No description available.

Introduktion/Bakgrund: Cytostatika är ofta en nödvändig behandling för cancersjukdomar som dock kan ge många biverkningar. De två vanligaste biverkningarna är fatigue och illamående. Denna litteraturstudie riktar in sig på att belysa icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder som kan lindra biverkningarna fatigue och illamående och vilket ansvar sjuksköterskan har utifrån detta. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa omvårdnadsåtgärder som lindrar biverkningarna illamående och fatigue orsakat av cytostatikabehandling hos cancerpatienter. Metod: Författarna genomförde denna litteraturstudie genom att använda Polit och Becks (2017) metod med nio steg. Databaser som användes var Cinahl och PubMed. Efter urval sammanställdes nio kvantitativa, två kvalitativa och tre mixed-methods artiklar för resultatet och därefter togs fem olika teman fram. Resultat: Icke-farmakologiska åtgärder som togs fram i resultatet som sjuksköterskan kan utföra för att lindra biverkningarna illamående och fatigue var att utbilda patienten i egenvårdsåtgärder, progressiv muskelavslappning, rådgivning om anpassad kost, anpassning av miljön samt distraktion som musik och film. Slutsats: Icke-farmakologiska åtgärder har visats kunna lindra fatigue och illamående utan att medföra ytterligare biverkningar. Patienten kan själv göra mycket åt att lindra biverkningarna men sjuksköterskan har en viktig roll i att utbilda och motivera samt att utföra de åtgärder som patienten inte kan utföra själv.

Bakgrund Stamcellsforskning har utvecklats de senaste årtiondena och är idag ett behandlingalternativ, för flertalet sjukdomar. Stamceller är ursprungsceller för alla typer av blodceller och vid transplantation används stamceller tagna från benmärg, navelsträngsblod och/eller perifert blod. Transplantationen kan antingen ske autologt, där personens egna stamceller används, eller allogent, där stamcellerna härstammar från en donator. Om kroppen avstöter de donerade stamcellerna sker en immunologisk reaktion kallad graft-versus-host disease. I samband med transplantationen genomgår personerna i regel cytostatikabehandling med eller utan kroppsbestrålning, vilket kan medföra negativa följder som bland annat påverkar personens förmåga att inta oral nutrition. För en sjuksköterska är det viktigt att uppmärksamma och lindra en persons sjukdomsupplevelse samt motverka komplikationer. Genom att registrera nutritionsstatus kan sjuksköterskan i tidigt skede vidta åtgärder vid otillräcklig näringstillförsel. Syfte Syftet var att beskriva hur personers nutritionsstatus påverkas efter en allogen stamcellstransplantation. Metod En litteraturbaserad studie valdes att utföras för att beskriva kunskapsläget inom området. Datainsamlingen utfördes i två olika databaser där lämpliga sökord och urvalskriterier användes samt genom manuell sökning. I föreliggande litteraturbaserade studies resultat användes 16 vetenskapliga artiklar som kvalitetsbedömts och presenteras i en matris. Resultat Allogen stamcellstransplantation var förknippat med flertalet komplikationer som påverkade nutritionsintaget negativt. Viktminskning var vanligt förekommande hos personerna vilket kunde bero på biverkningar och leda till fördröjd återhämtning efter transplantationen. Olika nutritionsbehandlingar användes varvid fördelar och nackdelar kunde påvisas. Enteral nutrition var fördelaktigt i jämförelse med parenteral nutrition. Slutsats Personernas nutritionsstatus påverkades efter transplantation och nutritionsbehandlingar tillämpades. Parenteral nutrition påvisades vara det alternativ som användes som komplement vid otillräckligt näringsintag relaterat till biverkningarna. Få positiva och många negativa följder och korrelationer uppenbarade sig vid användning av parenteral nutrition. Enteral och oral nutrition föredrogs efter transplantationen då positiva följder som påskyndade tillfrisknandes uppvisades. Att vårdas i hemmet efter transplantationen var positivt för personerna ur många aspekter. Nyckelord: allogen stamcellstransplantation, nutritionsbehandling, biverkningar, vård i hemmet

Bakgrund Bensodiazepiner och de besläktade så kallade Z-preparaten utgör de psykofarmaka som oftast vidbehovsförskrivs till äldre. Hos äldre är behovet av dessa preparat större än hos yngre, men äldre är också, på grund av nedsatt lever- och njurkapacitet känsligare. Samsjuklighet och läkemedelsinteraktioner är andra faktorer som är vanligt förekommande hos äldre patienter. Sjuksköterskan har ett utökat ansvar för bedömning av lämpligheten att ge läkemedlet i en viss situation. Uppföljning av patientens reaktion på läkemedlet är ocksåv äsentlig. Syfte Syftet var att beskriva effekter och bieffekter vid administrering av vidbehovsförskrivna bensodiazepiner till äldre patienter utifrån sjuksköterskans ansvar.  Metod En icke-systematisk litteraturöversikt baserad på 15 artiklar ur databaserna PubMed, CINAHL och PsychINFO samt manuell sökning. Artiklarna kvalitetsgranskades och därefter utfördes en integrerad analys där artiklarna analyserades i kategorier och underkategorier. Resultat Bensodiazepiner var förknippade med biverkningarna fallrisk, förvirring och andningskomplikationer för äldre patienter med KOL. Samsjuklighet spelade dock en avgörande roll för risken att drabbas av biverkningar.  Slutsats Genom att tillämpa principen att ge lägsta möjliga terapeutiska dos samt ge extraövervakning till äldre som nyligen inlett en behandling av bensodiazepiner eller fått en dosökning kunde sjukvårdspersonal begränsa risken för att äldre patienter skulle drabbasav biverkningar och på så sätt öka patientsäkerheten.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligare cancerdiagnosen hos kvinnor i Sverige. För att behandla bröstcancer är cytostatika en av de viktigaste behandlingsmetoderna, dock är det en behandling som medför mycket oönskade och påfrestande biverkningar. När en patient genomgår en cytostatikabehandling behövs en kunskap om hur patienten upplever biverkningarna för att kunna symtomlindra och stötta patienten på bästa sätt.  Syfte: Syftet med studien var att belysa kvinnliga patienters upplevelser av biverkningar från cytostatikabehandling vid bröstcancer. Metod: En litteraturstudie baserad på patografier med en kvalitativ design och en induktiv ansats. Dataanalysen genomfördes utifrån Graneheim och Lundmans innehållsanalys.  Resultat: Resultatet för studien resulterade i tre huvudkategorier och fyra underkategorier. De tre huvudkategorierna var, Att utseendet förändras, Att leva med trötthet och Att kroppen förändras. Slutsats: Studiens mest framträdande resultat var att det framkom blandade känslor kring att tappa håret, att hjärntrötthet och fysisk trötthet hade en stor påverkan på kvinnorna samt att de tvingades leva med smärta. Genom att sjuksköterskan har en större kunskap och förståelse kring de olika biverkningarna samt hur de påverkar patienten kan de lättare stödja den drabbade och symtomlindra dess biverkningar.

Cytostatika är en vanlig behandlingsmetod vid cancersjukdom där syftet kan vara kurativt, adjuvant eller palliativt. Behandlingen medför en rad olika biverkningar som till stor del kan påverka patientens dagliga liv. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva kvinnors upplevelser av cytostatika-relaterade biverkningar och hur dessa biverkningar påverkade deras dagliga liv. 13 vetenskapliga artiklar låg till grund för studien och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys med en manifest ansats. Analysen resulterade i åtta innehållsområden med tillhörande kategorier som beskriver upplevelser relaterade till en specifik biverkning. Innehållsområdena var Illamående och kräkningar, Fatigue, Alopecia, Kognitiva förändringar, Kemosensoriska förändringar, Sköra slemhinnor, Klimakteriebesvär och Minskad sexuell lust. Vi anser att denna studie kan ligga till grund för sjukvårdspersonal i deras dagliga arbete och ge ytterligare kunskap och förståelse för hur varje biverkning kan upplevas. Studien kan också vara relevant för kvinnor och deras familjer som stöd, och att ge information om hur det kan upplevas och ge dem en känsla av att de inte är ensam som går igenom dessa problem.

Bakgrund Många forskare är idag överens om att det är viktigt med motion för att hela kroppen ska må bra och kunna fungera på bästa sätt. Människor är gjorda för rörelser och den fysiska aktiviteten har stor betydelse även vid ett sjukdomstillstånd. Cancerdrabbade lider ofta av cancerrelaterad trötthet (fatigue) och försämrad hälsorelaterad livskvalitet under och efter behandling. Fysisk aktivitet kan fungera som en kompletterande behandlingsmetod efter ett cancerbesked för att motverka biverkningar. Syfte Syftet med studien är att undersöka vårdpersonalens syn på patientens behov av fysisk aktivitet i samband med pågående cancerbehandling. Metod En enkätstudie genomfördes där samtliga läkare, sjuksköterskor och fysioterapeuter vid Gävle sjukhus och Akademiska sjukhuset, Uppsala som tjänstgjorde under den tid som studien genomfördes, tilldelades enkäten. Enkäten, som bestod av slutna och öppna frågor, besvarades av 48 personal. Data analyserades med deskriptiv statistik. Resultat De allra flesta av vårdpersonalen upplever att patienten har behov av fysisk aktivitet under pågående cancerbehandling. Majoriteten av vårdpersonalen informerar också om hur viktigt det är med fysisk aktivitet i samband med cancerbehandling, framförallt genom motiverande samtal. De flesta ordinerar även patienten fysisk aktivitet som ett komplement i behandlande syfte. Majoriteten av vårdpersonalen är positivt inställd till FaR, men det är i stort sett inte någon som skriver ut recept till cancerpatienter, då metoden inte används på arbetsplatsen. Skäl som anges är tidsbrist och att vårdpersonalen känner sig osäkra på att hantera FaR. Slutsats Studien visar att trots att vårdpersonalens syn är att patienten har behov av fysisk aktivitet i samband med cancerbehandling och att information om dess betydelse är viktig, samt ordination, är fysisk aktivitet fortfarande inte en självklarhet i vårdsammanhang.

Bakgrund: Cancer är en ledande dödsorsak och är en av de största hotande faktorerna för människors hälsa över hela världen. En av de vanligaste behandlingarna för cancer är cytostatika, cellhämmande läkemedel, som ger svåra biverkningar, vilka påverkar patientens dagliga liv. Syfte: Syftet var att beskriva upplevelser av cytostatikabehandling hos patienter med cancer. Metod: Metoden som användes var en allmän litteraturstudie baserat på tio vetenskapliga artiklar av kvalitativa data vilket analyserades med innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom det tre teman och åtta kategorier. De tre teman var: upplevelsen av fysiska biverkningar, upplevelsen av psykiska biverkningar och delaktighet. Slutsats: Resultaten visade att cytostatikabehandling och dess biverkningar påverkade patientens liv både fysiskt, psykiskt och socialt. Att få tillräcklig information från vårdpersonal hade en stor betydelse för patienten. Patienter med cancer upplevde många gånger svårigheter att hantera information och osäkerhet i samband med prognosen samt vid typen av tillgängliga behandlingar. Det förekom även att patientens livskvalitet påverkades negativt i samband med cytostatikabehandling. Förslag på fortsatt forskning: Biverkningar till följd av cytostatikabehandling upplevs som ett stort problem för de flesta patienterna med cancer, då är det viktigt att vidare forskning kring dessa område görs. / Background: Cancer is a leading cause of death and is one of the biggest threatening factors for human health worldwide. One of the most common treatments for cancer is chemotherapy, cytostatic agents, which cause severe side effects, which affect the patient's daily life. Aim: The aim was to describe experiences of chemotherapy in patients with cancer. Method: The method used was a general literature study based on ten scientific articles of qualitative data which was analyzed with content analysis. Result: In the result, three theme and eight categories emerged. The three themes were: the experience of physical side effects, the experience of psychological side effects and participation. Conclusion: The results showed that chemotherapy and its side effects affected the patient's life, both physically, mentally and socially. Obtaining sufficient information from healthcare staff had a great impact on the patient. Patients with cancer often experienced difficulties in managing information and uncertainty in connection with the prognosis as well as the type of treatments available. It also occurred that the patient's quality of life was adversely affected in connection with chemotherapy. Suggestions for continued research: Side effects due to chemotherapy are perceived as a major problem for most patients with cancer, then it is important that further research on these areas be done.

Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) is a neuropsychiatric disability  characterised by difficulties in paying attention, excessive activity and actions without thinking about the consequenses. Symptoms vary among different individuals in how the disability expresses. Symptoms also vary among different age groups. The cause of ADHD is not yet known, but the main theory seems to be due to disturbed dopaminergic transmisson in the regions of the brain that controlls attention, activity control and impulses. Clinical studies show that there seems to be a connection between the etiology of the disability and genetic- and environmental factors. ADHD can’t be cured but a multimodal treatment has been proven to be effective in symptom reduction. The multimodal treatment consist of psychoeducation, psychotherapy and medical treatment. In Sweden methylphenidate is the first choise of drug and if it is not tolerated well by patients in terms of respons or side effects lisdexamfetamine or atomoxetin is choosen. The mechanism of action for these three substances is not completly known but in general they presume to block the reuptake of dopamine and norepinephrine in the presynaptic neurons. This leads to an enhanced transmission at the dopaminergic neurons that in turn stimulates the executive funtions that seem to be deficient in ADHD patients. The aim of this literature study is to investigate how the three substances methylphenidate, lisdexamfetamine and atomoxetine differ in therapeutic effects and side effects profile during long-term treatment for ADHD. Five scientific articles were choosen from the database Pubmed, which analysed the therapeutic effects and side effects of the above choosen drugs during a period of atleast 24 weeks. Participants in the selected studies had a definite diagnosis of ADHD and the participants included were children, adolescents and also adults. Therapeutic efficiency of selected drugs was measured by using different diagnostic scales such as ADHD-RS-IV, CAARS-Inv:SV, AISRS, CGI-S or CGI-I. Therapeutic efficiency was measured by the total reduction of the mean value in the rating scale from start to end of the study. Safety was measured at each follow up session by evaluating the side effects profile and measurements of vital parameters. These studies show statistically significant symptom reductions for all three selected drugs. The results also show differences in therapeutic effects among different drugs. Participants treated with lisdexamfetamine showed greater symptom reduction and thereby the greatest effect. There may be a difference in therapeutic effect between methylphenidate and atomoxetine but more studies are needed to conclude the results. The adverse effects were similar between lisdexamfetamine and methylphenidate but more serious effects were found during treatment with lisdexamfetamine.

Enligt Socialstyrelsen felbehandlas många äldre genom att de får för många och fel sorts läkemedel. Forskning visar att många av orsakerna till sjukhusvård är relaterade till läkemedel. Socialstyrelsen menar att bristande läkarkontinuitet, avsaknad av gemensam läkemedelslista och brist på rutiner för uppföljningar bidrar till problem med polyfarmaci hos äldre.Sjuksköterskan i den kommunala hälso- och sjukvården har en viktig funktion i de äldres läkemedelshantering eftersom hon har ansvar för många av momenten i läkemedelshanteringen och förväntas att självständigt göra bedömningar och uppföljningar. Syftet med den här studien är att undersöka sjuksköterskornas syn på sitt ansvarsområde inom äldres läkemedelshantering inom kommunal hemsjukvård. För att uppnå syftet valdes kvalitativ intervjuanalys där informanterna var sjuksköterskor från den kommunala hemsjukvården. Urvalskriteriet var att man som patientansvarig sjuksköterska dagligen skulle stöta på företeelsen läkemedelshantering. I resultatet framkommer det att samtliga sjuksköterskor upplever ansvarsrollen som stor och betydande i en samordnande roll, men samtidigt upplever de frustration, uppgivenhet och osäkerhet då ansvarsfrågan är oklar och att det läggs ner mycket tid för att säkerställa läkemedelshanteringen. Ansvarsområdet för kommunsjuksköterskan behövertydliggöras samtidigt som det finns ett behov av ökad kompetens i den kommunala hemsjukvården. Detta kan medföra en ökad trygghet i arbetsrollen för kommunsjuksköterskan samtidigt som brister i läkemedelsbehandlingen kan minska och därmed också onödigt lidande för patienten. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska