Syftet med denna uppsats var att beskriva och analysera speciallärares erfarenheter av, och kunskap om skriftliga omdömen. Dessutom var syftet att belysa vilka kunskaper dessa lärare anser sig behöva för att skriva omdömen. Metoden för studien var kvalitativa intervjuer med 14 lärare som arbetar i träningsskolan. Materialet har bearbetats genom att göra meningskoncentrering av intervjumaterialet därefter har åtta teman tagits fram som stämts av och analyserats mot studiens syfte. Resultatet visar att lärare inom träningsskolan fortfarande efter fyra års arbete med att skriva omdömen fortfarande känner osäkerhet inför arbetet. Mer utbildning efterfrågas samt gemensamma mallar att skriva utifrån. Lärarna anser att omdömen är en hjälp för dem att utveckla sin undervisning och formulera mål för eleverna som är relevanta och inte för högt eller för lågt ställda. Träningsskolans läroplan anses tolkningsbar då den vänder sig till elever på mycket olika utvecklingsnivå. Lärarna anser också att arbetsprocessen höjer kvaliteten och statusen på träningsskolans undervisning och förhindrar att den inte blir för omvårdande. Slutsatser som dragits är att lärare behöver mer kunskaper om läroplanens innehåll samt ha kunskap och förmåga att dokumentera och observera elevernas kunskapsutveckling, detta för att kunna hantera processen med de skriftliga omdömena. Det är också viktigt att ha en mall att skriva efter och att hitta en "röd tråd" i arbetet där den individuella utvecklingsplanen och den lokala pedagogiska planeringen spelar en viktig roll. Tillsammans bidrar detta till att höja undervisningens kvalitet.

Syftet med det här arbetet var att få en djupare förståelse för vad de nationella proven har för betydelse för matematikundervisningen. Ett annat syfte var att undersöka vad lärare tyckte om de nationella proven och hur de påverkar undervisningen, bedömningen och betygssättningen i matematikämnet. I studien har fem verksamma lärare i årskurs 6 intervjuats angående sina åsikter och erfarenheter kring de nationella proven. Resultatet visade att lärarna är positivt inställda till proven men att bland annat rättningen är det jobbiga med proven. De nationella proven ha en stor påverkan på undervisningen enligt lärarna då de repeterar mycket inför proven. Lärarna anser att proven påverkar bedömning och betygssättning i matematiken men att det inte är det enda som de väger in när de sätter betyg.

Vi har gjort en kvalitativ studie kring ekonomihandläggarens arbete med personer med missbruksproblematik. Anledningen till att vi valde att studera detta var att vi i litteraturen inte hittade någon tydlig arbetsrutin för den här gruppen av försörjningsstödstagare. Våra frågeställningar är: Vad fokuserar respondenterna på i sin bedömning av rätten till försörjningsstöd för en person med missbruksproblem? Vilket eller vilka arbetsmönster kan vi identifiera i respondenternas arbete med personer med missbruksproblem? Vi har utgått från tidigare forskning kring ekonomiskt bistånd och även forskning kring missbruk och missbruksvård. Teoretiska utgångspunkter är Prochaskas och DiClementes teori om förändringsprocessen samt Lipskys teori om gräsrotsbyråkraten. Vi har intervjuat nio olika handläggare för ekonomiskt bistånd från tre kommuner. Intervjuerna har kretsat kring en vinjett som beskriver en man med missbruksproblem som ansöker om försörjningsstöd. De slutsatser vi kan dra av studien är att respondenterna i sina bedömningar fokuserar på vad mannen gör för att förändra sin situation, några respondenter ställer krav på att mannen skall vara i kontakt med missbrukshandläggare eller delta i missbruksbehandling, några respondenter fokuserar på mannens motivation till att förändras. Respondenterna är oense i huruvida det skulle leda till ett avslag eller ej om mannen inte deltar i behandling enligt plan. Det arbetsmönster som vi kan identifiera är att respondenterna utgår från att klienten står till arbetsmarknadens förfogande för att sedan revidiera planen om det visar sig att klienten har något arbetshinder. Om klienten visar sig ha missbruksproblem utgår ekonomihandläggaren från det och förmedlar kontakt med missbrukshandläggare. Vidare ser vi att respondenterna har en kontinuerlig kontakt med missbruksenheten gällande gemensamma klienter.

Summativ bedömning har använts inom den svenska skolan under århundraden. Trots detta har denna typ av bedömning passerat relativt obemärkt genom åren. Under de senaste decennierna, när bedömning i högre grad uppmärksammats har den summativa bedömningens konsekvenser på lärandet ifrågasatts. I denna litteraturstudie sammanställs relevant forskning inom området för att tydliggöra den summativa bedömningens positiva och negativa effekter på elevers lärande. Studien redogör för de få positiva effekterna den summativa bedömningen har när den används i formativt syfte. Det redogörs också för de negativa effekter som den summativa bedömningen har för enskilda elevers lärande. Studien visar att det sätt som summativ bedömning traditionellt sett används i skolan är förödande för framför allt lågpresterande elevers motivation och ger dem bristfällig information om vidare lärande. Utifrån detta resultat diskuteras också i denna studie skolans lärandeuppdrag och dess krav på en likvärdig utbildning.

Syftet med studien är att undersöka lärares upplevelser av att arbeta med utvärdering och bedömning i förskolan. Detta utreds genom två frågeställningar som berör vad lärarna upplever att det är som utvärderas och bedöms samt när lärarna upplever att utvärdering och bedömning sker. Studien visar att lärarna upplever att det är verksamheten som står i fokus för utvärdering och bedömning. Lärarna upplever att deras egen roll är en del av verksamheten och att denna därför också ska utvärderas och bedömas. Dock visar studien att även enskilda barns kunskaper utvärderas och bedöms även om detta inte är lärarnas avsikt. Lärarna som deltagit i studien upplever att det mesta av arbetet med utvärdering och bedömning sker på tid som är särskilt avsatt för detta och att det är disskusioner kring dokumentationsmaterial som utvecklar verksamheten mest. Det framkommer dock i studien att mycket av arbetet med utvärdering och bedömning inte är schemalagd och att de spontana utvärderingar och bedömningar som hela tiden görs ligger till grund för en stor del av verksamhetens utveckling. Studien kommer fram till att utvärdering och bedömning är något som ständigt sker i förskolan och att detta är något som lärarna arbetar med medvetet men också omedvetet.

I denna studie beskrivs och analyseras vad ett antal yrkeslärare uppfattar som kvalitet, möjligheter och begränsningar i bedömning av lärande och hur de värderar sin egen bedömningspraktik i samband med det arbetsplatsförlagda lärandet (apl) inom gymnasial yrkesutbildning. Datainsamlingen har skett genom kvalitativa intervjuer och resultatet visar att yrkeslärarna som ingått i studien anser att en tydlig och genomskinlig bedömning för både handledare och elev, att goda förberedelser och efterarbete, att apl-besök och trepartssamtal samt likvärdig bedömning är viktiga pusselbitar för att bedömning av kvalitet ska kunna göras i samband med apl. För detta arbete behöver yrkeslärarna förutsättningar där bland annat tid för apl-arbete, men också tid för utvecklingsarbete är viktiga faktorer. Rektor har i detta sammanhang en central roll i att organisera verksamheten så att förutsättningar ges för detta arbete. Handledarens, arbetsplatsens och yrkeslärarens kunskaper och kompetens samt goda relationer och samverkan mellan apl-plats och skola är också faktorer som påverkar de bedömningar som sker i samband med apl. Yrkeslärarna beskriver att apl är en viktig del i elevernas yrkesutbildning och att de allra flesta av eleverna lyckas mycket bra på apl och får goda resultat. Yrkeslärarna i denna studie är väl medvetna om sin egen bedömningspraktik, de kan sätta ord på vad de gör bra och vad de vill utveckla. De anser sig följa styrdokumenten idag, detta efter att det skett ett utvecklingsarbete på skolorna kring apl-frågor.

The purpose of this study is to investigate self-assessment and illuminate factors that affect students' development, a study to elucidate the individual teacher and the pupils' understanding and knowledge of self-assessment. The intention of the study is to generate new knowledge. Interest in self-assessment has been developed during my time as a teacher since research on self-assessment has shown positive effects on students' development, and that the properties can be linked to the teacher's assignment under the Education Act and the curriculum. The survey also consists of previous research conclusions that show that self-assessment promotes student development that can give the student increased self-confidence, responsibility and develops pupils' metacognitive ability. As the method for this study, I have chosen to conduct qualitative interviews with four students and two teachers in two schools. Results of this study have found that, in addition to what previous has shown, that the knowledge and perception of self-evaluation in schools is limited. The perception is that there are difficulties with self-assessment, but even so, there is a value in working with self-assessment.

Lärare har en stor uppgift och en stor frihet, att inom sitt läraruppdrag och ofta på egen hand, bedöma och betygsätta elever. Om lärare lägger in både sin egen och elevernas personlighet i bedömning och betygsättning så kanske inte eleverna får en rättvis bedömning och lärarna utgår inte enbart utifrån det mål- och kunskapsrelaterade betygsystem de ska. Såväl kunskapsmässig som social utveckling lyfts fram som viktiga komponenter i grundskoleutbildningen, men när det kommer till utvärdering genom betygssättning, gäller endast den kunskapsmässiga delen. Lärare förbinder sig också genom de yrkesetiska principerna som Lärarförbundet antagit, bland annat att vid utvärdering, bedömning och betygsättning vara sakliga och rättvisa och därvid motstå otillbörlig påverkan Relationsaspekter mellan lärare och elev tycks ändå vara centrala vid betygssättningen och flera lärare menar att de hellre friar än fäller i ett fall där de har en relation till eleven. Läraren har påtaglig makt över eleverna på flera områden, de betygsätter, förfogar över resurser och sin tid och de disciplinerar och bestraffar eleverna. Betygen fungerar som ett maktmedel i den makt som skolan och läraren har i relationen till den studerande. De tidigare betygen i uppförande och ordning har kanske inte försvunnit, utan bakats in i ämnesbetygen. Det som lärarna i studien menar kan påverka bedömningen av en elev är, förutom prestationer, elevens sätt och attityd. De är alla fullt medvetna om att de ska utgå från mål, kriterier och resultat när de gör sina bedömningar av eleverna, men menar att de även är människor med olika värderingar, personlighet och normer i bagaget och detta kan påverka. När lärarna jämför läraryrket, med andra yrken, använder de ord som makt och beroendeställning och då som något negativt.

Syftet med denna undersökning är att beskriva svensklärares arbete med det nationella provet i svenska B samt att undersöka skillnader och likheter mellan kommunala och fristående gymnasieskolor vad gäller likvärdighetsarbetet med detta prov. Metoden är kvalitativ och består av intervjuer med sju stycken gymnasielärare i svenska. Svensklärarna representerades av fem kvinnor och två män. Tidigare forskning om de nationella proven, som till största del gjorts på uppdrag av Skolverket, ligger till grund för föreliggande undersökning. Denna undersökning har visat att det finns brister i likvärdighetsarbetet med det nationella provet i svenska B. Undersökningens resultat visar att arbetet på de studerade skolorna uppvisar flera variationer, såväl gällande handhavandet och förberedelserna av provet, bedömningen av provet, provets betygsstödjande funktion samt hur lärarna på de undersökta skolorna samverkar för att öka likvärdigheten. Några för likvärdigheten avgörande systematiska skillnader mellan kommunala och fristående gymnasieskolor gick inte att utläsa av resultatet. Nyckelord: nationella prov, bedömning, betygsättning, likvärdighet, likvärdighetsarbete.

Syftet med denna uppsats är att beskriva i vilken utsträckning skolans praktik, representerade av fyra verksamma lärare, överensstämmer med den diskurs som Skolverket formulerar vad gäller bedömning av elevers läsning i årskurs 1. Därför undersöks även vilken läsundervisning som dessa lärare rapporterar att de genomför samt hur denna står i relation till de läsrelaterade teorier och perspektiv som framförs av Skolverket. Studiens metod är kvalitativa intervjuer med ett antal lärare som är verksamma i skolans yngsta årskurser. Resultatet visar att det finns en diskrepans vad gäller den diskurs som uttrycks av den statliga myndighet som har ett nationellt övergripande uppdrag att utveckla skolans verksamhet och den praktik som beskrivs av fyra lärare. Skillnaden gäller framför allt vilka läsprocesser som undervisningen inkluderar och sedan bedömer, samt till vilken grad ett kontextuellt läsperspektiv antas. Medan Skolverket, med stöd av forskning och teorier, formulerar en kontextuell, samverkande och inte sällan komplex syn på läsutveckling samt bedömning av denna, tyder studiens resultat på att lärare ofta både undervisar i och bedömer separata läsprocesser där resultatet går att kvantifiera eller klassificera. Läsförståelsen framkommer som en läsprocess som det sällan sker explicit undervisning i eller bedömning av.