Denna uppsats syftar till att ge en bild av förbundet Humanisternas debatt och porträttering av islam och muslimer. Detta med hjälp av utländska ateister som även förekommit i förbundets egen tidskrift Humanisten. Mina frågeställningar är: Hur framställs islam och muslimer av media och av förbundet Humanisterna? Vilken kritik har framförts av Humanisterna angående islam och muslimer? Bidrar förbundet till en ökad schablonisering av islam och muslimer? För att nämna kortfattat vad jag kommit fram till kan det sägas att Humanisterna, när de skriver om islam eller muslimer, delvis är intoleranta i sin retorik. Den kritik som framförts mot förbundet är bland annat att de vill tvinga på en sekulär livsåskådning och att de tror dig ha ett slags monopol på sanningen. Eftersom den mediebild som redan existerar av islam och muslimer är negativt laddad, så hjälper Humanisterna till att öka den bild av islam som finns som den ”onda, mörka” religionen i vår tid, det vill säga, man bidrar till redan existerande schablonisering av muslimer.

Syntheiströrelsen (The Syntheist Movement) kan förstås som en konsekvens av individualismens framfart, kommersialism, globalisering och framväxten av IT-samhället. Syntheiströrelsen strävar efter att återupprätta en kollektiv gemenskap de upplever gått förlorad genom att själva skapa ny religion relevant för samtiden och framtiden. Benämningen deriveras från grekiska – syntheos, den skapade guden. Med avstamp i Den mediterande dalahästen: Religion på nya arenor i samtidens Sverige (Frisk & Åkerbäck 2013) för uppsatsen ett resonemang kring hur Syntheiströrelsen kan förstås utifrån teorier om samtida religion och religiositet. Syntheiströrelsen förklaras mot bakgrund av en mindre intervjustudie med tongivande medlemmar i stockholmsförsamlingen samt undersökning av näraliggande material.

Tidigare forskning visar att dagens religionskunskapsundervisning tenderar att ha ett sekulariserat perspektiv som norm i klassrummet. Denna norm resulterar i exkludering av religiösa elever samt en negativ inställning till individer med religiös tro. Vidare upplever elever att religionsundervisningen snarare fungerar som en arena för hat, skämt och utsatthet än bidrar med kunskap för att förhindra detta. Denna uppsats har för avsikt att undersöka elevernas upplevelse ytterligare. Syftet med studien är att ta reda på hur gymnasieelever i årskurs tre på vård- och omsorgsprogrammet vid en gymnasieskola i mellersta Sverige upplever religionskunskapsundervisningen i ett sekulariserat Sverige. Studien genomförs med hjälp av metoderna observation och enkät där en grupp om tio elever och en lärare observeras under två lektionspass i kursen Religion 1 på gymnasiet. Eleverna svarar därefter på en enkät vars frågor baseras på observationens fynd samt tidigare kunskaper. Resultatet analyseras sedan med hjälp av hermeneutik. Slutsatsen av studien är att majoriteten av eleverna i årskurs tre på aktuellt program vid en gymnasieskola i mellersta Sverige upplever att den undervisning de får i religionskunskap stämmer överens med styrdokumenten för Gy11 – den är allsidig och förespråkar ingen separat religion, vilket i vissa avseenden säger emot den tidigare forskning uppsatsen presenterar.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka vad forskningen säger om argument för att ge religionsfrånvaro, ateism och icke-tro en plats i religionskunskapsundervisningen. Vetenskapliga källor i form av avhandlingar och artiklar ligger till grund för kunskapsöversikten och sammanfattningsvis pekar forskarna på att Sverige är ett sekulariserat eller möjligen postsekulariserat, pluralistiskt samhälle där skolan enligt läroplanen ska vara icke-konfessionell. Religionsutövningen har ändrat sin form och fått nya uttryck där andlighet och individualisering tar plats. Kursplanerna i religion i årskurs 1–6 saknar begrepp såsom ateism och icke-tro och observerad religionsundervisning i högstadiet och gymnasiet visar att de ickereligiösa ses som norm och att ämnesdiskussionerna mellan elever ofta utgår från ett vi och dem-tänk. Den insamlade forskningen lyfter flera argument för en breddad religionsundervisning såsom att ett utökat ämnesspråk kan skapa friare diskussionsmöjligheter. Fler elever kan identifiera sig med religionsämnet om även ateism och icke-tro betraktas som en form av tro, och icke-konfessionell religionsundervisning behöver omfatta även ett källkritiskt förhållningssätt. En vidgad begreppsförståelse skapar ett mer inkluderande klassrum där olikheter bemöts med större förståelse och respekt.

The purpose of this essay is to analyze the ideology of the cultural phenomenon, that is as political as it is controversial, the new atheism. By studying the ideas and values of four prominent new atheists, commonly referred to as the ‘four horsemen of the new atheism’, Richard Dawkins, Sam Harris, Christopher Hitchens, and Daniel Dennett, this study aims to, in some ways challenge, and in others, nuance, the categorization of the movement. Its adherents have often been labeled as, for example: ‘secular fundamentalists’, ‘evangelical’ and ‘radical secularists’. None of these designations are inherently wrong. But I think there is a more fitting term available: ‘societal secular maximalist’. This term is a modified version of ‘religious maximalism’, coined by the historian of religion at the University of Chicago, Bruce Lincoln. I argue that the new atheist ideology is not fundamentalistic because it admits fallibility if another theory where to disprove it within its own scientific discourse. Considering this fact, it does not hold is central ideological feature, most commonly a Darwinist theory of evolution, as absolute. Due to this, and some other factors, I argue that the societal secular maximalist categorization is more fitting because the scientific and humanistic views of the ‘four horsemen’ lay claim to all aspects of human existence, private and public, emotional, and factual along with the morals, ethics and aesthetics of our societies.

<p>Michel Onfray är idag den mest lästa och omdebatterade franske filosofen. Boken Handbok för ateister som utkom förra året har bara i Frankrike sålt i 200 000 exemplar och har hittills utkommit i 9 länder. En av anledningarna till att han vunnit en bred publik är att författaren lyckas med att skriva klargörande och enkelt om angelägna frågor. Konflikter mellan ateister och teister uppstår ständigt och mitt syfte med den här uppsatsen är att undersöka vilken kritik som riktar sig mot ateister som Michel Onfray. Vad anser Onfray om monoteismen?</p><p>Jag har använt mig av närläsning av boken Handbok för ateister, vidare gjorde jag en mediesökning där jag letade fram olika artiklar och bloggar som riktade sin kritik mot den boken och mot Michel Onfray.</p><p>Onfray riktar en skarp kritik mot alla monoteistiska läror som kristendomen, judendomen och islam. Dessa delar en serie identiska förakt: hat mot förnuftet och intellektet; hat mot friheten; hat mot alla böcker i namn av en enda; hat mot livet; hat mot sexualiteten, kvinnorna och njutningen; hat mot det feminina; hat mot kropparna, begären och drifterna. Enligt Onfray försvarar judendomen, kristendomen och islam: tro och trosvisshet, lydnad och underkastelse, dödslängtan och passion för det hinsides, kyskheten, jungfrudomen och monogam trohet, makten och modern, själen och anden. Onfray argumenterar för ett hedonistiskt förhållningssätt och att vi skall knyta an till upplysningstidens ideal där förnuftet står i centrum. Han förespråkar en ”ateologi”.</p><p>För de som riktar sin kritik mot Onfrays sätt att tänka är det svårt att förstå religionskritiker som helt och hållet blundar för religionens positiva funktioner. De menar att överallt där religion förekommer kan man finna verktyg och metoder som bidrar till att utveckla medvetandet i riktning mot tillit, respekt och medkänsla. Överallt i världen söker sig människor i nöd till religionerna och får på olika sätt hjälp. Moder Theresas ihärdiga arbete bland fattiga, sjuka och döende i den indiska staden Calcutta är ett klart sådant praktiskt uttryck för mänsklig omsorg och kärlek. Min slutsats efter att jag har gjort den här undersökningen är att man måste acceptera att vi alla är olika, har olika värderingar och att respektera andras åsikter även om de ibland står emot våra egna. Kunskapen är något som gör att många frågor och fördomar försvinner om man bara tillåter sig själv att ha ett öppet sinne för alla människor.</p>

Michel Onfray är idag den mest lästa och omdebatterade franske filosofen. Boken Handbok för ateister som utkom förra året har bara i Frankrike sålt i 200 000 exemplar och har hittills utkommit i 9 länder. En av anledningarna till att han vunnit en bred publik är att författaren lyckas med att skriva klargörande och enkelt om angelägna frågor. Konflikter mellan ateister och teister uppstår ständigt och mitt syfte med den här uppsatsen är att undersöka vilken kritik som riktar sig mot ateister som Michel Onfray. Vad anser Onfray om monoteismen? Jag har använt mig av närläsning av boken Handbok för ateister, vidare gjorde jag en mediesökning där jag letade fram olika artiklar och bloggar som riktade sin kritik mot den boken och mot Michel Onfray. Onfray riktar en skarp kritik mot alla monoteistiska läror som kristendomen, judendomen och islam. Dessa delar en serie identiska förakt: hat mot förnuftet och intellektet; hat mot friheten; hat mot alla böcker i namn av en enda; hat mot livet; hat mot sexualiteten, kvinnorna och njutningen; hat mot det feminina; hat mot kropparna, begären och drifterna. Enligt Onfray försvarar judendomen, kristendomen och islam: tro och trosvisshet, lydnad och underkastelse, dödslängtan och passion för det hinsides, kyskheten, jungfrudomen och monogam trohet, makten och modern, själen och anden. Onfray argumenterar för ett hedonistiskt förhållningssätt och att vi skall knyta an till upplysningstidens ideal där förnuftet står i centrum. Han förespråkar en ”ateologi”. För de som riktar sin kritik mot Onfrays sätt att tänka är det svårt att förstå religionskritiker som helt och hållet blundar för religionens positiva funktioner. De menar att överallt där religion förekommer kan man finna verktyg och metoder som bidrar till att utveckla medvetandet i riktning mot tillit, respekt och medkänsla. Överallt i världen söker sig människor i nöd till religionerna och får på olika sätt hjälp. Moder Theresas ihärdiga arbete bland fattiga, sjuka och döende i den indiska staden Calcutta är ett klart sådant praktiskt uttryck för mänsklig omsorg och kärlek. Min slutsats efter att jag har gjort den här undersökningen är att man måste acceptera att vi alla är olika, har olika värderingar och att respektera andras åsikter även om de ibland står emot våra egna. Kunskapen är något som gör att många frågor och fördomar försvinner om man bara tillåter sig själv att ha ett öppet sinne för alla människor.

This essay intends to examine the atheists Richard Dawkins, Daniel Dennett, Sam Harris, Christopher Hitchens and Michel Onfray's arguments against religion, based on the themes of religion, atheism and the perception.of their present worldview. In addition, the research aims to find out whether it is suitable to talk about a new atheism. And, if so, whether such newatheism correspond with the definition represented by the Christian critics. The essay intends to contribute to a very limited research on the so-called new atheism without applying pro-religious arguments. Previous research and theory highlight the problem of defining the terms atheism, religion and secularism a concern that is reflected by the five critics troughout their arguments. What really united the critics were the idea about religion taking too much place in society, and the opinion that atheistic morality is at least as good as religious morality. In addition, the authors agree that religion is not needed to maintain good morale, on the contrary, religion affect the morale negatively. They also assumed that religion restricts people and and that moderate religion more or less leads to, or is responsible for, fundamentalism. Also, the value of truth and contempt against relativism brought the authors together, although they were sometimes justified by very different arguments. Crucially, however, are the differences in their definitions of religion, both concerning their focus on substantive and functional definitions, the relationship between absolute, relative-, and private religion and their political focus. To regard these authors' arguments as a new atheism is thus hard to justify. The results conclude that both the Christian critics and the five critics of religion generalize their opponents view of atheism or religion, and also fail to define themselves in order to be able to unite as a group against the other.

The modern swedish atheism is led by Christer Sturmark, chairman of Humanisterna, the swedish humanists. In this essay I study the epistemology of Christer Sturmark to find out on what basis he makes his assumptions about knowledge, faith, belief and his view that scientism is the only way to reach real knowledge. I present a closer historical look at the research about and philosophy of epistemology in general and then I analyze Christer Sturmarks book "Tro och Vetande 3.0 - Upplysning i det 21:a århundradet" and compare the views presented in that book to historical and contemporary philopsohers and religous scholars to extract the epistemology of Christer Sturmark, as it is presented in his book. To gain a more thorough understanding of his epistemolgy, I then compare his view to the swedish churchs´view of God as omnipotent. Finally I present a conclusion about the nature of Christer Sturmarks epistemology, if it is logically consistent and how it relates to the way humans can organize their understanding of the world.

Sverige är ett sekulariserat land där stat och kyrka ej längre går hand i hand. I detta land ska skolors undervisning vara icke-konfessionell samtidigt som utbildningen ska vila på den tradition som förvaltats av kristen tradition. Religionsämnet är brett och ska enligt läroplanen omfatta religioner och andra livsåskådningar, med fokus på världsreligioner och etiska och moraliska frågeställningar kopplat till livsfrågor. Många i Sverige är icke-troende eller ateister, men ateism behandlas först i läroplanen för årskurs 7-9 och fördjupas senare i gymnasiet. Genom en kvalitativ studie har uppsatsen haft som syfte att undersöka representation av ateism i religionsundervisning årskurs 4-6, och empirin visar att lärare inte planerar för undervisning om ateism och att elever inte känner till begreppet. Vidare redogörs för lärares och elevers diskurs om religionsundervisning och om hur religiös positionering ses som resurs i undervisningen.