid samt oron inför framtiden, präglade deltagarna i deras vardag. Resultatet av denna studie kan bidra till ökade kunskaper om hur anhöriga upplever det dagliga livet och dess svårigheter för att kunna upprätthålla en god aktivitetsbalans. Vidare kan strategierna de använde för att främja balans i vardagen även vara till gagn för arbetsterapeuter i deras arbete med att stödja anhöriga till personer med depression. / The aim of the study was to describe how relatives of people with depression experience their occupational balance and which strategies promotes occupational balance. The study adopted a qualitative inductive approach in order to focus on the participants' descriptions. A purposeful selection took place based on criteria. Six participants were included in the study. Data were generated through semistructured open-ended interviews and were analyzed by qualitative content analysis. The analysis resulted in one overall theme “When the worry and uncertainty are a part of life” and three categories “Routines and strategies for balancing everyday life","Being able to recover and own time for well-being", and "Worries about the future, strategies and its impact on everyday life". The study results showed how the participants' experience of concern and uncertainty characterized their everyday lives and influenced their occupational balance. Participants were affected by always having to be available, creating rigorous routines and developing strategies to make everyday activities work. Even factors and activities in everyday life that affected their own health as well as concerns for the future, characterized participants everyday life. The outcome of this study can contribute to increased knowledge of how relatives experience everyday life and its difficulties in maintaining a good occupational balance. Furthermore, the strategies they used to promote balance in everyday life can also be beneficial for occupational therapists in their work to support relatives of people with depression.

Bakgrund och syfte: ME/CFS påverkar i hög grad aktivitetsförmågan, med många olika kroppsliga symptom. Även små ansträngningar kan ge kraftig försämring. För fungerande vardag krävs planering och prioritering av aktiviteter, vilket förutsätter att den drabbade vet vilken ansträngning som åtgår och vad som är viktigast. I detta arbete undersöks hur ME/CFS-drabbade upplever förmågan att utföra vardagsaktiviteter, hur viktiga aktiviteterna är, i vilken grad uppgifter bortprioriteras av hälsoskäl samt hur hälsorelaterad livskvalitet skattas. Metod: Enkätundersökningen besvarades av 32 respondenter (16-76 år) med diagnostiserad ME/CFS. Aktivitetskompetens och värdering skattades med Min Mening och hälsorelaterad livskvalitet med SF-36. Det frågades också om aktiviteten bortprioriteras av hälsoskäl. Sämsta och bästa läge kunde anges för att återge eventuell variation i förmåga. Resultat: Aktivitetskompetensen skattas lågt (28 - 35 av 100) och värdering av aktiviteter ligger betydligt högre (61). Hälsorelaterad livskvalitet redovisas för åtta områden, där fysisk rollförmåga är särskilt låg (2 av 100). Vitalitet (10), fysisk funktion (24) och allmän hälsa (25) skattas också lågt. Slutsats: Personer med ME/CFS kan uppleva mycket stora begränsningar i vardagliga aktiviteter vilket kan leda till låg aktivitet och delaktighet. De värderar aktivitet högt och sjukdomen leder därför till ofrivillig isolering som måste motverkas av kunnig sjukvårdspersonal med kompetens inom energibesparande tekniker. / Background and purpose: ME/CFS widely affects occupational competence, with many various physical symptoms. Even small efforts can cause severe deterioration. To achieve a functioning everyday life, planning and prioritization is crucial, and the individual must know what effort is needed for each activity and what matters most. This thesis examines how people with ME/CFS experience their ability to perform everyday activities, the value of activities, if activities are avoided for health reasons, and how health-related quality of life is assessed. Method: The survey was answered by 32 ME/CFS-diagnosed respondents (16-76 years). Occupational competence and the value of occupations were assessed by Occupational Self Assessment (OSA), and health-related quality of life by SF-36. It was also asked if respondents refrained from activity for health reasons. The respondents were able to specify worst and best case to reflect fluctuations. Results: Occupational competence is assessed low (28-35 out of 100) and the value of activities is assessed considerably higher (61). Health-related quality of life is reported for eight subscales, where physical ability to exercise roles is particularly low (2 out of 100). Vitality (10), Physical Functioning (24) and General Health (25) are also scored low. Conclusion: People with ME / CFS can experience very high limitations in everyday activities, which can lead to low degree of activity and participation. They value activity high and the disease therefore leads to involuntary isolation that must be counteracted by proficient healthcare professionals with expertise in energy-saving technologies.