Idag är konkurrens en del av vardagen för företag som vill sälja sina produkter. I och med att utbudet ökar och varorna är så lika varandra så har det blivit viktigare att synas genom reklam. Den här uppsatsen kommer att fokusera på hur ljud och bild samarbetar i reklamfilm. Genom semistrukturerade intervjuer kommer personerna att få göra lyssningstest och bildtest för att sedan svara på frågor. Syftet är att försöka ta reda på om någon del är viktigare än den andra eller vad som kan göra skillnader i reklamfilmen. I reklamfilm så finns det någon form av budskap, men det kräver att den som ser förstår koderna som skaparen har använt. Studien har visat att det kan vara många olika typer av koder i reklamfilmer. Men om inte personen som ser det kan tolka dem rätt kan effekten bli det omvända.

Syftet   med   denna   studie   är   att   skapa   en   bild   av   vad   man   inom   den   journalistiska   branschen  avser   med   digital   storytelling,   samt   vilka   egenskaper   och   kompetenser   som   värderas   och  anses   viktiga   för   att   kunna   jobba   med   digitalt   berättande   inom   denna   bransch.   Förhoppningen  med   undersökningen   är   att   generera   fördjupade   kunskaper   inom   området   som   kan   ligga   till  grund   för   vidare   utveckling   av   såväl   begreppet   digital   storytelling   som   förståelse   för   det  digitala   berättandet.   För   att   uppnå   detta   har   jag   utgått   från   följande   frågeställningar:  Hur   definierar   nyckelpersoner   inom   branschen   digital   storytelling   och   vad   omfattar  begreppet?   Vilken   typ   av   produktioner   förväntas   man   som   producent   av   denna   berättande  form   leverera?   På   vilka   sätt   skiljer   sig   berättarsättet   (de   dramaturgiska   greppen)   för   den   här  typen   av   produktioner   från   mer   traditionellt   berättande?   Vilka   kunskaper   och   egenskaper  anses   viktiga   för   att,   professionellt,   kunna   leverera   produktioner   inom   området   digital  storytelling?   Hur   ser   man   på   framtiden   för   journalistens   roll   i   en   värld   av   konvergens   och  förändring   i   förhållande   till   digital   storytelling?   Kärnan   i   arbetet   ligger   inom   området   för   den  kvalitativa   forskningen   i   vilken   empiri   har   samlats   in   via   intervjuer   med   semistrukturerade  öppna   frågor,   för   att   därefter   analyseras   genom   meningskoncentration.   Ett   flertal   teoretiska  synsätt   och   begrepp   har   använts   för   att   få   ett   ramverk   till   digital   storytelling   i   arbetet   med  analysen.   Teorier   såsom   Bourdius   -   sociala   sammanhang,   Jenkins   -   konvergenskultur   och  Goldhabers   -   uppmärksamhetsekonomi.   I   resultatet   av   studien   framkommer   det   att   digital  storytelling   består   av   ett   audiovisuellt   uttryck   skapat   för   digitala   plattformar   med   hjälp   av  olika   media.   Ett   berättande   i   vilket   publiken   ges   valmöjligheter   för   hur   man   kan   konsumera  berättelsen.   Samtidigt   som   undersökningens   resultat   poängterar   vikten   av   audiovisuell  kompetens,   belyser   den   även   de   sociala   aspekterna   av   det   digitala   berättandet   i   vilket  interaktivitet   av   olika   form   är   av   vikt.

Den audiovisuella kreatören arbetar inom ett brett område som utvecklas snabbt medgoda utsikter för framtiden. På grund av den snabba förändringen inom media harhögskolor, arbetsmarknaden och kreatörerna själva svårt att hänga med och förklara vaddet är den audiovisuella kreatören sysslar med. Bortsett från de estetiska uttryck dejobbar med har de den kreativa processen som gemensam nämnare. För att försöka tareda på och beskriva vad de sysslar med kommer uppsatsen att undersöka hur denaudiovisuella kreatören förhåller sig till sin egen kreativa process och lärande.Undersökningen sker genom att ge en ingående bild av en audiovisuell kreatörsskapande genom en autoetnografi. Den kompletteras med intervjuer via webben för attge en bredare bild av den audiovisuella kreatörens kreativa process som också kanjämföras med etnografens berättelse. Resultatet av undersökningen tyder på att denaudiovisuella kreatören besitter en stor kunskap och en bred uppfattning kring denkreativa processen utspridd på drygt tio informanter med olika erfarenhet ochsysselsättning inom området. Kompetensen de besitter är det som får derasyrkesutövande att fungera och det som får dom att utnyttja och njuta av sin kreativitet.Att detta inte tas på allvar av skolan gör att den odefinierbara processen behöverlegitimeras som det den är; något som kreatören själv måste utveckla i förhållande tillsin miljö och område.

Denna uppsats behandlar ämnet musik i webbserier där en kvalitativ audiovisuell analys har gjorts av kapitel 131 ur webbserien Cursed Princess Club publicerad på hemsidan och appen vid namn Webtoons. Frågeställningen är följande: På vilket sätt samspelar ljud och bild för att skapa en upplevelse av händelser och atmosfär i webbserien Cursed Princess Club kapitel 131? Analysen av materialet gjordes med hjälp av ljud, filmtekniska, seriebegrepp och visuellanalys gällande färg. I analysen kunde det konstateras att ljudet och bilden i serien skapade upplevelser om storyns händelser och atmosfär genom en rad av olika tekniker. Musik och bild förmedlade ett visst känslotillstånd till läsaren, visade på karaktärernas känslomässiga processer, samt gav läsaren förförståelse av handlingen och skapade en verklighetskänsla i serien. Sammanfattning av MedieproduktionMedieproduktionen handlar om barns mentala hälsa och hur man ger dem verktyg för att bibehålla god mental hälsa med hjälp av serier. Medieproduktionen består av en broschyr ämnat till barn i åldrarna 8–10 år samt ett informationsblad till skolpersonal som EHT, fritidspedagog eller lärare. Den fiktiva avsändaren för medieproduktionen är Bris. Broschyren till barnen innehåller en serie om tacksamhet och hur man kan upptäcka de bra sakerna i livet, diskussionsfrågor, övningar och information om hur man kan komma i kontakt med Bris. / The main topic of this thesis is webcomics containing music. A qualitative audio-visual analysis has been conducted on chapter 131 of the webcomic Cursed Princess Club published on the website and app called Webtoons. The research question is: How do sound and illustration interact to create an experience of events and atmosphere in the web series Cursed Princess Club Chapter 131? An analysis of the material was made with the help of sound and film technical terms, comic terms and visual analysis terms concerning colour. From the analysis it can be concluded that sound and illustration create experiences about the events and atmosphere of the narrative through a range of different techniques. Sound and illustration convey a certain emotional state to the reader, show the emotional processes of the characters, provide the reader with pre-understanding of the plot and create a certain sense of realism in the comic.

Uppsatsen är en empirisk studie med en kvalitativ undersökning. Uppsatsen fokuserar på elevers audiovisuella förmåga. Dagens skola kräver andra redskap av dig som pedagog än vad gårdagens skola gjorde. En förändring som innebär många nya inlärningsmetoder som både kan vara positiva och negativa då kunskap om dessa kan vara bristfällig. Film är idag ett ledande medialt verktyg som kan användas till att öka elevers historiska kunskaper och intressen. Vår avsikt med den här uppsatsen är att försöka synliggöra hur elever tar till sig historiska fragment från film, samt att analysera vad orsaken till valet av dessa. Denna studie pekar på hur åttondeklasseleverna vid Färsinga lärcentrum i Sjöbo kommun uppfattar och tolkar historiska sekvenser på film. För att belysa och utforska problemet har vi använt oss av en intervjustudie. Slutsatsen visar att eleverna som grupp tillsammans har ett berikande historiemedvetande. Däremot är den enskilda elevens historiemedvetande mer begränsat. Denna situation kan bero på historiebruket, utvecklingspsykologiprocessen och identitetsskapandet som vi upplever kan vara en normal process.

The theme for this doctoral thesis focuses on how a film editor strives actively to perceptually frame and direct the film viewer’s gaze across film edits. The editor’s (audio-)visual intentions concerning the film viewing correspond to perceptual considerations that the editor makes during film editing. Film editing in this thesis is considered as a kind of design work, foremost motivated by the possibilities of many new approaches, questions, and answers that a design perspective brings, stretching well beyond what previously adopted perspectives have done. The research questions asked, as well as the presented results, are discussed with regard to design theory, established film production field knowledge, and perception research. Apart from considering audiovisual perception in a film editing context, film editing is also discussed as audiovisual design, and tentative implications for the role of perception in other kinds of design work are pointed out. The results of my analyses are that there is reason to consider parts of film production as design work; that properties of an audiovisual material affect the creative space; that perceptual considerations are a significant part of the film editor’s treatment of the audiovisual material; that film viewers’ response to film edits varies with the shape of the edits; and that this variation is possible to link with the film editor’s intention regarding the edits, as well as to the degree of fulfillment of the intention. I conclude that perceptual precision at the edit point is decisive for attaining a desired film-viewing decoding of a film sequence, and that when the perceptual precision is low, it is likely that the perceived continuity of the film fails. The contribution of this doctoral thesis is that it drives the investigation of actual appliance of perception as audiovisual knowledge in film editing. Hence, it also adds to the more general discussion on perception as part of audiovisual thinking, and how audiovisual knowledge is formed. The thesis contributes to the area of Innovation and Design through its mix of methods, since the main study considers the creation of new artefacts, the thinking going on during that process, as well as human responses to the artefacts. Conclusively, the thesis provides a thorough example of how a design research perspective can add to the understanding of film production, and its trades and activities. / Temat för denna doktorsavhandling är hur det går till när en filmklippare aktivt strävar emot att perceptuellt fånga in och styra sin filmtittares blick över filmklipp. Klipparens (audio-)visuella intentioner med filmtittandet motsvaras av perceptuella överväganden som klipparen gör under klipparbetet. Klipparbetet motiveras i denna avhandling som ett designarbete, främst för att ett designperspektiv på filmproduktion har möjligheter att bidra med många nya infallsvinklar, frågeställningar och svar, som sträcker sig bortom vad tidigare tillämpade perspektiv gör. De forskningsfrågor som ställs, och de svar som presenteras, diskuteras sedan gentemot designteori, etablerad filmproduktionskunskap och perceptionsforskning. Utöver att audiovisuell perception beaktas inom filmklippningskontexten, diskuteras även filmklippning som audiovisuell design, och kopplingar görs till annat designarbete och möjliga implikationer för perceptionens roll i dessa sammanhang. Data om klipparbetet har skapats via videoinspelade deltagande observation där även fortlöpande skärminspelningar skett, medan en filmklippare färdigställde en dokumentärfilmsekvens. Utifrån dessa inspelningar har sedan en elicitering med filmklipparen skett. På så vis har klipparens intentioner och möjliga beaktande av perceptuella faktorer fångats in. Klipparens intentioner avseende filmtittare har sedan testats via ögonrörelsestudier där tittarnas ögondata samlats in medan de tittat på den skapade filmsekvensen. Resultaten av mina analyser är att det finns skäl att betrakta delar av filmproduktion som designarbete, att audiovisuella materialegenskaper påverkar det kreativa utrymmet, att perceptuella hänsyn ingår som en väsentlig del av filmklipparens bearbetning av det audiovisuella materialet, att filmtittares respons på filmklipp varierar med hur klippen är utformade, samt att man kan koppla denna variation till filmklipparens intention med klippen, och graden av intentionens uppfyllelse. Jag drar slutsatserna att perceptuell precision i klippunkten är avgörande för att uppnå en önskad avkodning av en filmsekvens för tittarens del, samt att när den perceptuella precisionen är låg är det troligt att den upplevda kontinuiteten hos filmen fallerar. Doktorsavhandlingens bidrag är att den hjälper till att reda ut den faktiska tillämpningen av perceptionen som audiovisuell kunskap i filmklippning. Men den bidrar därmed även till en mera generell diskussion om perception som en del av audiovisuellt tänkande och formerandet av audiovisuell kunskap. Avhandlingen bidrar till området Innovation och Design genom sin blandning av metoder, eftersom huvudstudien rör skapandet av nya artefakter och tänkande som pågår inom denna process, liksom mänsklig respons på dessa artefakter. Slutligen bidrar avhandlingen med ett genomgripande exempel på hur ett designforskningsperspektiv kan bidra till att förstå delar av filmproduktion, och de yrken och aktiviteter som sker där.

The theme for this doctoral thesis focuses on how a film editor strives actively to perceptually frame and direct the film viewer’s gaze across film edits. The editor’s (audio-)visual intentions concerning the film viewing correspond to perceptual considerations that the editor makes during film editing. Film editing in this thesis is considered as a kind of design work, foremost motivated by the possibilities of many new approaches, questions, and answers that a design perspective brings, stretching well beyond what previously adopted perspectives have done. The research questions asked, as well as the presented results, are discussed with regard to design theory, established film production field knowledge, and perception research. Apart from considering audiovisual perception in a film editing context, film editing is also discussed as audiovisual design, and tentative implications for the role of perception in other kinds of design work are pointed out. The results of my analyses are that there is reason to consider parts of film production as design work; that properties of an audiovisual material affect the creative space; that perceptual considerations are a significant part of the film editor’s treatment of the audiovisual material; that film viewers’ response to film edits varies with the shape of the edits; and that this variation is possible to link with the film editor’s intention regarding the edits, as well as to the degree of fulfillment of the intention. I conclude that perceptual precision at the edit point is decisive for attaining a desired film-viewing decoding of a film sequence, and that when the perceptual precision is low, it is likely that the perceived continuity of the film fails. The contribution of this doctoral thesis is that it drives the investigation of actual appliance of perception as audiovisual knowledge in film editing. Hence, it also adds to the more general discussion on perception as part of audiovisual thinking, and how audiovisual knowledge is formed. The thesis contributes to the area of Innovation and Design through its mix of methods, since the main study considers the creation of new artefacts, the thinking going on during that process, as well as human responses to the artefacts. Conclusively, the thesis provides a thorough example of how a design research perspective can add to the understanding of film production, and its trades and activities. / Temat för denna doktorsavhandling är hur det går till när en filmklippare aktivt strävar emot att perceptuellt fånga in och styra sin filmtittares blick över filmklipp. Klipparens (audio-)visuella intentioner med filmtittandet motsvaras av perceptuella överväganden som klipparen gör under klipparbetet. Klipparbetet motiveras i denna avhandling som ett designarbete, främst för att ett designperspektiv på filmproduktion har möjligheter att bidra med många nya infallsvinklar, frågeställningar och svar, som sträcker sig bortom vad tidigare tillämpade perspektiv gör. De forskningsfrågor som ställs, och de svar som presenteras, diskuteras sedan gentemot designteori, etablerad filmproduktionskunskap och perceptionsforskning. Utöver att audiovisuell perception beaktas inom filmklippningskontexten, diskuteras även filmklippning som audiovisuell design, och kopplingar görs till annat designarbete och möjliga implikationer för perceptionens roll i dessa sammanhang. Data om klipparbetet har skapats via videoinspelade deltagande observation där även fortlöpande skärminspelningar skett, medan en filmklippare färdigställde en dokumentärfilmsekvens. Utifrån dessa inspelningar har sedan en elicitering med filmklipparen skett. På så vis har klipparens intentioner och möjliga beaktande av perceptuella faktorer fångats in. Klipparens intentioner avseende filmtittare har sedan testats via ögonrörelsestudier där tittarnas ögondata samlats in medan de tittat på den skapade filmsekvensen. Resultaten av mina analyser är att det finns skäl att betrakta delar av filmproduktion som designarbete, att audiovisuella materialegenskaper påverkar det kreativa utrymmet, att perceptuella hänsyn ingår som en väsentlig del av filmklipparens bearbetning av det audiovisuella materialet, att filmtittares respons på filmklipp varierar med hur klippen är utformade, samt att man kan koppla denna variation till filmklipparens intention med klippen, och graden av intentionens uppfyllelse. Jag drar slutsatserna att perceptuell precision i klippunkten är avgörande för att uppnå en önskad avkodning av en filmsekvens för tittarens del, samt att när den perceptuella precisionen är låg är det troligt att den upplevda kontinuiteten hos filmen fallerar. Doktorsavhandlingens bidrag är att den hjälper till att reda ut den faktiska tillämpningen av perceptionen som audiovisuell kunskap i filmklippning. Men den bidrar därmed även till en mera generell diskussion om perception som en del av audiovisuellt tänkande och formerandet av audiovisuell kunskap. Avhandlingen bidrar till området Innovation och Design genom sin blandning av metoder, eftersom huvudstudien rör skapandet av nya artefakter och tänkande som pågår inom denna process, liksom mänsklig respons på dessa artefakter. Slutligen bidrar avhandlingen med ett genomgripande exempel på hur ett designforskningsperspektiv kan bidra till att förstå delar av filmproduktion, och de yrken och aktiviteter som sker där.

I denna undersökning har en audiovisuell analys genomförts på en filmsekvens ur filmen Munich (2005), för att undersöka hur ljudet påverkar filmens berättande. Syftet med studien var att skapa en djupare förståelse för ljuddesign i film men även för att se hur det kan användas som ett berättarverktyg. I studien granskades först ljud och bild individuellt och sedan båda tillsammans som efteråt analyserades utifrån teoribildning från Michel Chion, Klas Dykhoff och David Sonnenschein. Studiens resultat påvisar att ljudet används för att leda åskådarens uppmärksamhet, ge information och informativa egenskaper till karaktärerna och objekt i filmen och för att reflektera protagonisternas sinnestillstånd.

Moving images and sounds are processed creatively after they have been recorded or computer generated. These processes consists of design activities carried out by workers that hold ‘agency’ through the crafts they exercise, because these crafts are defined by the Moving Image Industry and are employed in practically the same way regardless of company. This thesis explores what material constraints there are for such creativity in contemporary Swedish professional moving image postproduction. The central aspects concern digital material, workflow and design work as distributed activities. These aspects are coupled to production quality and efficiency at the postproduction companies where production takes place. The central concept developed in this thesis is ‘creative space’ which links quality and efficiency in moving image production to time for creativity, capacity of computer tools, user skills and constitution of digital moving image material. Creative spaces are inhabited by design agents, and might expand or shrink due to material factors. Those changes are coupled to parallel changes in quality and efficiency. / Audiovisuella Medier

The present thesis examined the extent to which background noise influences the isolation point (IP, the shortest time from the onset of speech stimulus required for correct identification of that speech stimulus) and accuracy in identification of different types of speech stimuli (consonants, words, and final words in high-predictable [HP] and low-predictable [LP] sentences). These speech stimuli were presented in different modalities of presentation (auditory, visual, and audiovisual) to young normal-hearing listeners (Papers 1, 2, and 5). In addition, the present thesis studied under what conditions cognitive resources were explicitly demanded in identification of different types of speech stimuli (Papers 1 and 2). Further, elderly hearing-aid (EHA) users and elderly normal-hearing (ENH) listeners were compared with regard to the IPs, accuracy, and under what conditions explicit cognitive resources were demanded in identification of auditory speech stimuli in silence (Paper 3). The results showed that background noise resulted in later IPs and reduced the accuracy for the identification of different types of speech stimuli in both modalities of speech presentation. Explicit cognitive resources were demanded in identification of speech stimuli in the auditory-only modality, under the noisy condition, and in the absence of a prior semantic context. In addition, audiovisual presentation of speech stimuli resulted in earlier IPs and more accurate identification of speech stimuli than auditory presentation. Furthermore, a pre-exposure to audiovisual speech stimuli resulted in better auditory speech-in-noise identification than an exposure to auditory-only speech stimuli (Papers 2 and 4). When comparing EHA users and ENH individuals, the EHA users showed inferior performance in the identification of consonants, words, and final words in LP sentences (in terms of IP). In terms of accuracy, the EHA users demonstrated inferior performance only in the identification of consonants and words. Only the identification of consonants and words demanded explicit cognitive resources in the EHA users. Theoretical predictions and clinical implications were discussed. / I denna avhandling undersöktes hur mycket bakgrundsbuller inverkar på isolationspunkten (IP, den tidigaste tidpunkt när ett talat stimulus kan identifieras korrekt) och exakthet i identifikation av olika typer av talade stimuli (konsonanter, ord, och ord i final position i högt predicerbara [HP] respektive lågt predicerbara [LP] meningar). Dessa talade stimuli presenterades i olika modaliteteter (auditivt, visuellt, och audiovisuellt) för unga normalhörande deltagare (Artikel 1, 2 och 5). Dessutom jämfördes under vilka betingelser explicita kognitiva resurser krävdes för identifikation av olika typer av talade stimuli (Artikel 1 och 2). Vidare jämfördes äldre hörapparatsanvändare (EHA) och äldre normalhörande (ENH) personer med avseende på IP, exakthet i identifikation, och under vilka betingelser explicita kognitiva resurser krävdes för auditiv identifikation i tystnad (d.v.s. utan bakgrundsbuller) (Artikel 3). Resultaten visade att bakgrundsbuller gav senare IP och sänkte exaktheten för identifikation av olika typer av talade stimuli och i båda modaliteterna för presentation. Explicita kognitiva resurser krävdes vid identifikation av talade stimuli vid rent auditiv presentation med bakgrundsbuller, och när ingen semantisk förhandsinformation presenterades. Dessutom resulterade audiovisuell presentation i tidigare IP och mer exakt identifikation av talade stimuli, jämfört med rent auditiv presentation. Ett ytterligare resultat var att förexponering av audiovisuella talade stimuli resulterade i bättre identifikation av tal i bakgrundsbrus, jämfört med förexponering av enbart auditiva talade stimuli (Artikel 2 och 4). Vid jämförelse av EHA-användare och ENH-personer, hade EHA-användare senare IP i identifikation av konsonanter, ord, och ord i final position i LP-meningar. Dessutom hade EHA-användare mindre exakt identifikation av konsonanter och ord. Endast identifikation av konsonanter och ord krävde explicita kognitiva resurser hos EHA-användare. Teoretiska prediktioner och kliniska implikationer diskuterades.