Hemtjänstens insatser riktade mot sociala behov, som en del i brukarnas meningsfulla aktiviteter, har vid utvärderingar beskrivits som mindre tillfredsställande. Tidigare studier har visat att meningsfulla aktiviteter som fritidsaktiviteter har positiv effekt på de äldres hälsa och välmående. Studiens syfte var därför att belysa hemtjänstpersonalens uppfattningar om brukarnas behov av fritidsaktiviteter och hur de kan främja brukarnas deltagande av fritidsaktiviteter samt vad som kan försvåra eller underlätta för dem att stödja brukarna. Sex personer från hemtjänsten som arbetade inom Umeå kommun deltog i semistrukturerade intervjuer som sedan transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet visade det sig att hemtjänstpersonalen upplever att brukarnas behov och möjlighet att vara aktiva är varierande samt att hemtjänstpersonalen har en roll som aktivitetssamordnare, men detta kan begränsas av den organisation och de riktlinjer som de befinner sig i. I studien framgår att hemtjänstpersonalens roll för brukarnas möjligheter till aktiviteter bör uppmärksammas, något som också är väsentligt för att främja brukarnas delaktighet.

Syftet med denna studie var att beskriva och analysera hur ungdomar med utvecklings störning upplever sin fritid. Genom intervjuer ville jag få ett inifrånperspektiv på hur sju ungdomar 12 – 18 år upplever tillgängligheten till olika fritidsaktiviteter samt vad en meningsfull fritid betyder för dem. Då flera ungdomar i studien hade begränsade möjligheter att samtala utan AKK, alternativa och kompletterande kommunikationssätt valde jag att genomföra intervjuerna med hjälp av samtalsmatta, ritprat samt tecken som stöd. Studien visar att ungdomarna i det stora hela är nöjda med sin fritid. Alla betonade vikten av att vara aktiv oavsett om man var med i en förening eller inte. För nästan alla ungdomar innebar fritiden begränsade möjligheter att umgås med jämnåriga kamrater. Dessa träffade de oftast bara i skolan och i vissa fall på fritidsgården. Föräldrarna hade ett stort ansvar att möjliggöra aktiviteter utanför hemmet. Stöd i form av LSS visade sig inte vara särskilt vanligt och förekom i begränsad omfattning.

I studien undersöks hur barn uppfattar begreppet fritid. Undersökningen är en kvalitativ fallstudie baserad på två gruppintervjuer med samma barn. Resultatet visar att barnen uttrycker att fritid bara räknas som fritid om den innehåller sociala relationer, personlig utveckling och aktivitet. Barnen behöver under sin fritid kunna förhandla med vuxna kring regler och ansvar. Fritid handlar om hur barn ser på den egna verkligheten. Det viktigaste för barnen är deras sociala relationer, de ändrar sina egna åsikter om vad de önskar göra under sin fritid för att passa in i kamratgrupper. / <p>Godkännandedatum: 2015-01-02</p>

Studien syftar till att få en ökad kunskap om hur fritidsgårdens personal arbetar med att förebygga och minska ungdomsbrottslighet. Den metodologiska utgångspunkten i denna studie är en hermeneutisk kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Fyra fritidsverksamheter har kontaktats och en respondent från varje verksamhet har intervjuats.‎ Studien utgår från teorierna om KASAM och teorin om sociala band. Resultatet av studien visar att fritidsgårdens syfte är att främja delaktighet bland ungdomarna. Resultatet visar också att det finns centrala faktorer på fritidsgården som kan minska ungdomsbrottslighet. Dessa faktorer kan vara exempelvis starka och positiva relationer mellan personal och ungdomar, känslan av delaktighet, fritidsaktiviteter, personalens ‎kompetens. Det betyder att fritidsgårdens personal arbetar med att förebygga och minska ungdomsbrottslighet.

<p>Ämnesområdet för denna uppsats är barns fritid. Syftet är att undersöka hur barn i tredje klass i Fagersta disponerar sin fritid och vilka önskemål de har om ytterligare mötesplatser med andra barn. De frågeställningar som ligger till grund för arbetet med uppsatsen är: Vad gör barn i årskurs tre i Fagersta på sin fritid? Finns det skillnader mellan flickors och pojkars aktiviteter? Finns det skillnader mellan olika skolområden vad gäller barnens aktiviteter? Finns det, enligt barnen själva, bra mötesplatser i Fagersta? Har barnen själva önskemål om ytterligare mötesplatser?</p><p>Undersökningen är en så kallad totalundersökning, där samtliga barn i tredje klass i Fagersta har ombetts att svara på frågor om sin fritid. Den metod som använts är kvantitativ med kvalitativa inslag; en enkät med både slutna och öppna frågor. Undersökningen genomfördes på Fagerstas låg- och mellanstadieskolor och av 106 barn var det 97 som besvarade enkäten. Efter avslutad undersökning på skolorna kategoriserades och kvantifierades materialet som sedan bearbetades i SPSS.</p><p>Resultatet, utifrån de frågeställningar som ligger till grund för undersökningen, stämmer till stor del överens med tidigare forskning på området. Resultatet visar bland annat att det finns skillnader såväl mellan flickor och pojkar som mellan de olika skolorna vad gäller barnens aktiviteter. Resultatet visar också att även om det finns mötesplatser för barn så finns önskemål om fler mötesplatser som inte är sportinriktade.</p><p>En slutsats som dragits utifrån resultatet är att utbudet av fritidsaktiviteter i Fagersta tycks rikta sig mer till pojkar än till flickor. En annan slutsats är att det tycks finnas ett behov av mer riktade insatser för att öka barns intresse för och möjligheter att delta i organiserade aktiviteter, kanske framför allt på de skolor där deltagandet i sådana aktiviteter är lågt.</p>

Ämnesområdet för denna uppsats är barns fritid. Syftet är att undersöka hur barn i tredje klass i Fagersta disponerar sin fritid och vilka önskemål de har om ytterligare mötesplatser med andra barn. De frågeställningar som ligger till grund för arbetet med uppsatsen är: Vad gör barn i årskurs tre i Fagersta på sin fritid? Finns det skillnader mellan flickors och pojkars aktiviteter? Finns det skillnader mellan olika skolområden vad gäller barnens aktiviteter? Finns det, enligt barnen själva, bra mötesplatser i Fagersta? Har barnen själva önskemål om ytterligare mötesplatser? Undersökningen är en så kallad totalundersökning, där samtliga barn i tredje klass i Fagersta har ombetts att svara på frågor om sin fritid. Den metod som använts är kvantitativ med kvalitativa inslag; en enkät med både slutna och öppna frågor. Undersökningen genomfördes på Fagerstas låg- och mellanstadieskolor och av 106 barn var det 97 som besvarade enkäten. Efter avslutad undersökning på skolorna kategoriserades och kvantifierades materialet som sedan bearbetades i SPSS. Resultatet, utifrån de frågeställningar som ligger till grund för undersökningen, stämmer till stor del överens med tidigare forskning på området. Resultatet visar bland annat att det finns skillnader såväl mellan flickor och pojkar som mellan de olika skolorna vad gäller barnens aktiviteter. Resultatet visar också att även om det finns mötesplatser för barn så finns önskemål om fler mötesplatser som inte är sportinriktade. En slutsats som dragits utifrån resultatet är att utbudet av fritidsaktiviteter i Fagersta tycks rikta sig mer till pojkar än till flickor. En annan slutsats är att det tycks finnas ett behov av mer riktade insatser för att öka barns intresse för och möjligheter att delta i organiserade aktiviteter, kanske framför allt på de skolor där deltagandet i sådana aktiviteter är lågt.

Syftet har varit att undersöka om det föreligger ett samband mellan socioekonomisk position och psykisk ohälsa i ålderdomen och om detta samband till någon del kan förklaras av ett samband mellan socioekonomisk position och fritidsaktiviteter. Det har för detta ändamål gjorts ordinala logistiska regressionsanalyser där utbildningens alternativt inkomstens samband med psykisk ohälsa kontrollerats för fritidsaktiviteter. Den beroende variabeln har skapats utifrån befintligt datamaterial från de representativa undersökningarna SWEOLD och LNU. Kombinationen av datamaterial från dessa två undersökningar har möjligjgjort longitudinella analyser. Studiens analyser visade att kulturella aktiviteter och ett generellt rikare fritidsliv förklarade till viss det negativa sambandet mellan utbildning och psykisk ohälsa alternativt inkomst och psykisk ohälsa.

The purpose of the study is to explore opportunities for unaccompanied minors to be integrated and participate in society through youth centres and football clubs. This is done by analysing how the leader in recreational activities and sports clubs look to their function as an integration tool for unaccompanied young people. The study was based on a qualitative approach and empirical data collection was done by semi-structured interviews. We have interviewed a total of six people, three are working on municipal youth centres and three people working in football clubs. When the empirical evidence was gathered, we found two main themes integration with under themes influence and rights and obligations and opportunities and difficulties with the under theme the collaboration.  The study's results have been analysed in the light of previous research, as well as the theoretical concepts of civil society, integration and empowerment. The result shows that youth centres and football clubs work with integration issues and that it is important to create a climate where young people can sense fellowship. Mainly on youth centres language was a barrier which sometimes could complicate the process of integration. In football clubs had the youth not always the language skills but the leaders stated that when language was not there other young people could help to translate and explain. Leaders in football clubs specified all the young people who train and play with them had difficult to take place in the established clubs and they saw problems with the integration when established clubs would not or could not accommodate all who want to participate in the club. However, they believed that young people could start in their team and later move on to the second, which they also help young people to do.

I följande studie har tio föräldrar som har barn med intellektuell funktionsnedsättning intervjuats för att undersöka hur föräldrarna beskriver sina barns fritid med fokus på meningsfullhet och delaktighet. Föräldrarna är boende i olika stora kommuner och barnen är i olika åldrar. Metoden består av semistrukturerade intervjuer som spelats in och transkriberats. Materialet från intervjuerna har sammanställts och analyserats genom innehållsanalys. Resultatet har presenterats och delats in i sex olika kategorier.  Socialkonstruktivism och delaktighet är den teori och det begrepp som använts för att tolka och förstå resultatet. Berger och Luckmanns begrepp roller, den signifikanta andra, commonsense-kunskap, face-to-face-interaktion och institutioner samt Harts Delaktighetens stege använde vi oss framför allt av. Av intervjuerna framgick att föräldrarna upplever att fritidsaktivitetsutbudet är för litet och särskilt för barnen som är bosatta i en mindre kommun och att delaktighet och meningsfullhet är viktiga komponenter i fritiden.

Syftet med studien är att undersöka hur kommuner i Dalarna arbetar för att erbjuda tillgängliga fritidsaktiviteter som bidrar till delaktighet för barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Studien syftar även till att undersöka vilka svårigheter och möjligheter kommunerna möter i arbetet med detta. Sju kvalitativa intervjuer har genomförts med yrkesverksamma som på olika sätt arbetar med fritidsaktiviteter för barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Intervjuerna har analyserats med tematisk analys. Den sociala modellen har använts som teoretiskt analysredskap tillsammans med begreppen tillgänglighet och delaktighet. Resultatet visar att majoriteten av de deltagande kommunerna arbetar med fysisk tillgänglighet i kommunen generellt. Resultatet visar däremot att majoriteten av kommunerna inte arbetar specifikt med att främja delaktighet. Majoriteten av kommunerna i studien uppger att svårigheterna är fler än möjligheterna.