Övergången från studerande till yrkesverksam kan vara överväldigande för många arbetsterapeutstudenter. Arbetsterapeuter arbetar inom hälso- och sjukvård och är ett legitimationsyrke. Tidigare forskning visar att många upplever att det finns en kunskapslucka mellan det som lärs ut under utbildningen och de färdigheter som behövs ute i praktiken. Att få adekvat stöd som nyexaminerad har visats vara betydelsefullt för den fortsatta yrkesutvecklingen. Syftet: Syftet med studien var att sammanställa litteratur som undersöker nyexaminerade arbetsterapeuters erfarenheter och upplevelser av att arbeta kliniskt. Metod: En kvalitativ design användes och nio vetenskapliga artiklar inkluderades i litteraturöversikten. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades systematiskt med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i tre huvudkategorier och sex underkategorier. Resultatet: Resultatet belyser vikten av att få stöd som nyexaminerad, utmaningen i att implementera teori i praktiken och att övergången från studerande till yrkesverksam ofta upplevs utmanande. Slutsatsen: Slutsatsen visar på vikten av stöd och handledning för nyexaminerade ute på sin första kliniska verksamhet. Nyexaminerade ställs inför många utmaningar och övergången från studerande till kliniker kan vara överväldigande. Vidare forskning behövs inom ämnet för att dra generella slutsatser.

Medellivslängden bland befolkningen ökar successivt och det blir allt viktigare med fysisk aktivitet vid högre ålder för att bibehålla självständighet och välmående. Denna studie syftar till att beskriva betydelsen av och förutsättningarna för fysisk aktivitet hos äldre för ett hälsosamt åldrande. För att uppnå syftet har en litteraturstudie med kvalitativ ansats genomförts där aktuell forskning har sammanställts. Sju kvalitativa studier genomförda i sju olika länder är inkluderade. Studierna är hämtade från databaserna Cinahl och Pubmed och en kvalitetsgranskning av studierna är genomförd. Vid analys och sammanställning av resultatet utformades två huvudteman och fem underteman. Det första huvudtemat är 1) Fysisk aktivitet som främjar flera aspekter av både fysisk och mental hälsa. Med tillhörande underteman Träning stärker upplevelsen av kapacitet och kroppens fungerande på olika sätt och Fysiska aktiviteter tillsammans med andra kan utveckla självkänsla, självförtroende och självständighet. Det andra huvudtemat utformades till 2) Upplevda resurser och hinder för att kunna vara fysiskt aktiv som äldre. Med underteman Anpassning och viljekraft som utgångspunkt för den fysiska aktiviteten, Socialt stöd och sociala motivationsfaktorer och Samhällets tillgänglighet till fysisk aktivitet för äldre. Resultatet visar att det finns en tydlig koppling mellan fysisk aktivitet och ett hälsosamt åldrande för äldre personer. Även tillgängligheten spelar stor roll vid val av fysisk aktivitet för målgruppen. I studien förs diskussioner om arbetsterapeuters roll för att främja och möjliggöra fysisk aktivitet. Professionen besitter den kompetens som är nödvändig och kan bistå med insatser för att äldre personer ska ges möjlighet till ett aktivt liv samt för att optimera ett hälsosamt åldrande.

Arbetsterapeuten arbetar till stor del med patienter som har funktionsnedsättningar samt anpassning med stöd av hjälpmedel. Assistanshundar klassas som ett hjälpmedel och kan vara en viktig del för personer med funktionsnedsättningar. Litteraturöversiktens syfte var att undersöka hur förare upplever aktivitetsutförandet i den fysiska och sociala miljön med en assistanshund. Undersökningen har genomförts genom en litteraturöversikt med struktur baserat på kvalitativ ansats. Förare påstod även att hunden bidrog mer emotionellt än fysiskt i sitt stöd, samt främjade frihet, säkerhet och självständighet i vardagen, vilket påvisade ett förbättradaktivitetsutförande. Det framkom att förare upplevde stigmatisering på grund av samhällets okunskap, men även positiv integration med andra. I dagsläget finns det inga arbetsterapeuter i Sverige som arbetar med assistanshundar, och eftersom assistanshundar klassas som ett hjälpmedel ska de ingå i yrket.

Bakgrund: Att arbeta är viktigt utifrån individens välbefinnande och ur ett samhällsperspektiv. Individer med nedsatt arbetsförmåga har i mindre omfattning arbete än övriga befolkningen. Arbetsterapeuter har kompetens att arbeta med arbetslivsinriktad rehabilitering då det ställer krav på att både bedöma individens förutsättningar, arbetsmiljön samt krav i arbete.  Syfte: Syftet med studien var att kartlägga hur kunskapsläget nationellt och internationellt ser ut avseende arbetsterapeutiska interventioner inom arbetslivsinriktad rehabilitering på och i nära anslutning till arbetsplatsen där syftet är återgång i arbete. Metod: En scoping review genomfördes utifrån Arksey och O´Malleys femstegsmodell.  Resultat: Efter analys av tio artiklar framkom huvudtemana interventioner och arbetsterapeutiskt arbetssätt med undertemana arbetsplatsanpassningar interventioner för hitta aktivitetsbalans, interventioner för att stärka individens sociala förmåga, klientcentrerat och individbaserat arbetssätt.  Slutsats: Studien har bidragit till ökad kunskap om vilka interventioner som används av arbetsterapeuter inom arbetslivsinriktad rehabilitering och att de är effektiva. Det är viktigt att arbetsterapeuten arbetar klientcentrerat. Interventionerna bör utgå från individen och ta hänsyn till arbetsmiljö och kraven i arbete. Det går att utveckla evidensbaserade metoder med arbetsterapiteori.  Implikationer: Arbetsterapeuter har en viktig roll för en effektiv arbetslivsinriktad rehabilitering då studien visade att det genom arbetsterapeutiska interventioner blev en effektivare återgång i arbete.

Titel: Kriminalvårdares erfarenheter av att stödja klienter som är intagna på häkten och anstalter i aktiviteter i dagliga livet. Bakgrund: Kriminaliteten i Sverige ökar vilket innebär en ökad belastning på kriminalvårdens verksamheter med platsbrist och långa väntetider till anstalt. Kriminalvårdens arbete med aktiviteter i dagliga livet (ADL) är idag otillräckligt då det inte speglar meningsfullhet eller de krav som livet utanför anstalten ställer på individen. Syfte: Syftet med studien var att belysa kriminalvårdares erfarenheter av att stödja klienter som är intagna på svenska häkten och anstalter i aktiviteter i dagliga livet. Metod: Kvalitativ intervjustudie valdes som metoddesign. Deltagarna rekryterades genom avsiktligt urval och snöbollsurval. Totalt intervjuades åtta kriminalvårdare inom häkten och anstalter i Sverige. Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod och utgick från kriminalvårdarnas berättelser. Resultat: Resultatet mynnade ut i tre kategorier: Säkerhet prioriteras, Kriminalvårdare som motiverande faktor och Upprätthållande av delaktighet i ADL. Kriminalvårdarna beskrev deras arbete att stödja klienterna i ADL och vilka möjligheter och hinder som relaterar till detta. Slutsats: Då säkerhet prioriteras uppger kriminalvårdarna att rehabiliteringen blir sekundär. Flera kriminalvårdare belyser behovet av ökad kunskap inom kriminalvården kring ADL och bemötande gentemot klienter med ökat behov. Implikationer: Studien motiverar mer individanpassade rutiner och mallar samt ökad kunskap kring ADL vilket kan uppfyllas med hjälp av en arbetsterapeut. / Title: Correctional officers’ experiences of supporting clients in custodies and prisons in activities in daily living. Background: Crime in Sweden is increasing which means an increased burden on the correctional services with a lack of space and pending times for a spot in prison. The work with activities in daily living (ADL) is currently insufficient as it does not reflect meaningfulness or the demands of life outside of prison. Aim: The aim of the study was to highlight correctional officers experiences of supporting clients who are in Swedish custodies and prisons in activities of daily living. Method: The qualitative interview study was chosen as the method design. Participants were recruited through purposive and snowball sampling. A total of eight correctional officers in Swedish custodies and prisons were interviewed. The qualitative content analysis was used to analyze the results and was based on the correctional officers' stories. Results: The results are presented in three categories: Security as a priority, Correctional officers as a motivating factor and Maintaining participation in ADL. The correctional officers described their work with ADL and the opportunities and obstacles related to this. Conclusion: When security is prioritized, the correctional officers state that rehabilitation becomes secondary. Several correctional officers highlight the need for increased knowledge among staff about ADL and how to treat clients with increased needs. Implications: The study justifies more individualized routines and templates as well as increased knowledge of ADLs, which can be achieved with the help of an occupational therapist.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett brett begrepp som innefattar olika tillstånd, allt från stressreaktioner till mer allvarliga psykiatriska sjukdomar. De mest frekventa diagnoserna vid psykisk ohälsa inkluderar depression och olika ångestsyndrom. Dessa tillstånd kan påverka förmågan att utföra dagliga aktiviteter. Som behandlingsform inom psykisk ohälsa används arbetsterapi och arbetsterapeutiska interventioner för att främja en fungerande vardag och aktivt engagemang i dagliga aktiviteter. Detta inkluderar olika interventioner i form av vardagliga, skapande samt gruppbaserade aktiviteter. Syfte: Beskriva hur arbetsterapeutiska interventioner upplevs av personer med psykisk ohälsa. Metod: En litteraturstudie genomfördes där datainsamlingen gjordes via databaserna Cinahl with full text och PubMed samt via manuell sökning. Resultat: Arbetsterapeutiska interventioner upplevdes som positiva och avgörande för rehabiliteringen av personer med psykisk ohälsa genom att förändra positivt vardagslivet, öka samhörigheten med andra och förstärka självförtroendet. Detta redovisas i fyra teman: Ökad förståelse och acceptans av utmaningar, Social interaktion och samhörighet med andra, Förändringar i vardagen och i livet samt Förbättrad förståelse av sig själv och förstärkt självförtroende. Slutsats: Resultaten från litteraturstudien ger den kliniska verksamheten en möjlighet att utveckla en djupare förståelse för upplevelserna av arbetsterapeutiska interventioner vid psykisk ohälsa.

Bakgrund: Arbetsterapi fokuserar på att återställa individens förmåga att utföra vardagliga aktiviteter, vilket är särskilt relevant för personer som drabbats av stroke och ofta upplever långvariga funktionshinder. Virtual Reality presenteras som en ny metod inom rehabilitering, som erbjuder anpassade och engagerande upplevelser för att förbättra funktionella förmågor. VR har visat sig ha god effekt inom rehabilitering, däremot finns en lucka i förståelsen för hur personer med stroke upplever behandlingen. Det är därför viktigt att sammanställa dessa erfarenheter för att fullt ut kunna använda VR inom arbetsterapi. Syfte: Att genom en systematisk litteraturstudie beskriva personer med strokes erfarenheter av att utföra arbetsterapeutisk behandling med hjälp av VR-teknik. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys som analysmetod. Resultat: I litteraturstudiens resultat beskrivs hur personer med stroke upplevde VR-behandlingen. Det framkom tre teman: 1. Personlig attityd som påverkar behandlingen, 2. Yttre faktorer som påverkar utförandet av behandlingen och 3. Upplevt resultat av VR-behandlingen. Resultatet visar på deltagarnas positiva förväntningar före och erfarenheter efter behandling, behovet av individuell anpassning av tekniken och stöd vid utförandet, samt ökad motivation och engagemang. Behandlingen gav också förändring av fysiska, psykiska och sociala förmågor. Slutsats: Denna litteraturstudie visar VR-teknikens övervägande positiva inverkan på rehabilitering av personer som drabbats av stroke. Resultaten understryker VR:s potential som en innovativ och lovande metod för rehabilitering efter stroke, som erbjuder skräddarsydda och engagerande rehabiliteringsupplevelser. Framtida forskning bör identifiera de mest effektiva VR-programmen för olika återhämtningsskeden av stroke, samt undersöka hur VR kan kombineras anpassat till traditionella rehabiliteringsmetoder för att förbättra behandlingsresultatet.

Bakgrund: Vuxna autismpatienter har olika svårigheter kopplat till socialtsamspel och begränsade eller repetitiva beteenden, mönster, rörelser, aktiviteter ellerspecialintressen. Många med autism kan även ha samtidiga andra diagnoser och psykiskohälsa. Svårigheterna kan orsaka olika aktivitetsproblem. Arbetsterapeuter arbetar med olikainsatser för patientgruppen, vilket exempelvis kan vara att utveckla strategier för att främjamöjlighet till delaktighet. Syfte: Att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta inomvuxenhabilitering med vuxna autismpatienter utan samtidig intellektuell funktionsnedsättning.Metod: Examensarbetet är av kvalitativ design. Datainsamlingen skedde via semistruktureradeintervjuer med åtta arbetsterapeuter, som arbetar inom vuxenhabilitering medvuxna autismpatienter. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat:Arbetsterapeuternas erfarenheter var liknande gällande uppdrag, arbete och upplevelse avpatientgruppen. Resultatet består av fyra kategorier: Arbetsterapeutens yrkesroll påvuxenhabiliteringen, Vuxna med autism, Arbetsterapeutiska insatser för vuxnaautismpatienter och Anpassningar av arbetsterapeutisk praxis utifrån kontextuellaförutsättningar. Slutsats: Arbetsterapeuter som jobbar på olika vuxenhabiliteringar i Sverige arbetar på många sätt lika, med liknande insatser och har samma grundsyn på sitt arbete.Vuxna autismpatienter har olika, individuella, behov trots samma diagnos. Arbetsterapeutiskainsatser tar tid att implementera, och ställer höga krav på patienten att vara motiverad samt påbehandlaren att hitta de lösningar som fungerar för just den individen. Samtidigt påverkarkontextuella förutsättningar möjligheterna till behandling, där arbetsterapeuten behöveranpassa sitt arbete efter omständigheterna i verksamheten och kring patienten. I arbetet medvuxna autismpatienter är det viktigt att arbetsterapeuten jobbar personcentrerat och ser till denindividuella patientens behov för att behandlingen ska vara framgångsrik.

Syfte: Syftet var att beskriva personalens erfarenheter av att arbeta med aktiviteter i vardagen som förbereder ungdomar inför utskrivning från slutet ungdomshem.Metod: En kvalitativ ansats användes med semistrukturerade intervjufrågor. Ett bekvämlighetsurval användes där tio deltagare (fyra kvinnor och sex män) anställda på ett ungdomshem i södra Sverige deltog. Deltagarnas åldrar var mellan tjugofem till sextio år med olika professioner. Datainsamlingen analyserades med kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Tre kategorier framkom: Aktivitetsrelaterade strategier, Personalrelaterade strategier och Miljörelaterade strategier. Deltagarna beskrev det betydelsefullt att möjliggöra för konstruktiva aktiviteter i vardagen med ungdomen på ungdomshemmet. Personalen måste ha en holistisk syn på ungdomen för att identifiera meningsfulla konstruktiva aktiviteter, då ungdomen inte är där av fri vilja.Slutsats: Utifrån deltagarna har personalens yrkeskompetens och personliga egenskaper stor betydelse i aktiviteter med ungdomar som befinner sig på slutet ungdomshem. Genom att personalen tillsammans med ungdomen identifierade meningsfulla konstruktiva aktiviteter som ungdomen kan vara delaktig i kan risken för återfall i destruktiva aktiviteter minskas.

Bakgrund: Den svenska skolan står inför utmaningar gällande försämrade resultat i grundläggande kunskapsområden samt ofullständiga betyg. Samtidigt redovisas brister gällande elevhälsa och särskilt stöd. Det finns en möjlighet att komplettera svensk skolverksamhet med arbetsterapeutens kunskaper i form av beteendevetenskap, pedagogik och medicin, samtidigt som arbetsterapeuten ser vardagen ur ett helhetsperspektiv. Syfte: Syftet var att beskriva elevers uppfattning om arbetsterapi i skolan. Metod: Data samlades in med hjälp av en enkät som utformades av författarna för examensarbetets syfte. Enkäterna besvarades av elever som erhållit arbetsterapeutiska interventioner i skolverksamhet. Resultat: Resultatet redovisar att flera olika erhållna interventioner angavs och de erhållna interventionerna var till nytta för eleverna på ett flertal olika sätt. Nästan alla elever angav också att de i större utsträckning kunde slutföra sina studier med hjälp av aktuell arbetsterapeut. Vidare redovisas en övergripande bild av hur medvetna elever och lärare är om arbetsterapeutens roll på deras skola. Eleverna uppfattar att de har en hög medvetenhet, medan hälften av eleverna uppfattar att deras lärare är medvetna. Slutsats: De deltagande eleverna beskriver att de erhållna arbetsterapeutiska interventionerna har varit till nytta på flera olika vis. Till följd av denna beskrivning förstärks författarnas bild av att arbetsterapeuten bör ha en betydande roll inom svensk skolverksamhet.