<p>Min uppsats är en jungiansk analys av Mevlevi-orderns dansritual. Min C-uppsats, Den dansande imaginationen, behandlade dansterapi utifrån den jungianska psykologins teorier och analysen av dansritualen är en fortsättning på temat om dans som ett redskap i den terapeutiska processen.</p><p>Syftet med min uppsats är att utifrån den jungianska psykologins teorier få en fördjupad förståelse för den psykiska process som ritualen återspeglar. Min frågeställning är följande:</p><p>Vilken psykologisk innebörd får Mevlevi-orderns dansritual om jag analyserar den utifrån den jungianska psykologins teorier?</p><p>Jag har analyserat utifrån arketypteorin och teorin om individuationsprocessen som innebär en fortgående psykisk växt som leder fram till mötet med en gudomlig inre själskärna, Självet. Forskningsmetoden jag har använt mig av är en hermeneutisk textanalys och texten jag har analyserat är Friedlanders redogörelse för dansritualen. Jag har använt mig av amplifikationsmetoden i min analys vilket innebär att jag dragit paralleller till symboliskt material för att tydliggöra och fördjupa förståelsen för dansritualen. Jag har analyserat ritualen i dess helhet eftersom varje del i ritualen har sin specifika betydelse och bidrar till dess psykologiska innebörd.</p><p>Genom att analysera dansritualen utifrån Jungs teorier får ritualen den psykologiska innebörden av en individuationsprocess som leder fram till upplevelsen av Självet som den centrala och organiserande arketypen i psyket. I dansritualen får dansaren en konkret fysisk upplevelse av ett skeende som har en inre psykologisk motsvarighet och genom denna upplevelse finns en möjlighet att medvetandegöra omedvetet material.</p>

<p>Syftet med arbetet är att ge en generell presentation av Den gyllene blommans hemlighets innehåll och funktion samt introducera två olika kommentarer och synliggöra deras specifika synsätt. De generella frågorna jag har ställt mig är följande: Vad är textens innehåll? På vilka filosofiska grunder vilar metoden? Vilka är de viktigaste skillnaderna mellan Jungs och Clearys kommentarer?</p><p>Wilhelm var den person som hittade texten och som först översatte den till ett västerländskt språk år 1928. Han har både översatt och kommenterat bl. a. I Ching, Den gyllene blommans hemlighet, Tao te king mm. och därmed var han insatt i att göra Kinas själsliga skatter åtkomliga för Europa. Då var Europa fortfarande nybörjare i förståelsen av Österlandets visdom och de kristna formerna och aspekterna påverkade hans uppfattning om den. Dogma och känsla stred med varandra i honom “vilken i hans fall tog sig uttryck som en konflikt mellan väst och öst“, konstaterade Jung. Detta tvivel påverkade också Jung själv som beundrade Österlandets stora filosofer – som han benämnde dem – men han hade en oförsynt syn på deras metafysik. Jung har studerat alkemiska verk tidigare men han har själv påstått att “först genom texten i Den gyllene blomman har alkemins väsen kommit närmare“ .</p><p>Denna text - som heter T'ai I Chin Hua Tsung Chih (Den gyllene blommans hemlighet) tillsammans med Hui Ming Ching (Medvetandets och livets bok) - är en samling av ett slags aforismer och innehåller förklaringar - med suggestiva, esoteriska terminologier - av praktisk betydelse som behandlar de alkemistiska (ev. fysiologiska) processerna. Dessa framförda tekniker antyder varken hjälp ifrån eller närvaro av en gudom eller gudomlig kraft, istället är det insiktens ljus som ger en direkt upplysning till utövaren. Med i texten finns även en ganska detaljerad beskrivning av faror och villovägar som väntar på den ouppmärksamme praktikanten.</p><p>Det blev klart för Jung “att alkemin i symbolisk och allegorisk form i själva verket beskriver människans andliga mognad“ och att denna mognadsprocess förbinder människan med livets andliga dimensioner och hjälper henne att finna Självet, det gudomliga inom henne. Denna inre erfarenhet av “förening med det gudomliga“ var enligt Jung det mest värdefulla och viktigaste målet i livet. Därför försökte Jung i sin moderna psykoterapi ge en högre religiös bakgrund vid avlägsnandet av konfliktorsaken. Enligt Jungs tolkning omskapar och genererar den gyllene blommans metod kroppens energi för att, å ena sidan, människan ska kunna komma ur olika själsliga tillstånd som hon blivit fångad i (Projektion, Skuggan, Personan, Animus-Anima), och å andra sidan för att kunna nå fram till något hon var avskuren ifrån (det gudomliga Självet).</p>

<p>Den här uppsatsen är en studie i synkroniciteten och individuationsprocessen med utgångspunkt från C. G. Jungs definitioner.</p><p>Begreppet synkronicitet introducerades av C. G. Jung år 1951. Denna princip förenar händelser på ett akausalt sätt. Synkronicitet är enligt C. G. Jung ett sammanträffande av ett inre subjektivt tillstånd som sammanfaller med ett yttre skeende som står i direkt beröring med det inre tillståndet. De synkronistiska händelserna gör att vi måste se världen som ett enat fält vari ens egna upplevelser och handlingar i grunden hänger samman med andras erfarenheter och ageranden. Meningen är unik och specifik för just den eller de personer som är inblandade. Den är på det psykiska och emotionella planet.</p><p>Syftet med denna uppsats är att undersöka om det finns en ökning eller minskning av synkronicitet beroende på var vi står i individuationsprocessen, om man kan påverka synkronicitets tillfällena och om vissa har mera eller mindre av dessa sammanträffanden. I uppsatsen redogör jag även för skillnaden mellan projektion och synkronisering.</p>

<p>Syftet med uppsatsen har varit att få en uppfattning om hur andra ser på Afrodite, om de beskriver henne som i myterna eller om det finns en annan bild av henne, men också att få en beskrivning av Afrodite som en kvinna av idag och vilka egenskaper hon i sådana fall har.</p><p>Empiriska data har samlats in med hjälp av kvalitativ intervju med öppna frågeställningar. Utgångspunkten har varit en bild av en staty med Afrodite, Pan och Eros och informanterna fick beskriva vad de såg och kände inför bilden. Därefter följde en frågeställning om vem Afrodite-kvinnan av idag är. Förutom bilden av statyn diskuterade informanterna Afrodite som barn och tonåring, kvinnan Afrodite, kärlek och sexualitet, yrke och makt, man och barn, utseende och skönhet.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka och granska hur vissa utvalda delar av den jungianska psykologin kan appliceras och förstås på två vanliga problem som kvinnor kan uppleva.</p><p>Mina frågeställningar har varit följande:</p><p>- På vilket sätt kan grekisk gudinnemytologi tolkad ur ett jungianskt psykologiskt perspektiv appliceras och användas på två kvinnor av dagens samhälle?</p><p>- Hur kan delar av missbruk med avseende på dessa båda kvinnor förklaras med hjälp av ett jungianskt perspektiv?</p><p>- Vilken roll kan det feminina medvetandet spela i avseende på hur dessa kvinnor upplever sig själva och sin omvärld?</p><p>Jag har valt att avgränsa mig och fokusera på de områden som rör kvinnor och kvinnors liv, även om de författare som jag har använt mig av i vissa avsnitt har menat att tankegångarna är lika applicerbara och intressanta för och på en man. Jag har dock valt att utgå från ett kvinnoperspektiv, eftersom min undersökning också har utgått ifrån två kvinnor.</p><p>Jag har valt att inte gå in i drömtolkning och drömmars betydelse och inverkan på grund av arbetets omfattning. Jag har också valt att inte använda mig av eller härleda fenomen till sagotolkning, förutom de delar som den grekiska gudinnemytologin står för. Även detta har jag valt att avgränsa för att arbetet annars skulle ha nödgats att få en annan inriktning och dimension. Jag har valt att bara ta upp de delar som är relevanta för mina två fall för att arbetet inte skulle bli för omfattande. Jag är också medveten om att detta arbete har en begränsning i form av att arketypteorin kunde ha utvecklats mera, men även i detta fall har jag valt att avgränsa mig eftersom dimensionerna av detta arbete inte tillåter detta. Att jag har valt att ta upp jungianska forskare innebär också att jag har valt att inte ta upp och vidröra tex. annan forskning inom missbruksområdet, eller inom området kvinnopsykologi av samma orsaker som ovan.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att granska och undersöka hur förälskelse, kärlek och sexualitet i ett heterosexuellt parförhållande beskrivs och förklaras ur ett jungianskt perspektiv. Undersökningen utgår från följande frågeställningar:</p><p>- Hur uppstår förälskelse och kärlek ur ett jungianskt perspektiv?</p><p>- Vilka arketyper inverkar på en heterosexuell parrelation, och på vilket sätt inverkar de?</p><p>Jag har valt att undersöka hur kärlek i ett heterosexuellt förhållande uppstår ur ett jungianskt perspektiv. Jag har valt att studera, läsa och granska den litteratur som finns tillgänglig inom området, och har utgått ifrån ett nutida västerländskt perspektiv. Arbetet är en litteraturstudie och den litteratur som jag har använt mig av är så modern och nutida som möjligt, och jag har i denna uppsats därför valt att inte använda mig av t.ex. Emma Jungs ”Animus och Anima” eller C. G. Jungs ”Människan och hennes symboler”, eftersom de i en del avseenden kan verka omoderna. Kvinnors möjlighet till utbildning och självförverkligande i ett modernt västerländskt samhälle är t.ex. annorlunda idag än vad de var när dessa böcker skrevs. Jag har istället valt att använda mig av Sanford, som är en verksam jungiansk analytiker och präst och som skrev sin bok Osynliga Partners 1980. Även Pascal kan räknas till den yngre generationen av jungianska analytiker. Dessa författare använder sig av C. G. Jungs ursprungliga teorier och tankar, men har ombearbetat dessa i modernare form.</p><p>Jag har valt att intervjua fyra stycken individer i exemplifierande och reflekterande syfte. Jag vill noga betona att de inte tjänar ett resultat- och slutsatssyfte. De är för få för att som sådana räknas in i ett resultatsyfte, utan tjänar istället ett syfte i att vara exempel på hur moderna människor kan tänka. De intervjuade valdes ut genom personliga kontakter, och intervjuerna genomfördes per telefon. De frågor som jag ställde, var frågor som uppkom av intresse, efter att ha studerat och granskat den jungianska litteraturen.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att synliggöra de karakteristiska drag som trolldomsprocesserna utvisar och jämföra och diskutera dessa mot en jungiansk teoribildning. Uppsatsen frilägger de orsaker forskningen givit för trolldomsprocesserna och lägger till en djuppsykologisk orsak med hjälp av den jungianska arketypteorin om det kollektivt omedvetna och arketypen Skuggan.</p><p>Dessa händelser spred sig långsamt i en svårtydd bana från renässansens Italien, upp genom Europa för att småningom nå periferin Sverige och därmed Torsåker, där det enskilt största antalet dödsdömda avrättades i Sverige, 1675. Dess förlopp kan liknas vid en andlig farsot eller vid den jungianska termen Skuggan. En analys av anklagelsemyten visar att den består av både kristen och norrön symbolik med ett starkt inflöde av arketypiskt material från det kollektivt omedvetna, ett fenomen som ofta leder till masshysteri. De första tecknen på denna skuggrörelse är knappt synliga, eftersom de upplevs ligga långt borta i tid och rum. När händelserna kulminerar sveps alla instanser in i en händelsevirvel, där varken sunt förnuft eller rättvisa klarar av att balansera händelserna. Efter en viss tid då många offrats, visar sig dock en kritisk hållning från vissa högt uppsatta personer leda till besinning.</p>

Den här uppsatsen är en studie i synkroniciteten och individuationsprocessen med utgångspunkt från C. G. Jungs definitioner. Begreppet synkronicitet introducerades av C. G. Jung år 1951. Denna princip förenar händelser på ett akausalt sätt. Synkronicitet är enligt C. G. Jung ett sammanträffande av ett inre subjektivt tillstånd som sammanfaller med ett yttre skeende som står i direkt beröring med det inre tillståndet. De synkronistiska händelserna gör att vi måste se världen som ett enat fält vari ens egna upplevelser och handlingar i grunden hänger samman med andras erfarenheter och ageranden. Meningen är unik och specifik för just den eller de personer som är inblandade. Den är på det psykiska och emotionella planet. Syftet med denna uppsats är att undersöka om det finns en ökning eller minskning av synkronicitet beroende på var vi står i individuationsprocessen, om man kan påverka synkronicitets tillfällena och om vissa har mera eller mindre av dessa sammanträffanden. I uppsatsen redogör jag även för skillnaden mellan projektion och synkronisering.

Min uppsats är en jungiansk analys av Mevlevi-orderns dansritual. Min C-uppsats, Den dansande imaginationen, behandlade dansterapi utifrån den jungianska psykologins teorier och analysen av dansritualen är en fortsättning på temat om dans som ett redskap i den terapeutiska processen. Syftet med min uppsats är att utifrån den jungianska psykologins teorier få en fördjupad förståelse för den psykiska process som ritualen återspeglar. Min frågeställning är följande: Vilken psykologisk innebörd får Mevlevi-orderns dansritual om jag analyserar den utifrån den jungianska psykologins teorier? Jag har analyserat utifrån arketypteorin och teorin om individuationsprocessen som innebär en fortgående psykisk växt som leder fram till mötet med en gudomlig inre själskärna, Självet. Forskningsmetoden jag har använt mig av är en hermeneutisk textanalys och texten jag har analyserat är Friedlanders redogörelse för dansritualen. Jag har använt mig av amplifikationsmetoden i min analys vilket innebär att jag dragit paralleller till symboliskt material för att tydliggöra och fördjupa förståelsen för dansritualen. Jag har analyserat ritualen i dess helhet eftersom varje del i ritualen har sin specifika betydelse och bidrar till dess psykologiska innebörd. Genom att analysera dansritualen utifrån Jungs teorier får ritualen den psykologiska innebörden av en individuationsprocess som leder fram till upplevelsen av Självet som den centrala och organiserande arketypen i psyket. I dansritualen får dansaren en konkret fysisk upplevelse av ett skeende som har en inre psykologisk motsvarighet och genom denna upplevelse finns en möjlighet att medvetandegöra omedvetet material.

Syftet med arbetet är att ge en generell presentation av Den gyllene blommans hemlighets innehåll och funktion samt introducera två olika kommentarer och synliggöra deras specifika synsätt. De generella frågorna jag har ställt mig är följande: Vad är textens innehåll? På vilka filosofiska grunder vilar metoden? Vilka är de viktigaste skillnaderna mellan Jungs och Clearys kommentarer? Wilhelm var den person som hittade texten och som först översatte den till ett västerländskt språk år 1928. Han har både översatt och kommenterat bl. a. I Ching, Den gyllene blommans hemlighet, Tao te king mm. och därmed var han insatt i att göra Kinas själsliga skatter åtkomliga för Europa. Då var Europa fortfarande nybörjare i förståelsen av Österlandets visdom och de kristna formerna och aspekterna påverkade hans uppfattning om den. Dogma och känsla stred med varandra i honom “vilken i hans fall tog sig uttryck som en konflikt mellan väst och öst“, konstaterade Jung. Detta tvivel påverkade också Jung själv som beundrade Österlandets stora filosofer – som han benämnde dem – men han hade en oförsynt syn på deras metafysik. Jung har studerat alkemiska verk tidigare men han har själv påstått att “först genom texten i Den gyllene blomman har alkemins väsen kommit närmare“ . Denna text - som heter T'ai I Chin Hua Tsung Chih (Den gyllene blommans hemlighet) tillsammans med Hui Ming Ching (Medvetandets och livets bok) - är en samling av ett slags aforismer och innehåller förklaringar - med suggestiva, esoteriska terminologier - av praktisk betydelse som behandlar de alkemistiska (ev. fysiologiska) processerna. Dessa framförda tekniker antyder varken hjälp ifrån eller närvaro av en gudom eller gudomlig kraft, istället är det insiktens ljus som ger en direkt upplysning till utövaren. Med i texten finns även en ganska detaljerad beskrivning av faror och villovägar som väntar på den ouppmärksamme praktikanten. Det blev klart för Jung “att alkemin i symbolisk och allegorisk form i själva verket beskriver människans andliga mognad“ och att denna mognadsprocess förbinder människan med livets andliga dimensioner och hjälper henne att finna Självet, det gudomliga inom henne. Denna inre erfarenhet av “förening med det gudomliga“ var enligt Jung det mest värdefulla och viktigaste målet i livet. Därför försökte Jung i sin moderna psykoterapi ge en högre religiös bakgrund vid avlägsnandet av konfliktorsaken. Enligt Jungs tolkning omskapar och genererar den gyllene blommans metod kroppens energi för att, å ena sidan, människan ska kunna komma ur olika själsliga tillstånd som hon blivit fångad i (Projektion, Skuggan, Personan, Animus-Anima), och å andra sidan för att kunna nå fram till något hon var avskuren ifrån (det gudomliga Självet).