Studiens syfte är att bidra med kunskap och insikt om hur förskollärare uppfattar begreppet bedömning och dess innebörd i förskolan. Studien utgår från fem semistrukturerade kvalitativa intervjuer med förskollärare och dess teoretiska utgångspunkt är fenomenologin. Resultatet visar att förskollärarna i studien uppfattar att bedömning av barn är något som sker i förskolan trots medvetenheten om att det går emot läroplanens intention. Vidare framgår att bedömning kan ge både positiva och negativa konsekvenser för såväl barn som verksamhet men beror på den enskilde förskollärarens förståelse och fokus vid en bedömning. Resultatet visar att bedömning i förskolan är nödvändigt då den kan främja barns lärande och utveckling. Dock framgår det att förskolans läroplan behöver en reglering där det tydliggörs gällande bedömning, om vad som ska bedömas eller inte, eftersom det uppenbart finns olika synsätt och förståelser. I resultatet är en osäkerhet synlig hos förskollärarna där det till stor del handlar om att bedömning har en negativ klang och anses motsägelsefull gentemot läroplanen, vilket skapar osäkerhet och att begreppet därför undviks.

Bakgrund: Bacteriaemi eller sepsis är ett vanligt förekommande tillstånd som kännetecknas av ett snabbt och diffust insjuknande inom akuta verksamheter. Tillståndet kräver en snabb handläggning, vilket innebär tidig identifiering med en snabb insättning av behandling för att undvika det livshotande tillståndet som kan leda till en dödlig utgång. Detta kräver att vårdpersonalen tidigt ska kunna kartlägga och behandla patienter där det föreligger allvarliga infektioner som sepsis. Syftet: med studien är att belysa den kliniska presentationen hos patienter med svåra infektioner som här definieras som att patienten antingen fick slutdiagnosen sepsis eller uppvisade en positiv blododling i prehospital miljö i relation till utfall. Dessutom belyses ambulanspersonalens förmåga att upptäcka tillståndet redan prehospitalt i relation till utfall. Metod: En retroperspektiv registergranskning med en kvantitativ ansats. Utfall definieras som död inom de första 30 dagarna. Resultat: Totalt deltog 854 patienter i studien. Bland dem dog 20% under de första 30 dagarna. Insjuknandet föreföll ofta att vara ospecifikt. Av de patienter som dog inom 30 dagar var luftvägarna den vanligaste organpåverkan och bland dem som överlevde 30 dagar var infektion i urinvägar den vanligaste orsaken. Det förelåg ingen könsskillnad med avseende på prognos. Tid från larm till start av antibiotikabehandling var kortare bland dem som dog   De som dog var i genomsnitt äldre.  De patienter som dog hade också en lägre grad av vakenhet, ett lägre blodtryck, en lägre syresättning, och en lägre kroppstemperatur samt högre andningsfrekvens jämfört med de som överlevde.  Bara i ca 15% av fallen noterade ambulanspersonalen en misstanke om sepsis och en sådan misstanke var lika ovanligt i båda grupperna. Diskussion: Bland patienter med slutdiagnosen sepsis eller bakterieami så är risken att dö under de första 30 dagarna hög. Det föreligger redan i den prehospitala miljön påtagliga skillnader mellan de patienter som kommer att överleva och de som kommer att dö med avseende på patientkaraktäristik, etiologi och vitalparametrar. Denna kunskap kanske i framtiden skulle kunna utnyttjas på ett mera systematiskt sätt eventuellt med hjälp av ett datorstöd. Men andelen fall där ambulanspersonalen misstänker sepsis är alltjämt för låg. En ökad utbildning och förbättrade beslutsstöd kan möjligen förbättra denna siffra.

No description available.

Uppsatsen är tänkt att ses som ett inlägg i en diskussion om polisens sätt att hantera konflikter och bedömningen av densamma, i detta fall i övningssammanhang. Diskussionen kring hur och vad som bedöms och på vilka grunder bedömningen vilar är ständigt aktuell och relevant. Det är av största vikt att poliser som övar konflikthantering får relevant och tydlig återkoppling på sitt agerande då en övnings utfall sannolikt kommer att ligga till grund för hur polisen kommer agera i en liknande skarp situation. Att instruktören har mod och kompetens att bedöma är alltså för samtliga inblandade högst relevant då bristen på dylikt kan få långtgående konsekvenser. För att söka svar på hur nyutbildade instruktörer reflekterar omkring deras bedömningar när poliser övar polisiär konflikt-hantering valdes en kvalitativ ansats. Empirin samlades in genom fem semistrukturerade intervjuer med relativt nyutbildade instruktörer i polisiär konflikthantering. Resultatet visar att bedömningar i en så komplex situation som ett polisingripande i huvudsak utgår från instruktörens egen erfarenhet. Instruktörernas strävan är att stötta och stärka kollegorna och överlag görs det genom formativ bedömning. / This essay is meant to be seen as a post in a discussion about police conflict management and the assessment of the same, in this case in a training context. The discussion about how and what is assessed, and the grounds upon which the assessment is based, are always up to date and relevant. It is vital that police officers who practice conflict management get relevant and clear feedback on their actions though a practice outcome likely will be the basis for how the police will act in a similar real situation. That the instructor has the courage and skills to assess therefore are for all involved highly relevant since the lack of such may have far-reaching consequences. To seek answers to how newly trained instructors reflect on their assessments when police officers practice police conflict management a qualitative approach was chosen. Empirical evidence gathered through five semi-structured interviews with relatively newly trained instructors in police conflict management. The results show that the assessments in such a complex situation as a police intervention essentially emanates from the instructor's own experience. Instructors strive to support and strengthen their colleagues and, in General, this is done by means of formative assessment.

Studiens syfte är att beskriva hur musiklärare planerar, genomför och gör bedömningar av ensemblespel på högstadiet samt vad lärarna anser behövs för musikutrustning i klassrummet. För att uppfylla detta syfte lyfter studien frågor kring lärares planering, genomförande, tidsupplägg, betydelsen av klassrummets resurser samt insamling av bedömningsunderlag och bedömning. Metoden består av kvalitativa intervjuer med fem behöriga musiklärare. Resultatet visar att alla lärare i studien föredrar att undervisa i halvklass och menar att det ger kvalitet i undervisningen. Lärarna känner sig otillräckliga i stora grupper och menar att det leder till en ohälsosam arbetsmiljö samtidigt som de uttrycker samstämmiga åsikter kring vad för instrument som behövs för att bedriva ensembleundervisning på ett fullgott sätt. Dessutom understryks betydelsen av kontinuerlig lärarnärvaro men det varierar hur mycket lärarna släpper eleverna att spela på egen hand samt hur stort ansvar eleverna får ta för sitt eget lärande. Bedömningsmatriser, framarbetade system för bedömning och den egna magkänslan hos musiklärarna, hjälper dem att snabbt få en överblick över elevernas kunskapsnivå. I relation till detta framkommer att flera lärare väljer låtar eleverna känner igen och menar att det underlättar lärandet. Enkla låtar verkar vara ett medvetet val hos lärarna och i detta sammanhang innebär enkelhet att eleverna får arbeta med låtar med få ackord. Överlag framkommer det att lärarna i studien uppfattar bedömning av ensemblespel som en stor utmaning.

Bakgrund och problemformulering: Sepsis är ett akut livshotande sjukdomstillstånd som är svårt att upptäcka och har en hög mortalitet. Tid till behandling är av yttersta vikt för denna utsatta patientgrupp. På grund av diffusa symtom är sjukdomstillståndet svårt att identifiera i prehospital vård. Detta kan medföra fördröjning av behandling med vätska och antibiotika, vilket kan leda till försämrad prognos. Syfte: Syftet är att beskriva det prehospitala förloppet bland patienter med slutdiagnosen sepsis med speciellt fokus på tidig identifiering och att relatera ovanstående till utfall bedömt som död inom 30 dagar. Metod: En kvantitativ retrospektiv registerstudie genomfördes. Samtliga patienter (n=775) hade fått diagnos sepsis utifrån specifik ICD-kod någon gång under vårdprocessen på ett sjukhus i Västsverige under 2015 och 2016. I studien inkluderades de patienter (n=232) som transporterades och/eller bedömdes av ambulans före ankomst till sjukhus, samt fick huvuddiagnosen sepsis baserat på en specifik ICD-kod vid utskrivning på någon av sjukhusets vårdavdelningar. Resultat: Ambulanssjuksköterskan misstänkte diagnosen sepsis i 20 % av fallen. Majoriteten av patienterna hade en hög prioritet efter bedömning enligt RETTS. De patienter som inte överlevde hade lägre systoliskt blodtryck, lägre syremättnad och högre andningsfrekvens. Däremot var inte andelen patienter där det förelåg en prehospital identifiering av sepsis signifikant skild mellan de som överlevde och de som inte överlevde. Diskussion: Fler hjälpmedel är en möjlighet för ambulanssjuksköterskan för att bli mer pricksäker i sin bedömning av misstänkta sepsispatienter. Detta skulle kunna tidigarelägga behandlingen och förhoppningsvis därmed öka överlevnaden.

Kan fel vara rätt och fult vara fint? Denna fråga har kommit till mig då jag undervisat iavbildande teckning i bildämnet och hört elever använda orden fel och rätt samt fint och fultnär de talar om sina egna och andras teckningar. Med detta arbete har jag velat undersökahur man som lärare kan uppmuntra till teckning i bildämnet utan att värdera det för mycket,men också om det blir motsägelsefullt när det skall värderas i form av betyg.Jag har i min undersökning främst inspirerats av etnografisk undersökningsmetod och hargenom deltagande observation undersökt elevers val av ord i samband med teckning. Jaghar även utfört intervjuer med tre bildlärare från olika skolor. Genom en workshop med treinformanter har jag utfört en egen påhittad metod i syfte att på ett ”fysiskt plan” uppleva detman tecknar genom att måla konturerna direkt på tingen.I min examensutställning valde jag att visa en installation. Ett litet rum med en fåtölj, enlampa och en kostym hängandes i bakgrunden. Allt är vitmålat men med svartmåladekonturer. Från en viss vinkel i rummet hade jag, innan allt målades, tecknat av allt som enhelhet i en teckning från en viss vinkel i rummet. Från den samma vinkeln tecknade jagsedan åter upp teckningen på de fysiska möblerna. På detta sätt synliggjordes konturernaåter i den vita installationen. Syftet var att försöka ge betraktaren upplevelsen av att återsemin teckning i/på det fysiska rummet. En metod jag, precis som i min workshop använder ipedagogiskt syfte som en del av undersökningen i detta arbete.

Bakgrund: Sepsis är ett vanligt förekommande sjukdomstillstånd vilket, utan korrekt och adekvat behandling, kan utvecklas till svår sepsis och septisk chock med högre mortalitet som följd. Som ambulanssjuksköterska är det viktigt att i tidigt skede diagnostisera och förmedla misstanke om detta tillstånd. Syfte: Syftet är att beskriva patientkarakteristika samt undersöka ambulanssjuksköterskans förmåga att identifiera, bedöma och prioritera de patienter som vårdats i ambulans och fått slutdiagnosen sepsis. Metod: Studien är en kvantitativ, retrospektiv observationsstudie med journalgranskning som datakälla. Den inkluderade populationen är samtliga patienter som blivit inskrivna på ett länssjukhus i sydvästra Sverige med slutdiagnos sepsis under perioden 1 januari 2016 till 31 december 2016 och som vårdats i ambulans i samband med vårdtillfället. Resultat: Totalt 580 patienter vårdades på det aktuella sjukhuset med slutdiagnos sepsis under den angivna tidsperioden. Av dessa vårdades 60,9% i ambulans till sjukhuset (n=353) och inkluderades i studien. Patientens tillstånd bedömdes som sepsis i 36.3% av fallen (n=128). Patienter där ambulanssjuksköterskan bedömt tillståndet som sepsis erhåller i större utsträckning behandling och prioriteras högre. Inga signifikanta skillnader avseende strukturerad bedömning och anamnesinhämtning kunde identifieras. Slutsats: Träffsäkerheten hos ambulanssjuksköterskan att identifiera tillståndet sepsis är relativt hög, men utrymme för förbättring föreligger. De identifierade patienterna hade högre andningsfrekvens, temperatur och de patienter som ambulanssjuksköterskan har bedömt som sepsis prioriteras högre och erhåller behandling i större utsträckning. Resultatet visar även att det inte finns några skillnader avseende ambulanssjuksköterskans första bedömning, anamnesinhämtning och strukturerad bedömning. Mer forskning, utbildning och standardiserade beslutsstöd skulle kunna öka andelen patienter där en sepsis identifieras.

Bakgrund: Den hypotes som detta arbete utgår från är att lärare tenderar att bedöma elever utifrån olika bedömningsaspekter, beroende på vilket program eleverna går på. Detta grundar sig i att tidigare forskning har visat att en marginalisering av elever på yrkesförberedande program är påtaglig utifrån ett undervisningsperspektiv, då dessa elever tenderar att tilldelas mindre kognitivt krävande uppgifter, primärt baserat på lärarnas förutfattade meningar om deras förmågor. Med utgångspunkt i detta angriper detta arbete samma problematik men utifrån ett bedömningsperspektiv, för att undersöka om dessa tendenser även går att spåra inom bedömning.Syfte: Arbetets syfte är att undersöka om det förekommer någon skillnad i hur lärare bedömer delprov C i svenskämnets nationella prov på gymnasiet, beroende på om eleverna läser på ett studieförberedande eller på ett yrkesförberedande program. Syftet är även att undersöka hur bedömningsmatrisens aspekter språkriktighet och förmåga att lösa uppgiften värderas, samt hur denna värdering ställer sig i relation till respektive program vid bedömning. Metod: Den metod som har tillämpats är jämförande räkning, då 20 elevuppsatser (10 från ett studieförberedande program och 10 från ett yrkesförberedande program) först har kontrollrättats och sedan matchats mot ursprungsrättarens antal markerade språkbrister respektive innehållsbrister. Dessa brister har vidare analyserats både statistiskt och utifrån potentiella förklaringsmodeller. Resultat: Resultatet visar att i detta specifika fall går det inte att styrka hypotesen om att det finns en relation mellan programtillhörighet och bedömning av nationella prov, samt att de båda bedömningsaspekterna behandlas relativt likvärdigt.

För att en lärare ska kunna göra en bedömning av en elevs kunskaper måste eleven visa läraren vad eleven kan. Forskning har visat att elever tycker att naturvetenskap är svårt och att ett stort hinder är det naturvetenskapliga språket. Det naturvetenskapliga språket hindrar elever från att visa sin kunskap inom ämnet. Forskning har även visat att genom ett laborativt arbetssätt ges elever förutsättningar att visa sina kunskaper på flera olika sätt och att materialet kan vara ett stöd för eleven när språket inte räcker till. I denna aktionsforskningsstudie har det i de deltagande skolorna visat sig att det laborativa arbetssättet inte används som bedömningsunderlag när eleverna ska visa sina kunskaper trots att det ger eleverna fler sätt att visa sina kunskaper på än vid skriftlig examination. Studien syfte är därför att tillsammans med elever och lärare bidra med kunskap om hur ett laborativt arbetssätt används vid bedömning av elevernas naturvetenskapliga kunskaper utifrån läroplanens kunskapskrav i fysik när elever arbetar i grupp med ett laborativt material. Resultatet av studien visar att det är möjligt att genomföra en bedömning av elevers kunskaper vid laborativa arbetssätt och att elever visar då sina kunskaper på fyra olika sätt: diskuterar moment i uppgiften, använder det laborativa materialet, ställer frågor till sina gruppmedlemmar och muntligt eller praktiskt visar ämneskunskaper. Detta har uppmärksammats genom att eleverna vid genomförandet uppfyller flera av kunskapskraven för fysik i åk 6. Det som hämmar eleverna till att visa sina kunskaper ytterligare är uppgiftens begränsningar. Vidare forskning bör därför studera vilken typ av uppgifter som är fördelaktiga att använda sig av vid bedömning av elevers naturvetenskapliga kunskaper vid en laborativ uppgift i grupp.