Studiens syfte är att öka kunskapen om vilka bedömningsmetoder lärare i årskurs 4 - 6 använder för bedömning av elever i matematik samt en jämförelse mellan en kommun i Sverige och en finlandssvensk kommun i Finland. Enligt forskning brister det formativa perspektivet på bedömning och summativ bedömning används mest, därför undersöks huruvida lärares bedömning är i linje med forskning. För att uppfylla studiens syfte och forskningsfrågor användes en enkätundersökning. Som grund för studien är teorierna lärande bedömning, teorin om bedömning och ett ramverk för formativ bedömning. Resultatet åskådliggör både likheter och skillnader mellan kommunerna i bedömningsmetoder. Lärare från kommunen i Sverige använder frågor, diskussioner och när elever jobbar som bedömningsaktivitet och informationen användes mest för formativt syfte och någon gång som summativ bedömning. I den finlandssvenska kommunen används prov, läxor och när elever jobbar som bedömningsaktivitet och den insamlade informationen används för summativt syfte med några inslag av formativ bedömning.

Studiens syfte är att fördjupa förståelsen kring bedömningspraktiker i förskolan. Detta görs genom att synliggöra föreställningar om bedömning i sammanhanget utvecklingssamtal. Studien har utgångspunkt i de dokumentationsunderlag som används för utvecklingssamtal i förskolan. Det teoretiska perspektivet i studien är teorin om transformativ bedömning, vilket är lämpligt för studien då teorin ger stöd för tolkning och kritisk analys av förskolans användning av bedömning och dokumentation. I studien har semistrukturerade kvalitativa intervjuer använts för att skapa en flexibilitet under intervjuerna samt möjligheter att upptäcka vad de medverkande anser är viktigt i anknytning till ämnet. I samband med intervjuerna samlades även dokumentationsunderlag in från de olika förskolorna för att analyseras.  Slutsatser av resultatet visar att de föreställningar om bedömningar som framkommer är att bedömning inte ska förekomma i förskolans verksamhet. Istället ska fokus vara på positiva områden hos barnet, visa på utveckling och inte på vad barnet kan eller inte kan. En slutsats är att förskollärarna utgår från en norm kring var ett barn ska vara i sin utveckling och att det finns en osäkerhet kring dokumentationsunderlagen då de anses bidra till bedömning av det enskilda barnet. Slutsatser visar att föreställningar om bedömning som framkommer handlar om bedömningar kring hur långt barnet har kommit i sin utveckling gällande motorik, socialt samspel, språk och i rutinsituationer. Vidare framträder bedömning av verksamheten och hur den stödjer barnet i dess utveckling.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilket fokus lärare och elever har vid givande av återkoppling samt hur denna respons upplevs av mottagaren. Formativ bedömning inom skolan, skrivning och bearbetning av texter samt vilken roll lärar-elevåterkoppling spelar för den enskilde individens lärande har även studerats. Resultatet för den undersökning som vi genomförde genom observationer och strukturerade intervjuer bygger på både kvalitativ analys och kvantitativ analys av data från gjorda observationer, fältanteckningar samt givna svar från de strukturerade intervjuerna. Det som framförs i studiens teoretiska del samt i tidigare forskning är att skrivande har en viktig roll för eleverna. Dessa olika skriv- och återkopplingsprocesser som nämns i studien är centrala för elevernas skrivande och bearbetning av texter. Resultatet visar att elevernas kommentarer rörde främst återkoppling på uppgiftsanknuten nivå. Eleverna fokuserar mest på kontroll av stavning, skiljetecken och stor bokstav i sin respons på klasskamraternas texter. Lärarna fokuserar däremot mer på innehållet i texten. Resultat utifrån elevintervjuer visar att elever tycker om att få återkoppling och upplever det som givande.

Undersökningen syftar till att undersöka vilka problem som kan uppstå i det formativa arbetet i matematikundervisningen i grundskolans senare år. En kvalitativ ansats har tagits med intervju som insamlingsmetod där åtta lärare intervjuats om deras formativa arbete. En geografisk spridning på respondenter har funnits, i och med deltagande från tre skolor olika orter. Frågorna som ställts under intervjun har tagit avstamp i de fem nyckelstrategier för formativ bedömning som Black & Wiliam (2009) formulerade. Resultatet visar att lärarna anser problemlösning vara ett område där formativ bedömning lämpar sig väl. Det visar också att betygssättning på enskilda prov är ett kontroversiellt område. Vidare argumenteras för utveckling av fortbildning av lärare i formativ bedömning för att vidareutveckla det formativa arbetet i skolorna.

Syftet med denna studie är att undersöka hur IUP:er är utformade, vilka mål som formuleras inom svenskämnet, samt vilken bedömning som kommer till uttryck i IUP:erna. För att få svar på frågorna har det genomförts en dokumentanalys av upprättade IUP:er från 6 olika skolor, belägna i två sydvästliga kommuner. De upprättade IUP:erna har studerats utifrån en tematisk analys där fem kategorier har identifierats. Därefter har ett antal teoretiska begrepp applicerats på kategorierna. Begreppen är summativ och formativ bedömning, samt tre kategorier från Hirshs (2011) studie; being, doing och learning. Resultatet visar att de flesta av de upprättade IUP:erna är obrukbara i sin helhet, då de saknar en eller flera delar. Det förekommer en del being- och doing-mål som inte är relaterade till läroplanen. Det mest framträdande målet är learning-mål kopplade till läroplanen. Den formativa och summativa bedömningen återfinns i lika stor utsträckning i de analyserade IUP:erna.

Det här arbetet är en underökning av hur lärare och elever upplever användandet av lärandematriser i undervisningen. Bakgrunden till arbetet är att det togs ett kommunbeslut att samtliga lärare i kommunen skulle fortbildas i en och samma metod som utgår från de formativa förmågorna. Undersökningen genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med några elever och lärare där utgångspunkten i intervjuerna var de 5 nyckelstrategierna inom formativ bedömning. Elever och lärare fick beskriva sina egna upplevelser av användandet av lärandematriser i SO-undervisningen. De 5 nyckelstrategierna utgjorde sedan analysverktyget i undersökningen. Den forskning som har använts som bakgrund för undersökningen visar på en enhetlig bild av vilka de 5 nyckelstrategierna inom formativ bedömning är. Vid analysen har sedan tillämpats ett fenomenografiskt förhållningssätt där materialet har gåtts igenom och sorterats utifrån de 5 nyckelstrategierna och likheter och skillnader har sökts i de svar som elever och lärare har lämnat.Resultatet av undersökningen visar att elever till lärare som systematiskt använder lärandematriser i undervisningen också är de som kommit längst i att ta ansvar för den egna kunskapen. Det är också dessa elever som beskriver en större nytta med lärandematriser.. Undersökningen visar också att eleverna som grupp inte uppfattar att de får feedback från sina lärare i undervisningen. Detta oavsett om lärarna arbetar systematiskt eller inte med lärandematriser

Termen bedömning beskriver ett led i lärandet där det är viktigt att eleven får återkoppling på sitt arbete genom att synliggöra dess styrkor och svagheter. Det finns olika bedömningsformer, bland annat summativ bedömning, formativ bedömning samt kamratbedömning. Beträffande kamratbedömning, har diskussionen inom skolan varit bred på grund av olika åsikter kring bedömningsformen och dess process. Syftet med denna studie är att analysera lärarens roll vid kamratbedömning samt hur kamratbedömning uppfattas av eleverna. Metoden som används är av kvalitativ natur med tonvikt på intervjuer. Studiens resultat belyser att elever i allmänhet upplever kamratrespons som något positivt. Däremot kan processen i vissa fall upplevas som känslig och otydlig. Resultat belyser ett större behov av att lärare intar en coachande roll och visar närvaro under kamratresponsprocessen. Slutligen konkluderar studien att kamratresponsen är ett verktyg som belyser ett utvecklande och reflekterande arbetssätt. Kamratbedömningen och kamratrespons visar på ett kollektivt lärande samt att det är en process som kräver arbete på lång sikt.Nyckelord: / The term assessment describes a part of learning where it is important for the student to get feedback on their work by highlighting the student's strengths and weaknesses. There are various forms of assessment, such as summative assessment, formative assessment and peer assessment. With regard to peer assessment, the discussion within the school has been wide because of different opinions about the form of assessment and its process. The purpose of this study is to analyze the teacher's role in peer assessment as well as how peer assessment is perceived by the students. The method used is of a qualitative nature with emphasis on interviews. The study's results highlight that students generally experience peer response as something positive. However, in some cases it may be perceived as sensitive and unclear. Results illustrate a greater need for teachers to take on a coaching role and to show attendance during the peer response process. Finally, the study concludes that peer response is a tool that illuminates an evolving and reflective way of working. The peer assessment and peer response indicate collective learning and that it is a process that requires long-term work.

Studiens syfte är att undersöka mellanstadielärares erfarenheter av formativbedömning i svenskämnet genom att belysa hur sex lärare beskriver sitt arbetemed formativ bedömning, vilka strategier och redskap de uppger att deanvänder för att bedöma elever formativt samt hur lärarna använderbedömningsinformation för att justera sin undervisning.Empiriskt material har samlats in genom sex semistruktureradeintervjuer. Det sociokulturella perspektivets scaffolding-begrepp utgör enteoretisk ingång för studien medan tidigare forskning om formativ bedömningoch återkoppling nyttjas för att genom kvalitativ innehållsanalys identifieramönster om formativ bedömning och redskap- och strategianvändning i de sexmellanstadielärarnas utsagor.Resultatet visar att lärarna både använder och reflekterar överformativ bedömning i sin undervisning. De ser återkoppling som en viktig delav formativ bedömning och som en central byggsten för sina elevers fortsattalärande. De intervjuade lärarna i studien använder olika former av redskap ochstrategier när de arbetar med formativ bedömning. När lärarna återkopplaranpassar de medvetet sitt språkbruk till mottagaren, tar hänsyn till elevernasvarierande styrkor och svagheter och väljer bland olika återkopplingsmetoder.Tidigare forskning har konstaterat att direktåterkoppling är den mesteffektiva formen av återkoppling, men studiens resultat visar att de intervjuadelärarna inte alltid kan ge direktåterkoppling på grund av faktorer som tidsbristoch hög arbetsbelastning. För att effektivisera återkopplingen använder lärarnaolika strategier såsom att ge återkoppling på de mest relevanta delarna avundervisningen. De är även ödmjuka när de ger återkoppling och planerar sinundervisning utifrån den information de får om elevernas kunskaper genom formativ bedömning.

Denna studie syftar till att belysa mellanstadieelevers uppfattningar om bedömning i svenska, med fokus på skrivande. Studien utgår från tre forskningsfrågor där den första frågan syftar till att besvara i vilka situationer i undervisningen eleverna upplever att de blir bedömda på sina texter. Den andra frågan fokuserar på vilka sätt eleverna beskriver att deras texter blir bedömda och den tredje frågan syftar till att besvara vad eleverna uppfattar att bedömningen fyller för funktion. Som teoretisk utgångspunkt för studien används bedömningsforskning som både fokuserar på formativ och summativ bedömning. Därtill används relevanta bedömningsbegrepp och skolans styrdokument som referensram. Forskningsfrågorna besvaras med elevintervjuer som datainsamlingsmetod. Materialet består av 15 elevintervjuer i årskurs fem och sex. Eleverna ställde frivilligt upp på intervju, och samtycke mottogs av både elever och vårdnadshavare. Resultaten som framkommer vid en innehållsanalys av det insamlade materialet liknar tidigare forskningsresultat. Resultaten visar att det är viktigt att läraren är tydlig och explicit beskriver när bedömning sker, hur den kommuniceras och vad lärandemålen är. Elevernas attityd till bedömning påverkar även bedömningens effektivitet. I resultatet framkommer dessutom att majoriteten av den bedömning eleverna uppfattar är summativ och framförs i slutet av ett arbete.

Denna studie har som huvudsyfte att undersöka formativ bedömning ur våra elevers perspektiv. Genom att sätta oss in i vad det formativa arbetssättet innebär och vad Lgr11 säger om detta fick vi en fin möjlighet att samtidigt utvecklas som pedagoger och bedömare. Lgr 11 anger tydligt att lärare förväntas arbeta mer formativt då aktuell forskning visar stora vinster för de enskilda elevernas kunskapsinhämtning. Våra elever har vid två tillfällen fått besvara enkäter med frågor om hur de upplever lärares bedömningar av deras kunskaper och vilken feedback de vill ha. Vårt arbete ger en kort tillbakablick hur bedömning i allmänhet utvecklats sedan antiken och hur de båda begreppen summativ och formativ bedömning uppkommit och utvecklats. Vi redovisar sedan enkätresultatet och analyserar detta utifrån den teori vi läst. Teorin går i korthet ut på att eleven måste veta var de är i sin kunskapsinhämtning, vart de ska och hur de ska ta sig dit. Vi går igenom några av de hjälpmedel som ett formativt arbetssätt kräver i form av tydliga instruktioner, bedömningsanvisningar, kamratbedömningar och matriser.Våra elever har fått uppleva formativ bedömning och utveckla sina funderingar kring detta. Vår slutsats är att de av våra elever som behöver mest stöd har uppskattat det formativa arbetssättet mer. 14 av 18 elever uttryckte att de först och främst behövde veta vad de skulle göra för att bli bättre, utan att uttrycka att de ville ha betyg som feedback. Av de elever som fortfarande vill ha betyg har tre av fyra meritvärde över 202,5. Vårt resultat visar också att det är elever med högt meritvärde som tycker att bedömningen blivit otydligare, vilket vi har några tolkningar kring. Vi ser att vi lärare har utvecklats både som bedömare och pedagoger och att det naturligtvis kommer våra framtida elever till del.