Under 2022 bereddes 8352 barn och unga vård med stöd av 2 eller 3 §§ LVU. Trots att LVU i grunden är en skyddslagstiftning till för att socialtjänsten ska kunna ingripa när barn far illa är LVU ett område där domstolar och socialtjänst fortlöpande kritiseras i media på grund av just detta. Att skydda barn som far illa är en samhällelig skyldighet som följer av barnkonventionen och en av konventionens grundpelare, artikel 3 om barnets bästa, finns uttryckt i 1 § femte stycket LVU. I paragrafen anges att vid beslut enligt lagen ska vad som är bäst för den unge vara avgörande. Formuleringen om barnets bästa i LVU lades till i syfte att förstärka barnperspektivet, för trots att det är en skyddslagstiftning för barn och unga hade rättsutvecklingen en tendens att inte alltid sätta den unge först. Liknande resonemang fördes i samband med att barnkonventionen blev svensk lag i januari 2020. I propositionen angavs att det inte tydligt går att utläsa myndigheternas bedömningar och avvägningar i beslut som rör barn och det framgår inte heller på vilket sätt beslutsfattaren har tagit hänsyn till barnets bästa, trots att det fanns uttryckliga bestämmelser om barnets bästa. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur tydligt det idag går att utläsa myndigheternas bedömningar och avvägningar i beslut som rör barn, eller mer specifikt: att granska hur barnets bästa används när förvaltningsdomstolarna fattar beslut om tvångsvård enligt 2 och 3 §§ LVU. Undersökningen ämnar utreda i vilken utsträckning barnets bästa finns med i domskälen och på vilket sätt barnets bästa används vid beredande av vård enligt LVU. Totalt granskas 187 domar. Detta görs med den rättsdogmatiska metoden och med hjälp av kvantitativa och kvalitativa verktyg. Det finns ingen klar definition av barnets bästa, men av barnets bästa framgår att en bedömning ska göras i varje enskilt fall. Barnets bästa ställer dessutom krav på att det framgår av domen vad som anses vara barnets bästa, av vilken anledning och vilka omständigheter som vägts mot varandra. Resultatet av granskningen visar att paragrafen om barnets bästa (1 § femte stycket LVU) fanns med i domskälen i 77 procent av de mål som granskades. I endast 15,5 procent av målen som granskades fanns sedan paragrafen i kombination med att domstolen nämnde, fastställde eller förde ett resonemang om vad som är bäst för barnet med i domskälen. I dessa mål kunde totalt fem teman identifieras: att förvaltningsrätten fastställer barnets bästa, att förvaltningsrätten beskriver en generell innebörd av barnets bästa, spänningsförhållandet mellan statens skyldighet att ingripa och att barn inte ska separeras från sina föräldrar om det inte är till deras bästa, föräldrarnas oförmåga att sätta barnets bästa först, samt varför barns uppgifter ska väga tungt. I vissa domar kombinerades dessa teman. Endast tre domar kan däremot sägas uppfylla de krav som barnets bästa ställer på domstolarna. Detta är särskilt anmärkningsvärt med hänsyn till de lagändringar som skett då syftet med ändringarna inte förefaller återspeglas i praktiken, men kanske främst med hänsyn till att rätten att få barnets bästa bedömt och beaktat är en rättighet som tillfaller barn som ingen annan än domstolen kan tillgodose.

No description available.

No description available.

No description available.

I Sverige finns barn som placerats i familjehem med liten eller ingen möjlighet till att ånyo bo i föräldrahemmet. Många av dessa barn växer upp under otrygga och instabila förhållanden. Den rättsliga grundprincipen är återförening mellan barn och förälder. Och är något som eftersträvas. Samtidigt finns rättsliga möjligheter som kan ge barnet nya vårdnadshavare antigen genom vårdnadsöverflyttning eller adoption. Därmed kan barnet få andra förutsättningar, forskning visar nämligen att långvarigt placerade barn klarar sig sämre i samhället än adopterade. Socialstyrelsens granskning visar att dessa möjligheter används i en för liten utsträckning och att socialsekreterare inte fullt förstår skillnaden mellan dessa bådan rättsliga förfaranden.   Begreppet barnets bästa är i sammanhanget av stor betydelse då det ska vara avgörande vid beslut som rör barn. Begreppet saknar dock en enhetlig definition. Domstolens bedömning av vad som är barnets bästa kan därför skilja sig beroende på den specifika situationen.  Uppsatsen ämnar undersöka vårdnadsöverflyttning och adoption av familjehemsplacerade barn utifrån den svenska rättsordningen och belysa hur barnets bästa bedöms vid domstols prövning. Enligt den rättsdogmatiska metoden har främst propositioner, lagar, praxis och SOU:er granskats. Vilket resulterat i att skillnader mellan bestämmelserna framkommit, liksom att det finns möjlighet att genomföra adoption mot förälders vilja.

According to the U.N. convention of the rights of the child, as well as Swedish law, the best interests of the child is to be a primary consideration in all actions taken concerning children. This study explores the concept of the best interests of the child [barnets bästa] in the Swedish judiciary in cases of compulsory care [LVU]. The aim of this study was to explore how the courts construct the concept of “the best interest of the child”, how the child’s gender affected the construction of this concept and how the child’s right to express their view in court affected the outcome. This was achieved by analyzing 35 cases of compulsory care using document- and content analysis with a constructivist perspective and theories of discretionary action and gender theory. The conclusions drawn from this study was that child protection is the key value for courts deciding the best course of action for the best interests of the child and that the child’s view was taken into account. However, the child’s statement seems to be of greater influence when it concurs with the court’s opinion. We could also see that the gender of the child mattered more for what kind of case they appeared in rather than the court’s decision on the best interests of the child.

<p>Nätverksteamet på Enskede-Årsta stadsdelsförvaltning är ett öppenvårdsteam inom stadsdelen. Teamet är kopplat till barn-, ungdom- och familjegruppen och kan arbeta på uppdrag av antingen socialsekreterare eller utifrån att föräldrar själva kontaktar teamet för råd och stöd. Syftet med denna uppsats är att göra en brukarutvärdering av teamets arbete med samarbetssamtal mellan separerade föräldrar som är bosatta inom stadsdelen. Vi har använt oss av en kvantitativ metod där fjorton föräldrar telefonintervjuats utifrån en enkät med huvudsakligen standardiserade frågeställningar. Frågeställningarna i rapporten är: vilka är de föräldrar som kommer på samarbetssamtal till Nätverksteamet på Enskede-Årsta stadsdelsförvaltning? Hur upplever föräldrarna samtalsformen, samtalsledaren och reflektören? Finns det någon skillnad i upplevelse mellan mammor och pappor samt finns det några grupper eller kategorier som utmärker sig i undersökningen? Resultaten visar att föräldrarna i undersökningen är nöjda med de insatser som Nätverksteamet erbjuder. Vissa skillnader framträder dock mellan olika grupper, så som kvinnor-män och initiativtagare-icke initiativtagare. Till exempel är männen något mer positivt inställda till reflektören och de som inte varit initiativtagare till samtalen är lite mer negativa till det första samtalet. Reflektören som medverkar under samarbetssamtalen har av respondenterna blivit mer uppmärksammad, i både positiv och negativ bemärkelse, än samtalsledaren. De teoretiska utgångspunkterna har varit medlingsteori samt brukarorienterad utvärdering.</p>

<p>Intentionen med föreliggande uppsats är att läsaren ska bli medveten om hur konstruktionen av den sociala barnavården är uppbyggd. Genom ett diskursanlytiskt arbetssätt har vi därför sökt att blottlägga denna. Närmare bestämt har vi inriktat oss på att analysera synsättet gällande de familjehemsplacerade barnens kontakt med sina biologiska föräldrar. Den analys vi genomfört av valda lagrum, syftar sålunda till att avslöja hur betydelsen av barnens kontakt med föräldrarna fastställts. Vi har även sökt upptäcka hur betydelsefixeringar inom diskursen blivit allmänt vedertagna. Begreppet diskurs definieras som ett socialt område vilken innehåller strukturella mönster som skapats genom språket. Dessa strukturella mönster gör sig sedan synliga i formuleringar och handlingar kopplade till det sociala området. I vår studie blottläggs således det bestämda sättet att tala om och förstå en del av den sociala barnavårdsdiskursen. Analysmaterialet visade hur vissa betydelser, genom den sociala konstruktionen, blivit självklara. Vidare stod vid slutet av vår analys klart att diskursen och den sociala konstruktionen ständigt reproduceras. Analysen resulterade i iakttagelsen av ”barnets bästa” som diskursens nodalpunkt. Kopplat till denna fann vi moment, bland annat samhörighet till närstående, barnets vilja, återförening och vårdplan, som tillsammans bildade en sammanhängande ekvivalenskedja.</p>

<p>Sedan 2006 är en allvarlig konflikt mellan föräldrarna det vanligaste skälet till att tilldöma en förälder enskild vårdnad vid en rättslig tvist om barn och i Sverige är det i 9 fall av 10 mamman som har enskild vårdnad efter en separation. Syftet med denna studie är att skapa en teori om vad genus har för betydelse för lämpliga föräldrars möjligheter och begränsningar i en rättslig tvist om barn. Genom intervjuer med domare, advokat, samtalsledare, medlare, en mamma och en pappa som gått igenom en rättslig tvist om barn skapade jag en faktisk teori om vad genus har för betydelse för lämpliga föräldrars möjligheter och begränsningar i en rättslig tvist om ”barnets bästa”. Min teori är att lagstiftningen om ”barnets bästa” begränsar möjligheterna för lämpliga föräldrar att lösa sina konflikter och att lagstiftningen om ”barnets bästa” inte är tillämpbar på tvister där två lämpliga föräldrar ställs emot varandra. Därför är normer och värderingar kring vad som är bäst för barnet till slut det som ligger till grund för domstolens beslut och det som motverkar en lösning på föräldrars konflikter.</p>

Intentionen med föreliggande uppsats är att läsaren ska bli medveten om hur konstruktionen av den sociala barnavården är uppbyggd. Genom ett diskursanlytiskt arbetssätt har vi därför sökt att blottlägga denna. Närmare bestämt har vi inriktat oss på att analysera synsättet gällande de familjehemsplacerade barnens kontakt med sina biologiska föräldrar. Den analys vi genomfört av valda lagrum, syftar sålunda till att avslöja hur betydelsen av barnens kontakt med föräldrarna fastställts. Vi har även sökt upptäcka hur betydelsefixeringar inom diskursen blivit allmänt vedertagna. Begreppet diskurs definieras som ett socialt område vilken innehåller strukturella mönster som skapats genom språket. Dessa strukturella mönster gör sig sedan synliga i formuleringar och handlingar kopplade till det sociala området. I vår studie blottläggs således det bestämda sättet att tala om och förstå en del av den sociala barnavårdsdiskursen. Analysmaterialet visade hur vissa betydelser, genom den sociala konstruktionen, blivit självklara. Vidare stod vid slutet av vår analys klart att diskursen och den sociala konstruktionen ständigt reproduceras. Analysen resulterade i iakttagelsen av ”barnets bästa” som diskursens nodalpunkt. Kopplat till denna fann vi moment, bland annat samhörighet till närstående, barnets vilja, återförening och vårdplan, som tillsammans bildade en sammanhängande ekvivalenskedja.