<p>Denna uppsats har haft fokus på att intervjua människor om deras tankar om begravningar och fånga upp attityden kring begravningar. Frågorna jag utgått från är om begravningar inom Svenska Kyrkan ökar eller minskar, hur tendensen ser ut gällande borgerliga begravningar? Vilka symboler är viktiga eller mindre betydelsefulla? Är det viktigt att man bevarar traditionerna som finns kring en begravning eller kan man hitta på nya former? Finns det nya symboler man vill ha med? Den metod jag använt mig av är kvalitativ och jag har tolkat materialet enligt ett hermeneutiskt förhållningssätt. Jag har läst litteratur som varit relevant för uppsatsen. Resultatet utifrån de möten jag haft har gett bilden av att många vill ha kvar formen på en begravning som den sett ut under lång tid då detta ger en trygghet. Det är något man känner igen och det skapar en stabilitet när man är i sorg.</p>

Denna uppsats har haft fokus på att intervjua människor om deras tankar om begravningar och fånga upp attityden kring begravningar. Frågorna jag utgått från är om begravningar inom Svenska Kyrkan ökar eller minskar, hur tendensen ser ut gällande borgerliga begravningar? Vilka symboler är viktiga eller mindre betydelsefulla? Är det viktigt att man bevarar traditionerna som finns kring en begravning eller kan man hitta på nya former? Finns det nya symboler man vill ha med? Den metod jag använt mig av är kvalitativ och jag har tolkat materialet enligt ett hermeneutiskt förhållningssätt. Jag har läst litteratur som varit relevant för uppsatsen. Resultatet utifrån de möten jag haft har gett bilden av att många vill ha kvar formen på en begravning som den sett ut under lång tid då detta ger en trygghet. Det är något man känner igen och det skapar en stabilitet när man är i sorg.

Syftet med uppsatsen är att göra en jämförande studie mellan en församling från Svenska kyrkan och en från Pingstkyrkan med hänsyn till hur de anpassar sin religiösa praktik utifrån dagens sekulariserande samhälle. Detta med utgångspunkt i gudstjänst, dop, konfirmation, vigsel och begravning. Vidare läggs det en extra betoning på gudstjänsten i form av deltagande observation, detta för att gudstjänsten har en central roll i kyrkan. Teorierna som används i studien är socialisering och sekularisering som kopplas till resultatet. Metoden som studien bygger på är kvalitativa intervjuer och deltagande observationer. I resultatet presenteras det i vilken grad de olika kyrkorna anpassar sin religiösa praktik utifrån syftets utgångspunkter, samt hur de skiljer sig från varandra. Resultatet visar på att den största skillnaden mellan de respektive kyrkorna är på dopet och konfirmationen. Resultatet visar också hur interaktionen är mellan församlingsledare och församling i de respektive kyrkorna.

Krematoriets struktur bygger på två murar. Den ena bildar en ny gräns mot norra begravningsplatsen och den andra leder besökaren ner för backen och in i krematoriet. Själva gränsen mot norra begravningsplatsen är på just denna plats inte alls lika omhändertagen som runt resten av begravningsplatsen, och viljan att ge inte bara själva krematoriet utan även omgivningarna goda kvalitéer har varit en av de viktigaste parametrarna vid gestaltningen. Krematoriet med dess murar ger platsen en tydlighet, för anhöriga, personalen och för förbipasserande. På kullen vid murens startpunkt skapas en ny entré till norra begravningsplatsen. Själva krematoriet ligger delvis under den gång/cykelväg som sträcker sig längs begravningsplatsens västra gräns. För att krematoriet inte ska skapa en tråkig baksida mot befintlig gång/cykelbana dras den på krematoriets tak. På detta sätt integreras krematoriet i landskapet och ger mer plats för en större omgivande park. Murarna kläs i stenskivor av granit. Graniten på den övre muren har en grövre yta tänkt att smälta samman med landskapet. Graniten på den nedre muren har en polerad yta som reflekterar omgivningarna och den mer bearbetade ytan gör att muren läses ihop med själva byggnaden snarare än med landskapet. För de anhöriga blir denna nedre mur ett sätt att orientera sig i byggnaden då den är exponerad i alla rum som de anhöriga besöker. Som anhörig besökare följer man muren från begravningsplatsens entré söderut ner för slänten. Muren är helt horisontell och blir högre ju längre ner för backen man kommer. Entrén utgörs av en utskjutande volym och innanför finns de rum som är avsedda för de anhöriga. Slutligen omsluter muren anhörigrummet där urnutlämningen sker, och bilar där ett rum med interiör del kopplad till en exteriör gård. Ett träd med en omgivande vattenspegel upptar större delen av denna inre gård. Trädet filtrerar solljuset och ger ett skuggspel över väggar och golv och vattenspegeln reflekterar solljuset och ger ett ljusspel mot muren på gården. Avsikten är att skapa ett tydligt avgränsat rum där naturen ändå är närvarande och ger liv åt materialen. För att skapa en god arbetsmiljö på krematoriet ordnas rummen för att logiskt passa in i processen från kistans mottagning till att urnan hämtas. Pausrum och arbetsrum finns i den södra delen i nära anslutning till kistmottagningen. De rumsliga sambanden är också avsedda att skapa möjlighet för sociala möten mellan personalen och även med begravningsentreprenörerna. / The structural principle of the crematory is based on two walls. The first creates a new border to the northern cementary. The second wall leads the visitor down the hill and in through the crematory. The actual border of the cementary is at the projects site not as well taken cared of as on the rest of the cementary, and a will to give not only the crematory but also the surroundings good qualities has been one of the most important parameters during the project. The crematory and its walls gives the site clarity and simplicity for the relatives, the employees and also for bypassers. On the hill at the starting point of the wall, a new entrance to the cementary is created. The crematory is partly situated under the pedestrian/bicycle path ranging along the cementarys western border. To prevent the crematory from turning its back on the existent destrian/bicycle path, that very path is given a new route on the rooftop of the crematory complex. In this way, the crematory naturaly integrates itself in the surrounding landscape and saves alot of space for the surrounding park. The walls have a granite facade, on the upper wall with a rough surface intended to blend into nature and on the lower wall with a polished surface to connect it to the crematory building rather than the landscape. Beeing exposed in every room intended to be visited by relatives to the deceased, this lower wall is a way for them to orient themselves during their visit. As a visitor you follow the wall from the cementary entrance, going south down a sligt hill the wall is getting higher as you move towards the main entrance to the crematory, which is a volume protruding from the lower wall. The spaces intended for the relatives are located close to the main entrance, and the most important of those rooms is the room where the relatives collect the urn. In that  rectangular room, which has an exterior and an interior space closely connected, you are surrounded by the lower wall on all sides. The exterior space a tree stands surrounded by a pond, whose reflections and shadows give life to the materials. To create a good environment for the employees, the rooms have been organized to fit the crematory process, from the recievement of the chest to handing over the urn. Paus- and officespaces are located in the south part of the building, closley connected to the chest recievement room. The connections between the crematorys different rooms are intended to create spontaneus meetings between the employees, and also with the visiting funeral directors.

Ett krematorium, ett maskineri, där den döda kroppen bränns till aska, skrapas ut och förs till ett rum där skelettbitar som inte brunnit mals, skruvar som en gång läkte oss plockas ut. Det som tidigare var våra kroppar hälls nu ner som pulver i små urnor. Ett vardagligt arbete för vissa, ceremoniellt för en annan, den otäckaste av process för den tredje och en fjärde som inte kunde bry sig mindre.   När någon i vår närhet går bort reagerar vi. Det kan ta sig i uttryck på olika sätt och i olika tid. Projektets viktigaste aspekt består av att låta besökaren ta del av byggnaden i olika steg, i och med olika viljor vid olika tillfällen. En rädd anhörig, en stressad dotter eller ett stort sällskap.   Lika viktigt som det är att bemöta anhöriga, är det att förhålla sig till sitt sammanhang. Platsen som är Norra begravningsplatsen i Solna är central. Den ligger precis utanför Stockholms gränser och används dagligen som passage. I och med byggnadens speciella karaktär betyder detta att kontexten blir extremt viktig och i mitt projekt har jag lika mycket arbetat med vardagen runt omkring som människorna i byggnaden. Krematoriet möter vardagen. / A crematory, a machinery, where the dead body is burnt into ashes, scraped out and taken to a room where pieces of bones that are not funny burnt milled, screws that onced healed picked out. What once was our bodies are now being held down like powder in small urns. An everyday work for some, ceremonially for another, the nastiest of process for the third and a fourth who could not care less. When someone close to us pass away, we react. It can take expression in different ways and at different times. The project's most important aspect consists of allowing the visitor to take part of the building in stages, with different interests at different times. A frightened relative, a stressed daughter or a large company. As important as it is to respond to families, it is to relate to its context. The location Norra Begravningsplatsen in Solna is central. It is located just outside Stockholm and used daily as a passage. Because of the building's special character, the context is extremely important, and in my project I have equally worked with everyday all around as the people in the building. Crematorium encounter everyday.

In this essay I have tried to understand the relationship between the morning service and the ecclesiastical acts (dop, konfirmation, vigsel och begravning). Two scientists, professor Ninna Edgardh and bishop emeritus Sven Thidevall, has identified a gap between the morning service and ecclesistical acts. Edgardh is saying that they are isolated from each other and Thidevall is missing a common purpose. According to above I have tried to understand what two other scientists, bishop Fredrik Modéus and bishop Martin Modéus, says about services and worship communities. Is it possible to identify the gap Edgardh is talking about and the lack of a common purpose Thidevall are discussing. Further I have taken part of reports on national and regional (stift) level, reports based on local (församling) level. The reports are based on investigations about the baptism, one of two sacraments in the Church of Sweden. The investigations are done during the very last decade before and the two first decades after the millenium shift, when the change of relation between the Church of Sweden and the State of Sweden took place. The last report Dop i förändring is published in September 2019. Is it possible to identify what drives high rates of baptism. Finally I have done my own research in an webbased survey. I have asked vicars question what they are thinking about the relation between the morning service and the ecclesiastical acts. The analysis of the results shows that there is a post-colonial attitude concerning the morning service and the ecclesiastical acts. There are attitudes like superior and subordinated worship communities, attitudes challenges The Church of Sweden as a national church, open to everyone living in Sweden regardless of nationality.

No description available.

The essay is written within systematic theology, with the aim of comparing hymns and profane music at funeral rituals in the Church of Sweden. Over a longer period of time, the funeral rite has become more and more individualistic, with more personal elements. From photos of the deceased, relatives giving speeches and to the funeral being broadcast digitally. The question concerned within this essay tackles whether hymns and profane music are competitors or whether they should coexist with each other. The essay is based on people's needs, experience and the music's message. Based on four questions; How is grief and death described in the text? How is hope and life described? How is transcendence described? And how do the texts relate to pastoral care and the beliefs and teachings of the Church of Sweden? A comparative study has been made between three hymns and three profane songs.  In the essay it appears that the selected pieces of music answer these questions on their own basis and could be put against each other to answer whether hymn and profane music are competitors or complements. An answer that is both yes and no,profane music cannot replace hymns, but it is a personal complement that can help in the work of mourning. / Uppsatsen skrivs inom systematisk teologi med syfte att jämföra psalm och profan musik vid begravningsritualer i Svenska kyrkan. Under en längre tid har begravningsriten blivit mer och mer individualistisk, med fler personliga inslag; det kan röra sig om allt från foton på den avlidna, anhöriga som håller tal, till att begravningen sänds digitalt. Frågeställningen gäller huruvida psalm och profan musik är konkurrenter eller om de ska samspela. Uppsatsen utgår från människors behov, erfarenhet och musikens budskap utifrån fyra frågor: Hur beskrivs sorg och död i texten? Hur beskrivs hoppet och livet? Hur beskrivs transcendensen? Och hur förhåller sig texterna till pastoral omsorg och Svenska kyrkans tro och lära? Dessa frågor har legat till grund för jämförande studier mellan tre psalmer och tre profana sånger. I uppsatsen framkommer det att de valda musikstyckena svara på dessa frågor utifrån sin egen grund och kan ställas mot varandra för att svara på huruvida psalm och profan musik är konkurrenter eller komplimenter. Ett svar som är både ja och nej, profan musik kan inte ersätta psalm, men det är ett personligt komplement som kan hjälpa i sorgearbetet.

<p>I mina intervjuer visade det sig att samtliga personer utom två inte var rädda för döden. Arlebrink skriver om psykologiska försvarsmekanismer och förnekande. Att döden inte kommer att drabba just mig, är ett exempel på en sådan mekanism.</p><p>Det är tydligt att vi ser olika på döden beroende på vilken generation vi tillhör men också beroende på vilken erfarenhet vi har av att vara nära döden. Den yngsta intervjupersonen säger att ju yngre vi är desto odödligare tror vi att vi är. Hon tror också att oron blir större när man fått barn, en tankegång som Arlebrink skriver om. Det är också något som tre småbarnsföräldrar i undersökningen oroar sig för. De hoppas att de ska leva länge nog att få se dem växa upp. Den äldsta intervjupersonen upplever att ett slags naturlig förberedelseprocess startar när man blir äldre, men tycker att det kan vara svårt att leva ”fullt ut” pga den åldersdiskriminering som finns i samhället.</p><p>Samtliga av de intervjuade har en tro eller en livsåskådning som är väl förankrad. Kanske är det en av anledningarna till att de inte är rädda för döden. En av intervjupersonerna utgör ett undantag eftersom hon, trots sin tro på något fint efter döden, ändå är väldigt rädd men det beror nog främst på hennes oro för barnen.</p><p>De intervjuade har i stora drag en traditionell bild av sin begravning. Danbolt skriver om hur ett grundmönster med utslussning från hemmet, begravning och minnessamling ”går igen”. Samtliga tycker således att begravningsriten och övriga riter är betydelsefulla. Två intervjupersoner utgör här ett undantag och tycker att begravningsriterna är överflödiga. Begravningen skall vara något ljust, vilket Jarlert skriver om. Han anser att det är en stor svårighet för kyrkan att många människor i vår tid vill lätta upp det som i sig självt inte är lätt och inte alls påminnas om döden. Detta gör också själva livet till något skenbart.</p><p>Samtliga av de intervjuade, utom en, tycker att vi pratar för lite om döden. En av intervjupersonerna säger att de flesta skulle behöva inse att livet är ändligt och leva ett bättre liv. Olika tider har haft olika inställning till döden. Fram till 1700-talet uppfattades den som något vardagligt och enkelt, men nu förnekar vi alltmer döden. Samtalet om döden skulle kanske avdramatisera detta?</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att kartlägga vilka föreställningar som finns hos människor om vad som händer då vi dör. För att uppfylla detta har dels en enkätundersökning och dels fyra intervjuer genomförts. I analysen av enkätundersökningen, som ligger till grund för intervjuerna, har fem kategorier av föreställningar om vad som händer då vi dör kommit fram:</p><p>* Himmel- eller helvetestanken</p><p>* Reinkarnationstanken</p><p>* Ateistisk / naturvetenskaplig tanke</p><p>* En föreställning om att något högre men svårförståeligt händer</p><p>* Ingen föreställning om livet efter detta.</p><p>Analysen av intervjuerna behandlar följande kategorier inom ämnesområdet ”livet efter detta – vad händer då vi dör?”:</p><p>* Intervjupersonernas föreställning om livet efter detta och hur de fått den</p><p>* Föreställningens konsekvenser i livet</p><p>* Förhållandet mellan vetenskap, religion och den egna föreställningen</p><p>* Oförklarliga upplevelser och skyddsänglar</p><p>* Meningen med livet</p><p>Diskussion och slutsatser kring dessa kategorier återges under varje kategori.</p>