Studiens syfte var att beskriva eventuella förändringar avseende beteende och kommunikation hos barn med autismspektrumstörning och institutionaliseringsproblematik när de fick möjlighet att kommunicera med hjälp av bildstöd. En kvalitativ metod med en fallstudiedesign valdes. Två barn ingick i studien. Datainsamlingen skedde genom delvis strukturerade intervjuer av personal samt observationer och bedömningar av barnen. Interventionerna pågick under knappt fyra veckor. Resultatet visade att båda barnen trots sin institutionaliseringsproblematik utvecklade sin förståelse för kommunikation generellt samt visade ett ökat lugn efter interventionerna. Förmågan att ta initiativ till kommunikation ökade. Det ena barnet utvecklade även sitt talade språk och fick större förståelse för abstrakta begrepp. Slutsats: Barnen i studien kunde trots sina institutionaliseringsproblem utvecklas både beteende- och kommunikationsmässigt när de fick tillgång till utökade kommunikationsmöjligheter.

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är ett kroniskt tillstånd med ökad slembildning och svullnad i slemhinnorna vilket innebär att luft får svårt att passera genom luftrören. KOL beskrivs som en långsamt progredierande lungsjukdom. Symtom som är karaktäristiska vid KOL är hosta, sputum-produktion och dyspné vid ansträngning. Rökning är en mycket viktig bakomliggande orsak till KOL. Allt eftersom sjukdomen utvecklas får personerna svårare och svårare att genomföra aktiviteter som kräver liten fysisk kapacitet som till exempel att klä på sig, äta mat och sköta sin morgon- och kvällstoalett. Arbetsterapeuter lär ut energibesparande arbetssätt, pysandning/sluten läppandning, kontrollerad andningsteknik samt avslappningsmetoder som syftar till att kunna hantera ångest och stress. Sex personer deltog i denna studie vars syfte var att ta reda på om ett energibesparande arbetssätt som metod kan underlätta för personer med KOL vid utförande av köksaktiviteter. Metod: personerna kom vid två tillfällen till ett aktivitetskök där de fick laga fruktsallad och koka kaffe. Vid det första tillfället fick personerna göra som de var vana att göra hemma och vid det andra tillfället fick de använda ett energibesparande arbetssätt. Forcerad utandning (PEF-värde) och andnings-frekvens mättes liksom syremättnad (saturation) i blodet. Personerna fick även skatta sin andfåddhet och ansträngning enligt Borgskalan. Efter andra aktivitetstillfället fick de svara på två frågor som syftade till att ta reda på om de tidigare hade använt energibesparande arbetssätt och om de upplevde någon skillnad mellan de två aktivitetstillfällena. Resultat: studien visade att personerna upplevde förbättring i form av minskad andnöd och ansträngning. Vidare kunde högre PEF-värden och förbättrad saturation noteras hos flera av deltagarna. Slutsats: studien visade på att ett energibesparande arbetssätt som metod underlättade för personerna som deltog i studien vid utförandet av köksaktiviteter.

Introduktion: Sjukfrånvaron i Sverige är hög och kunskap om vad som påverkar återgång i arbete efter sjukskrivning behöver utvecklas. I processen kring återgång i arbete är bedömning av arbetsförmåga en viktig del. Bristen på valida, reliabla och teoretiskt förankrade bedömningsinstrument inom området är dock ett bekymmer eftersom tillförlitliga bedömningar av arbetsförmåga är en förutsättning för utformning och genomförande av interventioner för att stödja återgång i arbete. Denna typ av interventioner kräver multidisciplinär kompetens där arbetsterapeuter utgör en viktig funktion. Vid bedömning av arbetsförmåga bör personens subjektiva uppfattning om sin situation beaktas, då den har betydelse för utfallet av återgång i arbete. Worker Role Interview (WRI) och Work Environment Impact Scale (WEIS) är två arbetsrelaterade intervjuinstrument, som har utvecklats i syfte att bedöma subjektiva psykosociala och miljömässiga faktorers påverkan på arbetsförmåga. Den teoretiska grunden till WRI och WEIS är Model of Human Occupation, som är en modell med fokus på aktivitetsutförande i relation till psykosociala faktorer. Inledande prövningar av WRI och WEIS reliabilitet och validitet har genomförts. Bedömningsinstrumenten har bearbetats och översatts till svenska och används främst av arbetsterapeuter, som arbetar med personer med arbetsrelaterad problematik. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att undersöka användbarheten av bedömningsinstrumenten Worker Role Interview och Work Environment Impact Scale för identifiering av psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov av betydelse för återgång i arbete. Metod: Avhandlingen består av fem empiriska studier. I samtliga studier har erhållen information bearbetats kvantitativt. I studie IV har även kvalitativ bearbetning genomförts. Studie I, II och IV är tvärsnittsstudier och studie II och V är två års longitudinella studier. I studie I samlades information in via enkät. I studie II, III och V bestod den huvudsakliga informationen av skattningar utifrån WRI variabler och i studie IV var bedömningar utifrån WEIS i form av skattningar och nedskrivna kommentarer till skattningarna den huvudsakliga informationen. Resultat: I studie I undersöktes vilka teoretiska utgångspunkter och professionsspecifika modeller arbetsterapeuter i Sverige ansåg påverka den psykiatriska vården och den psykiatriska arbetsterapin. Det psykosociala perspektivet var den teoretiska utgångspunkt som hade störst påverkan både på psykiatrisk vård och på psykiatrisk arbetsterapi. Den arbetsterapeutiska modell som flest identifierade var Model of Human Occupation. Detta resultat indikerar att Model of Human Occupation verkar vara användbar inom arbetsterapi och motiverade vidare användning av modellen i denna avhandling. Det som dock också framkom i studie I var att arbetsterapeuter inom psykiatrisk vård använde professionsspecifika modeller i en relativt liten utsträckning. Ett sätt att öka tillämpningen av teori i praktik är att använda teoretiskt grundade bedömningsinstrument. I studie II, III, IV och V har endera av de Model of Human Occupation- baserade bedömningsinstrumenten WRI och WEIS använts och värderats. I studie II och V prövades WRI:s förmåga att predicera återgång i arbete efter långvarig sjukskrivning. Det område i WRI som uppvisade bäst prediktivitet var området ”Självuppfattning” vars variabler beaktar personens motivation för återgång i arbete i form av personens upplevelse av kompetens och effektivitet för att utföra arbetsuppgifter och hantera utmaningar i arbetet. De två WRI variabler som bäst kunde predicera vilka som skulle återgå respektive inte återgå i arbete vid uppföljning efter två år var: ”Tro på sin arbetsförmåga”, och ”Dagliga vanor och rutiner”. Resultaten tyder på att kunskap om hur tro på den egna förmågan stärks och kunskap om dagliga vanor och rutiners påverkan på utförande av arbete är central vid genomförande av interventioner i syfte att stödja personer att återgå till arbete efter sjukskrivning. I studie III prövades WRI:s konstrukturella validitet i en internationell studie. Samtliga variabler i WRI, förutom de som tillhör miljöområdet, uppvisade en god konstrukturell validitet dvs mätte psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. WRI:s skattningsskala verkar stabil och valid mellan olika länder och för personer med olika diagnoser. I analysen framkom att WRI kunde särskilja mellan personers psykosociala arbetsförmåga på tre olika nivåer. I studie IV undersöktes hur personer med erfarenhet av långtidssjukskrivning uppfattar att faktorer i arbetsmiljön stödjer respektive hindrar personens utförande av arbete och välbefinnande genom bedömningar utifrån WEIS. De faktorer som uppfattades som mest stödjande var olika former av sociala interaktioner på arbetet samt uppfattningen om arbetets värde och mening. De faktorer som uppfattades som mest hindrande var olika krav i relation till arbetsgenomförandet samt den belöning som erhålls för arbetet. Konklusion: Sammanfattningsvis så kan WRI användas för bedömning av psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. I WRI ingår variabler som kan predicera återgång till arbete upp till två år efter genomförd bedömning. WEIS verkar användbart för att identifiera arbetsmiljöfaktorer som stödjer respektive hindrar personers välbefinnande och utförande av arbete. Att komplettera olika datainsamlingsmetoder är en förutsättning för att uppnå en så god bedömning av arbetsförmåga som möjligt. Den information som WRI- och WEISintervjuer genererar är värdefull, då den kan utgöra en viktig grund för planering av individspecifika rehabiliteringsinsatser. Bedömningsinstrumenten WRI och WEIS med sin teoretiska förankring i Model of Human Occupation kan anses vara användbara för att identifiera psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov i syfte att stödja personer i processen åter till arbete efter sjukskrivning. / Introduction: In Swedish society the sick-leave rate is high and a better understanding is required of the factors that facilitate return to work. In the return to work process, assessments of peoples’ work ability play an important role. However, the lack of usable, valid, reliable, and theoretically sound assessment instruments for assessing work ability is a concern. Credible and theoretically sound assessment methods for assessing clients’ work ability strengthen the possibilities for making valid interpretations and obtaining important information for composing further intervention strategies which can guide suitable interventions in the process of returning to work. Such interventions need multi-professional expertise. In this area occupational therapists can offer valuable contribution. In the overall assessment of work ability the unique individual’s subjective perception of the situation needs to be considered since this has been found greatly relevant for return to work. The Worker Role Interview (WRI) and the Work Environment Impact Scale (WEIS) are two work-related interview assessment instruments that have been developed to assess subjective psychosocial and environmental factors of work ability. The WRI and the WEIS have been primarily tested for reliability and validity and are theoretically founded in the Model of Human Occupation (MOHO), which is an occupation-focused model addressing psychosocial factors. They have been adapted and translated to Swedish and are used among Swedish occupational therapists working with clients experiencing work-related problems. Aim: The overall aim of this thesis was to evaluate the usefulness of the assessment instruments the Worker Role Interview and the Work Environment Impact Scale for identifying psychosocial and environmental rehabilitation needs essential for returning to work. Methods: Five empirical studies were performed, all of which were analysed quantitatively, with the exception of study IV in which both qualitative and quantitative analysing methods were used. Studies I, III and IV were cross-sectional while studies II and V were two-year longitudinal studies. In study I, data were collected by a questionnaire, in studies II, III and V the primary data constituted of ratings on the WRI items. In study IV the primary data were ratings of the WEIS items and the written notes beside the rating on each item. Results: In study I, theoretical approaches and professional models that influenced psychiatric care and psychiatric occupational therapy practice among occupational therapists in Sweden was investigated. The most common approach in psychiatric care was the psychosocial approach, and the practice model which was most often used was the Model of Human Occupation. The results indicated that the psychosocial approach and the Model of Human Occupation seemed applicable in occupational therapy, motivating further use of that model. However, it was also found that occupational therapists in psychiatric care used professional practice models to a rather low extent. One way to enhance the application of theory into practice is the use of theory- based assessment instruments. Consequently, the Model of Human Occupation- based assessment instruments, the WRI and the WEIS, have been evaluated and used in the other studies in the present thesis The value of the WRI for predicting return to work after long term sick-leave was investigated in studies II and V. The content area in the WRI with best overall predictive validity for return to work was ‘Personal causation’. Its items focus on the individual’s motivation for return to work in relation to the individual’s feeling of competence and effectiveness in doing work tasks and facing challenges at work. The two WRI items which best predicted whether the participants would be in the working or the non-working groups at the two-year follow up were ‘Expectations of job success’, which concerns beliefs in personal abilities in relation to returning to work, and the item ‘Daily routines’ which concerns the individual’s routines and organisation of time outside work. These results suggest that knowledge about how to strengthen the person’s belief in his or her abilities, how routines impact occupational performance, and how to support the individual in structuring his or her daily doings are needed in interventions aiming at supporting the individual to return to work. In study III the construct validity of the WRI was investigated in an international study. All the WRI items except those related to the environment area seemed to capture the intended construct of the WRI, namely psychosocial ability for return to work. The construct of the WRI seems to be stable and valid across different countries and populations, and the WRI showed an ability to separate clients into three distinct levels of psychosocial ability for return to work. In study IV the impact of the work environment was investigated by using the WEIS among people with experiences of sick-leave. Social interactions at work and the meaning of the work had the most supportive impact and different work demands and the rewards received for the work were perceived as most interfering with work performance, well-being, and satisfaction. Conclusion: The WRI seems to be suitable for estimating psychosocial work ability. In addition it contains items which can predict return to work up to two years after the assessment is conducted. The use of the WEIS revealed supportive and interfering factors for work performance, well-being, and satisfaction among people with experiences of long term sick-leave. The interview format of the WRI and the WEIS seems valuable since it provides comprehensive information which can contribute to the planning of rehabilitation interventions for the unique client. Thus, the WRI and the WEIS, which are theoretically founded in the Model of Human Ocupation are juged to be useful for identifying psychosocial and environmental rehabilitation needs in order to support the individual in returning to work after sick-leave.

Sammanfattning: Matlagning är för de flesta en aktivitet som utförs varje dag. Det är en aktivitet som påverkas vid funktionsnedsättning på grund av Reumatoid Artrit (RA). Kan inte personen med RA vara aktiv i matlagningen så kanske hon/han vill vara delaktig i denna aktivitet. Denna studie såg aktivitet och delaktighet enligt Model of Human Occupation (MOHO). Aktivitet är beroende av det vi vill, kan och gör. Aktivitet möjliggörs eller begränsas av social och fysisk miljö. Att vara aktiv innebär att kunna utföra aktiviteten. Delaktighet innebär att vara engagerad i en aktivitet som personen vill och behöver göra. Genom att miljön anpassas kan personen vara delaktig trots att kroppsfunktioner att utföra inte finns. Arbetsterapeuter vill främja aktivitet och delaktighet genom ledskydd. Ledskydd innefattar hjälpmedel, ledbesparande arbetssätt, ortoser och anpassning av miljön. De arbetar med aktivitet som medel och som mål. Syftet med studien var att beskriva hur kvinnor med RA upplever sin möjlighet att vara aktiva och delaktiga i vardagsaktiviteten matlagning. Vi ville också studera hur hjälpmedel, ledbesparande arbetssätt och ortoser användes i matlagningssituationen. Sex kvinnor, med högt HAQ-värde (medelvärde 2,5), boende i två kommuner i mellersta Sverige, deltog i halvstrukturerade intervjuer. Frågor ställdes om hur kvinnorna praktiskt kan utföra matlagningen, om vilja, vanor, värderingar och miljö. Frågor ställdes också om hjälpmedel, ledbesparande arbetssätt och ortoser. Aktiviteten matlagning var definierad utifrån ADL-taxonomin och bestod av fem delaktiviteter. Dessa delaktiviteter bildade teman som materialet från intervjun sorterades in under. Ytterligare ett tema framträdde vid analysen av materialet. Det var tema matlagning. Där samlades material från intervjuerna, som hörde till hela aktiviteten. Alla intervjuer spelades in på band, transkriberades och kodades. Resultatet visade att kvinnorna upplever sig vara aktiva och delaktiga i vissa delar av matlagningen. Detta var möjligt med hjälp av ledbesparande arbetssätt, hjälpmedel och den fysiska - och sociala miljön. Också kvinnans inre egenskaper som till exempel tålamod och problemlösande egenskaper påverkade aktivitet och delaktighet.

Syftet med studien var att undersöka vad som påverkar valet av fritidsaktiviteter hos personer som haft stroke och på vilket sätt fritidsaktiviteterna har förändrats. För att uppnå syftet valdes kvalitativa intervjuer som metod. Intervjuerna var semistrukturerade och utgick från en egengjord intervjuguide. Resultatet visade att utmaningen, gemenskapen, fysisk träning, självständighet, balans i vardagen, livssynen och rehabiliteringsteamet var faktorer som påverkade deltagarnas utförande av fritidsaktiviteter. Att anpassa fritidsaktiviteten eller att få personligt stöd var vanligare än att anpassa den fysiska miljön.

Schizophrenia can cause symptoms such as auditory hallucinations, delusions, emotional blunting, apathy and lack of motivation. These result in a diminished ability to participate in daily activities and bring the client group into the domain of occupational therapists. The purpose of this literature review is to compile the latest findings in occupational therapy interventions for individuals with schizophrenia. Furthermore guidance regarding the utility of the interventions will be given based on the author’s assessment of the evidence in the 22 articles included. The articles were sorted into eight categories. The main results show that the Patient education category reduces relapse frequency, and the Rehabilitation to receive work category is most effective through supported work. The Cognitive functioning category shows a good effect on memory and thought processes. The categories Social skills, Rehabilitation through work, Group therapy and Skills training in ADL show only tendencies towards the effect of the interventions. No guidelines could be given in the Art therapy category. The aims of this literature review were fulfilled. However, guidance in the utility of the interventions is restricted because of the often low levels of evidence. Further research is required into the effects of interventions for people with schizophrenia. / Schizofreni är ett svårdiagnostiserat tillstånd som kan innefatta symptom så som hörselhallucinationer, vanföreställningar, känslomässig avtrubbning, apati och brist på motivation. Sjukdomen medför att förmågan att delta i dagliga aktiviteter minskar, och därför har arbetsterapeuten en viktig roll i arbetet med klientgruppen. Syftet med denna litteraturstudie är att sammanställa de senaste elva årens forskningsrön kring arbetsterapeutiska interventioner för personer med schizofreni och att utifrån studiernas nivå av evidens ge vägledning gällande interventionernas bevisade användbarhet. Vägledningen baseras på författarnas granskning och bedömning av de 22 inkluderade artiklarnas evidensnivå. Artiklarna delades in i åtta kategorier. Huvudresultaten är att kategori Patientutbildning har god inverkan på klienternas återfallsfrekvens, samt att Rehabilitering för att erhålla arbete sker effektivast genom arbete med stöd. För kategorin Kognitiv funktion framkommer att god effekt på minne och tankeprocesser kan åstadkommas. Kategorierna Sociala färdigheter, Rehabilitering genom arbete, Gruppterapi och Färdighetsträning i ADL visade endast tendenser till att ge effekt. Inga riktlinjer kunde ges i kategorin Konstterapi. Denna litteraturstudie uppfyller sitt syfte, men då evidensnivån på de artiklar som hittats oftast var låg begränsas möjligheten till vägledning för användningen av interventionerna. Författarna ser ett behov av vidare forskning som utreder effekterna av arbetsterapeutiska interventioner för personer med schizofreni.

Bakgrund: Kreativa aktiviteter har funnits inom arbetsterapin genom yrkets hela historia. Att vara aktiv är ett grundläggande behov hos människan. Aktivitet används både som mål och medel inom arbetsterapi för att främja personers hälsa och välbefinnande. Syfte: Att beskriva betydelsen av deltagande i kreativa aktiviteter, inom arbetsterapi eller på egen hand, för äldre personers hälsa och välbefinnande. Metod: Uppsatsen är genomförd som en systematisk litteraturstudie. Forskningsartiklar har sökts i databaserna Amed, Cinahl, PubMed och PsycInfo. Totalt nio artiklar uppfyllde uppsatta urvalskriterier. Samtliga artiklars kvalitet har bedömts med hjälp av kvalitetsgranskningsmallar. Artiklarna har granskats utifrån åtta analysfrågor, vilka relaterades till syftet. Beskrivningar av deltagarnas upplevelser markerades. Dessa markeringar analyserades, tolkades och delades in i olika teman som kopplades till hälsa och välbefinnande. Resultat: Kreativa aktiviteter som utgår från eget val uppges bidra till ökat välbefinnande, minskad smärtupplevelse, minskad oro och en känsla av flow. Resultatet visar även att kreativa aktiviteter i ett socialt sammanhang är betydelsefullt för hälsa och välbefinnande. Slutsats: Genom positiva känslor påverkas den psykiska och fysiska hälsoupplevelsen i rätt riktning. Människor måste ges möjlighet att utföra självvalda meningsfulla aktiviteter utifrån sin egen kapacitet för att kunna nå känslor av flow och glädje. Resultatsammanställningen av uppsatsens forskningsartiklar tyder på att kreativa aktiviteter har en positiv inverkan på de äldres hälsa och välbefinnande, tydligast uttrycktes detta i gruppaktiviteter.

Bakgrund: Barn med Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) har svårigheter med uppmärksamhetsförmåga samt impulsivt och hyperaktivt beteende. Arbetsterapeuter genomför interventioner med mål att förbättra barns förutsättningar för lärande och att utvecklas socialt, teoretiskt och aktivitetsmässigt. Studiens syfte är att beskriva arbetsterapeutiska interventioner och dess effekter på inlärningsförmågan hos barn i åldern 6-12 år med Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Metod: Studien är gjord i form av en litteraturöversikt utifrån aktuell publicerad empirisk forskning. Resultatet bygger på 13 artiklar som beskriver effekten av arbetsterapeutiska interventioner. Resultat: Resultatet beskriver hur arbetsterapeuter arbetar med barn med ADHD genom att anpassa miljön, arbeta med barns förmåga att fungera i social kontext, påverka barns kognitiva kapacitet och anpassa aktivitet. Interventionerna beskrevs generellt ha en positiv effekt på den problematik målgruppen barn med ADHD har. Slutsats: Interventionerna påverkar och visar effekt på faktorer viktiga för barns inlärningsförmåga och utveckling. I och med det är interventionerna effektiva i arbetsterapeutiskt arbete med att förbättra inlärningsförmågan hos barn med ADHD.

No description available.

Grafisk alternativ och kompletterande kommunikation (GAKK) används för att ge uttrycksmöjligheter för kommunikativa behov för personer som har kommunikationssvårigheter. Inom barn-, ungdoms- och vuxenhabilitering möter arbetsterapeuter dessa personer. I deras arbetsuppgifter ingår att arbeta klientcentrerat och försäkra sig om att utgå ifrån individens önskningar och behov även då dennes förmåga att uttrycka dessa är reducerad. Grafisk alternativ och kompletterande kommunikation skulle kunna vara ett stöd för arbetsterapeuten i detta arbete. Syftet med denna studie var att undersöka och beskriva arbetsterapeuters kunskap och användning av GAKK inom habilitering i Sverige. En kvantitativ ansats användes och data samlades in via en studiespecifik internetbaserad enkät. Resultatet visade att arbetsterapeuterna ansåg sig ha ett stort behov av kunskap om GAKK. Många av arbetsterapeuterna ökade sina kunskaper genom utbildningar, kurser och samverkan mellan professioner inom habiliteringsteamet. Olika typer och metoder knutna till GAKK användes och anpassades efter de individer arbetsterapeuterna arbetade med. Vikten av att se helheten i individens livssituation framkom. Med tanke på detta ger arbetsterapeuten även insatser med GAKK till individens omgivning och sociala nätverk. Slutsatser som utifrån resultatet kan dras är att arbetsterapeuternas användning av GAKK var beroende av individens förutsättningar och behov. En bild av hur GAKK kan användas av arbetsterapeuter inom dessa verksamheter har framkommit genom studien. Resurserna för insatser med GAKK ansågs av flera arbetsterapeuter som otillräckliga. Vidare forskning för att belysa om resursbrist kan vara en hindrande faktor för arbetsterapeuters insatser med GAKK och Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) vore därför av intresse.