Based on studies of religion and atheism in Greece, which show different results, theinterest was aroused to study the matter more closely and in depth through qualitativeinterviews with four persons living in Chania in Crete where the Greek OrthodoxChristian culture has long been visibly established. The essay concerns the practice ofreligion as it is expressed through Greek Orthodox Christianity in relation to religiosity,atheism and secularization. The survey shows four people's views and experiences ofreligion, atheism, secularization and Orthodox Christianity and the church, as well as ifand how this affects their lives. The interview results have been analysed in comparisonwith surveys and literature regarding Orthodox Christianity, religious practice, atheismand secularization. The analyses show that there are very different thoughts and beliefsabout the concepts of religion, atheism and secularization, perceptions about the concepts'relationship to each other and to what extent this affects the interviewees. The discussionmentions the degree of religiosity and religious practice in relation to the view of atheismand secularization as well as a possible ongoing loosening of the tradition of the OrthodoxChurch.

Den här uppsatsen är en studie av läromedel från 1960-talet och fram till idag. Syftet med min uppsats är att undersöka hur ämnesområdet ateism tas upp samt i vilken omfattning man gör det i läroböcker från 1960-talet fram till idag. Det jag kommit fram till utifrån mina frågeställningar är följande: Av alla de läroböcker som jag tagit upp i undersökningen är det bara de två böckerna från 1960-talet som låter ateismen få ha en egen rubrik. I de böcker jag nämner från 70-talet och fram till 90-talet tycker jag att de kapitel som tar upp ateism har en viss negativ laddning i sitt uttryck. Religionslös, religionskritik och frågan: ”Finns Gud? Till skillnad från dessa böcker så har läroböckerna från 1990-talet och framåt kapitel, där man tar upp ateism, som har ett positivare uttryck. ”Livets mening”, ”Sökande efter en livskompass”, ”Livsåskådningar utan Gud” och ”Religioner och livsåskådningar”. Ateismen får även en negativ innerbörd när den förknippas så intimt med marxismen och därmed också med de hemskheter som gjorts i marxismens namn. Det kan bli svårt för elever att skilja på att ateismen inte är likställt med marxismen. Det är i princip bara i böckerna från 60- och 70-talen som det görs en åtskillnad mellan olika former av ateism. Den starka kopplingen till marxismen gör även att begreppet ateism ofta beskrivs ur ett historiskt perspektiv. De senare böckerna beskriver hur det ser ut för den enskilda människan vad det gäller troende och ateism. Man uttrycker här ateismen som ett aktuellt och meningsfullt valalternativ. Efter 1970-talets böcker blir det mindre viktigt att precisera olika former av ateism samt att ateismen får mindre utrymme, det skulle man kunna tolka som att ateismen blir mindre intressant som livsåskådning att lära ut. Genom min undersökning tycker jag att det växer fram en bild av att ateismen får ett allt mindre utrymme i läromedlen för gymnasieskolan. Detta tycks ske i två steg. I ett första steg kan man se att i böckerna efter 1970-talet faller preciseringarna av olika former av ateism bort. I ett andra steg faller den historiska beskrivningen av ateism bort i böckerna från 1990-talet fram till idag.

Denna uppsats behandlar ämnet Ingemar Hedenius och hans syn på kristendomen och religion. Dessa två frågeställningar är vad uppsatsen är byggd på. Vilken filosofisk kritik har riktats mot Hedenius behandling av gudsbegreppet? Hur ska denna kritik mot Hedenius värderas? Vilken roll spelar retorik i Hedenius argumentering? Jag har besvarat dessa frågor med hjälp ifrån relevant litteratur, videoklipp samt sökt information på nätet. Hedenius valde på ett provokativt vis skriva en bok om tro och vetande, dels för att filosofi intresserade honom men också som revolt mot sina föräldrars kristna tro. Han möttes av mycket kritik för sin bok men stod upp för sina åsikter och argumenterade gärna för dessa. Slutsatsen jag har kommit fram till genom detta arbete är att Hedenius bakgrund spelar en ganska stor roll till varför han valde att börja med religionskritik samt att hans sätt att framföra kritiken var speciell och kontroversiell för hans tid.

<p>Denna uppsats syftar till att ge en bild av förbundet Humanisternas debatt och porträttering av islam och muslimer. Detta med hjälp av utländska ateister som även förekommit i förbundets egen tidskrift <em>Humanisten</em>. Mina frågeställningar är: Hur framställs islam och muslimer av media och av förbundet Humanisterna? Vilken kritik har framförts av Humanisterna angående islam och muslimer? Bidrar förbundet till en ökad schablonisering av islam och muslimer? För att nämna kortfattat vad jag kommit fram till kan det sägas att Humanisterna, när de skriver om islam eller muslimer, delvis är intoleranta i sin retorik. Den kritik som framförts mot förbundet är bland annat att de vill tvinga på en sekulär livsåskådning och att de tror dig ha ett slags monopol på sanningen. Eftersom den mediebild som redan existerar av islam och muslimer är negativt laddad, så hjälper Humanisterna till att öka den bild av islam som finns som den ”onda, mörka” religionen i vår tid, det vill säga, man bidrar till redan existerande schablonisering av muslimer.</p>

<p>De troende i USA tycks öka i antal efter den 11 september 2001 och det har fått mig att fundera över varför befolkningen i landet är så beroende av att tro på Gud. För att finna svaret på dessa funderingar presenteras i detta arbete en del av den amerikanska religionshistoriken. Redan när emigranterna kom till det nya landet förde de med sig flera olika trosinriktningar och de ansåg att de fått i uppgift av Gud att bebygga det nya landet. Ett flertal olika församlingar bildades varav några var mer strikta än andra och ur dessa striktare grupper ”föddes” fundamentalismen och den religiösa högern. Än idag är dessa grupper starka och påverkar varje amerikans liv på ett eller annat sätt eftersom de har stark inverkan på den politik som förs i landet.</p><p>I Sverige minskar antalet kyrkomedlemmar samtidigt som förbund som Humanisterna märker av en ökning av medlemmar, därför har jag nu tittat lite närmare på vad de sekulära humanisterna i Sverige tror på. För att kunna göra det har jag bland annat intervjuat en tjej som arbetar för förbundet via e-post. Det visade sig att dessa medlemmar inte tror på någon Gud eller något högre väsen utan lever för att förverkliga tron på människan och att alla människor själva bör ta ansvar för sitt eget liv. De arbetar också för att förverkliga demokrati och värna om vår jord till kommande generationer.</p><p>Slutligen har en liten jämförelse mellan de sekulära humanisterna och den religiösa högern gjorts. Frågan är om det finns något som förenar dessa två olika inriktningar. Svaret på det blev att jag inte hittade något som förenar dem. Möjligtvis kan det finnas någon fråga som de kan ha en likartad syn på men inte i någon av de frågor som har tagits upp i detta arbete.</p>

<p>Frågeställningen i detta arbete består av huruvida det föreligger en idéförskjutning inom ateismen med utgångspunkt från den kristendomskritik som främst anfördes av Ingemar Hedenius i mitten av 1900-talet. Med idéförskjutning hänvisar jag till en tydlig stark ateism ur ett kunskapsteoretiskt perspektiv. En sådan idéförskjutning skulle kunna vara att någon ny argumentation framkommit som ökar eller minskar sannolikheten för Guds existens, eller att man kommit fram till ny definition av ”säker kunskap”, som ur ett naturvetenskapligt perspektiv skulle kunna förändra begreppets betydelse. Jag har inom ramen för uppsatsen studerat några ledande aktuella debattörer genom litteraturstudier och belyst pågående debatt för att finna kärnan i deras argumentation. De ateistiska ståndpunkterna och argumentation som belyses kommer främst från Ingemar Hedenius, Christer Sturmark, Richard Dawkins, Michel Onfray och Sam Harris. Dessa författare bidrar med unikt fokus i sin argumentation, men stöder sig mot samma grundläggande syn på sann och säker kunskap. Jag har funnit att en idéförskjutning ej föreligger. Däremot har begreppets praktiska betydelse vidgats. På samma sätt som formen för det personliga andliga utövandet förändrats har även begreppets språkliga innebörd generaliserats i syfte att kunna argumentera för ateism i en värld där religionens inflytande på nytt ökar.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka den eventuella konflikten mellan sekulariserad och religiös etik och moral.  Studien tar sin utgångspunkt i religiös absolutism kontra sekulariserad relativism. Jag vill även ta reda på om det finns etiska grundtankar som flertalet kan vara överens om.

Frågeställningen i detta arbete består av huruvida det föreligger en idéförskjutning inom ateismen med utgångspunkt från den kristendomskritik som främst anfördes av Ingemar Hedenius i mitten av 1900-talet. Med idéförskjutning hänvisar jag till en tydlig stark ateism ur ett kunskapsteoretiskt perspektiv. En sådan idéförskjutning skulle kunna vara att någon ny argumentation framkommit som ökar eller minskar sannolikheten för Guds existens, eller att man kommit fram till ny definition av ”säker kunskap”, som ur ett naturvetenskapligt perspektiv skulle kunna förändra begreppets betydelse. Jag har inom ramen för uppsatsen studerat några ledande aktuella debattörer genom litteraturstudier och belyst pågående debatt för att finna kärnan i deras argumentation. De ateistiska ståndpunkterna och argumentation som belyses kommer främst från Ingemar Hedenius, Christer Sturmark, Richard Dawkins, Michel Onfray och Sam Harris. Dessa författare bidrar med unikt fokus i sin argumentation, men stöder sig mot samma grundläggande syn på sann och säker kunskap. Jag har funnit att en idéförskjutning ej föreligger. Däremot har begreppets praktiska betydelse vidgats. På samma sätt som formen för det personliga andliga utövandet förändrats har även begreppets språkliga innebörd generaliserats i syfte att kunna argumentera för ateism i en värld där religionens inflytande på nytt ökar.

De troende i USA tycks öka i antal efter den 11 september 2001 och det har fått mig att fundera över varför befolkningen i landet är så beroende av att tro på Gud. För att finna svaret på dessa funderingar presenteras i detta arbete en del av den amerikanska religionshistoriken. Redan när emigranterna kom till det nya landet förde de med sig flera olika trosinriktningar och de ansåg att de fått i uppgift av Gud att bebygga det nya landet. Ett flertal olika församlingar bildades varav några var mer strikta än andra och ur dessa striktare grupper ”föddes” fundamentalismen och den religiösa högern. Än idag är dessa grupper starka och påverkar varje amerikans liv på ett eller annat sätt eftersom de har stark inverkan på den politik som förs i landet. I Sverige minskar antalet kyrkomedlemmar samtidigt som förbund som Humanisterna märker av en ökning av medlemmar, därför har jag nu tittat lite närmare på vad de sekulära humanisterna i Sverige tror på. För att kunna göra det har jag bland annat intervjuat en tjej som arbetar för förbundet via e-post. Det visade sig att dessa medlemmar inte tror på någon Gud eller något högre väsen utan lever för att förverkliga tron på människan och att alla människor själva bör ta ansvar för sitt eget liv. De arbetar också för att förverkliga demokrati och värna om vår jord till kommande generationer. Slutligen har en liten jämförelse mellan de sekulära humanisterna och den religiösa högern gjorts. Frågan är om det finns något som förenar dessa två olika inriktningar. Svaret på det blev att jag inte hittade något som förenar dem. Möjligtvis kan det finnas någon fråga som de kan ha en likartad syn på men inte i någon av de frågor som har tagits upp i detta arbete.

Denna uppsats syftar till att ge en bild av förbundet Humanisternas debatt och porträttering av islam och muslimer. Detta med hjälp av utländska ateister som även förekommit i förbundets egen tidskrift Humanisten. Mina frågeställningar är: Hur framställs islam och muslimer av media och av förbundet Humanisterna? Vilken kritik har framförts av Humanisterna angående islam och muslimer? Bidrar förbundet till en ökad schablonisering av islam och muslimer? För att nämna kortfattat vad jag kommit fram till kan det sägas att Humanisterna, när de skriver om islam eller muslimer, delvis är intoleranta i sin retorik. Den kritik som framförts mot förbundet är bland annat att de vill tvinga på en sekulär livsåskådning och att de tror dig ha ett slags monopol på sanningen. Eftersom den mediebild som redan existerar av islam och muslimer är negativt laddad, så hjälper Humanisterna till att öka den bild av islam som finns som den ”onda, mörka” religionen i vår tid, det vill säga, man bidrar till redan existerande schablonisering av muslimer.