<p>Att bli förälder är en stor händelse i livet. Graviditeten är en tid där både fysiska</p><p>och psykiska förändringar påverkar livet för båda parter och också en tid att</p><p>förbereda sig inför föräldraskapet. Syftet var att belysa vilka faktorer som har</p><p>betydelse för de svårigheter som fäder upplever i samband tidigt föräldraskap. En</p><p>prospektiv longitudinell studie genomfördes vid samtliga kvinnokliniker i</p><p>Västernorrland. Deltagande var 827 partners till kvinnor som varit gravida och fött</p><p>barn under perioden juni 2007-juni 2008. Data samlades in med hjälp av tre</p><p>frågeformulär. Regressionsanalysen visade att oro för ekonomi var den främsta</p><p>anledningen till upplevelse av svårigheter med att vara förälder. Stödet från</p><p>barnmorskan och från närstående påverkade inte utfallet för upplevelse av</p><p>svårigheter under graviditeten, men stöd från partner efter förlossningen minskade</p><p>pappors oro. Högskoleutbildade pappor och förstagångspappor var de som var</p><p>mest oroade. Studien talar för att mer forskning behövs om pappors egna behov av</p><p>stöd i föräldraskapet.</p><p> </p>

Att bli förälder är en stor händelse i livet. Graviditeten är en tid där både fysiska och psykiska förändringar påverkar livet för båda parter och också en tid att förbereda sig inför föräldraskapet. Syftet var att belysa vilka faktorer som har betydelse för de svårigheter som fäder upplever i samband tidigt föräldraskap. En prospektiv longitudinell studie genomfördes vid samtliga kvinnokliniker i Västernorrland. Deltagande var 827 partners till kvinnor som varit gravida och fött barn under perioden juni 2007-juni 2008. Data samlades in med hjälp av tre frågeformulär. Regressionsanalysen visade att oro för ekonomi var den främsta anledningen till upplevelse av svårigheter med att vara förälder. Stödet från barnmorskan och från närstående påverkade inte utfallet för upplevelse av svårigheter under graviditeten, men stöd från partner efter förlossningen minskade pappors oro. Högskoleutbildade pappor och förstagångspappor var de som var mest oroade. Studien talar för att mer forskning behövs om pappors egna behov av stöd i föräldraskapet.

Att amma är inte enbart en fysiologisk process utan har även en själslig och existentiell dimension. Amningen ses som en väg in i moderskapet och beskrivs som en strävan mot att bli den goda modern. Forskningen visar att bröstmjölk och amning har många gynnsamma hälsoeffekter för både mor och barn. Barnmorskans kompetensområde omfattar sexuell- och reproduktiv hälsa, i detta ingår att kunna ge stöd och råd vid amning och amningssvårigheter. Barnmorskan har en viktig roll i etablerandet av amningen. Huruvida kvinnan fortsätter att amma eller om det blir en lyckad amning är även ett resultat av vårdgivarnas attityder, förhållningssätt och vårdrutiner. Om barnet av någon anledning inte kan amma så måste mamman mjölka ut och ge sin bröstmjölk på andra sätt än genom amning för att upprätthålla sin bröstmjölksbildning. För att kunna förbättra vården och stärka kvinnor som behöver pumpa behövs mer kunskap om hur kvinnor upplever det att inleda amning genom pumpning. Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelse av pumpning vid inledande amningssvårigheter. En kvalitativ innehållsanalys har använts som metod. I resultatet framkom ett tema vilket var Pumpning hjälper och stjälper kvinnors tilltro till sin egen förmåga att amma. Detta tema omfattas av fyra kategorier; viljan att amma motiverar pumpning; pumpning som ett hinder i det dagliga livet, pumpning medför en känslomässig påverkan samt barnmorskans amningsstödjande roll är betydelsefull. Pumpningen påverkar kvinnans uppfattning om sig själv och sin kropp. Som barnmorska är det viktigt att sätta sig in i kvinnans mål, erfarenheter och behov för att kunna stötta och hjälpa kvinnan på bästa sätt.

Vården bör skapa förutsättningar för att individen ska kunna ta egna informerade beslut rörande sin egen kropp och sexuella och reproduktiva hälsa. Idag vårdas den nyblivna mamman ungefär 6 – 12 timmar efter en normal förlossning. Denna omorganisation har medfört förändringar i barnmorskans arbetsrutiner på en förlossningsavdelning. Barnmorskor arbetar kvinnocentrerat och den kvinnocentrerade vården innefattar även strukturen och det professionella ansvaret i förhållande till varje kvinna och hennes familj under graviditeten, förlossningen och postpartumperioden. Barnmorskan som arbetar på en förlossningsavdelning har till arbetsuppgift att bistå den födande kvinnan genom hela förlossningens gång. I och med tidig hemgång från förlossningen åligger det barnmorskan att ge information, stöd och råd till den nyblivna mamman för att säkerställa att både mamman och barnmorskan känner sig trygga med att gå på tidig hemgång. Studiens syfte är att beskriva barnmorskors upplevelse av vårdandet i samband med tidig hemgång från förlossningen. För att kunna undersöka barnmorskors upplevelse av vårdandet i samband med tidig hemgång användes kvalitativ forskning i form av intervjuer och studien har en fenomenologisk forskningsansats. Barnmorskor som arbetade vid en förlossningsklinik i Sverige intervjuades och intervjuerna transkriberades och analyserades. I resultatet framkom fyra innebördsteman; Från osäkerhet och otrygghet till säkerhet och trygghet, värna rätten till ett informerat val, stärka kvinnan i sitt moderskap och känsla av otillräcklighet. I diskussionen framkommer det att genom att se till barnmorskornas upplevelse av vårdandet finns stora möjligheter till förbättringar så att barnmorskor känner att de kan ge en god vård.

World Health Organization (WHO) och United Nations International Children's Emergency Fund (UNICEF) rekommenderar att amningen initieras under den första timmen efter förlossningen och det optimala för barnets utveckling och tillväxt är att barnet fortsätter att helammas till och med sex månaders ålder. Rekommendationerna är viktiga ur ett folkhälsoperspektiv, där små förbättringar har stor betydelse för folkhälsan. Amning har många hälsofördelar både för mamman och det nyfödda barnet. Hud mot hud kontakten mellan mamman och barnet kan ses som det första steget för att amningsinitieringen ska lyckas. Amningsstatistiken visar att helamning under barnets första månader minskar och att delamning ökar. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka barnmorskans arbete med den tidiga initieringen av amningen. Metoden är en integrerad litteraturöversikt varav både kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderades och sammanställdes. Totalt var det 17 vetenskapliga artiklar som inkluderades, varav sju kvantitativa artiklar, nio kvalitativa artiklar och en med mixad metod. Efter en sammanställning av artiklarna identifierades fem huvudkategorier med underkategorier. Huvudkategorierna var: På väg till bröstet, Praktiskt amningshjälp till mammorna, Amningsstöd, Information och kunskap och slutligen Organisatoriska faktorer. Resultatet visade att många nyblivna mammor upplevde en känsla av osäkerhet gällande sin egen förmåga av att amma och hade ett behov av både individanpassat stöd och bekräftelse av barnmorskan. När barnmorskan använde sig av det verbala stödet vid handläggningen av amningsinitieringen visade det främja amningsförloppet. Information och kunskap var viktiga för mamman då de erhölls en större förståelse för amningens hälsofördelar, vilket motiverade den fortsatta amningsinitieringen. Barnmorskans kompetens och kunskap var en betydande faktor som påverkade amnings utfallet. Utbildning om amning var avgörande, bristen på kunskap kunde ha en negativ påverkan på amningen. Barnmorskan ska sträva efter att ge konsekventa råd och information för att främja amningen och detta kunde göras genom att följa den lokala amningsstrategin. Det blir en utmaning för barnmorskan att vara tillgänglig och ge den bästa vården där både tidsbristen och personalbristen hindrade. Det är tydligt att mer resurser behövs för att barnmorskan ska kunna fullfölja sitt jobb. Barnmorskan ville arbeta på ett sätt för att främja amningen och att spendera tid med den nyblivna mamman men de organisatoriska strukturerna hindrar möjligheterna. Med en ökad förståelse för hur barnmorskans handläggning kan påverka amningen, som främjar och hindrar, kan förutsättningarna öka för en lyckad amningsinitiering. Kunskapen behöver uppdateras kontinuerligt och det är tydligt att den kliniska verksamheten bör anpassa sina avdelningsrutiner och arbetsmiljö för att främja den första amningen. Vidare forskning skulle vara intressant för att tydliggöra hur de svenska barnmorskorna arbetar för att främja amningen utifrån gällande riktlinjer. / World health organization (WHO) and United Nations International Children's Emergency Fund (UNICEF) recommends that breastfeeding should be initiated during the first hour after birth and the optimum for the baby's development and growth is that the baby continues to be fully breastfed until the age of six months. The recommendations are important from a public health perspective, where small improvements are of great importance for public health. Breastfeeding has many health benefits for both the mother and the newborn baby. Skin-to-skin contact between the mother and baby be the first step to successful breastfeeding initiation. Breastfeeding statistics show that exclusive breastfeeding during the baby's first months decreases and that partial breastfeeding increases.  The purpose of this literature review was to investigate the work of the midwife in the early initiation of breastfeeding. The method is an integrated literature review with both qualitative and quantitative articles included and compiled. A total of 17 scientific articles were included, seven quantitative articles, nine qualitative articles and a mixed method. Following a compilation of those articles, five main categories were identified with subcategories. The main categories were: On the way to the breast, Practical breastfeeding advises to the mothers, breastfeeding support, information and knowledge, and organizational factors. The results showed that many new mothers experienced a feeling of insecurity regarding their own ability to breastfeed and had a need for both individualized support and confirmation from the midwife. When the midwife used the verbal support in the handling of the breastfeeding initiation, it showed to be beneficial for the breastfeeding outcome. Information and knowledge were important for the mother as an increased understanding of the health benefits of breastfeeding, which motivated the continued initiation of breastfeeding. The midwife's competence and knowledge were a significant factor that affected the breastfeeding outcome. Breastfeeding education was crucial, and lack of knowledge could have a negative impact on breastfeeding. The midwife would strive to provide consistent advice and information to promote breastfeeding and this could be done by following the local breastfeeding strategy. It could be a challenge for the midwife to be available and provide the best care when both the lack of time and the lack of staff prevented it. It is clear that more resources are needed for the midwife to be able to complete her job. The midwife wants to work in a way to promote breastfeeding and to spend time with the new mother, but the organizational structures hinder the possibilities. With an increased understanding of how the midwife's handling can affect breastfeeding, which promotes and hinders, the conditions for a successful breastfeeding initiation can increase. The knowledge needs to be updated continuously and it is clear that the clinical practice should adapt their ward routines and work environment to promote the first breastfeeding. Further research would be interesting to clarify how the Swedish midwives work to promote breastfeeding based on current guidelines.

SAMMANFATTNING I Sverige föds 3-4 dödfödda barn per 1000 födda barn. Orsaken till barnadöden förblir för många föräldrar okänt. Studiens syfte var att beskriva vad kvinnor som besvarat ett frågeformulär om tidiga tecken på att barnet skulle dö intrauterint, ville förmedla om sin upplevelse i samband med deras barns död och födelse och om det fanns några skillnader i kvinnans upplevelse beroende på om deras döda barn föddes före graviditetsvecka 28 jämfört med efter graviditetsvecka 28. Frågeformuläret var tillgängligt från den 1 september 2011 till och med den 31 december 2014 på Spädbarnsfondens hemsida. Efter uppmaningen: " Här kan du skriva helt fritt och berätta om något som du vill förmedla och som du inte tycker har tagits upp i detta frågeformulär" hade kvinnorna obegränsat utrymme för att förmedla sina erfarenheter. En kvalitativ innehållsanalys utfördes på 290 svar. Fem kategorier identifierades: Tiden före och efter förlossningen 146 (36%) av svaren, Kontakten med sjukvården 119 (29%), Kunskap 75 (19%), Mötet med barnet 34 (8%), samt Förbättring av vården 31 (8%). Kategorierna handlade om kvinnans upplevelse av bemötandet och stöd som de fått innan, under och efter förlossningen, om otillräcklig kunskap om barnadöd, skapa minnen av barnet och avsaknaden av minnen, om kvinnans känslor inför förlossningen, symtom under graviditeten och om att kvinnorna uppskattade att forskning kring intrauterin död genomförs. Kvinnorna beskrev brister i sin kunskap om att barn kan dö före födelsen och de saknade information om detta under graviditeten. De menade att denna information kan ges inom föräldrautbildningen på mödravårdscentralen. En del kvinnor upplevde bemötandet i samband med deras barns död som bra och tryggt medan andra tyckte att bemötandet hade varit dåligt. Mötet med barnet blev både bra och dåligt och kvinnorna önskade att barnmorskan hade hjälpt dem mer med detta. Kvinnor som fött sitt döda barn efter vecka 28 tog upp att de önskade att deras oro under graviditeten skulle tagits på mer allvar och de upplevde att de var till besvär när de kontaktade barnmorskan.

Bakgrund: Gravida kvinnor med övervikt eller obesitas som skrivs in på mödrahälsovården i Sverige har ökat. Risker kopplat till högt BMI finns både hos den gravida kvinnan och fostret. Gravida kvinnor önskar mer rak och icke-dömande kommunikation. Barnmorskor är medvetna om betydelsen av att samtala om levnadsvanor men att det är komplext och svårt ämne. Syfte: Att belysa barnmorskors erfarenhet av att samtala om vikt och levnadsvanor med gravida kvinnor som har övervikt eller obesitas inom mödrahälsovården. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. En webbenkät med öppna frågor besvarades av 16 barnmorskor. Enkätsvaren analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet utgjordes av tre kategorier och sju subkategorier. Samtal om levnadsvanor under graviditet hos kvinnor med övervikt eller obesitas var en utmaning då barnmorskorna ville undvika skuldbeläggning. Förhållningssättet hos barnmorskorna och att se hela kvinnan framkom som en viktig aspekt. Motiverande samtal underlättade kommunikationen. Slutsats: Kunskap ger känsla av trygghet i samtalet samt betydelsen av att skapa en trygg vårdrelation underlättar. Utmaningen är att ge information på ett adekvat sätt utan att skuldbelägga kvinnan. Motiverande samtal är bra verktyg att använda sig av. Fortbildning, ökat samarbete med andra professioner och remittera patientgruppen till särskilda mottagningar önskades.

No description available.

I Sverige föds ungefär 440 barn döda varje år. Intrauterin fosterdöd kan beskrivas som en stilla födsel och definieras som framfödande av barn som saknar livstecken efter 22 fullgångna graviditetsveckor. En förlossning av ett dödfött barn sker på liknande sätt som en förlossning med ett levande barn. Skillnaden är att fosterhjärtljuden inte behöver övervakas eller registreras. Modern som genomgår förlossningen kan då istället få all uppmärksamhet. Att få ett dödfött barn tillhör inte en vanlig livserfarenhet och innebär en chock för föräldrarna. Intrauterin fosterdöd kan orsaka kraftiga psykiska besvär hos modern. En majoritet har planerat månader och ibland år i förväg för hur livet med ett barn kommer att bli och när barnet sedan dör intrauterint rasar hela deras värld. Sorgen efter ett barn som får en stilla födsel beskrivs som långvarig och djup, speciellt för modern som bär barnet i sin kropp.   Syftet med föreliggande litteraturöversikt var att belysa moderns psykiska hälsa efter att hon mist sitt barn intrauterint.   För att på lämpligt sätt besvara föreliggande studies syfte valdes en litteraturöversikt som metod. Databassökningar gjordes via PubMed, CINAHL och PsychINFO. Resultatet av sökningarna medförde att 18 vetenskapliga artiklar inkluderades. Artiklarna var publicerade från år 2008 till och med år 2018 och både artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats inkluderades i studien. Vetenskaplig kvalitetsgranskning och klassificering genomfördes utifrån Sophiahemmet Högskolas utarbetade bedömningsunderlag. Resultatet framtogs genom integrerad analys av innehåll.   I resultatet framkom det att modern kan drabbas av olika psykiska besvär med varierande svårighetsgrad efter att hon mist sitt barn intrauterint. Ångest, depression, oro, tvångstankar, posttraumatiskt stressyndrom och självmordstankar förekommer. Besvären kan finnas kvar lång tid efter dödfödseln. Känslor av tomhet, olust och skuld beskrevs hos ett flertal mödrar samt skillnader i hur samhället betraktade dem på grund av socioekonomisk och kulturell status. Genom att få stöd från sjukvården och barnmorskor kunde symtomen och besvären minska. Att samla minnen, hålla i barnet, utföra ritualer, mindfulness, stödsamtal eller psykoterapi ledde till att besvären kunde minska.   Slutsatsen som framkommit från föreliggande litteraturöversikt är att den psykiska hälsan hos modern kunde påverkas negativt av den kris som en intrauterin fosterdöd innebär. Hur svåra och långvariga besvären blev var beroende av tillgängligheten och kvaliteten på generellt stöd samt vårdinsatser. / In Sweden, approximately 440 children are stillborn every year. Intrauterine fetal death is sometimes described as a still birth and is defined as the birth of a child who has shown no sign of life after 22 completed pregnancy weeks. The birth of a stillborn child is similar to the birth of a living child. The difference is that the fetal heartbeat does not need to be monitored or recorded. Full attention can be directed at the mother giving birth. Giving birth to a stillborn child is not a normal life experience and is a shock for the parents. Intrauterine fetal death can cause the mother severe mental disorders. A majority has planned months and sometimes years in advance for how life with a child will be and when the child then dies their entire world crumbles. Grieving for a child who is stillborn is described as long lasting and deep, especially for the mother who carried the child in her body.   The aim of this literature review was to illuminate the mother's mental health after she has lost her baby intrauterine.      In order to adequately respond to the purpose of the study, a literature review was chosen as a method. Database searches were made through PubMed, CINAHL and PsychINFO. The result of the searches led to the inclusion of 18 scientific articles. The articles were published from year 2008 to 2018 and both qualitative and quantitative articles were included in the study. Scientific quality review and classification was implemented in the foundation of the Sophiahemmet University Hospital. The result was developed through integrated content analysis.   From the result it emerged that the mother could suffer from various mental disorders with varying degrees of difficulties after she has lost her child intrauterine. Anxiety, depression, worrying, obsessive thoughts, post-traumatic stress disorder and suicidal thoughts occur. The discomfort can last long after the birth of a stillborn child. Feelings of emptiness, unrest and guilt were shown by a number of mothers as well as differences in how society saw them based on their socio-economic and cultural status. By receiving support from health care staff and midwives, the symptoms and disorders could be reduced. Collecting memories, holding the child, performing rituals, mindfulness, counseling or psychotherapy could also lead to reduced symptoms.   The conclusion from the literature review is that the mental health of the mother was adversely affected by the crisis that an intrauterine fetal death implies. How severe and long-lasting problems became, depended on availability and quality of general support and efforts from the healthcare system.

Background: Today, most of the sex education takes place in school. Studies shows shortcomings in this education and that students experience shortage of the knowledge wanted regarding this subject. Research has also shown that young people prefer to accomplish sex education with someone who feels comfortable and has good knowledge of the subject. The main subject of midwifery is sexual and reproductive health and rights. However, there is a limited amount of studies conducted regarding midwives involvement in sex education in schools. Purpose: The aim of this study was to highlight the role of the midwife in health-promoting public health work with sex education for adolescents in school. Method: Semi-structured telephone interviews were conducted with four teachers who taught sex education at high school and five midwives with experience of sex education. The collected material was analyzed according to Malterud's systematic text condensation. Result: The result showed that the midwife's health promotion work in school was conducted in a few different ways. Partly through lectures and partly by students visiting the youth health center (ungdomsmottagning). The way in which the work was done was due partly to the school's demand and partly to the availability of the midwife. The average time that the midwife was teaching students were between 30-120 minutes, which were distributed on one and the same occasion. The midwife's role in school was described as being proficient, competent and comfortable talking about sex. The fact that the midwife was unacquainted meant that the students felt comfortable and it was easier to ask questions about sensitive subjects. Conclusion: The conclusion of the study is that there is a need for midwifery skills at school and that, in spite of this, there is no clear and obvious role of the midwife in school education. Clinical applicability: This study can be used to support the midwife's work in sexual education in school. The study can also be used as a basis for establishing cooperation between midwife and school. / Bakgrund: Idag sker den övervägande delen av sex- och samlevnadsundervisningen i skolan och undersökningar visar på brister i denna undervisning samt att elever inte upplever sig få de kunskaper de önskar inom ämnet från skolan. Forskning har också visat att ungdomar föredrar att prata om sex och samlevnad med någon som känner sig bekväm och besitter goda kunskaper i ämnet. Barnmorskans huvudämne är sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det finns dock begränsat med studier gjorda på hur barnmorskan involveras i skolans sex- och samlevnadsundervisning. Syfte: Syftet med den här studien var att belysa barnmorskans roll i det hälsofrämjande folkhälsoarbetet med sex och samlevnadsundervisning för ungdomar i skolan. Metod: Semistrukturerade telefonintervjuer gjordes med fyra lärare som undervisade i sex och samlevnad på högstadiet och fem barnmorskor med erfarenhet av sex och samlevnadsundervisning. Det insamlade materialet analyserades enligt Malteruds systematiska textkondensering. Resultat: Resultatet visade att barnmorskans hälsofrämjande arbete i skolan genomfördes på lite olika sätt. Dels genom föreläsningar och dels genom att elever kom på besök till ungdomsmottagningen. Hur arbetet var upplagt berodde dels på skolans efterfrågan och dels på hur tillgången till barnmorskan såg ut. Tiden som barnmorskan lade på att undervisa elever var i genomsnitt mellan 30-120 minuter som låg fördelat på ett och samma tillfälle. Barnmorskan beskrevs som kunnig och hade spetskompetens inom sitt område samt kände sig bekväm att prata om sex och samlevnad. Att barnmorskan var utomstående gjorde att eleverna också kände sig bekväma och hade lättare att ställa frågor angående känsliga ämnen. Slutsats: Slutsatsen av studien är att det finns ett behov av barnmorskans kompetens i skolan men att det inte finns någon tydlig och självklar roll för barnmorskan i skolans sexualundervisning. Klinisk tillämpbarhet: Denna studie kan användas som stöd för att främja barnmorskans insatser i skolans sex- och samlevnadsundervisning. Studien kan också användas som underlag vid upprättande av samarbetsformer mellan barnmorska och skola.