2006 infördes de individuella utvecklingsplanerna med skriftliga omdömen för att öka elevernas måluppfyllelse (IUP). Forskning har visat att implementeringstiden är lång vid förändringar i skolan, samt att lite utbildning har erbjudits gällande dokumentationens utformande och innehåll. Detta kan ha fått en betydande roll gällande lärarnas uppfattningar av dokumentets syfte och användning, nämligen att fler elever ska nå de nationella målen. Studien undersöker hur lärare i grundskolan uttrycker att de använder sig av IUP med skriftliga omdömen och om det arbete läraren ägnar åt denna dokumentation uppfattas bidra till ökad måluppfyllse. Frågan har belysts utifrån ett sociokulturellt perspektiv och har undersökts genom fem semistrukturerade intervjuer och dokumentanalyser, där formuleringar och innehåll av dokumentens framåtsyftande delar har granskats. Resultatet visade att samtliga undersökningsdeltagare inte visste varför den omfattande dokumentationen infördes. Lärarna uppfattar arbetet med IUP som tidskrävande, där tid tas från planering med minskad undervisningskvalitet som följd. Studiens resultat ligger i linje med tidigare forskning, då det visar sig att lärare inte upplever IUP med skriftliga omdömen som ett effektivt verktyg som bidrar till ökad måluppfyllelse i den svenska skolan. Genom dokumentanalyserna framkom det att inte lika mycket tid läggs på de elever som enkelt når de bestämda målen, utan dessa elever tenderar att hamna i skymundan i jämförelse med de elever som har svårigheter.

Abstrakt Betyg i estetiska ämnen. En undersökning om hur elever och lärare på gymnasieskolan förstår funktionen av betyg. Grades in aesthetics at upper secondary school. A study on students and teachers understanding of the function of grades. Betygen har flera syften och funktioner och är med sin bedömningsmatris en del av utbildningssystemet, som i sin tur är en del av det större samhället. Med stöd från intervjufrågor, observationer och fältanteckningar från mitterminsomdömen synliggörs hur elever och lärare uppfattar betygets funktion i tre estetiska ämnen. Utifrån mitterminsomdömena undersöks även hur lärare och elever kommunicerar betygssättning i estetiska ämnen. När det gäller betygets funktion för nyvunnen kunskap, har det varit viktigt att synliggöra, på vilket sätt elever och lärare ser på betyget som mätare för kunskapsutveckling. Därutöver har undersökningsmaterialet synliggjort betygets funktion av gällande arbetsmetoder för bedömning och betyg av elevprestationer. En ytterligare infallsvinkel som hanteras i undersökningen är, informanternas uppfattningar om dagens betygsförändring. Undersökningens styrker tidigare forskning som visar att betyg blir mer fruktbart för elevers kunskapsutveckling genom komplettering av feedback och individuella samtal från lärare. Begrepp som är kopplat till mål och betygskriterier har en väsentlig betydelse för att eleverna ska kunna synliggöra sin läroprocess och ha möjlighet att nå betygsmålen. Undersökningen visar att flera elever saknar kunskaper och metoder för att använda begreppen som redskap vid reflekterande analysarbeten och tolkning av betygsmålen. Anledningen kan bland annat vara, att elever inte förberetts tillräckligt för denna typ av tolkning i tidigare årskurser. Lärarna upplever svårigheter med att förmedla betygkriterier på grund av att de är för komplexa och ordrika att kommuniceras på ett tydligt sätt. Eleverna ser betyg som en möjlighet för vidare studier, medan lärare i högre grad betonar betyg som en mätare för tillägnad kunskap.

Bedömning av yngre barn ökar och den nya reviderade läroplanen för förskolan har fått ett nytt avsnitt som handlar om utvärdering där det ställs krav på att dokumentera varje barns utveckling och lärande. Vad denna ökande bedömningskultur kan få för konsekvenser i relation till barns olika förutsättningar, är en av frågor som problematiseras i studien. Studien har hämtat inspiration från poststrukturalism och som metod används diskursanalys. Sammanlagt har genomförts fem gruppintervjuer där tjugofyra pedagoger har medverkat. Pedagogernas egna bedömningsmaterial har använts som diskussionsunderlag. En av studiens slutsatser är att pedagogerna ofta är omedvetna om de styrningsmekanismer som riktar deras blick när de observerar barnen. Den norm som ligger implicit i dokumentationen om barnen är inte tydlig och blir därför inte diskuterad.

No description available.

Syftet med denna studie är att synliggöra vilka uppfattningar elever i skolår 9 har av bedömning i matematikämnet. En förändring har skett i synen på bedömning. Eleverna ska bli bedömda formativt under processens gång och inte bara summativt med fokus på produkten. Summativa prov är vanligast vid bedömning i matematik och därför var det intressant att undersöka hur eleverna ser på bedömning i ämnet. Undersökningen genomfördes i två skolor, där sju elever intervjuades och 99 elever deltog i en enkätundersökning. Huvudundersökningen var intervjuerna med fokus på deras uppfattningar och studien har därför genomförts med en fenomenografiskt inspirerad ansats. Resultaten visade att eleverna i första hand ser proven som det främsta bedömningstillfället, men att de även blir bedömda på lektionerna, läxor och diagnoser. De hade uppfattningarna att de bedöms på antal rätt på proven, hur de går tillväga vid uträkningar på prov och uppgifter samt hur de arbetar på lektioner, vilket innefattar grad av muntlig aktivitet, flit och uppförande. Eleverna uppfattade i första hand att bedömningen sker för deras egen skull, för att de ska veta hur de ska kunna förbättras och utvecklas, men även för lärarens skull i syfte att kontrollera var eleverna ligger. Få ansåg att det var för föräldrarnas skull. För eleverna fungerar bedömning som en motivation för att prestera bättre. Bedömningen handlade, för eleverna, främst om betygen och eleverna ansåg att betygen är väsentliga för framtiden vid ansökningar till högre utbildningar och arbete.

No description available.

Denna undersökning har haft som syfte att redogöra för hur lärare använder sig av betygoch bedömning som pedagogiskt verktyg. Samt belysa de eventuella svårigheter ochmöjligheter det innebär att möta det nuvarande betygsystemet. Arbetets litteraturdelämnar klargöra de konsekvenser betygsystemets utformning har för planeringen ochgenomförandet av undervisningen samt möjligheten att göra likvärdig bedömning vilketundersökningen sedan vidareutvecklar. Undersökningen har genomförts i form avkvalitativa intervjuer av lärare med lång arbetslivserfarenhet. Intervjufrågorna harberört den praktiska tillämpningen och synen på utvecklingsmöjligheter i arbetet medbetyg och bedömning. Urvalsgruppen bestod av tio lärare från två kommuner iSödermanlands län. Det som framkom var att många lärare hade problem med att ge enlikvärdig bedömning och utforma likvärdiga betygskriterier. De uppfattade systemet somutmanande och kände att samarbete och fortbildning, samt involvering av elever ochvårdnadshavare, var nyckeln till framgång.

Denna uppsats presenterar en undersökning av utgångpunkter och validitet vid bedömning av laborationsrapporter. Studieobjekten är kursplaner i kemi för gymnasiet, intervjuer med två gymnasielärare och samma lärares bedömningar av laborationsrapporter. Alla studieobjekt har analyserats med hjälp av begreppen kunskapsemfaser, perspektiv på kunskap och lärande, summativ och formativ bedömning samt validitet. Resultat av analysen är att två kunskapsemfaser (dvs sätt att undervisa i naturvetenskap) dominerar i alla undersökta studieobjekt. Lärarnas val av kunskapsemfaser finner alltså stöd i kursplaner. Analysen visar dock att en av kunskapsemfaserna betonas högre i lärarnas bedömning av  laborationsrapporter än i kursplaner. Den kunskapsemfas som kopplar naturvetenskap till moraliska och politiska frågor saknas i såväl kursplaner som lärarnas bedömning av laborationsrapporter. De studerade lärarna ägnar stor möda åt såväl formativa som summativa syften vid bedömningen av laborationsrapporter. Ingen av lärarna använder dock särskilda aktiviteter för att säkerställa att eleverna verkligen förstår och använder responsen.

Syftet med föreliggande uppsats är att studera en grupp SO-lärares samtal om grupparbeten och dess betydelse för elevers kunskapsutveckling. Med diskursanalys som en teoretisk och metodologisk utgångspunkt har två fokusgruppintervjuer, med totalt sju lärare, analyserats. Samtliga lärare undervisar i Samhällsorienterade ämnen i grundskolans senare åldrar. Utifrån lärarnas argumentation kring grupparbete presenteras i resultatkapitlet två huvudsakliga kategorier där grupparbete beskrivs som social fostran respektive ämnesresurs. De två kategorierna ger i sin tur upphov till olika syften med grupparbete, samt olika sätt att tala om gruppindelning och läraransvar. Bedömning och betygsättning är ett återkommande tema i lärarnas samtal. Studien visar på en konflikt mellan grupparbete och individuell bedömning. I diskussionskapitlet relateras grupparbete som fostran respektive ämnesresurs till läroplanens dubbla uppdrag. Samtalen kring kunskap och bedömning kopplas samman med en vidare utbildningspolitisk diskurs. Uppsatsens resultat relateras också till Vygotskijs och Deweys teorier om lärande och utveckling samt till en debatt om kunskap och lärande i skolan.

Syftet med denna studie var att undersöka pedagogers syn på bedömning i den dagliga verksamheten i förskolan. Studien ämnade även belysa hur pedagoger arbetar för att följa barns utveckling. Det aktuella ämnesområdet skildrades också ur ett historiskt perspektiv. Som metod användes kvalitativa intervjuer. Totalt intervjuades sex stycken pedagoger och undersökningsmaterialet analyserades med hjälp av en fenomenografisk ansats. Vidare utgick studien från en sociokulturell teori med fokus på Vygotskijs tankar om barns utveckling och lärande. Studiens resultat visade bland annat på olika dokumentationsmetoder som de i undersökningen deltagande pedagogerna använde sig av för att följa barns utveckling. Vidare framkom det att pedagogerna hade olika uppfattningar om vad ordet bedöma innebar. I studiens diskussionsdel diskuterades pedagogernas olika tillvägagångssätt för att följa barns utveckling i förhållande till deras uppfattningar av ordet bedöma. Därefter drogs slutsatsen att pedagogers syn på huruvida de gör bedömningar eller inte när de följer barns utveckling är beroende av hur de tolkar ordet bedöma.