Bakgrund: Inom arbetsterapi ses människan som aktiv, där målet med arbetsterapi är att öka aktivitetsförmågan hos personer som drabbats av en funktionsnedsättning. Till följd av en funktionsnedsättning får personen svårigheter att klara av och hantera vardagen. Autismspektrumtillstånd är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som främst visar sig genom nedsatt social förmåga. För barn och ungdomar med autism är den främsta arbetsterapeutiska interventionen sociala gruppinterventioner. Arbetsterapeutiska interventioner för barn med autism innebär främst lek i grupp. Interventionen utförs även i samråd med föräldrar och i vissa fall lärare. Det saknas studier som analyserat sociala gruppinterventioner utifrån en arbetsterapeutisk referensram med centrala arbetsterapeutiska begrepp, person, aktivitet och miljö. Syfte: Syftet är att kartlägga och beskriva arbetsterapeutiska sociala gruppinterventioner för barn och ungdomar med autism, utifrån Canadian Model of Occupational Performance-Engagement (CMOP-E). Metod: En systematisk litteraturstudie med en kvantitativ och deduktiv ansats. Litteratursökningen utfördes i databaserna “CINAHL With full text” och “Pubmed”. Resultat: Resultatet från studierna visade att arbetserapeutiska sociala gruppinterventioner är viktiga för att barn och ungdomar med autism ska utveckla social förmåga, samt ökad aktivitetsförmåga i vardagliga aktiviteter. Genom aktivitetsträning som lek och rollspel lär barn sig att hantera sina svårigheter och uppnår därmed ökad delaktighet i vardagliga aktiviteter. Slutsats: Barn och ungdomar med autism har livslånga sociala svårigheter. Däremot kan de förbättra den sociala förmågan med rätt interventioner. Med rätt stöd och anpassning kan de klara av vardagen och leva ett värdigt liv.

Bakgrund: Demenssjukdom är en global sjukdom. Det finns olika typer av demenssjukdomar, Alzheimers är den vanligaste typen av demens. Demens kan påverka individens kognitiva förmågor vilket leder till svårigheter i det dagliga livet. Aktivitet är utförandet av en handling och kan förklaras som ett samspel mellan individen, subjektet, uppgiften och objektet. Dagliga aktiviteter är de livsnödvändiga aktiviteter som individen bör utföra för att behålla ett hälsosamt liv. Arbetsterapeutiska interventioner kan tillämpas i syfte att bibehålla eller förbättra kognitiv funktion och utförandet av daglig aktivitet. Syfte: Att beskriva kognitiva interventioner samt dess effekt på daglig aktivitet och kognitiv funktion hos äldre med demens. Metod: Litteraturstudien är baserad på 11 vetenskapliga artiklar från tre olika databaser, Cinahl with full text, Pubmed samt Psycinfo. Studien avgränsas genom att endast inkludera artiklar med engelsk text, peer reviewed, ålder 65+ samt mellan årtalen 2013-2023. Det utfördes en kvalitetsgranskning av de utvalda artiklarna utifrån Willmans granskningsmall som sedan analyserades utifrån litteraturstudiens frågeställningar. Resultat: Resultatet presenteras utifrån kognitiv rehabilitering och kognitiv stimulationsterapi. De utfallsmått som studien utgick efter är kognitiv funktion samt daglig aktivitet. Kognitiv rehabilitering och kognitiv stimulationsterapi visade främja kognitiv funktion och möjliggöra utförandet av daglig aktivitet för äldre med demens. Resultatet som framställs i samtliga artiklar visar statistisk signifikans. Slutsats: Kognitiv rehabilitering och kognitiv stimulationsterapi förbättrar utförandet av daglig aktivitet samt kognitiv funktion för äldre individer med demenssjukdom. Förslag till framtida studier inom detta område är att utföra fler kvalitativa studier med fokus på erfarna arbetsterapeuters upplevelser och tankar.

Bakgrund: Demens är en vanlig sjukdom som ökar i världen och i Sverige. Äldre personermed demenssjukdom upplever ofta funktionsbegränsningar som påverkar aktiviteter ivardagen och livskvalitén. Arbetsterapi syftar till att främja hälsan hos äldre med demens ochatt underlätta utförandet av dagliga aktiviteter trots sjukdom och begränsningar.Syfte: Att sammanställa befintlig forskning om arbetsterapeutiska interventioner för äldrepersoner med demenssjukdom och dess effekter.Metod: En litteraturstudie omfattande tio vetenskapliga artiklar. Strukturerande och manuellasökningar gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. Innehållet i artiklarna analyserades medkvalitativ innehållsanalys.Resultat: Innehållsanalysen resulterade i följande kategorier; 1. Arbetsterapeutiskainterventioner för äldre personer med demens, 2. Effekter av de arbetsterapeutiskainterventionerna. De arbetsterapeutiska interventionerna delades till fem underkategorier; 1.Arbetsterapeutiska interventioner inriktade mot kognition, 2. Aktivitetsträning ochanvändning av kompensatoriska strategier, 3. Arbetsterapeutiska interventioner inriktade motden fysiska miljön, 4. Arbetsterapeutiska interventioner inkluderar sociala och meningsfullaaktiviteter, 5. Arbetsterapeutiska interventioner inriktade mot anhöriga. Interventionernaseffekter var generellt sett positiva och omfattade förbättring gällande; kognitiva förmåga,beteendemässiga- och psykiska symptom (BPSD), aktivitetsförmåga, livskvalité och effektenpå anhöriga.Slutsats: Arbetsterapeutiska interventioner för äldre med demenssjukdom kan ge gynnsammaeffekter hos både personerna med demens och deras anhöriga. Vidare forskning behövs för attkunna påvisa långsiktig effekt.

Bakgrund: Samhället behöver vara tillgängligt för alla. Genom att samhället är tillgängligt för de med funktionsnedsättningar, ökar deras delaktighet. Vårdcentral är i regel den första vårdkontakten, vilket innebär att alla individer kommer i kontakt med en vårdcentral i sina liv. Arbetsterapi har fokus på aktivitetsförmågan, och att den kan påverkas av miljön som antingen kan ses som en resurs eller ett hinder.Syfte: Att undersöka och jämföra tillgängligheten för rullstolsburna personer på vårdcentraler i Örebro, Karlskoga och Lindesbergs kommun.Metod: En observationsstudie utifrån en checklista utfördes på 16 vårdcentraler. Checklistan omfattade 22 bedömningspunkter fördelade över “utomhus och parkering”, “entré”, “inomhusmiljön i anslutning till entré” och “handikapptoalett”. JA gav 1 poäng och NEJ gav 0 poäng, ju högre poäng desto bättre tillgänglighet.Resultat: Generellt hade vårdcentralerna måttligt god tillgänglighet. Det totala genomsnittliga medianvärdet var 73 %. Det område som hade lägst poäng var “handikapptoalett”, medan “inomhusmiljön i anslutning till entré” hade godkänt på varje punkt.Slutsats: Det finns brister i tillgängligheten för rullstolsburna personer på vårdcentralerna i Örebro, Lindesberg och Karlskoga kommun. Bristerna

Bakgrund: Interprofessionella team inom hälso- och sjukvården är viktiga för att kunna tillhandahålla en högkvalitativ, säker och personcentrerad vård. I ett framgångsrikt team bidrar alla med sin kunskap och sina värderingar från sitt yrke för en heltäckande vård. Olika värderingar kan emellertid skapa konflikter och hämma teamets samarbete och enighet. Enligt forskning finns bristande kunskap om arbetsterapeutens bidrag till teamet vilket kan hindra ett välfungerande interprofessionellt arbete. Syfte: Att beskriva arbetsterapeuters upplevelser av att arbeta i interprofessionella team. Metod: Examensarbetet har en kvalitativ design med induktiv ansats där data har samlats in via semistrukturerade intervjuer med åtta kliniskt verksamma arbetsterapeuter i interprofessionella team. Data har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Samtliga arbetsterapeuter är eniga om att interprofessionellt samarbete är att föredra men att de stundtals behöver förtydliga sitt bidrag till teamet. Utmaningar i teamet och främjande insatser och faktorer för fortsatt utveckling var något alla delade med sig av. Utifrån deltagarnas svar bildades fyra huvudkategorier som resultatet diskuterades utifrån: Arbetsterapeutens bidrag till det interprofessionella teamet, Styrkor i det interprofessionella arbetet, Utmaningar och svårigheter, samt Främjande insatser och faktorer. Slutsats: Arbetsterapeuten bidrar med en unik helhetssyn på patienten i det interprofessionella teamet. Arbetsterapeutens aktivitetsbedömningar är efterfrågade av olika yrkesprofessioner men kan ibland begränsas av okunskap hos teammedlemmar. Ett förtydligande av arbetsterapeutens bidrag och funktion behöver utvecklas samt främjande insatser såsom ett nära samarbete med täta kontaktvägar, strukturerade möten, respektfull kommunikation och en engagerad chef för att möjliggöra ett lyckat interprofessionellt team.

Bakgrund: Individer med schizofreni upplever oftast begränsningar i vardagliga aktiviteter.Symtom som oftast förekommer är positiva och negativa symtom samt en bristandesjukdomsinsikt. Positiva symtom är till exempel vanföreställningar, hörselhallucinationer, ochtankestörningar medan negativa symtom innebär en reducering av energi, initiativ, känsloroch tal. Kunskapsluckan är att det saknas en sammanställning av evidens avarbetsterapeutiska interventioner för individer med schizofreni.Syfte: Beskriva olika typer av arbetsterapeutiska interventioner riktade till individer medschizofreni samt redogöra för deras effekter på kognition, ADL och social förmåga.Metod: En litteraturöversikt med deduktiv ansats användes där resultatet av tio kvantitativastudier analyserades. Vid sökningen av artiklarna användes databaserna Cinahl With full textoch MEDLINE (EBSCO).Resultat: För att främja aktivitetsutförandet implementerades strategier eller aktiviteter somintervention. Utifrån interventionerna blev det en positiv effekt på både kognition, ADL ochsocial förmåga.Slutsats: Denna litteraturöversikt visar att individer med schizofreni kan stödjas i vardagenmed hjälp av arbetsterapeutiska interventioner. Den kan också bidra till ökad kunskap hosarbetsterapeuter och vårdpersonal inom vården.

Antalet äldre personer i befolkningen ökar världen över och Sveriges kommuner står inför stora utmaningar för att möta behoven som kommer med en åldrande befolkning. Uppsökande verksamhet i äldreomsorgen syftar enligt socialtjänstlagen till att främja goda levnadsförhållanden. Genom hälsofrämjande och förebyggande arbete kan kommunen stärka hälsa på individnivå och samtidigt minska skillnader i hälsa på samhällsnivå. I ett fåtal av Sveriges kommuner finns arbetsterapeuter inom den uppsökande verksamheten, de kan med sin kompetens bidra till det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med uppsökande verksamhet i äldreomsorgen. Datainsamlingen gjordes med hjälp av semistrukturerade intervjuer där sammanlagt åtta arbetsterapeuter deltog. Det insamlade materialet analyserades genom latent kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i att följande tre kategorier kunde utläsas; Arbetsterapeutens och teamets styrka i den uppsökande verksamheten, den uppsökande verksamheten bör formas av klientens behov & utvecklingsbehov i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Resultatet visade att arbetsterapeuten tillsammans med andra professioner har en viktig roll i den uppsökande verksamheten. Genom uppsökande verksamhet kan kommunerna arbeta hälsofrämjande och förebyggande för att uppfylla kraven för god och nära vård.

Bakgrund: Många äldre personer drabbas av demenssjukdomar och antalet personer som kommer drabbas av demenssjukdomar förväntas öka. Symptomen vid demenssjukdomar kan variera och medföra olika svårigheter i vardagen. Kognitiva funktionsnedsättningar är vanligt, vilket leder till att personen blir mer beroende av omgivningen. Arbetsterapi innebär att arbeta utifrån personens behov och önskan. Sociala aktiviteter är viktiga för att personen ska uppleva en känsla av sammanhang och gemenskap. Syfte: Att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av arbete med sociala aktiviteter för personer med demens på vård- och omsorgsboenden. Metod: Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Tio arbetsterapeuter på vård- och omsorgsboenden med inriktning demens intervjuades. Kvalitativ innehållsanalys användes för dataanalys. Resultat: I resultatet framkom ett tema; “Utmanande och givande”, fyra kategorier; “Teamarbetets betydelse”, “Personcentrerad vård”, “Hinder och möjligheter i miljön” och “Meningsfull vardag”. Kategorierna representerade de delar som arbetsterapeuter beskrev utmanande och givande i arbetet med sociala aktiviteter för personer med demens på vård- och omsorgsboenden. Slutsats: Studien visar att arbetsterapeuter har en viktig roll på vård- och omsorgsboenden med inriktning demens i skapandet av sociala aktiviteter. Ett fungerande teamarbete skapade bättre förutsättningar för att kunna arbeta personcentrerat. De sociala aktiviteterna ansågs vara viktiga för att personerna skulle uppleva meningsfullhet. Resultatet visar att samtliga arbetsterapeuter ansåg att miljön på olika sätt påverkade personen i utförandet av sociala aktiviteter.

Tobaks- och alkoholanvändning går under kategorin ohälsosamma levnadsvanor och är en bidragande orsak till en mängd olika folksjukdomar. Arbetsterapeutens kompetensområde är att möjliggöra aktivitet i vardagen. Eftersom ohälsosamma levnadsvanor uppstår i vardagen kan aktivitetsbaserade metoder som används inom arbetsterapin vara till nytta i levnadsvanearbetet. Syftet med denna studie är att undersöka vuxna personers upplevelse av värde och mening vid engagemang i tobaks- och alkoholrelaterade aktiviteter. En litteraturstudie med kvalitativ design genomfördes där sju vetenskapliga artiklar inkluderades. Artiklarna kvalitetsgranskades och sedan genomfördes en kvalitativ innehållsanalys varvid tre huvudkategorier av värde och meningsskapande aspekter identifierades: 1) att personer använder tobak och alkohol som ett sätt att skapa balans i vardagen, 2) som en social tillgång eller 3) för att ingå i ett sammanhang och känna kulturell tillhörighet i den kontext de befinner sig. Trots alkohol och tobaks negativa påverkan på hälsan finns det hälsofrämjande aspekter som utifrån individens värdeupplevelse skapar mening i vardagen och kan därmed bidra till både psykologiskt och socialt välbefinnande. Arbetsterapeuters kompetens kan därför bättre användas i förändringsarbetet av ohälsosamma levnadsvanor.

Introduktion: Vid aktivitetsfokuserad rehabilitering efter DRF behöver aktivitetsbegränsningar kartläggas Syfte: Studien syftar till att identifiera och beskriva patienters aktivitetsbegränsningar efter opererad distal radiusfraktur 6 och 10 veckor efter operation, kontrollera om de aktiviteter som är nedsatta finns med i vanligt förekomna bedömningsinstrument samt att undersöka om det finns samband mellan aktivitetsutförande och funktionsmått. Metod: En deskriptiv studie med 6 och 10 veckors uppföljning med kvantitativ bearbetning av kvalitativa variabler. Resultat: Samtliga aktivitetsområden P-ADL, fritid och produktivitet finns representerade i aktiviteter som patienterna skattar som mest påverkade och aktivitetsutförandet förbättrades över tid. Aktiviteter som nämndes utifrån instrumentet Canadian Occupational Performance Measure finns representerade i Disabilities of the Arm Shoulder and Hand och en majoritet även i Patient Rated Wrist Evaluation. Rörlighet, smärta och styrka förbättrades över tid och ett samband sågs mellan smärta, styrka och supination med aktivitetsutförande. Konklusion: Aktivitetsutförandet påverkar patienternas vardag och förbättras över tid. Aktiviteterna som är svåra att utföra finns representerade i bedömningsinstrument och viss korrelation finns med funktionsmått. Implikationer: Rehabilitering efter opererad handledsfraktur bör beakta patientens aktivitets- och funktionsbegränsningar parallellt. Resurser bör satsas på patienter som uppvisar riskfaktorer och har behov extra stöttning.