Talförmågan kan påverkas av många olika sjukdomar och tillstånd, vilket innebär att arbetsterapeuter kan möta personer med nedsatt förmåga att kommunicera genom tal i många olika verksamheter. Syftet med studien är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av klientcentrering i arbetet med vuxna med omfattande svårigheter med talad kommunikation. Metoden som användes var kvalitativ. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med tio arbetsterapeuter och analyserades med analysmetoden kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att arbetsterapeuterna anpassar sin kommunikation för att främja klientens delaktighet i utredningen samt att klientens nätverk har en betydande roll i utredning och implementering av klientcentrerade åtgärder. Nätverket kan både ha en möjliggörande och en hindrande funktion med tanke på klientcentreringen. Resultatet visar även att arbetsterapeuternas kompetens att bemöta personer med kommunikationssvårigheter till stor del utvecklas efter avslutad grundutbildning. Slutsatsen är att arbetsterapeuterna upplever en del utmaningar i det klientcentrerade arbetet med personer med omfattande kommunikationssvårigheter. Utmaningar i delaktiggörandet av klienterna kan delvis underlättas genom anpassad kommunikation. Trots anpassningarna får nätverket ofta en central roll i arbetsterapiprocessen och det klientcentrerade arbetet med personer med omfattande kommunikationssvårigheter karaktäriseras av en balansgång mellan klient och nätverk. Kompetensen att bemöta denna klientgrupp behöver kompletteras efter grundutbildningen.

Bakgrund: En kraftig ökning av sjukskrivningar orsakade av stressrelaterade sjukdomar som utmattningssyndrom ses i Sverige under de senaste tio åren. Stressrelaterad ohälsa och utmattning kan leda till nedsatt aktivitetsförmåga, sjukskrivning och svårigheter med sociala aktiviteter. Forskning om vilka arbetsterapeutiska åtgärder som är effektiva för denna population är begränsad. Syfte: Syftet är att sammanställa effekterna av arbetsterapeutiska åtgärder för personer med stressrelaterad ohälsa eller utmattningssyndrom, på stressnivå, utmattningsnivå och andra hälsoutfall. Metod: En litteraturstudie används för att svara på syftet. Artiklarna söktes fram i databaserna Cinahl with Full text, Medline, PsycInfo och GreenFILE. Resultatet baseras på tio vetenskapliga artiklar med kvantitativ metod som blivit kvalitetsgranskade. Resultatet i artiklarna analyserades och sammanställdes till en syntes. Resultat: Resultatet visade olika arbetsterapeutiska åtgärder för personer med stressrelaterad ohälsa och utmattningssyndrom och dess effekt på utfallsmått som stressnivå, utmattningsnivå, upplevd hälsa, välbefinnande och livskvalitet. Åtgärderna bestod av naturbaserade interventioner och olika program inriktade på stresshantering, kognitivt beteende och rehabilitering. De flesta studiernas resultat visade på minskad stress och utmattning efter åtgärderna, men endast en studie kunde bekräfta en skillnad mellan interventionsgrupp och kontrollgrupp. Slutsats: Resultatet kan vara användbart för arbetsterapeuter som arbetar inom områden där de träffar personer med stressrelaterad ohälsa eller utmattning. En vägledning i valet av åtgärd kan fås genom denna litteraturstudie. Majoriteten av studierna hade en studiedesign som gör det svårt att fastställa orsakssamband, därför behövs mer forskning om arbetsterapeutiska åtgärders effekt för vald population.

Bakgrund: Inom arbetsterapi ses människan som aktiv, där målet med arbetsterapi är att ge stöd till personen i aktivitetsutförandet utifrån personens önskemål och behov. Reumatoid artrit är en inflammatorisk ledsjukdom som ger fysiska symtom som exempelvis smärta och stelhet vilket kan påverka aktivitetsutförande. En persons livskvalitet är kopplat till en persons uppfattning om livssituation i relation till kultur, intressen och värderingar. Olika instrument används för att mäta livskvalitet, antingen sjukdomsspecifika, eller instrument som mäter allmän hälsa. Syfte: Att beskriva självrapporterad livskvalitet hos personer som har reumatoid artrit. Metod: Systematisk litteraturstudie med en explorativ ansats. Litteratursökning i “CINAHL with full text” och “Psycinfo”. Resultat: Personer med RA har rapporterat sin livskvalitet som medelhög eller hög, vilket kan bero på olika fysiska-, psykiska-, och miljörelaterade faktorer. Faktorerna har visat sig ha både en negativ och/eller positiv betydelse för livskvaliteten. Resultatet visar också att sjukdomsspecifika instrument eller instrument som mäter allmän hälsa användes vid rapportering av livskvalitet. Slutsats: Personer med RA har sämre livskvalitet än friska. Olika instrument har använts i olika länder vilket kan göra det svårt för jämförelse av livskvaliteten. De flesta faktorer är negativt kopplade till livskvaliteten, men några sticker ut som positiva. Genom att se alla faktorer kan arbetsterapeuten ge insatser utifrån personens behov och på så sätt stärka livskvaliteten hos RA-drabbade.

Bakgrund: Virtual reality (VR) är en välfärdsteknik som passar att använda inom hab-/rehabilitering. VR ger personen möjlighet till ett effektivt upprepat rörelsemönster samt att den kan utföras i en säker och virtuell miljö. Det finns dock inte i någon större utsträckning beskrivet hur svenska arbetsterapeuters inställning till och användningen av VR ser ut. Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeuters inställning till och användning av Virtual Reality. Metod: Det gjordes en tvärsnittsstudie med kvantitativ metod. Datainsamlingen skedde genom en webbenkät, publicerad i en sluten Facebookgrupp, Arbetsterapeuter på Facebook. Det var totalt 91 personer som besvarade enkäten. Data analyserades med SPSS och EXCEL. Resultat: Endast 7 personer (7,7%) använder sig av VR i arbetet. Av dem som inte använder VR svarade 60 personer (65,9%) att de var intresserade av att göra det men att det bland annat är brist på kunskap och resurser som gör att det inte används idag. Enligt de respondenter som använder sig av VR är fördelarna att det är lättare att bibehålla motivationen, spänningen och når fler personer. Nackdelar kan vara att det inte passar alla och att tekniken kan krångla. Slutsats: Det är få arbetsterapeuter som använder VR idag men de flesta uppger ett intresse. Det verkar som att verksamheten och den digitala utvecklingen inom vården i Sverige inte är lika långt komna inom digitaliseringen, som vissa andra delar av världen, baserat på denna studie. Därav behövs vidare forskning om att använda VR inom svensk arbetsterapipraxis.

Bakgrund: Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning där symtom som till exempel ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet ofta förekommer. Dessa symtom uppkommer oftast i barndomen och uppmärksammas framför allt i skolmiljön där problem gällande impulsivitet och överaktivitet påverkar barnens uppmärksamhet. Arbetsterapeuterna har en viktig roll i arbetet med barn med ADHD eftersom de har en bred kunskap gällande social och beteendemässig utveckling, vilket på längre sikt kan stärka de sociala färdigheterna hos denna patientgrupp. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva effekterna av arbetsterapeutiska sociala interventioner riktade till barn med ADHD. Metod: Databaserna PubMed och PsycInfo användes vid litteratursökningen för att identifiera artiklar som svarade på litteraturstudiens syfte. Vid granskningen av respektive artikel användes en granskningsmall för bedömning av artiklarnas kvalitet samt en analysmatris för att identifiera och jämföra studiernas resultat. Resultat: Tio kvantitativa artiklar inkluderades i litteraturstudien. De inkluderade artiklarna studerade effekter av social träning som intervention riktade till barn med ADHD. De arbetsterapeutiska sociala interventionerna som fanns med i artiklarna implementerades genom gruppintervention men utfördes varierande i klinisk-, hem-, och skolmiljön. Resultaten visade att sociala färdigheter behölls eller förbättrades efter interventionerna. Den sociala träningen medförde även att barnens ADHD symtom minskade, den mentala hälsan förbättrades samt att den sociala färdigheten hos barnens lekkamrater förbättrades. Slutsats: Arbetsterapeutiska sociala interventioner har effekt på de sociala färdigheterna hos barn med ADHD.

Bakgrund: Långvarig smärta klassas som ett globalt folkhälsoproblem och påverkar personers aktivitetsutförande i dagliga aktiviteter, och kan medföra en högre arbetsfrånvaro än befolkningen i allmänhet. Arbetsinriktad rehabilitering baseras vanligtvis på en multiprofessionell behandlingsmetod där arbetsterapeuter bidrar genom att beakta vilka faktorer som är stödjande och hindrande i aktivitetsutförandet. Syftet: Syftet med denna litteraturöversikt var att göra en sammanställning och beskriva faktorer förenligt med arbetsterapi som var stödjande vid återgång i arbetet för personer med långvarig smärta. Metod: Studien är en litteraturöversikt innehållande kvalitativa och kvantitativa studier. Litteratursökningen genomfördes i databaserna CINAHL och PsycINFO, tio studier inkluderades varav åtta studier var kvalitativa och två studier var kvantitativa. Samtliga artiklar har kvalitetsgranskats och analyserats. Resultat: Studierna har genomförts i olika länder och är publicerade mellan åren 2010-2023. Samtliga deltagare var i arbetsför ålder. Sammanställningen resulterade i fyra kategorier; Att tillvarata inre resurser i samband med återgång i arbete, Att uppleva aktivitetsbalans i arbetslivet, God ergonomi och anpassad arbetsmiljö, samt Den sociala miljöns betydelse för återgång i arbete. Slutsats: Resultatet visade att det krävs beaktande av stödjande faktorer i samband med återgång i arbetet för personer med långvarig smärta utifrån arbetsterapi. Arbetsterapeutisk kompetens kan stärka personers förmåga att utföra aktiviteter vilket i sin tur ökar möjligheten till att kunna återgå i arbetet. Denna litteraturöversikt visar ett ökat behov av mer forskning kring arbetsterapi inom arbetsinriktad rehabilitering för personer med långvarig smärta.

No description available.

Syftet med denna studie var att sammanställa och belysa arbetsterapeutiska interventioner för barn med psykisk ohälsa samt resultatet av interventionerna. Författarna valde att göra en litteraturöversikt över kvantitativa studier. Totalt granskades 11 studier som hämtades från datasökningsbaserna PubMed, PsychInfo och Taylor & Francis. Data analyserades och sammanställdes utifrån Occupational Therapy Intervention Process Model (OTIPM). De flesta studier berörde barn med ADHD, tätt följt av autism. Enbart tre studier berörde övrig psykisk ohälsa. Alla studier utom en visade på signifikanta förbättringar inom något område. Dock var fem studier av låg kvalitet, tre var av hög och övriga medel. Studierna kategoriserades in i interventionsmodellerna Modell för utbildning och undervisning, Återställsmodell för förbättring av kroppsfunktioner och andra klientkomponenter, Modell för att förvärva färdigheter i aktivitet samt Modell för kompensation. Tio av elva studier visade på signifikanta förbättringar hos klienterna, vilket är ett lovande resultat. Slutsatsen är att arbetsterapeutiska interventioner verkar ha god effekt för barn med psykisk ohälsa, men resultatet blir osäkert då många av studierna har låg kvalitet. De vanligast förekommande interventionsmodellerna var Återställsmodell för förbättring av kroppsfunktioner och andra klientkomponenter samt Modell för att förvärva färdigheter i aktivitet. För att möta den stora gruppen barn med psykisk ohälsa behövs mer högkvalitativ arbetsterapeutisk forskning inom området, framförallt inom depression och ångest.

Bakgrund: Utformningen av miljön på särskilda boenden är viktig. När miljön är hemtrevlig,säker och stöttande bidrar den till att öka förutsättningarna för de boende att vara delaktiga iaktiviteter. Den forskning som finns visar att miljön har en stor inverkan på personer meddemens och deras delaktighet i aktiviteter på särskilda boenden. Syfte: Syftet är att undersökafrämjande av delaktighet hos personer med demens genom utformning av miljön på särskildaboenden. Metod: Femton särskilda boenden för personer med demens observerades utifrånREIS-S, ett standardiserat arbetsterapeutiskt instrument. Resultat: De femton boendena hadegod tillgång till lämpliga utrymmen och föremål men vissa boenden behövde arbeta meraktivt för att ge de boende förutsättningar att bli delaktiga i beslutsfattande. Resultatet visadeatt på samtliga boenden blev de boende bemötta på ett empatiskt sätt samt hade tillgång tillpersonal när så önskades. Aktiviteterna skattades högt på flertalet boenden då de varuppskattade och hade ett värde för de boende. Den information som erbjöds på avdelningarnavar inte alltid tillräcklig för att främja egenmakt. Slutsats: Många boenden hade en miljö somgav förutsättningar för att främja delaktighet i aktivitet. De boenden som observeradesbehöver erbjuda de boende information om aktiviteter för att främja deras egenmakt ochautonomi. Utifrån studien framkommer det att boendena behöver utforma utrymmena på ettsådant sätt att de boende ges möjligheter till att utföra aktiviteter. Studiens slutsats är attrekommendationerna kan användas för att bättre utforma boendemiljön på särskilda boenden.

Sammanfattning: Bakgrund: Sverige står mitt i genomförandet av vårdreformen God och nära vård, där personcentrerad vård är ett nyckelbegrepp. Enligt nationella, regionala och lokala dokument ska arbetsterapeuter arbeta personcentrerat. Personcentrerad teori bygger på begreppen berättelse, partnerskap och dokumentation, en modell som ska ses som en helhet. Syfte: Att genom en dokumentstudie beskriva några av de organisatoriska förutsättningarna för arbetsterapeuter att arbeta personcentrerat inom hemsjukvård i Sörmland. Metod: Dokumentstudien bygger på en kvalitativ forskningsmetod med deduktiv ansats. Urvalet av materialet har skett strategiskt och dokumenten består av patientsäkerhetsberättelse, prioriteringsinstrument, samt uppgifter om bemanningsgraden av arbetsterapeuter. Materialet har analyserats utifrån en riktad innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att implementering av personcentrerat arbetssätt är komplext, även när det finns dokumenterat i styrdokument. Bemanningsgraden påverkar i vissa hänseenden förutsättningarna för arbetsterapeuterna att arbeta personcentrerat. För arbetsterapipraxis kan studien bidra till en medvetenhet om vilka organisatoriska parametrar som är viktiga när det gäller att förstå arbetsterapeuters förutsättningar att arbeta personcentrerat. Även behovet av att redovisa hur det personcentrerade arbetet sker och hur det kopplas till prioriteringsinstrumenten. Slutsats: Utifrån det material som studerats är det svårt att dra någon klar slutsats, men de organisatoriska förutsättningarna för arbetsterapeuter att arbeta personcentrerat har begränsningar och ser olika ut inom hemsjukvård i Sörmland.