I de flesta fall har revisorn gott stöd i lagar och rekommendationer om tillvägagångssättet vid sin granskning. Det finns dock situationer där revisorn måste förlita sig på riktlinjer, exempelvis vid granskningen av företagens prognoser. Det uppstår här ett problem för hur revisorn skall gå tillväga då prognoser karaktäriseras av subjektiva bedömningar. Vi vill belysa detta utifrån vår frågeställning: Vilket tillvägagångssätt har revisorn för att bedöma revisionsrisken vid granskningen av företagens redovisning och dess prognoser? För att besvara denna fråga har vi intervjuat fyra kvalificerade revisorer från tre olika revisionsbolag av varierande storlek. Deras svar har vi analyserat utifrån begreppen struktur och bedömning. Dessa termer har ansetts vara varandras antagonister och har debatterats flitigt av ett flertal forskare. Debatten har handlat om att hitta den optimala revisionstekniken – ett strukturerat arbetssätt innefattande modeller och verktyg eller en revisionsprocess som präglas av revisorns egna bedömningar. Åsikterna skiljer sig åt och det vi har kommit fram till är att en kombination av de två tillvägagångssätten tycks vara att föredra då de oftast går hand i hand. Just vid prognoser är det dock revisorns egna bedömningar som ges störst utrymme.

BAKGRUND En utav lärarnas uppgifter är att bedöma och betygsätta sina elever i ämnet Idrott och hälsa. Det visar sig vara viktigt att veta vad man som lärare ska bedöma och betygsätta hos eleverna för att bedömningen ska bli rätt. Vi har haft ett antal betygsystem genom åren som hjälpmedel för lärarnas bedömningar och betygsättningar. Men hur anser lärarna att de själva bedömer sina elever i ämnet Idrott och hälsa? SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Mitt syfte med examensarbetet är att undersöka vad lärare i idrott och hälsa anser de själva bedömer och betygsätter hos sina elever. Arbetet kommer att besvara syftet utifrån två frågeställningar det vill säga vad lärarna anser att de bedömer och betygsätter hos eleverna i idrott och hälsa samt varför de bedömer sina elever som de gör enligt dem själva. METOD Examensarbetet inspireras av hermeneutiken som vetenskapsteoretisk ansats och kvalitativ datainsamling genom intervjuer som metod. Informanterna var utbildade mot de senare åren och har arbetat i skolverksamheten i 18-23 år. RESULTAT Resultaten visar att lärarna bedömer eleverna efter andra kriterier än vad läroplanen säger. Ett utav kriterierna som de väger in vid bedömning och betygsättning som inte står i läroplanen är laganda mellan eleverna. Den gemensamma faktorn för vad som lärarna bedömer först är 3 utveckling och inställning. Varför eleverna bedöms som de gör enligt lärarna beror på relationen som lärarna har med eleverna och att läroplanen är otydlig samt abstrakt.

Forskning har visat att beröm tenderar att ge negativa effekter på lärande och att det därmed inte leder eleven framåt i sin utveckling. Forskningen menar att beröm istället fungerar som en form av summativ bedömning. Mot denna bakgrund var mitt syfte att genom en kvalitativ studie, via lektionsobservationer och lärarintervjuer, undersöka hur idrottslärare använder feedback i sin undervisning och därmed i vilken form den uttrycks i och vilken funktion den har. Resultatet visade att lärarna använder beröm som den primära källan för feedback, med kommentarer som ”Bra!”, ”Bra jobbat!”, ”Härligt!” och ”Snyggt!”. Det är endast i dansundervisning eller i samband med skriftliga arbeten som lärarna ger feedback på andra nivåer, som syftar mot ett konkret lärande för eleven. Resultatet visar dessutom att ämnet idrott och hälsa tenderar att använda bedömning som en form av kunskapskontroll istället för formativ bedömning mot lärandemål, där eleverna ges möjligheter att utvecklas. Avslutningsvis kan sägas att studien belyser svaga länkar i idrottsundervisningen, som brister i bedömningen och huruvida lärarens feedback syftar mot fortsatt lärande eller inte.

Syftet med den här studien var att undersöka hur nyanlända elever inkluderas från internationell klass till ordinarie undervisning samt på vilka grunder pedagoger tar besluten på. För att nå fram till ett resultat har samtalsintervjuer gjorts på en skola i en mellanstor kommun i södra Sverige. Studiens frågeställningar handlar om inkluderingsfasen och vad pedagogen grundar sina beslut på gällande när en elev i internationell klass är redo att inkluderas i ordinarie klass. Resultat visar att skolan där samtalsintervjuer gjordes inte har något grundläggande bedömning- och kartläggningsmaterial förutom i ämnet svenska. Det visade sig även att varje nyanländ elev bedöms av en annan verksamhet i kommunen innan eleven anländer till den internationella klassen. Gemensamt för de pedagoger som undervisar i den internationella klassen och ledning för skolan, var att försöka inkludera eleven in i ordinarie klass så fort som möjligt, men de lyfte även att ämneskunskaper, den sociala biten och språket som viktiga delar för elevens inkludering.

Sammanfattning: Bakgrund: Patienter med karpaltunnelsyndrom (CTS) är vanligt förekommande inom vården. Prevalensen är 4 % av befolkningen. Många har haft sina besvär länge vilket påverkar aktivitetsutförandet och sömnen negativt. Anamnes och bedömnings-instrument ger arbetsterapeut underlag till diagnostisering och interventioner. Tidig diagnostisering och arbetsterapeutiska interventioner möjliggör för ett bättre resultat. Syfte: Syftet var att beskriva användandet av bedömningsinstrument för bedömning av patienter med misstanke om CTS samt undersöka om checklista för bedömningen utformats och om möjlighet till samarbete med sjukgymnast sker med CTS patienter. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie i form av en enkät valdes. Resultat: Sjuttiofyra arbetsterapeuter deltog i studien. Svarsfrekvensen var 76 %. Provokationstesterna Phalens test och Tinels tecken dominerade användandet och i klassen sensibilitet använde flest arbetsterapeuter Semmes-Weinstein Monofilament. Av självskattningsinstrumenten var det vanligast att använda VAS-smärtskattning. Drygt 1/3 hade skapat checklista på arbetsplatsen och 3/4 av arbetsterapeuterna hade möjlighet att samarbeta med sjukgymnast. Slutsats: Det fanns en stor spridning i användandet av instrument och test. Arbetsterapeuterna använde instrument/test för att kartlägga aktivitetsförmåga, diagnostisera, undersöka nervpåverkan, undersöka svårighetsgraden av symtomen, för val av intervention och utvärdering av behandling. Studien visade på att de provokativa testerna var vanligast. På vissa arbetsplatser fanns checklista utformad och många hade möjlighet till samarbete med sjukgymnast.

Sammandrag Lena Edander, 2013: Bedömaröverensstämmelse vid Nationella provet i svenska för gymnasiet kurs 1, skrivdelen I denna undersökning studeras hur hög bedömaröverensstämmelse som nås då fem av varandra oberoende bedömare betygssätter 30 elevtexter skrivna vid det nationella provet i svenska 1 för gymnasiet. Syftet med undersökningen är att ta reda på hur hög bedömaröverensstämmelse som nås, men även att försöka finna svar på varför lärarnas bedömning emellanåt varierar. För att undersöka detta har lärarnas betygssättning av elevtexterna sammanställts och beräkningar av bedömaröverensstämmelsen genomförts med avseende på procentuell överensstämmelse, korrelation samt standardavvikelse. Resultaten av beräkningarna har sedan analyserats och slutsatser angående orsaker till avvikelser i betygssättningen har gjorts angående tre elevtexter där bedömningen varierar mycket. Resultatet visar att en överensstämmelse på 35 % nås mellan lärarna. Orsaker till varierad bedömning av de tre utvalda elevtexterna står att finna bland annat i olika tolkning av uppgiften samt olika tolkning av matrisens aspekter. Slutsatsen blir att lärare bör sambedöma elevtexter för att få en mer rättvis betygssättning. Det är även viktigt att bedöma flera olika typer av texter skrivna av en och samma elev för att kunna sätta ett så rättvist kursbetyg som möjligt. Nyckelord: bedömaröverensstämmelse, Nationella prov i svenska, bedömning, skrivprov

Hösten 2011 började den nya gymnasieskolan gälla och i samband med det infördes förändringar i betygssystemet. Det här arbetet har inom ramen för en kommunalgymnasieverksamhet sökt förståelse för vilka möjligheter och begränsningar det nyabetygssystemet medfört. Metoden som använts är en kvalitativ fallstudie där intervjuer utförtsmed förvaltningschef, skolledare och biologilärare. En ramfaktorteoretisk ansats har använtsför att analysera resultatet av intervjuerna som diskuteras i relation till litteratur och tidigareforskning kring det målrelaterade betygssystemet. Resultatet visar att implementeringen avreformen karaktäriseras av ett samspel av beslut inom olika skolorganisatoriska nivåer. Detger bilden av ett nätverk där förändringar i de nationella styrdokumenten samspelar medförändringar inom de administrativa och organisatoriska ramverken på kommun- ochskolnivå. Möjligheter som framträder är en förnyad diskussion där de didaktiska frågornaligger i fokus. Begränsningen har initialt varit att reformen sjösatts utan att först ha testats itillräcklig utsträckning, vilket medfört att stödmaterial och kommentarer från Skolverketupplevs ha kommit sent. Inom biologiämnet ställer sig lärarna positiva till den förändradestrukturen i ämnesplanerna som gör det tydligare vad som ska fokuseras och vilkakunskapskvaliteter som ska bedömas. En begränsning ligger i dokumentationen som blirsvårhanterlig när antalet kunskapskrav har ökat samtidigt som innehållet i kurserna harspecificerats. Tolkningsproblemet av kunskapskravens progressionsuttryck upplever lärarnakvarstår i det nya betygssystemet, vilket gör att de ställer sig skeptiska till att en likvärdigbetygssättning kan uppnås med det nya systemet.

I gymnasieskolans nya läroplan står att undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. För att klara kursernas kunskapskrav måste eleven inneha eller utveckla en mängd olika förmågor. I den processen behöver läraren vara en delaktig handledare som också kan förstå och göra en rättvis bedömning av elevens utveckling. I undervisningen är det skrivna och talade språket den vanligaste uttrycksformen. Forskningen detta arbete tittat på visar att ny teknik inte bara möjliggör nya uttrycksformer utan att det även förändrar hur vi tänker. Genom en kvantitativ och kvalitativ textanalys av kursplaner inom GY11 studeras här vilka förutsättningar de ger för användningen av olika uttrycksformer. Arbetets kvantitativa analys visar att den mest efterfrågade förmågan för att uppfylla kunskapskravet för E i olika kurser är att kunna redogöra. Den kvalitativa analysen visar att kravet att eleven ska ha förmågan att nyansera för ett högre betyg riskerar att fortsätta ge, om inte till och med förstärka, det skrivna och talade språkets särställning inom skolan. Vad det innebär för så vitt skilda kurser som Golvläggning och Sociologi problematiseras.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka utvecklingsmaterial som används på förskolorna i en mindre kommun i Sverige och om användandet av dem kan leda till att enskilda barn bedöms. Ett annat syfte var att ta del av förskollärares tankar kring begreppet bedömning då vi själva ville ha en ökad förståelse för detta begrepp. Vi valde att anta en hermeneutisk ansats och arbetade på ett kvalitativt arbetssätt. För att samla in resultat till vår studie genomfördes intervjuer. Intervjuerna skedde med utbildade förskollärare. De kvalitativa intervjuerna transkriberades för att analyseras ihop med relevant litteratur och det låg till grund för studiens diskussion. Resultatet av studien visar att samtliga förskollärare vi intervjuade arbetar med samma slags utvecklingsmaterial och de arbetar med dem på ett sätt som till största del stämmer överens med materialens grundidé. Dock förekom vissa avvikelser men dessa har mindre betydelse för användandet av materialen. De material som användes var främst utformade för att se barnens utveckling och därefter vidareutveckla verksamheten. Förskollärarna var tydliga med att upplysa om att de inte bedömde barnen i förskolan. I resultatet framkom att de dock ansåg att begreppet bedömning var svårt och de hade inga bestämda tankar om det.

Examensarbetets syfte var att undersöka pedagogers syn på åtgärdsprogram i förskolan. För att nå fram till vårt resultat har vi intervjuat fem förskollärare, två specialpedagoger och en förskolechef, där vi har ställt frågor hur pedagogerna ser på bedömning av det enskilda barnet. Detta har sedan jämförts med tidigare forskning och teorier. Ett annat syfte var att undersöka hur tidigare nämd personal ser på bedömning i förskolan.   Examensarbetet vilar på en kvalitativ undersökningsmetod som innebär en djupare förståelse för hur personen tänker kring frågor om åtgärsprogram. Syftet med vår metod handlar om att beskriva våra intervjuer med de anställda. Resultatet i vårt examensarbete visade att en del pedagoger fortfarande använder sig av åtgärdsprogram men att några av pedagogerna inte skriver åtgärdsprogram för barn i förskolan. Anledningarna till att det fortfarande skrivs har vi diskuterat om i diskussionsdelen.