Syftet med föreliggande religionsvetenskapliga studie är att synliggöra hur betydande aspekter av livsåskådningskaraktär återspeglas i den populära tv-serien True Detective 1 – och med särskilt fokus på ateism undersöka och kartlägga en av tv-seriens karismatiska huvudkaraktärers perspektiv och positioneringar. I centrum står Rustin ”Rust” Cohle och dennes hållning, handlingar och tal. Undersökningen utgår från tre frågeställningar: Vilka olika livssynspositioneringar och tematiker av existentiell livsåskådningskaraktär är utmärkande för karaktären Rust? Hur kan dessa närmare beskrivas och förstås på ett övergripande plan? Och i vilken utsträckning har Rust lösgjort sig från en äldre form av ateism, till förmån för en senmodern och mindre polariserande variant? Runt karaktärskomplexet Rust – som en prototyp för en sorts förtrollande ateism – exponeras följande fyra kategorier: 1) Scientisten: En position präglad av en scientistisk och naturvetenskaplig, ateistisk hållning. 2) Zenbuddisten: En position präglad av asketism, kontemplation och en fascination av jaget som en illusion. 3) Terapeuten: En position karaktäriserad av den terapeutiska diskursen, vars psykologiserande förklaringar går ut på att legitimera individens lycka eller lidande – och därigenom tar över den äldre religiösa berättelsens funktion.4) Messiasgestalten: En position med markant messianska förtecken av både hög- och lågkristologisk natur och som i någon mening här inkorporerar övriga kategorier. Serien avspeglar således genom den messiasliknande karaktären Rust både starka ateistiska och scientistiska strömningar i vår tid, präglade av både naturvetenskap men också ett – till vissa delar – österländskt synsätt bortom den judisk-kristna traditionens epistem, hand i hand med ett semi-sekulärt och terapeutiskt trevande efter reflexivitet, mening och en större sakral och kanske rentav metafysisk öppning. Det är möjligen något av ett paradigmskifte – för att tala med Thomas Kuhn – som karaktären Rust föregriper och förkroppsligar. En både-och-människa som både vill ha det sakrala och profana som en möjlighet – inte som ett akademiskt motsatspar! / Enchanting atheism?: A study of atheism pictured in popular culture. True Detective as an example. The purpose of this study of religious science is to visualize how significant aspects of a characteristic philosophy and views of life are reflected in the popular TV series True Detective 1 – and with particular focus on atheism, explore and map the perspective and positioning of one of the charismatic main characters of the TV series. In the center stands Rustin “Rust” Cohle and his attitude, actions and speech. The study is based on three questions: What different views of life and themes of existential views are characteristic of the character Rust? How can these be more fully described and understood on an overall level? And to what extent has Rust broken himself away from an older form of atheism in favor of a late modern andless polarizing kind? Around the complex of character that is Rust - as a prototype for a kind of enchanting atheism - the following four categories are exposed: 1) The Scientist: A position characterized by a scientific and atheistic stance. 2) The Zen Buddhist: A position characterized by asceticism, contemplation and a fascination of the self as an illusion.3) The Therapist: A position characterized by the therapeutic discourse whose therapeutic narrative is based on legitimizing the happiness or suffering of the individual - thus adopting the function of the old religious narrative. 4) The Messiah character: A position with striking Messianic overtones of Christology of both high and low nature and which in some sense incorporates the other categories. Through the Messiah-like character Rust the series thus reflects both strong atheistic and scientific currents of our time, characterized by not only science but also – to some extent – by an Eastern view of life that goes beyond the episteme of the Jewish-Christian tradition, hand in hand with a semi-secular and therapeutic grasping for reflexivity, meaning and a greater sacred and perhaps even metaphysical opening. It is possibly somewhat of a paradigm shift – to some extent plead Thomas Kuhn – that the character Rust anticipates and embodies. A both-kind-person who wants to have the sacred as well as the profane as an opportunity - not as an academicopposing pair!

<p>Denna uppsats består av en studie av en dialog mellan vetenskap och religion hos den amerikanska filantropiska John Templetonstiftelsen. Syftet har varit att utreda värdet av denna dialog och att få en uppfattning om värdet av dialoger mellan vetenskap och religion i allmänhet i fråga om aktualitet och fruktbarhet för deltagarna, publiken och den allmänna debatten. Den studerade dialogen visade brister i definition och riktlinjer, val av deltagare och diskussionsämne. Argumentationen utgick ifrån deltagarnas personliga tro eller icke-tro och inte utifrån deras kompetensområden inom vetenskap eller religion. Dialogens olika bidrag visade inte på någon större grad av nytänkande, med undantag för två korta essäer som diskuterade nya Gudsdefinitioner. Dessa resonemang fördes dock inte vidare till de debatter som också ingick i dialogen. Trots många brister, där många borde ha kunnat undvikas, visade den studerade dialogen på en vilja till möte mellan oliktänkande och på ett intresse från allmänheten. Med tydliga definitioner och riktlinjer och ett mer aktuellt ämnesval borde därför dialoger mellan vetenskap och religion ha en framtid.</p> / <p>This essay is a study of a dialogue between science and religion at the John Templeton foundation. The aim has been to investigate the value of this specific dialogue and also to get an understanding of the value of dialogues between science and religion in general regarding actuality and fruitfulness for the participants, the audience and the public debate. The study of the Templeton dialogue revealed shortcomings regarding definitions and guidelines, choice of participants and of topic. Furthermore, the argumentation was based on the individual participants belief or non-belief rather than their professional competence areas. The different contributions to the dialogue did not show any higher degree of fresh ideas, apart from two short essays describing new definitions of God. These thoughts were, however, not brought to the debates that were also a part of the dialogue. Despite the shortcomings, where many should have been possible to avoid, the studied dialogue showed willingness from people of different perspectives to meet and the dialogue also gained an interest from the general public. The conclusion of this study is that with clear definitions and guidelines and a well-considered choice of topic, the dialogue between science and religion should have a future.</p>

Denna uppsats består av en studie av en dialog mellan vetenskap och religion hos den amerikanska filantropiska John Templetonstiftelsen. Syftet har varit att utreda värdet av denna dialog och att få en uppfattning om värdet av dialoger mellan vetenskap och religion i allmänhet i fråga om aktualitet och fruktbarhet för deltagarna, publiken och den allmänna debatten. Den studerade dialogen visade brister i definition och riktlinjer, val av deltagare och diskussionsämne. Argumentationen utgick ifrån deltagarnas personliga tro eller icke-tro och inte utifrån deras kompetensområden inom vetenskap eller religion. Dialogens olika bidrag visade inte på någon större grad av nytänkande, med undantag för två korta essäer som diskuterade nya Gudsdefinitioner. Dessa resonemang fördes dock inte vidare till de debatter som också ingick i dialogen. Trots många brister, där många borde ha kunnat undvikas, visade den studerade dialogen på en vilja till möte mellan oliktänkande och på ett intresse från allmänheten. Med tydliga definitioner och riktlinjer och ett mer aktuellt ämnesval borde därför dialoger mellan vetenskap och religion ha en framtid. / This essay is a study of a dialogue between science and religion at the John Templeton foundation. The aim has been to investigate the value of this specific dialogue and also to get an understanding of the value of dialogues between science and religion in general regarding actuality and fruitfulness for the participants, the audience and the public debate. The study of the Templeton dialogue revealed shortcomings regarding definitions and guidelines, choice of participants and of topic. Furthermore, the argumentation was based on the individual participants belief or non-belief rather than their professional competence areas. The different contributions to the dialogue did not show any higher degree of fresh ideas, apart from two short essays describing new definitions of God. These thoughts were, however, not brought to the debates that were also a part of the dialogue. Despite the shortcomings, where many should have been possible to avoid, the studied dialogue showed willingness from people of different perspectives to meet and the dialogue also gained an interest from the general public. The conclusion of this study is that with clear definitions and guidelines and a well-considered choice of topic, the dialogue between science and religion should have a future.