No description available.

Bakgrund: Alla människor har individuella förutsättningar och möjligheter gällande aktiviteter i vardagen. För personer som inte har möjlighet att arbeta på grund av olika funktionsnedsättningar finns det olika förmåner i Sverige där sjuk-/aktivitetsersättning är två varianter. För dem personerna kan vardagen ha en annan betydelse och där forskning har visat att det kan leda till oro, psykisk ohälsa samt saknad av aktivitet. Syfte: Att beskriva hur vardagen såg ut utifrån ett aktivitetsperspektiv hos personer i Sverige med beviljad sjuk-/aktivitetsersättning. Metod: En litteraturöversikt baserat på Arksey och O’Malley:s ramverk där åtta vetenskapliga artiklar inkluderades av kvalitativ och kvantitativ metod samt tio av grå litteratur. Artiklarna är tagna från databaserna MEDLINE och CINAHL. Resultat: Två teman framställdes: Förutsättningar för personer med sjuk- /aktivitetsersättning och Hantering av livssituation. Varje tema har även tillhörande kategorier. Slutsatser: Personer med sjuk-/aktivitetsersättning hanterar sin vardag och innehållande aktiviteter utifrån individuella förutsättningar. Resultatet har belyst förutsättningar i vardagen gällande den sociala kontexten, miljön och socialförsäkringen där flertalet brister uppkommit. Gällande hantering av livssituation berör resultaten individens hälsa och aktivitet samt inställning till arbete.

Bakgrund: Delaktighet i aktivitet definieras som engagemang i en livssituation och är en dimension av görandet som är viktigt för hälsa. Det finns situationer i livet då man inte utför aktiviteter som man vill utföra eller utför aktiviteter som egentligen inte vill utföra. Båda dessa situationer kan beskrivas som aktivitetsgap. Studenterna är en utsatt grupp som på grund av stor arbetsbelastning kan uppleva ett stort antal aktivitetsgap. Syfte: Studiens syfte är att beskriva studenters erfarenheter av aktivitetsgap och huruvida de relaterar till bakgrundsfaktorer. Metod: Studien designades som en kvantitativ beskrivande tvärsnittsstudie med en enkät baserad på självskattning bedömningsinstrument ”GAP i vardagens aktiviteter”. Enkätens svaren på kvantitativa frågor analyserades statistiskt och presenterades med deskriptiv statistik i tabeller, diagram och med siffermått i beskrivande texten och fritextsvar analyserades genom innehållsanalys. Resultat: De flesta aktivitetsgapen fanns bland fritidsaktiviteter (33%) som var av typen ”gör inte men vill göra” och i boendeaktiviteter (32%) som de flesta var av typen ”gör, men vill inte göra”. Studien visade inte en tydlig korrelation mellan studenters bakgrundsfaktorer och antal aktivitetsgap. Slutsats: Studiens resultat visade att studenterna upplever en stor variation av antal aktivitetsgap och att det finns studenter som upplever ett stort antal aktivitetsgap under studietid. Detta kan indikera brister på tydliga strategier i vardagen. Arbetsterapeutiska åtgärder kan bidra till att minska aktivitetsgapen genom att identifiera orsakerna och utveckla strategier för en bättre planering och prioritering av aktiviteterna som kan förebygga psykisk ohälsa och förbättra deras livskvalité.

Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva arbetsterapeutisk rehabilitering för vuxna med postcovid. För att besvara syftet undersöktes när i rehabiliteringsprocessen arbetsterapeuten blev involverad, vilken arbetsterapeutisk rehabilitering som utfördes vid postcovid samt effekten av den arbetsterapeutiska rehabiliteringen. Den metod som legat till grund för denna litteraturöversikt var analys av kvantitativ samt kvalitativ forskning. Tio artiklar valdes ut för att ingå i litteraturöversikten. Resultatet visade att tre av artiklarna presenterade att arbetsterapeuten blev involverad i rehabiliteringsprocessen i ett tidigt skede. Samtliga artiklar visade på att den arbetsterapeutiska rehabiliteringen innefattade utbildning för att hantera postcovid och dess symptom samt att tillhandahålla personerna strategier för att minska deras upplevelse av fatigue, förbättra deras energihantering och sömnhygien i syfte att underlätta vardagen med postcovid. Effekten av den arbetsterapeutiska rehabiliteringen presenterades i tre artiklar som visade på positiv effekt gällande vuxna med postcovid kopplat till symptombild, förmåga att utföra aktiviteter i dagliga livet samt hantering av tillståndet. Författarnas slutsatser utifrån det analyserade materialet är att arbetsterapi kan vara en värdefull del i rehabiliteringen vid postcovid, men att det saknas artiklar med högt bevisvärde och att det finns behov av vidare forskning som undersöker arbetsterapeutisk rehabilitering för vuxna med postcovid. / The aim of the literature review was to describe occupational therapy rehabilitation for adults with postcovid. When the occupational therapist became involved in the rehabilitation process, what kind of rehabilitation that was used and what effect the rehabilitation had was analyzed in order to answer the aim of the review. The method that was used for this literature review was analysis of quantitative and qualitative research. Ten articles were selected to be included in the literature review. The result showed that three articles presented that the occupational therapist became involved in the rehabilitation process at an early stage. All articles showed that occupational therapy rehabilitation included education to manage postcovid and its symptoms and to provide individuals with strategies to reduce their experience of fatigue, improve their energy management and sleep hygiene in order to facilitate everyday life with postcovid. The effect of occupational therapy rehabilitation was presented in three articles that showed a positive effect regarding adults with postcovid and their symptoms, ability to perform activities in daily life and management of the condition. The authors conclusions based on the analyzed material is that occupational therapy can be a valuable part in the rehabilitation of postcovid, but that there is a lack of articles with a high level of evidence and that there is a need for further research that examines occupational therapy rehabilitation for adults with postcovid.

Syftet med denna studie är att undersöka hur bildterapi genomförs för personer med demenssjukdom. Metod: Efter gallring och kvalitetsgranskning inkluderades sju artiklar i en allmän litteraturstudie. Bildterapiprocessen analyserades utifrån olika frågor vilket möjliggjorde att identifiera olika teman, liksom skillnader och likheter mellan artiklarna. Resultatet visade att det övergripande syftet med interventionerna var att skapa livskvalitet, men att det begreppet gavs olika innebörd som att vidmakthålla ett intresse, påverka BPSD-problematik, stärka identitet, känna lugn och ro. Bildterapi med målgrupp personer med demenssjukdom är fortfarande ett relativt nytt område, vilket återspeglade i att alla studier utom en även uppgav syftet att inhämta mera kunskap inom detta område. Bildterapi bedrevs för personer i alla stadier av demenssjukdom. Utifrån målgruppens kognitiva svikt skedde anpassningar i material, metod och val av aktivitet. För att möjliggöra individuella anpassningar genomfördes i vissa studier även noggranna kognitiva analyser av försökspersonen, medan andra studier mera tog fasta på tidigare forskning om vilka metoder som anses lämpliga. Den vanligaste arbetsmetoden som användes var kollage. Effekterna av de bildterapeutiska interventionerna var i huvudsak momentan till den aktuella sessionen där försökspersonerna visade lugn, fokus, riktad uppmärksamhet, bättre social interaktion och glädje. En longitudinell RTC-studie gav dock långtidseffekt med förbättrad sinnesstämning och signifikant minskade depressionstecken. Slutsats Bildterapi har sitt ursprung inom psykiatri och psykoterapi, med denna studie visar dess tillämplighet även inom demensområdet. Dock behövs vidare forskning. / The purpose with this study is to determine how art therapy is conducted for people with dementia. The method: seven articles remained for a general literature study after sorting out and quality reviewing articles. The articles were analyzed with regards to questions that reflect the process of art therapy and also considered the differences and similarities. The art therapy process was analyzed with a defined set of questions, which made it possible to identify different themes and sim- and dissimilarities between them.The result shows that life quality was the general purpose of the interventions, but the interpretations for this would vary. Life quality was most commonly defined as maintaining a hobby, combat BPSD, strengthening personal integrity and achieving serenity. Art therapy for people with dementia as a target group is very uncharted territory which is reflected in the articles. All but one study expressed the need of more knowledge in this area and set goal for that as well in the purpose. The art therapy was conducted for people in all stages of dementia, but some modifications were implemented for those in later stages of dementia due to their cognitive impairment. These modifications would affect material, method and choice of activity. Some of the studies performed meticulous cognitive analysis in order to customise on an individual level, whilst other studies used the generally recommended methods based on previous research. The most commonly used method was collage. The short term effect during the art sessions showed signs of tranquility, focus, attention, improved social interaction and joy. The only longterm-study showed lasting effects beyond the art therapy sessions such as improved peace of mind and significantly reduced signs of depressions.Summary Art therapy originates from psychiatry and psychotherapy, but this study shows the eligibility with dementia. Further research is however required.

Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) är en neuropsykiatriskfunktionsnedsättning, vilket kan påverka individens aktivitetsutförande. Arbetsterapeuter kan stötta personer med ADHD med hjälpmedel eller strategier för att hantera svårigheter i vardagen. Eftersom tidigare forskning om ADHD utgått från unga pojkar, är det vetenskapliga underlaget för kvinnor med ADHD begränsat. För att få en ökad förståelse för denna grupp är det därmed relevant att undersöka vilka svårigheter vid aktivitetsutförande de upplever i vardagen. Syfte: Att beskriva svårigheter vid aktivitetsutförande i vardagen hos kvinnor med ADHD. Metod: Kvalitativ metod. Urvalet var kvinnor med diagnosen ADHD, 18-65 år, som rekryterades ändamålsenligt genom facebookgrupper eller ett snöbollsurval.Data samlades in genom åtta semistrukturerade intervjuer som transkriberades och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Huvudresultat: Resultatet visar att kvinnor med ADHD kan uppleva olika svårigheter i samband med aktivitetsutförande i vardagen, såsom vid upprätthållande av struktur i vardagen, balans i energinivå inför aktivitetsutförande, vid tidshantering inför avtalade aktiviteter, vid utförande av fritidsaktiviteter, deltagande i sociala aktiviteter och utifrån miljöns påverkan. Flertalet deltagare beskriver att de hittat egna strategier för att hantera vardagen, men att de har svårt att upprätthålla strategierna över tid. Flera beskrivningar tyder även på att kvinnor med ADHD kan uppleva aktivitetsobalans. Slutsats: Resultatet är av klinisk relevans då det kan ge en ökad förståelse för denna grupp. Vidare studier behövs för att kunna jämföra kvinnor med ADHD i olika åldrar, kvinnor med ADHD och män med ADHD samt vilka specifika arbetsterapeutiska åtgärder som kan vara av relevans för denna grupp.

Ett vanligt förekommande begrepp inom arbetsterapi är aktivitetsbalans. Begreppet används ofta för att belysa balansen mellan och inom alla typer av aktiviteter och ibland synonymt med andra balansbegrepp vars aktivitetsområden kan vara mer statiska. Stressrelaterad ohälsa är ett växande problem i världen och i studier om aktivitetsbalans ses ofta stressrelaterad ohälsa som en effekt av bristande aktivitetsbalans. Syftet med studien var att överblicka aktuell forskning inom området för aktivitetsbalans i relation till stressrelaterad ohälsa. Metoden som användes var scoping review strukturerad med Arksey och O’Malleys metodologiska ramverk. Data inhämtades från databaserna Academic Search Premiere, Apa Psycinfo, Cinahl and PubMed. Resultat: Tio artiklar inkluderades i studien. I resultatet observerades ett förhållande mellan bristande aktivitetsbalans och stressrelaterad ohälsa. Tillika observerades att högre upplevd aktivitetsbalans var associerat till hälsa och välmående. Vidare observerades att upplevelser av aktivitetsbalans kan variera beroende på kön, men även beroende på person- och omgivningsfaktorer. Konklusion: I denna studie framkom att aktivitetsbalans i relation till stressrelaterad ohälsa kan vara av relevans i rehabiliterande arbete. Resultatet kan även användas för att överblicka sambandsförhållanden mellan stressrelaterad ohälsa och aktivitetsbalans samt inspirera till vidare forskning inom området.

Syftet med studien var att utforska och beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av samarbete med närstående i rehabiliteringen av personer med stroke. Studien antog en kvalitativ induktiv ansats för att fokusera på deltagarnas beskrivningar. Ändamålsenligt urval skedde utifrån kriterier. Tio deltagare ingick i studien. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer med öppna frågor och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i fyra kategorier: Möta den närstående i en förändrad livssituation; Finna rehabiliteringsåtgärder som främjar ett fortsatt engagemang i aktiviteter; Hantera utmaningar; Resurser för att återskapa en tillfredsställande vardag. Studiens resultat visade att arbetsterapeuternas samarbete med närstående i rehabiliteringen av personer med stroke fokuserade främst på aktiviteterna för personen med stroke. Närståendes aktiviteter beaktades i en viss mån i rehabiliteringsprocessen, däremot var arbetsterapeutiska åtgärder för deras aktiviteter begränsad och omfattade främst rådgivning. Vidare ur ett rehabiliteringsperspektiv visade resultatet att närståendes engagemang skapade förutsättningar för en kontinuerlig rehabilitering och att uppnå goda resultat, samtidigt som höga förväntningar, krisreaktioner och kulturella skillnader var utmanade. Resultatet av denna studie kan bidra till ökade kunskaper om hur arbetsterapeuter samarbetar med närstående i rehabiliteringen av personer med stroke och kan vara användbar vid utveckling av rehabiliteringsinsatser i ett familjecentrerat perspektiv inom arbetsterapi. / The aim of the study was to explore and describe occupational therapists' experiences of collaboration with family caregivers in the rehabilitation of people with stroke. The study adopted a qualitative inductive approach in order to focus on the participants' descriptions. A purposeful selection took place based on criteria. Ten participants were included in the study. Data were collected through semistructured open-ended interviews and were analyzed by qualitative content analysis. The analysis resulted in four main categories: Meeting the family caregiver in a changed life situation; Identify rehabilitation interventions that promotes a continued engagement in activities; Managing challenges; Resources to recreate a satisfying everyday life. The study results showed that occupational therapists' collaboration with family caregivers in the rehabilitation of people with stroke primarily focused on the occupations for the person with stroke. Family caregivers occupations were considered to a certain extent in the rehabilitation process, however occupational therapy interventions for their occupations were limited and mainly included counseling. Furthermore, from a rehabilitation perspective, the result showed that family caregivers involvement creates the conditions for continuous rehabilitation and achieving good results while high expectations, crisis and cultural differences are challenging. The result of this study can contribute to increased knowledge of how occupational therapists collaborate with family caregivers in the rehabilitation of people with stroke and may be useful in the development of rehabilitation interventions in a family-centered approach within occupational therapy.

Syfte: Beskriva manliga elitidrottares erfarenheter av hur elitidrotten påverkar deras aktivitetsbalans. Metod: En kvalitativ studiedesign användes med semistrukturerade intervjuer där tio manliga elitidrottare deltog. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i fyra kategorier: “Arbetsrutiner ser olika ut under året, “Att hantera med- och motgångar”, “Vardagen med familj och vänner” och “En medveten livsstil”. Resultat:Elitidrotten påverkar de manliga elitidrottarnas förutsättningar för aktivitetsbalans under perioder. Elitidrotten ger tydliga vanor och rutiner som till stor del främjar aktivitetsbalans. Rätt mängd och variation av aktivitet och återhämtning visade sig vara en central och viktig del i demanliga elitidrottares vardagsliv. Faktorer som kunde komplicera aktivitetsbalansen var långa perioder av resor, att kunna hantera med- och motgångar samt anpassningar av sociala relationer och fritidsaktiviteter. Välbefinnandet nämndes i relation till aktivitetsbalans och elitidrotten påverkade till en aktiv och medveten livsstil som främjade aktivitetsbalans och välbefinnande. Slutsats: Elitidrotten påverkade manliga elitidrottares förutsättningar för aktivitetsbalans. Studien kan användas i ett hälsopromotivt syfte för att medvetandegöra denna förståelse hos elitidrottare, arbetsterapeuter och samhället i stort.

I framtidens samhälle förväntas äldre utgöra en stor del av befolkningen. Äldre har större risk att drabbas av funktionedsättningar och sjukdomar jämfört med andra grupper i samhället. Studier har visat att äldre definierar hälsa som en upplevelse att vara självständig och känna samhörighet med andra men även frånvaro av symptom och känna sig positiv samt att ha tillräckligt med energi. Arbetsterapi som profession syftar till att möjliggöra aktiviteter som bidrar till hälsa och välmående. Studier har visat att exergames kan vara en effektiv intervention för positiva hälsoeffekter bland äldre personer. Syftet med studien var därför att beskriva äldre personers attityder till och resonemang om exergames. En kvalitativ studie med fokusgruppintervju genomfördes med fyra äldre personer. Data från intervjun analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Studiens resultat redogörs med ett tema, två kategorier och fyra underkategorier. Det genomgående temat är ”Betydelsefulla faktorer för äldres vilja att spela exergames”. De två kategorierna är ”förutsättningar att spela” och ”motivation att spela”. Resultatet visade vilka förutsättningar deltagarna ansåg det behövdes för att spela men också hur viktig motivationen var för att spela exergames. Deltagarna ansåg att exergames med många moment och högt tempo upplevdes komplicerade och att det upplevdes meningsfullt att spela exergames om det sker för att träna fysiska och kognitiva förmågor. Slutsats: Äldre uttrycker att det finns många hinder att överkomma för att spela exergames. Genom att underlätta hinder för äldre att spela exergames och med kunskap om meningsfulla spel för äldre kan arbetsterapeuter stödja äldre att uppnå aktivitetsengagemang i exergames.