Att vara förälder till ett barn med ADHD kan vara utmanande och innebära att hantera attityder från omgivningen. De upplever ofta en brist på stöd och svårigheter som påverkar hälsa och vardag negativt. Syftet med examensarbetet var att beskriva upplevd aktivitetsbalans hos föräldrar till barn med ADHD. Metoden var kvalitativ med semistrukturerade intervjuer och bekvämlighetsurval. Dataanalys gjordes med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att vardagen hos föräldrar till barn med ADHD innebar mycket tid för stöttning av barnen. Bemötande och stöd från barnens skola påverkade föräldrarnas välmående och vardag. Det krävdes ett flexibelt arbetsschema samt förstående arbetsgivare och kollegor för att kunna finnas tillgänglig för barnen under arbetstid. Det fanns behov av struktur och prioriteringar i vardagen då varken tid eller ork räckte till. Brist på tid medförde avsaknad av återhämtning och tid för sig själva, vilket påverkade tillfredsställelsen i vardagen. Slutsats var att föräldrar till barn med ADHD har en vardag som är fokuserad på barnens behov. De brister som deltagarna uppger gällande aktiviteterna i deras vardag kan tolkas ha en negativ effekt på deras upplevda aktivitetsbalans. Examensarbetet ses som en möjlig start till diskussion och ökad uppmärksamhet av målgruppens behov. Dock behövs fler och mer omfattande studier i ämnet. / Parenting children with ADHD can be challenging and involve coping with surrounding attitudes. They often experience a lack of support and difficulties that have negative impact on health and daily life. The purpose of this study was to describe experienced occupational balance in parents of children with ADHD. A qualitative method with semi-structured interviews and convenience sampling was used. Data was analyzed with qualitative content analysis. The result showed that everyday life of parents to children with ADHD involves a lot of time supporting their children. Treatment and support from the children’s school influenced the parents’ well-being and daily life. A flexible work schedule and understanding employers and co-workers were necessary for being accessible to their children. Structure and prioritizing were needed in everyday life since neither amount of time nor energy was sufficient. Lack of time resulted in absence of rest and time for themselves, which affected their life satisfaction. The conclusion was that parents of children with ADHD have everyday lives that focus on the children’s needs. The deficits that are described regarding everyday activities could be interpreted as a lack of occupational balance. This study is an opportunity to start discussion and increase attention to the needs of the target group. However, more research is required.

Bakgrund, psykiskt välbefinnande har sjunkit bland barn i Sverige och många barn uppfyller inte rekommendationen för fysisk aktivitet. Betydelsen av fritidsaktiviteter är relativt väl beforskat utifrån barns perspektiv, föräldrarnas syn är dock mindre undersökt. Syftet med studien var att beskriva föräldrars uppfattning om betydelsen av barns delaktighet i organiserade fritidsaktiviteter. Metoden som användes hade en kvalitativ design, med semistrukturerade intervjuer. Det användes ett avsiktligt urval, där 11 deltagare deltog. Vid bearbetningen av datamaterialet användes en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet gav en varierad uppfattning om betydelsen av delaktighet i fritidsaktiviteter för barnen. Det handlade om gemenskap, utvecklingen och lärdomar för barnen. Självförtroendet barnen fick under fritidsaktiviteterna, vikten av bekräftelse och det fysiska värdet hade också betydelse. Men även begränsningar som behövs framkom. Slutsats, variationen men även likheterna i resultatet har gett en fördjupad bild inom ämnet. Den gemensamma beskrivningen för de flesta var att fritidsaktiviteten gav glädje, utveckling, välbefinnande och ett sammanhang. Förhoppningen är att studien ska leda till en större utsträckning av användningen av fritidsaktiviteter som ett hälsofrämjande redskap för arbetsterapeuter. / Background, mental health has declined among children in Sweden and many of them does not meet the recommendation for physical activity. The importance of leisure activities is relatively well researched from the perspective of children, however, the parent’s view is less studied. The purpose of the study was to describe parent’s perception of the importance of children’s participation in organized leisure activities. The method used was quantitative design with semi structured interviews. Purposive sampling was used, where 11 participants participated. The material was processed using qualitative content analysis. The result gave a varied perception of the importance of participation in leisure activities for children. It was about the importance of community, development and lessons from the leisure activities. The self-confidence children received during leisure activities, the importance of confirmation and the physical value also had significance. The need of limitations also emerged. Conclusion, the variation but also the similarities in the result have given an in-depth picture of the subject. The common description was that the leisure activity provided joy, development, well-being and a context. The hope is that the study will lead to a greater extent of the use of leisure activities as a health-promoting tool for occupational therapists.

Syfte: Arbetets syfte var att beskriva äldres, 65 år +, självupplevda förändringar i aktivitetsmönster och välbefinnande efter flytt till ett särskilt boende. Metod: En kvalitativ intervju med semistrukturerade frågor och skattning med VAS-skala, genomfördes på tio äldre personer som flyttat in på särskilt boende. Urvalet var ett bekvämlighetsurval kompletterat med ett sekundärt avsiktligt urval. Urvalet genomfördes på två särskilda boenden, ett i en större stad och ett i en mindre. En kvalitativ dataanalys genomfördes för att analysera intervjusvaren. Resultat: Resultatet visade att informanterna upplevde förändringar i både aktivitetsmönster och välbefinnande efter flytt till ett särskilt boende. Informanterna upplevde att de hade fler fritidsaktiviteter, eller rekreativa aktiviteter och färre måste-aktiviteter som städ eller tvätt. Många meningsfulla fysiska aktiviteter hade blivit svåra att utföra och ersatts med mindre krävande aktiviteter. Deras välbefinnande hade förbättrats på grund av ökad social kontakt och trygghet. Slutsats: Aktivitetsmönster och upplevt välbefinnande påverkades av flytt till särskilt boende. Även åldrandets aspekter upplevs ha varit en bidragande faktor till förändring. / Aim: The purpose of the thesis was to describe older adults (65 and older) perceptions about changes to their occupational patterns and wellbeing after a move to a special care facility. Method: A qualitative interview with semi-structured questions and estimated wellbeing on a VAS-scale was performed on ten older adults living in special care facilities. The sampling was a convenient sampling with a secondary purposive sampling. The sampling of participants was made from two separate special care facilities, one in a city and one in a town. A qualitative data analysis was performed to analyses the collected data.  Results: The result showed that the participants perceived changes to both occupational patterns and wellbeing after a move to a special care facility. The participants perceived that they had more recreational activities or leisure activities and less household chores or mustdo-activities after moving to a special care facility. Many meaningful physical activities had become hard to perform and had been replaced with less demanding activities.  Conclusion: Occupational patterns and estimated wellbeing was affected by the move to a special care facility. The aspects of aging were perceived to affect the change as well.

Under 2017 avled 1,189 personer till följd av suicid i Sverige. Suicid är ett komplext problem och för att förebygga suicid krävs ett mångfacetterat angreppssätt. Syftet med denna studie var att beskriva arbetsterapeuters uppfattningar och erfarenheter av suicidprevention och hur arbetsterapeutisk kompetens kan användas i suicidpreventivt arbete. En kvalitativ studie där tre fokusgrupper och en enskild intervju med sammanlagt åtta arbetsterapeuter genomfördes. Datainsamlingen analyserades därefter med en kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom två kategorier: Suicidprevention i praktiken och Bemötande och kunskap om suicidala patienter. Deltagarna har tidigare inte reflekterat över sin roll i suicidprevention och upplever en rädsla och osäkerhet i mötet med suicidala patienter. Begreppen meningsfullhet och delaktighet lyfts som viktiga. Den terapeutiska relationen ligger till grund för att patienten ska vilja och våga prata om suicidala tankar och/eller suicidala beteenden. Deltagarna lyfter även vikten av att ta patientens fokus och ha ett inifrånperspektiv. Slutsatserna är att arbetsterapeuter behöver utbildning i suicidprevention för att förtydliga rollen och känna sig trygga i mötet med suicidala patienter. Arbetsterapeuter kan, med sin kompetens, fördjupa och bredda förståelsen för suicidala handlingar samt främja individens psykiska hälsa på lång sikt för att förebygga suicid. / During 2017, 1,189 people died due to suicide in Sweden. Suicide is a complex problem and a multifaceted approach is required to prevent suicide. The aim with this study was to describe occupational therapists’ perceptions and experiences regarding suicide prevention and how occupational therapists’ competence can be used in work regarding suicide prevention. A qualitative study including three focus groups and an individual interview with a total of eight occupational therapists were conducted. Data was therefore analysed using qualitative content analysis. Two categories were revealed in the result: Suicide prevention in practice and Treatment and knowledge about suicidal patients. The participants have not earlier reflected on their role in suicide prevention and experience a fear and insecurity in the meeting with suicidal patients. The concepts meaningfulness and participation are emphasized as important. The therapeutic alliance is the basis for the patient to want, or dare, to talk about suicidal thoughts and/or suicidal behaviours. The participants also emphasize the importance of taking the patient's focus and having an inside perspective. The conclusions are that occupational therapists need training regarding suicide prevention to further clarify their roles, and to feel safe in the meeting with suicidal patients. Occupational therapists, with their competence, can deepen and broaden the understanding of suicidal actions and promote the individual’s mental health in the long term to prevent suicide.

Kronisk obstruktiv lungsjukdom är en vanligt förekommande sjukdom i världen och förekomsten har ökat de senaste åren. Sjukdomen innebär stora problem med andnöd och utmattning vilket gör att många upplever begränsningar i sitt dagliga liv. Personerna behöver flera olika insatser vilket gör att rehabiliteringen sker i team med olika professioner. Syftet med studien var att skapa en översikt av arbetsterapeutiska interventioner och dess resultat inom rehabilitering för personer med KOL. Litteraturstudie valdes som metod och sökningar gjordes i databaserna PubMed, Cinahl, SveMed+ och OT-seeker. Åtta kvantitativa artiklar publicerade mellan 2008–2018 inkluderades, kvalitetsgranskades och analyserades innan de sammanställdes i tre kategorier: Teamrehabilitering kan förbättra fysisk förmåga samt minska symtom och mortalitet, arbetsterapi kan kartlägga problemområden och förändring av ADL-förmåga och arbetsterapi kan minska ansträngning vid självvalda aktiviteter. Arbetsterapeuter utförde insatser kring energibesparande åtgärder samt bedömningar med COPM, hjälpmedelsförskrivningar och olika utbildningar. Ingen av insatserna visade en signifikant effekt efter avslutad rehabilitering. De flesta studierna presenterar resultat från ett teamarbete vilket gör att de arbetsterapeutiska interventionerna inte alltid presenteras separat. Detta gör att fler studier av arbetsterapeutiska interventioners betydelse för målgruppen behövs för att kunna granska deras specifika resultat.   Sökord: litteraturöversikt, rehabilitering, energibesparande åtgärder, aktiviteter i dagliga livet, arbetsterapi

Att vara sjukskriven har många negativa effekter på den upplevda hälsan. För att stötta patienter i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen har ett lagförslag för koordineringsfunktion lagts fram, vars mål är att patienter ska återgå i arbete. I koordinatoruppdraget arbetar idag många arbetsterapeuter, därför var syftet med denna studie att belysa arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta i uppdraget som rehabkoordinator. Fem kvalitativa intervjuer genomfördes med rehabkoordinatorer, varav samtliga var legitimerade arbetsterapeuter. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet indikerade att rehabkoordinatorerna arbetade klientcentrerat med hänsyn till hela människans liv, inte bara arbete. Det visade även att arbetsterapeutisk kompetens kan nyttjas i flera delar av rehabkoordinatorns uppdrag, exempelvis i utredning, målsättning och utvärdering. Det finns flera likheter mellan rehabkoordinatorernas arbetssätt och arbetsterapeuters, å andra sidan framkommer även skillnader i studien framförallt omfattningen av rehabkoordinatorns kunskaper om extern samverkan. Studien visar sammantaget att sättet att förhålla sig, möta och bemöta är genomgående lika i båda uppdragen. Dock krävs mer forskning inom området för att fler likheter och skillnader ska kunna påvisas, samt för att styrka arbetsterapeutens lämplighet i uppdraget som rehabkoordinator. Det vore även intressant att undersöka andra professioners lämplighet i uppdraget.

Bakgrund: Av Sveriges totala befolkning är 5 % beroende och/eller missbrukar alkohol och droger. Det finns samband mellan människors aktivitetsmönster och missbruk, då missbruket har en inverkan på de dagliga aktiviteterna. Strukturen i vardagen har en betydande roll för alkoholkonsumtion och återfall. Arbetsterapeuter som yrkesgrupp förekommer sällan inom beroende och missbruksvård, trots att ett missbruk påverkar de vardagliga aktiviteterna. Personer med alkohol- och/eller drogproblematik känner sig ofta tillfredsställda med vårdprogrammen på behandlingshem men inte med eftervården som ges. Syfte: Beskriva hur personer med drog- och/eller alkoholproblematik hanterar och värderar vardagliga aktiviteter efter avslutad behandling på behandlingshem. Vidare jämförs om det finns någon skillnad i hantering och värdering av vardagliga aktiviteter hos de som haft och inte haft återfall efter avslutad behandling. Metod: Syftet besvarades genom en kvantitativ studie. Enkäter innehållande självskattningsinstrumentet Min Mening och författarnas egna konstruerade bakgrundsfrågor har använts. 35 män och kvinnor som behandlats på behandlingshem för sin alkohol- och eller drogproblematik deltog i studien. Resultat: Det framkom att deltagarnas drogfrihet har påverkat de vardagliga aktiviteterna till det bättre. Deltagarna upplevde att aktiviteterna “Att få gjort det jag behöver göra” och “Att koppla av och roa mig” fungerade minst bra. De värderade aktiviteten “Att sköta min ekonomi” högst. Det framkom skillnader mellan de deltagare som haft och inte haft återfall efter avslutad behandling. Alla vardagliga aktiviteter i denna studie upplevdes fungera bättre för de som inte haft återfall. Slutsats: Resultatet går i linje med den forskning som redan finns vad gäller samband mellan aktivitetsmönster och missbruk samt belyser och uppmärksammar arbetsterapins betydelse inom missbruksområdet vidare. / Background: 5% of the population in Sweden are having substance abuse problems. There is a connection between individual activity patterns and substance abuse, because the substance abuse is affecting the everyday activities. The relation of the everyday life contra alcohol consumption and relapses is significant. Professional occupational therapists are rarely involved in the treatment of substance abusers, despite that substance abuse is affecting the everyday activities. People with substance abuse problems often feel satisfied with the treatment program at a treatment center, but not with the given aftercare. Purpose: Describe how people with substance abuse problems handles and values everyday activities after finished treatment at a treatment center. Furthermore, a comparison is made to evaluate if there are any differences between the participants in the study who have had a relapse and those who have not had a relapse to how they handle everyday activities and how they value them. Method: The purpose was answered through a quantitative study. Surveys containing the instrument Occupational Self-Assessment and the authors’ own constructed questions was used. 35 men and women who have been treated at treatment center for some kind of substance abuse participated in the study. Result: it was revealed that the participants’ drug free living affected their everyday activities. The participants experienced that the activities ”accomplishing what I set out to do” and “relaxing and enjoying myself” were least successful. They valued the activity” managing my finances” the most. It was revealed that there were differences between the participants that have had a relapse and those who have not had a relapse after they finished their treatment. Those who did not have a relapse experienced better function in all the everyday activities in the study. Conclusion: The result is in line with already available research which touches the connection between activity pattern and substance abuse. The importance of occupational therapy within the field of substance abuse is, furthermore, highlighted and brought to attention.

Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelser av att ha ett barn med psykiska och/eller kognitiva svårigheter i skolan. Författarna gjorde semistrukturerade intervjuer via telefon med 10 föräldrar som har barn med svårigheter i skolan. Data analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i följande kategorier föräldrars behov av att vara spindeln i nätet, frustrationen över att inte få tillräckligt med stöd, skolmiljöns påverkan på barnen, känslan av att inte veta vad som händer samt positiva upplevelser av skolan. Resultatet av studien visade att föräldrar upplever att det finns brister i skolmiljön som påverkar barnen i deras aktivitetsutförande. Föräldrarna upplever att det saknas viktig kunskap hos pedagogerna som ger dem möjlighet att stötta deras barn på rätt sätt så barnen får samma möjligheter som de övriga barnen på skolan. Författarna i studien diskuterar resultatet utifrån vad arbetsterapeuter kan bidra med för kunskap till pedagogerna samt stödja barnen till att uppnå bästa möjliga resultat i skolarbetet. Fortsatt forskning inom ämnet skulle kunna handla om fäders upplevelse samt skolans upplevelse av att ha barn med svårigheter inom skolan. / The purpose of the study was to describe parent´s experiences of having children with mental and/or cognitive difficulties in school.The authors made semi-structured interviews by telephone with 10 parents who have children with difficulties in school. Data was analyzed according to a qualitative content analysis. The analysis resulted in the following categories  parents need to be the spider in the network, the frustration of not getting enough support, the school environment's impact on the children, the feeling of not knowing what is happening and positive experiences of the school. The result of the study showed that parents find that there are deficiencies in the school environment that affect the children in their activity performance. The parents feel that there is no important knowledge among the educators, which gives them the opportunity to support their children in the right way so that the children have the same opportunities as the other children at the school. The authors of the study discuss the results based on what occupational therapists can contribute for knowledge to the pedagogues and support the children in achieving the best possible results in schoolwork. Continued research on this subject could be about the experience of fathers and the school's experience of having children with difficulties in school.

Det finns idag forskning av brukares erfarenheter av rullstolsanvändning och hur ståhjälpmedel kan motverka negativa komplikationer till följd av långvarigt sittande. Men det finns begränsad forskning av brukares erfarenheter av rullstol med ståfunktion. Syftet med denna studie var att undersöka vuxnas erfarenheter av att använda rullstol med ståfunktion och dess betydelse för delaktighet i personens dagliga aktiviteter. Sex deltagare intervjuades och intervjuerna analyserades utifrån metoden kvalitativ innehållsanalys. Resultat visade att ståfunktionen varit betydelsefull i vardagen för exempelvis ökad delaktighet i deltagarens dagliga aktiviteter och för att motverka kroppsliga komplikationer som ett långvarigt sittande kan medföra. Slutsatsen är att ståfunktionen i helhet haft en positiv inverkan utifrån flera olika aspekter. Men det råder bristande fysisk tillgänglighet vilket försvårar användandet och skapar ett behov av ytterligare utveckling av rullstol inklusive ståfunktion vilket kan främja deltagande i dagliga aktiviteter.

Demens är en växande sjukdom världen över. Vid demens kan den drabbade få svårigheter att utföra aktiviteter i det dagliga livet på samma sätt som innan sjukdomen. Arbetsterapeuter arbetar med att hjälpa personer med demens att öka eller bibehålla funktioner i dagliga aktiviteter. I och med att demens ökar världen över kommer behovet av arbetsterapi öka för målgruppen. Syftet med denna studie var därför att undersöka arbetsterapeutiska interventioner för personer med demens samt vilket utfall dessa interventioner haft i utförandet av dagliga aktiviteter. I studien användes en systematisk litteraturstudie som metod för att få svar på syftet. Genom sökningar i databaserna Cinahl, Pubmed, Medline, Psycinfo, Scopus, OT-seeker och Swemed+ framkom nio artiklar med kvantitativ ansats som svarade på syftet. I studien framkom olika arbetsterapeutiska interventioner som strukturerades upp enligt OTIPM. Arbetsterapeuter använde sig av olika varianter av kompensationer, aktivitetsträning och förbättring av personliga faktorer och kroppsfunktioner för att förbättra personernas utförande i dagliga aktiviteter. Kompensationer handlade om att arbetsterapeuten hjälpte den demenssjuke att finna strategier eller att genomföra anpassningar av den fysiska och sociala miljön. Aktivitetsträning involverade träning i personlig- och instrumentell ADL och fritidsaktiviteter. Vid förbättringar av personliga faktorer och kroppsfunktioner använde arbetsterapeuterna sig av kognitiv träning, fysisk aktivering och avslappning samt träning av den sociala rollfunktionen. Huvudparten av interventionerna visade sig ge positiva förändringar vid utförandet av dagliga aktiviteter. Däremot var det två studier som visade på försämrade utfall. Resultatet indikerar på att arbetsterapeutiska interventioner kan ha en positiv inverkan på utförandet av dagliga aktiviteter hos personer med demens. Interventionernas längd och intensitet kan påverka utfallet . Ytterligare en faktor som kan påverka är att sjukdomen progreiderar.