Det här arbetet handlar om synen på gymnasiesärskoleeleven. Det övergripande syftet med arbetet är att studera synen på gymnasiesärskoleeleven i två läroplaner, där även synen på bedömning av gymnasiesärskoleeleven är intressant. I en inledande bakgrund beskrivs styrdokument inom gymnasiesärskolan, läroplansteori samt bedömning. Fortsättningsvis presenteras den diskursanalytiska metoden från Foucaults, Faircloughs, Laclau och Mouffes perspektiv och begrepp. I arbetet betonas språkets betydelse i diskursanalysen, hur förskjutningar i språket påverkar synen på gymnasiesärskoleeleven. I resultatdelen redovisas utdrag från delar av läroplanerna, Lpf 94 och Gys13, samt de två statliga utredningar som ledde till läroplanerna. Vidare analyseras texterna utifrån den diskursanalytiska metoden. I analysen beskrivs en diskurs om utvecklingsstörning samt en diskurs om bedömning. Analysen visar bl.a. att det kring begreppet utvecklingstörning inte skett några större förskjutningar i språket, men att det är tydligare definierat i Gys 13 än i Lpf 94. Analysen visar vidare att synen på gymnasiesärskoleeleven förskjutits i och med att ett nytt betygssystem införts, då eleven i det nya betygssystemet ska vara mer delaktig i bedömningen. Avslutningsvis diskuterar jag utifrån ett Foucaultperspektiv vad det innebär att ha diagnosen utvecklingsstörning och hur mycket inflytande gymnasiesärskoleeleverna egentligen har i sin utbildning utifrån vad som står i läroplanerna.

Syftet med studien var att undersöka hur elever i årskurs 9 uppfattar betyg och bedömning i ämnet idrott och hälsa. Undersökningen behandlar elevernas uppfattningar om hur de blir bedömda av sin lärare, hur de uppfattar betygsättningen, lärarens tydlighet kring betyg och bedömning samt hur de uppfattar att de påverkas av betyget i ämnet idrott och hälsa. För att undersöka detta genomfördes en enkätundersökning på två högstadieskolor i södra Sverige. Studiegruppen uppgick till 153 elever varav 66 flickor och 87 pojkar. Resultatet av studien visar att majoriteten av eleverna uppgav att läraren i ämnet idrott och hälsa ger rättvisa betyg. Övervägande delen av eleverna uppgav att de tror att de bedöms utifrån deras kunskaper och hur väl de nått målen när läraren sätter betyg. Märkbart är dock att många av eleverna angett faktorer som de tror ingår när läraren sätter betyg, vilka inte kan kopplas till kursplanen i ämnet. Resultatet visar vidare att de elever som angav ett högre betyg uppgav att de oftare får hjälp och feedback från läraren i ämnet idrott och hälsa. Av undersökningens resultat kan slutsatsen dras att eleverna uppfattar betyg och bedömning olika och att de påverkas på olika sätt.

Sammandrag Föreliggande uppsats ämnar undersöka hur fyra svensklärare i grundskolans senare år uppfattar och beskriver att de arbetar med undervisning i läsförståelse, samt bedömning av läsförståelse i grundskolans årskurser 7-9. Datamaterial samlades in via halvstrukturerade intervjuer med fyra lärare, samtliga aktiva i grundskolans årskurs 7-9. Resultatet visar på varierande kunskaper om läsförståelsestrategier samt på olika sätt att bedriva undervisning i läsförståelsestrategier och läsförståelse. Samtliga lärare lägger dock stor vikt vid skönlitteratur, elevens egen läsning samt textsamtal mellan elever och mellan elever och lärare, som grund för att utveckla läsförståelsen. Lärarnas syn på vikten av feedback gällande elevernas läsförståelse varierar. Bedömning av läsförståelse sker till största delen summativt, även om undersökningen även till viss del visar på inslag av formativ bedömning.

Senaste tidens siffror om de sjunkande resultaten när det gäller de svenska elevernas läsförståelse gav idén till denna studie. Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilken betydelse läsförståelsen har i lärarens undervisning. Genom observationer och intervjuer har jag undersökt på vilka sätt lärarna arbetar språkstärkande, för att elevernas läsförståelse ska stimuleras. Informanterna i min undersökning arbetar aktivt med olika lässtrategier för att stärka elevernas läsförståelse, men de flesta är ense om att läsförståelsen är en viktig del i undervisningen och att det är svårt att undervisa i de olika lässtrategierna på ett effektivt sätt. vv

En granskning som Skolinspektionen genomförde 2009-2011 visade att bedömning av nationella prov inte är likvärdig och att bedömning av språkämnena har lägst likvärdighet. Till följd av större avvikelser i svenskan anser Skolinspektionen bland annat att svenskan kan lära av engelskan, men rekommenderar i första hand att uppsatsdelen tas bort. Mot denna bakgrund är syftet med vår uppsats att jämföra upplägget på de nationella kursprovens skriftliga del i ämnena svenska och engelska. För att göra det undersöker vi om det finns några skillnader mellan provens skrivuppgifter, bedömningsanvisningar, progression mellan betyget C och A samt intervjuar lärare gällande deras uppfattning kring skillnader mellan ämnenas nationella uppsatsdel. Vår teoretiska bakgrund visar att det är problematiskt att bedöma performativa prov och därför viktigt att ha tydliga kriterier att utgå från samt att arbeta med sambedömning för att öka likvärdigheten. Vidare tar vi upp åsikten att skoltexter bör bedömas som en egen genre och att nationella provens försök att mäta skrivförmåga nationellt är oreliabelt. De metoder som använts för att jämföra proven, dokumentanalys och intervju, valdes för att ge såväl ett teoretiskt som ett praktiskt perspektiv. Genom analysen av vårt resultat kan vi konstatera att flera av skillnaderna mellan proven kan förklaras av att det handlar om ett modersmål och ett främmande språk, men att proven ändå kan lära av varandra gällande bedömningsanvisningarna. Den slutsats vi når är att svenskaprovet kan lära sig av engelskan gällande utbudet av exempeltexter medan engelskan kan lära sig av att svenskan genom att utforma matriser.

Syftet med den här studien var att undersöka hur lärare i idrott och hälsa dokumenterar elevers prestationer utifrån ett didaktiskt perspektiv. Studiens frågeställningar var vilka metoder och verktyg använder sig lärarna i studien av i för att dokumentera elevers prestationer i undervisningen? Vilka för- och nackdelar finns det enligt lärarna i studien med deras eget arbete med dokumentation? Hur planerar lärarna i studien undervisningen för att kunna dokumentera eleverna utifrån kunskapskraven i läroplanen? För att besvara frågeställningen har vi använt oss av intervju som metod. Vi har genom användningen av intervjumetoden kunnat genomföra en kvalitativ analys av studiens empiri. Empirin grundades på sex intervjuinformanters utsagor. Studien har visat att många olika sorters dokumentation som både innefattar skriftliga, teoretiska uppgifter samt praktiska metoder. Den dokumentationsmetod som använts mest är arbetet med en hälsobok som innefattat områden som styrka, kondition, koordination och kost. Studiens resultat har även visat olika svårigheter med dokumentation, där lärarna menar att tiden inte räcker till och att man även inte vill teoretisera ämnet alltför mycket då aktiviteten från eleverna under lektionstid är viktig ur ett folkhälsoperspektiv. Resultatet visar att arbetet med dokumentation är något som de enskilda lärarna fortbildat sig själva i efter egna erfarenheter och i kollegiala samtal. Dokumentationen handlar till viss del om att skapa en dialog mellan elev och lärare, där eleven får möjlighet till självbedömning, som en del i lärarens bedömningsarbete. Studien visar även att ett viktigt ändamål med dokumentation handlar om att läraren vid kursslut ska kunna sätta så rättvisa betyg som möjligt och för att kunna visa för den enskilda eleven om varför ett visst betyg har satts. Studien visar även att lärarna i studien i större utsträckning än tidigare använder sig av teoretiska uppgifter. Dock visar studien även på att denna ökning av teoretiska uppgifter bidrar till en större arbetsbörda för lärarna.

Syftet med denna studie är att forska kring förändringen i förskolan angående utvärdering och bedömning. Vi vill undersöka på vilket sätt förskollärare talar om och upplever just dessa begrepp. Studien analyseras och tolkas utifrån diskursanalytisk forskningsansats där materialet bygger på kvalitativa intervjuer med sex förskollärare. Resultatet visar att kontinuerlig utvärdering spelar en stor roll för arbetets progression där barnens och föräldrarnas inflytande är betydelsefullt. Barns och föräldrars delaktighet är väsentliga delar i utvärderingen för att föra verksamheten framåt. Att utvärdering tar tid från barngruppen och är mer påtaglig framkommer också i resultatet. Slutsatsen utifrån resultatet visar att det i förskolan finns strömningar både från den anglosaxiska och den nordiska diskursen och frågan var förskolan är på väg, dyker upp.

Den här studien syftar till att utveckla kunskap om hur lärare ser på begreppet likvärdig bedömning vilket är intressant eftersom bedömning och likvärdighet är ständigt aktuella ämnen i skoldebatten. Frågeställningarna rör sig om vad likvärdig bedömning innebär för lärare och vad som är betydelsefullt för den likvärdiga bedömningen. Den metod som används är kvalitativa intervjuer med sex yrkesverksamma lärare. Teoretiska utgångspunkter är sociokulturellt perspektiv (Vygotsky, 1987; Säljö, 2000; Gipps, 1999) med fokus på likvärdighet och alla elevers rätt till utveckling där bedömning är dynamiska kulturella processer som kan användas som verktyg för lärande (Eggen, 2010). I studiens resultat beskrivs hur lärare dels uttrycker att det är omöjligt att uppnå likvärdig bedömning och dels att likvärdig bedömning handlar om hur alla elever ska ges möjligheter till lärande och utveckling.  Slutsatser som dras är att likvärdig bedömning har olika betydelser beroende på de studerade lärarnas kunskapssyn. För att elever ska bli bedömda likvärdigt krävs att alla får lika möjligheter till lärande utifrån vad den enskilda individen har för behov och förutsättningar. Det i sin tur kräver hög kompetens hos läraren som måste skapa en undervisning som ständigt anpassas till alla elevers behov och förutsättningar. Diskussion förs utifrån frågeställningarna och de teoretiska utgångspunkterna där begreppet likvärdig bedömning belyses ur sociala, kulturella, ekonomiska och politiska aspekter.

Denna studie centrerar kring en lärares resa för att förändra sin undervisning, sitt tänkande och sina förhållningssätt i en formativ riktning. Syftet med studien är att stödja och dokumentera denna process. Det primära fokus kommer att ligga på lärarens erfarenheter, tankar och reflektioner kring denna omvandling. För att kunna hjälpa läraren och komma dennes upplevelser nära så användes en aktionsforskningsinspirerad metod. Denna metod utgör dessutom studiens sekundära fokus, där aktionsforskning som metod för utvecklingsarbete inom skolan diskuteras.   Aktionsforskning där praktikern själv bedriver forskningen utgör alltså en central del av uppsatsen. Det är en integrerad del av projektet som inte bara ger data för resultat och analys för studien utan även förändrar lärarens tänkande. Metoden innebar att vi tillsammans efter etablerad litteratur konstruerade en formativ undervisning som sedan läraren bedrev. I samband med denna metod samlades det in datamaterial i form av uppgifter, ett flertal inspelade samtal och semistrukturerade intervjuer samt observation av lektionerna.   Studiens resultat visar att projektet resulterat i ett kombinerat tänkande där både formativa och summativa ideal samsas hos läraren. Denna process beskrivs genom en cyklisk utvecklingsmodell där läraren ständigt omförhandlar sina metoder i ljuset av nya erfarenheter och ny kunskap. Några av de teman som läraren betonade i sin förändringsprocess var en förändrad flexibilitet där arbetet försköts i förmån för mer förarbete, att styrdokumentens skiftande fokus gällande djup mot bredd skapade bekymmer och en gränsdragningsproblematik med nyckelbegrepp som enkelt och välgrundat. Aktionsforskning har dessutom genom studien visat sig vara ett bra instrument för att utveckla sin egen undervisning.

Studien syftade till att kartlägga lärares strategier för att bedöma elevers laborativa förmåga i kemi på gymnasiet samt vad valen av strategier grundar sig i. Detta kartlades genom kvalitativa intervjuer med sju verksamma kemilärare på fyra olika skolor. Utgångspunkten för den kvalitativa analysen var ett ramfaktorteoretiskt perspektiv som syftade till att uppmärksamma hur olika ramfaktorer påverkar lärarnas val av bedömningsmetod. Det naturvetenskapliga arbetssättet kommer att ytterligare utgöra en ram för studien, då styrdokument, vilket är en ramfaktor, beskriver att detta arbetssätt ska genomsyra undervisningen på det naturvetenskapliga programmet.   Resultatet visar att de intervjuade lärarna i hög grad använder sig av laborationsrapporter för att bedöma elevernas laborativa förmågor. Valet av bedömningsstrategi baseras på en tolkning av ämnesplanen som inte tydligt fokuserar på en bedömning av elevernas praktiska förmågor. Fokus läggs i stället på förmågorna tolkning och utvärdering av resultat, vilket lärarna i hög grad anser sig se i rapporterna. Valet av bedömningsmetod påverkas av tidsramen samt gruppstorleken, där stora elevgrupper och ofta snäv tidsram försvårar bedömningen av elevers laborativa arbete. Lärarna motiverar även valet med en ovilja att störa elevernas arbetsgång med sin närvaro under passen, varpå en bedömning i huvudsak sker efter laborationerna. Lärarna syftar i hög utsträckning till att skapa en lärandeprocess där elevens utveckling står i fokus, såväl teoretiskt som praktiskt, varpå bedömning av formativ karaktär prioriteras. Denna formativa arbetsgång vittnar om att lärare snarare syftar till att utveckla elevers praktiska förmågor än att bedöma dessa för ett betyg. Valet av rapporter kan dessutom ses som att lärare bedömer förståelsen för det naturvetenskapliga arbetssättet samt teori, snarare än elevernas praktiska laborativa färdigheter.