I denna studie har syftet varit att undersöka två audiovisuella installationers effekt på tiden, rummet och den rörliga åskådaren. Två installationsformer har jämförts, en projicerad på ett tredimensionellt objekt samt en som visats på en platt yta. Frågeställningen för denna studie var: Hur samverkar ljud och bild i installationerna? Hur påverkas rumsuppfattningen av installationerna? Hur påverkar åskådarens rörelsefrihet tidsuppfattningen? För att analysera den data som samlats in har sammankopplingar gjorts mellan respondenternas svar och Adam Basantas ”Att ta till vara på rummet, tiden och den mobila besökaren”, Eliassons ”Fields of Vibrations” samt har delar ur Eliassons egen Modell använts. Det har gjorts semistrukturerade intervjuer med tre respondenter som alla är verksamma inom det audiovisuella området men har varierande erfarenhet. Resultatet visar att beroende på vad som ska förmedlas genom installationerna skiljer sig vilken installationsform som är att föredra. Om det handlar om narrativt berättande är den platta ytan att föredra. Om det däremot är känslor det handlar om är en installation på ett objekt att föredra. Det tredimensionella föremålet är även att föredra om man som konstnär vill leka med rummets uppfattning och ge åskådaren en känsla av att de själva har kontroll över tiden. Resultatet är användbart för fortsatt forskning när det kommer till att undersöka, förstå och utmana tid och rumsuppfattning beroende på vilka möjligheter åskådaren har när de upplever installationer. Förslag till fortsatt forskning pekar på att utveckla undersökningen med andra typer av installationsformer. Exempelvis större skulpturer som man som åskådare fysiskt kan kliva in i.

Studien faller inom ramen för Ljud- och musikproduktion. Uppsatsen är en kvalitativt inspirerad studie som undersöker om och hur subtila ljud påverkar upplevelsen av film. Genom designforskning har intervjuer och lyssningstester gjorts för att ge en större förståelse för hur ljudet påverkar åskådaren, samt hur ljudläggning kan agera som ett starkt och mycket användbart verktyg i flera avseenden. Det insamlade empiriska materialet analyseras med stöd av teorier och en funktionslista grundad i Klas Dykhoffs bok Ljudbild eller synvilla? 2002. Respondenterna i lyssningstesterna utgjordes av två kategorier; personer med vana att jobba med film och media, samt personer som kan klassificeras som normala konsumenter av film och musik. Resultaten visar både likheter och olikheter i respondenternas analytiska förmåga.

I ett samhälle där allt fler använder sig av smartphones och sociala medier verkar det som om ett nytt bildformat växer fram. Med smartphones kom även den vertikala inramningen i rörlig bild, ett mycket omdiskuterat ämne på internet. Finns det bildformat som är rätt eller fel i produktioner av audiovisuell media? Genom intervjuer med aktiva producenter av audiovisuell media är syftet med denna studie att få en beskrivning av hur de ställer sig till ett vertikalt utsnitt i sina produktioner. Frågeställningen lyder: Hur kan producenter av audiovisuell media agera när nya bildformat tas i bruk av konsumenter? Resultatet är användbart inom medie- och reklamforskning samt för personer verksamma i branschen. Studien tar upp tidigare forskning inom området samt en historisk överblick av bildformat och skärmar. Analysen av den insamlade empirin jämförs med aktör- nätverksteori och tidigare forskning. Resultatet av denna kvalitativa undersökning tyder på att professionellt producerad audiovisuell media i vertikalt bildutsnitt dedikerat till smartphones, surfplattor samt olika applikationer till dessa, eller sociala medier, då främst i reklamsammanhang tycks vara det som ett vertikalt format fungerar bäst i. Resultaten visar också på att det kan vara negativt att använda sig av ett vertikalt bildutsnitt i sina produktioner i den bemärkelsen att det kan avfärdas som något ointressant i t.ex. ett flöde på sociala medier. Diskussionen handlar om studiens bidrag till forskningsområdet, styrkor och svagheter samt förslag till fortsatt forskning.

This interdisciplinary study aims to understand the audiovisual framework in relation to our perceptions of the senses and how it affects the audiovisual genre that focuses on the senses sound and image and its interplay. The background of the essay and previous research includes how we as humans perceive our world and then create it based on our perception of the world. A compilation of studies on the sensory impressions for hearing-audio and seeing-visual is presented to approach the state of research, but is also based on the conventions of art, including social norms and the educational process of institutions. The question at hand focuses on the possibilities of audiovisuality, both as an art and production form, and on how the audiovisual genre is best described, what frameworks affect our thinking about digital art and to what extent this is possible to change. Further to the figure theory as a theoretical basis and in-depth interviews as a method. Finally, the essay presents a result that shows that the audiovisual genre has many possibilities that largely include the technology of the future; limitation is found in the convention and the human view as well as actual sensory boundaries. Discussion and own reflections that land in statements about how an artist, producer or audiovisual creator can go about being innovative in a world where creativity meets modern technology. The research concludes that the relation and communication between sound and image of audiovisual production is not the actuality, rather that the relation is experienced in between the emotional and the technical. Sound and image are only design.

Syftet med denna kvalitativa studie är att få en djup förståelse för en liten grupp audiovisuella kreatörers kreativitet i relation till deras arbetsförhållanden. Resultatet är användbart för forskning inom kreativitet, inom arbete med fokus på kultur- och kreativarbete, samt användbart för aktörer inom branschen. Det genomfördes djupintervjuer på fem audiovisuella kreatörer med fokus på deras utbildnings- och arbetsbana, nuvarande arbetssituation, konstnärliga identitet och framtidsplaner. Analysprocessen består av associationer mellan respondenternas svar, tidigare forskning och alienationsteori. Resultatetet styrker tidigare forskning kring ett existerande spänningsfält eller dualism mellan kreativitet och lönearbete och att respondenterna positionerar sig i detta spänningsfält beroende på sin konstnärliga identitet och motivation. Resultatet ger även kunskap om arbetsförhållanden inom kulturella och kreativa näringar. I diskussionen sammanfattas resultatet utifrån forskningsfrågorna och det föreslås att samarbete och gemenskap, kreativ frihet, ekonomisk frihet och stabila arbetsförhållanden är faktorer som skapar utrymme för kreativt utlopp via arbetet. Studien ger upphov till forskning kring hur konstnärlig identitet formas till att bli entreprenöriell kontra symbolisk-rekreationell. Ett annat förslag till fortsatt forskning är Covid 19-pandemins kortvariga och långvariga konsekvenser på livebranschen.

Studien undersöker åskådarens relation till en interaktiv installation och hur interaktivitet påverkar denna upplevelse. En problematisering av detta sker för att utforska hur relationen mellan åskådare och verk ser ut och gör ett försök på att besvara hur denna upplevelse kan definieras och beskrivas. Metodvalet var av två sorter, research through design och fokusgruppsdiskussion. Studiens avsnitt om tidigare forskning och teori innehåller en historisk bild av interaktivitet och interaktiv konst inom olika fält och ett avsnitt om sinnestillståndet Flow. Studiens resultat visar på att relationen mellan åskådare och interaktivt verk är en kommunikativ process där utforskande och nyfikenhet ligger i fokus, flera av deltagarna upplevde även sinnestillståndet Flow. Om teknologibaserad konst var främst tekniskt imponerande ansåg deltagarna vara baserat på åskådarens erfarenhet inom området. Studien ämnar bidra med en djupare förståelse för framtida aktörer som vill använda sig av interaktiva medel och förstå dess relation med åskådaren i allt från konst till design. Diskussionen lyfter fram att området föreslås utforskas djupare med en mer upplevelsebaserad inriktning med fokus på sinnestillstånd som immersion och trans. Det föreslås även att studien skulle gynnas av reproduktion med olika sorters interaktiva installationer av olika konstnärer.

Vi har analyserat två filmsekvenser ur skräckfilmerna The Conuring 2 och IT med en multimodal analys för att undersöka hur de audiovisuella elementen används för att förmedla rädsla. Undersökningen kom fram till att antydandet till hotet skapar en större effekt av en klimax i en skräckfilmsscen. Något vi anser att The Conjuring 2 gjorde bättre med hjälp av en mer dynamisk ljudbild som användes som en starkare berättarkomponent.

Denna studie undersöker hur de svenska nyhetsprogrammen Lilla Aktuellt och Rapport rapporterar om krishändelser till barn kontra vuxna. Kriserna som undersöks är 11 september-attackerna 2001, terrorattentaten i Norge 2011 och talibanernas maktövertagande i Afghanistan 2021.  Studiens metod utgår från en kvalitativ innehållsanalys som baseras på en multimodal analys av audiovisuell kommunikation. Med andra ord analyserar denna studie språk, bild och ljud (semiotiska resurser). Det som undersöks är vilka skillnader och likheter som går att se mellan respektive program när det kommer till gestaltning. Gestaltningen undersöks utifrån fem olika generella gestaltningsramar hämtade från gestaltningsteorin.  För att se hur de respektive programmen förhåller sig etiskt till sin rapportering relateras rapporteringen till de två journalistiska etiska idealen konsekvensneutralitet och social ansvarsteori. Rapporteringen undersöks även utifrån en indelning i tre vanliga krisfaser som brukar synas i rapporteringen av en kris: (I) mikrofonhållarfasen, (II) kunskapsuppbyggnadsfasen och (III) granskningsfasen. Studien syftar även till att se hur rapporteringen har förändrats över tid, mer specifikt en tidsperiod på 20 år.   Resultatet visar att Lilla Aktuellt, som är nyheter för barn, inte tydligt följer de tre krisfaserna och särskilt inte den första fasen – mikrofonhållarfasen. Detta gör emellertid Rapport. I Lilla Aktuellts sändningar dominerar en gestaltning av individers öden, och nyheter emotionaliseras under alla tre faser. I Rapport förändras det dominerande gestaltningsuttrycket beroende på vilken fas rapportering befinner sig i; från en emotionalisering av nyheter till en emfas av konflikter mellan grupper, till fokus på utkrävande av ansvar. Det har även visats tydliga skillnader i det att Lilla Aktuellts rapportering är mer i linje med social ansvarsteori, medan Rapports rapportering är mer konsekvensneutral.  Utifrån resultatet dras bland annat slutsatserna att emfas på socialt ansvar i krisrapportering är påkallat för både barn och vuxna, samt att en möjlig beskrivning av den inledande fasen av Lilla Aktuellts krisrapportering lämpligen skulle kunna kallas den journalistiska ansvarsfasen.

Syftet med denna uppsats har varit att ge en djupare kunskap om hur musik kanframhäva karaktärers personlighet samt hjälpa som berättarmedel för den narrativavärlden. Detta utfördes genom analysmetoder från teoretiker såsom Johnny Wingstedt,Michel Chion och Valerio Sbravatti. Analysmetoderna genomfördes en efter en över enutvald sekvens från Disney-Pixar filmen Wall-E. Resultatet av analyserna blev attmusik fungerar som ett medel för att förmedla känslor till publiken och förstärkahuvudkaraktärens handlingar och känslor. Det framkom också att musiken i sig berättaren historia där varje instrument, tempoändringar och skillnader i dynamik påverkadebilden. I diskussionen redogörs forskningsfrågorna och fortsätter med hur viktigt det ärmed en bra ljudbild för en bra filmupplevelse

Denna studie har som syfte att undersöka hur man i massmedia artikulerar audiovisuellauttrycksmedel, hur den audiovisuella diskursen har utvecklats under tre decennier och ividare led förändrat den sociala praktiken. Studien går även in på vilka psykologiskakognitioner som kan påverkas av perceptioner och hur man i senare led artikulerar dessatankar. Studien har valt Faircloughs kritiska diskursanalys där den tredimensionellaanalysmodell kommer användas som metod. Vidare ska filmrecensioner i DagensNyheter och Svenska Dagbladet analyseras för att finna svar på den audiovisuelladiskursens struktur. Diskursanalysen utgår från poststrukturella teorier som säger att därspråket förändras, förändras också sociala strukturer (Winther & Phillips, 2000:7ff).Dessa teorier ska kompletteras med Michel Chions (1994) teorier om begreppetaudiovision och Guttman et al (2005) tidigare forskning om perception. Analysen visaren stor förändring i diskursordningen på så vis att de audiovisuella uttrycksmedel harstörre diskursiv närvaro i de nutida texter. Analysen visar även på en mångfaldig ochkreativ användning av diskurser och kan då enligt Faircloughs poststrukturella teorierkonstatera en utveckling av den sociala praktiken. Denna utveckling kunde i senare ledspeglas mot Chions teorier om audiovision och Guttman et als tidigare forskning omperception och studien tolkar att den visuella och audiella perceptionenssammanlänkning är omedveten och blir därför svår att artikulera.