Bakgrund till denna studie är att jag länge varit nyfiken på var lärare och elev möts i det arbetssätt som benämns formativ bedömning, men också var de kanske inte möts. Vidare har jag velat ge ett elevperspektiv på formativ bedömning, en infallsvinkel jag tycker mig sakna i forskning och debatt.Studiens syfte har varit att undersöka eventuella skillnader i elevers respektive lärares uppfattning och upplevelse av formativ bedömning och om elever uppfattar den formati- va bedömningen på det sätt läraren har för avsikt.Studien riktar in sig på elever och lärare i yrkesutbildning för vuxna där båda grupper genom svar på frågeenkäter, men även uppföljande intervjuer, fått ge sin bild av hur de själva upplever bedömningsarbetet – men också hur lärarna tror eleverna upplever for- mativ bedömning.Båda grupperna ger uttryck för en oväntat samstämmig bild av formativ bedömning, bilden är dessutom övervägande positiv. Vidare råder stor samstämmighet även mellan grupperna i synen på värdet av formativ bedömning.Det enskilda område där tydlig diskrepans råder är när det gäller lärares uppfattning av hur elever ser på formativ bedömning. Lärare tror i ganska hög grad att elever upplever det som jobbigt att bli bedömda medan eleverna själv är betydlig mer positiva än lärarna tror. Skälet kan vara att elever i början av utbildningen ger uttryck för obehag över att bli bedömda, samtidigt som lärare utgår från att detta obehag kvarstår medan det i själva verket är en initial respons som snabbt avklingar.Vidare är elever inte fullt så aktiva som lärarna generellt tror när det gäller att föra en dialog med lärarna om dessas bedömningar. Jag kan därför rekommendera lärarna i un- dersökningen att i högre grad uppmuntra eleverna att diskutera med dem om de bedöm- ningar lärarna gör. Jag skulle även rekommendera lärarna att fundera över varför de tol- kar eleverna som mer negativa till formativ bedömning än de faktiskt är.

Syfte och frågeställning Syftet med studien är att undersöka specialidrottslärares bedömningspraktik genom att utforska hur de ser på bedömning och återkoppling.  Hur talar lärare om sin bedömningspraktik?  Vilka praktiska övningar/spel använder sig specialidrottslärare av, så att eleverna kan demonstrera sina kunskaper?    Hur beskriver specialidrottsläraren sin återkoppling till eleverna om bedömning?    Metod I denna studie används en kvalitativ metod för att besvara frågeställningarna. Det skedde via semistrukturerade intervjuer och det var fyra olika lärare på Nationell idrotts utbildning (NIU) skolor runt om i Stockholm som deltog. Studiens teoretiska utgångspunkt tas i det sociokulturella perspektivet på lärandet. Nationell idrottsutbildning (NIU) är en nationell idrottsutbildning som ger elever möjligheten att utveckla en karriär inom vald idrott.    Resultat Resultatet visar att bedömning sker året om under lektionerna, det uppstår för det mesta under lektionerna som är till största del praktiska övningar och spel. Det sker genom en subjektiv professionalism och erfarenhet som lärarna besitter på. Övningarna under lektionerna är anpassade till elevernas kunskapsnivå och medföljer därför med någon form av individualisering. Återkopplingen till elever sker via formativfeedback, då den anses ge eleverna större möjlighet till att utveckla sina kunskaper.     Slutsats Det finns tydliga likheter i hur lärarna väljer att bedöma, lägga upp övningar och ge feedback. Lärarna använder sig av samma sorts mönster i sin val av upplägg, det ska planeras med hjälp av skolans kunskapskrav, men att målet att eleverna ska utvecklas inom sin idrott är det viktigaste. / Purpose and Research Questions The purpose of the study is to investigate the assessment practices for teachers in physical education by exploring their view on evaluation and feedback.    How do teachers discuss their assessment practices? What practical exercises/games do physical education teachers use to allow students to demonstrate their knowledge? How do physical education teachers provide feedback to students regarding assessment?   Method In this study, a qualitative approach is employed to address the research questions. The data collection occurred through semi-structured interviews, involving four different teachers from National Sports High Schools (NIU) in various locations around Stockholm. The theoretical framework of the study is rooted in the sociocultural perspective on learning.   Results The findings indicate that assessment occurs throughout the academic year, predominantly during practical exercises and games in lessons. The process relies on subjective professionalism and the experience possessed by the teachers. The exercises are tailored to the students levels of knowledge, incorporating a degree of individualization. Feedback to students is provided through formative feedback, as it is deemed to offer students greater opportunities to develop their skills.   Conclusion Clear similarities exist in how teachers choose to assess, structure exercises, and provide feedback. Teachers follow similar patterns in the planning of their lessons, incorporating the knowledge requirements of the schools, with the overarching goal of fostering students development in their respective sports.

Att bedömning i matematik kan ske på flera sätt är en uppfattning författarna till studien har fått under lärarutbildningen. Dessutom råder en osäkerhet i bedömning och betygsättning bland lärare i allmänhet. Att det finns många sätt att bedöma på tillsammans med osäkerheten hos lärare gjorde att författarna började fundera på hur eleverna faktiskt uppfattar att de blir bedömda. Därav blev syftet med studien att undersöka elevernas och lärarnas uppfattningar kring bedömning för att jämföra dessa med varandra. Detta undersöktes med en kvalitativ metod bestående av enskilda intervjuer med två lärare samt fokusgruppsintervjuer med elever till de intervjuade lärarna. Lärarna i studien använde olika bedömningsmetoder i sin undervisning. Dessa metoder uppfattade deras elever i stor utsträckning korrekt.

Studiens syfte är att undersöka hur medarbetare och chefer uppfattar de möjligheter och begränsningar som finns av att använda en medarbetarundersökning som personalutvecklingsinstrument. Vi utgår ifrån två frågeställningar i vår studie: Vilka möjligheter och begränsningar ser chefer och medarbetare med medarbetarundersökning samt Vilka skillnader och gemensamma nämnare finns gentemot chefer och medarbetare? För att finna svar på våra frågeställningar utgår vi ifrån en enkätundersökning. Vårt urval består av ett svenskt företag verksamt inom bemanningsbranschen. Chefer och medarbetare från alla kontor i Sverige fick möjlighet att besvara enkäten. De teoretiska referensramar som aktualiseras i vår studie är validitet och formativ bedömning som vi finner av stor relevans för vår undersökning. I tidigare forskning ger vi läsaren en ökad förståelse kring hur medarbetarundersökningar använts över tid. Information kring hur den brukar vara utformad, fördelar och nackdelar samt uppföljningsåtgärder med undersökningen beskrivs. Ur resultatet har vi kunnat dra slutsatser att majoriteten av de anställda på utstuderat företag är positiva till att medarbetarundersökningar används i syfte att mäta arbetsrelaterade frågor. Cheferna på företaget är i nästan alla avseenden positiva kring uppföljningsarbetet. I frågan om cheferna involverar sina medarbetare i uppföljningsarbetet tycks cheferna ha en annan uppfattning än medarbetarna. I undersökningen framkom således att medarbetarna tycks ha en negativare syn på uppföljningsarbetet i sin helhet. Det råder delade meningar kring möjligheter och begränsningar och avslutande i vår studie lyfter vi åtgärder som bör vidtas för att utveckla medarbetarundersökningen.

This study aims to examine teachers’ approach to formative assessment. The purpose has materialized to four research questions linked to the theory of formative assessment. It does so by interviewing eight teachers in upper secondary education. The interviews are then interpreted through a method inspired by the phenomenographic method. During the teachers' formative work they describe their feedback as matrices based on the curriculums, verbal, written, and for many of the informants done mostly in connection to the return of examinations. The results of the study also finds that the requirements of summative assessment from, amongst other things, the curriculum makes it difficult for teachers to fully implement formative assessment. In addition, the lack of time makes it difficult for the teachers to work as formative as they want. The interviewed teachers also confirm what other studies have found, and thus the formative ways of working do not achieve their fully potential if it is only used instrumentally, and not implemented as a complete theory. The study also finds that teachers experience difficulties in motivating of the students and making them responsible for their own learning.

Denna undersökning handlar om sambandet mellan elevers betyg i ämnet matematik, och deras betyg på de nationella proven i samma ämne. Bakgrundsfakta kring området kommer att presenteras och jag kommer presentera en undersökning där jag samlat in betygen i ämnet matematik och betygen på de nationella proven i matematik från sex olika klasser i årskurs 6. Jag har även utfört en intervju med samtliga sex lärare för de olika klasserna för att få en djupare förståelse för lärarens syn på ämnesbetyg och provbetyg. Tidigare gjord forskning visar att de flesta elever får samma ämnesbetyg i matematik som de får på de nationella proven, men att skillnader finns. Könsaspekten kommer även vara en del av undersökningen då skolverket visar att det finns skillnader i pojkar och flickors resultat. Jag har sammanställt resultaten i tabellform i den första delen av undersökningen och i den andra delen redovisas intervjuerna. I resultatet kan man avläsa att det klassvis finns skillnader mellan ämnesbetyget och betyget på de nationella proven. Resultatet av intervjuerna visar att det finns ett flertal skillnader gällande hur lärare ser på de nationella proven och deras samspel med ämnesbetyget. Tillslut kommer jag diskutera resultaten gentemot den tidigare forskningen för att se huruvida denna undersökning stämmer överens med tidigare forskning samt analysera intervjuernas resultat.

The most important influencing factor in student learning is the teacher. It is not so much what the teacher does, but what the teacher makes his students to do that is important. That is what this study investigates. Which workingmethods are used and how are they varied? It also investigates how formative assessment is used in practice. Which formative elements can be found in the teachers practice and what methods are used? As data collection methods interviews, classroom observations and a student questionare have been used. The results shows that teachers who vary their working methods and who use interactive methods have more positive pupils. The result also shows that the teachers use formative assessment but in varied extent. No teaching method can safely be said to be the best but one thing is certain - varied teaching promotes pupils learning!

Studien syftar till att undersöka vilken vikt lärare lägger vid de nationella proven inför slutbetygen i matematik i årskurs 9. Genom kvalitativa, halvstrukturerade intervjuer med verksamma och utbildade lärare kom studien fram till att lärare i grundskolans senare år kan tolka de nationella provens syfte på olika sätt. Detta kan i sin tur skapa orättvisa för elever. Skolan kan ur vissa hänseenden inte ses som tillräckligt likvärdig. I studien kan skillnader i synen på nationella provens användningsområde härledas till synen på bedömning samt hur skolorna arbetar med uppföljning av nationella proven. Lärare i studien som i hög grad säger sig använda en så kallad summativ bedömningsmetod säger sig i mindre utsträckning sätta betyg efter nationella provens resultat och tvärtom. Det framkommer dock att somliga respondenters kunskaper om denna bedömningsmetod är bristande och de kan därför komma att använda den på ett felaktigt sätt, vilket tenderar att skapa subjektiva och felaktiga betyg. Skolans möjliga likvärdighetsproblem reser frågan om skolan kan ses som misslyckad. Studiens slutsats är att det på lokal nivå samt från Skolverkets håll kan finnas utrymme för att förtydliga läroplaner och provens användningsområde.

<p>Huvudsyftet i föreliggande studie är att undersöka hur elever följer uppgiftsinstruktionernai uppgiften med lägst svårighetsgrad från 2009 års skriftliganationella prov i svenska och svenska som andra språk.I Skolinspektionens rapport Kontrollrättning av nationella prov i grundskolan och gymnasieskolan framkommer att lärare inte bedömer de nationella proven likvärdigt. En av anledningarna till den ickelikvärdiga bedömningen är att tolkningsutrymmet ibedömningsanvisningarna till det nationella provet är alltför stort. Med anledning avdet stora tolkningsutrymmet avser vi att i största möjliga mån ordagrant följabedömningsanvisningarna för nationella provet i svenska och svenska somandraspråk och därigenom precisera anvisningarna. Metod i studien går ut på attavgränsa de lägsta kraven för betyget G utifrån hur de är formulerade i uppgiftsbeskrivningenoch lärarens bedömningsanvisningar. För att konkretiserabedömningsanvisningarna används exempel från elevtexter. Studien visar att det lägsta kravet för betyget G kan delas upp i fyra kriterier somvar för sig kan bedömas och av dessa är kriteriet att resonera svårast att uppfylla. Därmed är det elevens förmåga att resonera som utgör brytpunkten för betyget IGoch G. Studien visar att oavsett omfattning av enskilda uppgiftskriteriers tolkningsutrymmeär det möjligt att identifiera och avgränsa kriterierna för att därigenomsträva efter att varje elevtext bedöms enligt samma måttstock. Tillämpas dettatillvägagångssätt vid elevtextbedömning i allmänhet minskar sannolikt risken förickelikvärdig bedömning, åtminstone inom den egna elevgruppen. En tänkbar åtgärdför att få bukt med ickelikvärdighetsproblematiken som nationella provet i svenskaoch svenska som andraspråk ger upphov till, vore att Skolverkets bedömningsanvisningartillhandahöll definitioner av för uppgifterna centrala begrepp, såsom vaddet innebär att resonera.Huvudsyftet i föreliggande studie är att undersöka hur elever följer uppgiftsinstruktionernai uppgiften med lägst svårighetsgrad från 2009 års skriftliganationella prov i svenska och svenska som andra språk.I Skolinspektionens rapport Kontrollrättning av nationella prov i grundskolan ochgymnasieskolan framkommer att lärare inte bedömer de nationella proven likvärdigt.En av anledningarna till den ickelikvärdiga bedömningen är att tolkningsutrymmet ibedömningsanvisningarna till det nationella provet är alltför stort. Med anledning avdet stora tolkningsutrymmet avser vi att i största möjliga mån ordagrant följabedömningsanvisningarna för nationella provet i svenska och svenska somandraspråk och därigenom precisera anvisningarna. Metod i studien går ut på attavgränsa de lägsta kraven för betyget G utifrån hur de är formulerade i uppgiftsbeskrivningenoch lärarens bedömningsanvisningar. För att konkretisera bedömningsanvisningarna används exempel från elevtexter. Studien visar att det lägsta kravet för betyget G kan delas upp i fyra kriterier somvar för sig kan bedömas och av dessa är kriteriet att resonera svårast att uppfylla. Därmed är det elevens förmåga att resonera som utgör brytpunkten för betyget IG och G.Studien visar att oavsett omfattning av enskilda uppgiftskriteriers tolkningsutrymmeär det möjligt att identifiera och avgränsa kriterierna för att därigenomsträva efter att varje elevtext bedöms enligt samma måttstock. Tillämpas dettatillvägagångssätt vid elevtextbedömning i allmänhet minskar sannolikt risken förickelikvärdig bedömning, åtminstone inom den egna elevgruppen. En tänkbar åtgärdför att få bukt med ickelikvärdighetsproblematiken som nationella provet i svenska och svenska som andraspråk ger upphov till, vore att Skolverkets bedömningsanvisningar tillhandahöll definitioner av för uppgifterna centrala begrepp, såsom vad det innebär att resonera.</p>

SAMMANFATTNING Depressionssjukdomar påverkar den äldres livskvalitet och välbefinnande på ett negativt sätt. Äldre personer behöver en längre tid på sig för att kunna känna tillit så att de kan prata om sina egna psykiska problem. Det är viktigt att belysa sjuksköterskans omvårdnadsroll i samband med depressionssymtom hos äldre. Sjuksköterskor ska i dag bedriva omvårdnad med hänsyn till evidensbaserad vård. Syftet är att beskriva främjande omvårdnadsåtgärder i samband med depressionssymtom hos den äldre. Författarna har valt att göra en litteraturöversikt med sökorden nursing, depression, eldrely och intervention. Arbetet har inkluderat femton artiklar som har presenterats utifrån två olika rubriker egenvård och omvårdnad. Resultatet från artiklarna visade att det finns ett flertal olika sätt att hjälpa den äldre att känna sig mindre deprimerad, exempelvis olika former av stöd i form av aktivitet genom dagliga promenader, lyssna på musik, stödsamtal, bedömning, kontinuerlig uppföljning och undervisning i egenvård. Genom omvårdnadsåtgärder kan depressionssymtom hos äldre minskas, lindras och livskvaliteten förbättras. Enbart deltagande i vissa enstaka aktiviteter, som träningsprogram ledda av sjukgymnaster, visade sig inte medföra minskande depressionssymtom. Författarnas slutsats är att depressionssymtom kan lindras genom omvårdnadsåtgärder såsom fysisk aktivitet, stödsamtal, musik och egenvård. Genom att upptäcka och lindra depressionssymtom hos äldre samt aktivt arbeta för att implementera en helhetssyn i olika instanser som vårdar äldre personer, ges den äldre möjligheten att ha en bibehållen och god livskvalité.