Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur biståndshandläggare upplever det möjligt att tillgodose självbestämmanderätten för äldre personer med demenssjukdom. Studien utgår ifrån en tvärsnittsdesign med semistrukturerade intervjuer med sex målstyrt utvalda biståndshandläggare. Genom en tematisk analys framkom två huvudteman arbetsrollens vardag och en lång process. Huvudtemana innehåller subteman vilket vidare beskriver det som utmärker upplevelsen. Studiens resultat tolkades i förhållande till Lipskys teori om frontlinjebyråkrater. Självbestämmande uttrycktes av biståndshandläggarna som något tidskrävande, utmanande och problematiskt. Vägen till självbestämmandet beskrivs som krokig och varierande, biståndshandläggarna fann sinsemellan liknande sätt att agera för att nå självbestämmande för individen. Arbetets komplexitet och svårighet till trots upplevdes arbetsrollen som spännande och tillfredsställande. / The purpose of this qualitative study was to investigate how care managers find it possible to assure the self-determination of older people with dementia. The study employed a cross-sectional survey design with semi-structured interviews of six purposively sampled care managers. Through a thematic analysis, two main themes emerged, the work role’s everyday routine and a long process. The main themes containeds sub-themes which further elaborated the care managers’ experience. The results of the study were interpreted from the perspective of Lipsky’s theory of street-level bureaucrats. Assuring self-determination was experienced by the care managers as time-consuming, challenging and problematic. While the path to self-determination was tortuous and varied, the care managers found similar ways to act in order to achieve self-determination. Despite the impression of the work as complex and difficult it was experienced as an exciting and satisfying job.

The aim of this study was to understand how care managers in elderly care relate to self-determination when encountering older people with dementia. The study was conducted through qualitative interviews with a hermeneutic approach. We interviewed eight care managers experienced in working with older people with dementia. While interviewing we used a semi-structured interview guide. The material from the interviews were then analyzed through a hermeneutic circle and then theoretically analyzed by the use of Kant’s duty ethics, Bentham’s consequence ethics (normative ethics) and Foucault’s definition of power. Our main conclusions were that older people's self-determination is important and a legal right that clarifies that the power shall lie with the older person. Self-determination is, despite being a legal right, difficult to interpret in practice when it comes to older people with dementia. Depending on which ethical duty care managers lean on and what consequences that might bring, the decisions may differ. Sometimes older people's self-determination is unconditional, but sometimes the municipality’s final responsibility for older people is more authorized than older person's right to self-determination. Power within the relationship between care managers and older people with dementia is dynamic and care managers sometimes have to use their power in order to prevent danger. Our conclusion is that care managers find it difficult motivating departures from self-determination, since there is no coercive in Swedish legislation towards older people with dementia. Self-determination is therefore difficult to handle and requires well-balanced assessments, sometimes on the verge of what is considered as coercive.

Studiens syfte var att bidra till kunskap om hur biståndshandläggare inom Stockholms stads äldreomsorg tolkar begreppet skälig levnadsnivå och upplever sitt handlingsutrymme vid bedömning av behov av inköp. Åtta biståndshandläggare intervjuades från två olika stadsdelsförvaltningar och svaren analyserades genom tematisk innehållsanalys. Informanterna upplevde att begreppet skälig levnadsnivå kan vara diffust och att det kan uppkomma gråzoner vid bedömning av behovsområdet inköp. Tillfrågade biståndshandläggare framhöll att de kommunala riktlinjerna fyller en viktig roll och att de får vägledning under handläggningsprocessen samtidigt som de kände sig bundna och upplevde att deras handlingsutrymme är minimalt. / The purpose of this study was to contribute to knowledge about how care-managers within the City of Stockholm’s eldercare interpret the concept of reasonable standard of living and experience their discretion when assessing the need for every-day purchases. Eight caremanagers were interviewed from two different city district administrations and the responses were analyzed through thematic content analysis. The informants felt that the concept of reasonable standard of living can be vague and that gray zones may arise when assessing the various needs for every-day purchases. The participants stated that the municipal guidelines play a critical role in giving them guidance during the assessment process, but they also felt limited by the guidelines and they experienced that their discretion is minimal.

Förutsättningarna mellan Sveriges kommuner skiljer sig, till följd av urbaniseringen, alltmer och skapar olika utmaningar och varierande möjligheter att tillhandahålla välfärden, däribland äldreomsorgen som sedan ädelreformen 1992 åligger primärkommunerna. 2019 beräknades cirka en fjärdedel av Sveriges kommuner att gå med underskott vilket resulterar i neddragningar och sparåtgärder inom välfärden eftersom välfärdens nivå används för att balansera budgeten. Trots att andelen äldre i Sverige ökar så visar forskningen att platserna på särskilt boende har minskat sedan 1980-talet och att allt färre äldre får stöd och hjälp i hemmet. Enligt en granskning utförd av Inspektionen för vård och omsorg kan kommunala riktlinjer, för handläggning av bistånd till äldreomsorg, användas som ett sätt att kontrollera kostnader genom att anpassa kriterier och ambitionsnivåer för äldreomsorgen samt genom att minska skillnader i beslut. Justitieombudsmannen har riktat kritik mot kommunala riktlinjer som är oförenliga med gällande rätt och trots att tidigare forskning visar att kommunala riktlinjer används vid handläggning och bedömning av beslut till bistånd av äldreomsorg så är kommunala riktlinjer ett förhållandevis outforskat fält. Syftet med studien har därför varit att förstå vilken funktion kommunala riktlinjer har med avseende på lagstiftningen och tillämpningen samt vilken funktion riktlinjer har för politiker. För att besvara detta har följande undersökts: 1) riktlinjernas utbredning och innehåll, 2) hur politiker motiverar deras tillkomst och hur de skapas och 3) vilken inverkan biståndshandläggare anser att riktlinjerna har på deras beslutsfattande. Tre metoder använts i studien; dokumentgranskning, semi-strukturerade intervjuer och en enkätundersökning. Resultatet visar en omfattande utbredning av kommunala riktlinjer som finns i 274 av Sveriges 290 kommuner och att riktlinjerna är politiskt antagna i majoriteten av kommunerna. Granskningen visar att riktlinjerna innehåller vägledande information, om exempelvis lagstiftning och rättspraxis, men det är också vanligt att kriterier för att bevilja insatser eller nivåer för insatsernas omfattning i den aktuella kommunen anges. Resultatet indikerar vidare att riktlinjernas funktion är att överbrygga otydligheten i SoL genom en återgång till byråkratisering. Genom att minska handlingsfriheten syftar riktlinjerna också till att skapa trygghet och möjlighet till politiskt ansvarstagande för nyttjande av kommunala resurser, ansvarsutkrävande i relationen mellan politiker, medborgare och biståndshandläggare samt att kompensera för bristande kompetens. Standardiseringen som görs i syfte att uppnå likabehandling och rättssäkerhet riskerar dock att gå emot intentionen med SoL och den individuella prövningen. Studien synliggör vikten av att nödvändiga resurser investeras i de riktlinjer som skapas så att de utformas för att vara lagenliga, rättssäkra och tillgängliga men att förutsättningarna för detta skiljer sig kraftigt mellan kommuner. En möjlig väg framåt är att Socialstyrelsen eller en annan statlig myndighet ansvarar för att ta fram en mall till riktlinjer som kontinuerligt uppdateras med aktuell lagstiftning och rättspraxis. Sammanfattningsvis visar studien att riktlinjer har en utbredd inverkan på biståndshandläggarnas beslutsfattande. Riktlinjerna får därigenom en central roll i tillämpningen av välfärden med en inverkan på enskilda äldre och det bistånd som beviljas. / Cutbacks and austerity measures were in 2019 estimated in a quarter of the Swedish municipalities because of financial deficit. Due to the urbanization the conditions of the municipalities vary creating different challenges and possibilities to provide for the necessary welfare service such as elderly care. Despite a growing population of elderly previous research shows a decline in residential homes since 1980 as well as a decrease in caretakers receiving home help service. According to an inspection of the Health and Social Care Inspectorate (Inspektionen för vård och omsorg) local policy guidelines, for elderly care assessment, are being used to reduce the dissimilarities in decision-making within the municipalities’ and to control the financial costs by adapting criteria’s and care limits for the needs assessment. Critic has by the Swedish Ombudsman been directed towards municipal guidelines for not being in accordance with the law and case-law. Despite previous research indicating usage of municipal guidelines in the need’s assessment and decision-making process, municipal guidelines are still a quite unexplored field. The aim of this thesis is therefore to understand the role of municipal guidelines, for elderly care assessment, with regard to the law and the application of the law as well as the role municipal guidelines play according to politicians. In order to achieve this the following has been examined: 1) the spread and content of the municipal guidelines, 2) the creation and political motives for establishing the guidelines and 3) how the care managers view their impact on the decision-making process. The methods used are semi-structured interviews, a survey, and a documentation review. The result shows that municipal guidelines are politically established, that they are widely spread and can be found in 274 out of 290 Swedish municipalities. According to the survey the guidelines contains guidance of law, case-law and the like, as well as criteria’s and limits for the needs assessment and decision-making of elderly care service. The result indicates that the role of the local guidelines is to compensate for the ambiguity of the social Services Act (socialtjänstlagen 2001:453) by reinstating bureaucracy. By limiting the discretion, the guidelines aim to compensate for the lack of competence as well as creating certainty and enable political responsibility for the usage of municipal resources as well as accountability between politicians, care managers and citizens. By standardizing, the aim is to achieve equality and legal certainty despite risking the fundamental intentions of the social Service Act as a framework law designed for individual needs assessment. This study makes the need for investing necessary resources into creating guidelines more visible for them to be lawful and ensure legal certainty as well as accessible. The conditions, however, vary noteworthy between the municipalities. As a solution, the National Board of Health and Welfare, or some other authority, could be held responsible for developing a national guideline, regularly up to date and based on current law and case-law. In summary the study shows that municipal guidelines have a widespread impact on the decision-making of the care managers. The municipal guidelines thereby have a central role in the application of the law with the consequence of a noteworthy impact on the individual elderly and the help warranted as a consequence.

In 2018, a new welfare law was implemented in Sweden aiming to increase the collaboration between hospital care, primary care and municipalities in cases where patients are in need of continued care and attention after they have been discharged from inpatient care (the Collaboration Act, my translation). The legislation contains instructions on the division of responsibilities between the different actors involved in the collaboration, but also provisions about municipal payment responsibility in cases where patients can´t be discharged from inpatient care at hospital within three days from the day he or she has been assessed as medically finished by the responsible doctor. This study aimed to describe and analyze the significance of the Collaboration Act for care managers in cases where elderly people have been discharged inpatient care. The empirical material was collected through qualitative interviews with six care managers. In order to analyze the empirical material a theoretical framework has been used consisting of Lundquists theory on officials as guardians of democracy and Lipskys theory on street-level bureaucrats. The result indicates that the care managers working methods are unchanged, but that the pace has increased in the care planning process. This means that the same amount of work must be performed as before, but with a more limited time before the municipal payment responsibility arises which has led to a consequence with inadequate investigations and needs assessments for the elderly client. To handle this dilemma, care managers overcompensate the elderly client with care interventions to create a feeling of security when they are dischared from inpatient care.

The purpose of this qualitative study is to investigate and analyze how care managers experience working with suicide prevention with the elderly. The study explores identified potential factors of success and perceived obstacles in the care managers current manner of operations. Additionally, the interviewees have suggested various ways on how to improve their current working methods. The data was collected by interviewing ten care managers and later analyzed by means of thematic analysis and applying Antonovsky’s salutogenic approach to wellness. This theoretical framework suggests the importance of an individuals’ ‘sense of coherence’ (SOC) for handling the hardships of life. Antonovsky suggests that the receivers of care can get their SOC strengthened by a professional. The interviewees of this study report the importance of developing a working alliance between the care manager and the receiver of care. They also highlight a lack of knowledge and the need of further training. Additionally, the results suggest that professionals in the field of elderly care can, and should, cooperate interprofessionally to counteract the elderly care’s focus on physical health over the mental. Our findings also suggest that inclusion of professionals with hands-on experience could be helpful when developing new strategies or policies.

Syftet med denna studie har varit att undersöka om biståndshandläggares arbete inom äldreomsorgen har förändrats i samband med utskrivningsprocessen från sjukhus mot bakgrund av den nya lag som tillkom januari 2018, lag (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård. Vi har velat synliggöra vilka förändringar av arbetet som skett i och med att lagändringen trädde i kraft, vad dessa i praktiken inneburit för biståndshandläggarna i arbete med äldre samt undersöka vad de upplever sig behöva för hanteringen av detta. Studien har en kvalitativ ansats och det empiriska materialet består av totalt åtta intervjuer med yrkesverksamma socionomer inom biståndshandläggning äldreomsorgen vid en stadsdelsförvaltning belägen i Stockholms kommun. Det insamlade materialet har analyserats genom användningen av en perspektivanalys och analysschema av Håkan Jönson. Vidare har vi analyserat våra resultat utifrån Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater och även använt oss av teoretiska begrepp som handlingsutrymme och makt. Resultatet av studien visar att det finns flera bakomliggande faktorer som påverkar biståndshandläggarnas upplevelser av sin yrkesroll utifrån den nya lagändringen, en har medfört ett förändrat arbetssätt och bland annat ställt krav på en högre grad av effektivisering i deras arbete. Respondenterna uttrycker att arbetssättet blivit mer akutstyrt, kravfyllt och de har svårigheter att förfoga över sin egen arbetstid vilket leder till att utskrivningar prioriteras framför hembesök och uppföljningar som därmed skjuts upp. Vidare framgår att det har blivit en sämre kvalité i arbetet då biståndshandläggarna pressas till att arbeta bakvänt i handläggningen till följd av bristande och uteblivna ADL-bedömningar (aktiviteter i det dagliga livet) från vårdens sida och de förkortade handläggningsdagarna i samband med utskrivningsprocessen. Biståndshandläggarna påverkas av stress i arbetet då tempot avsevärt har ökat vilket kan leda till felaktigheter i handläggningen och i förlängningen en känsla av otrygghet och rättsosäkerhet för den äldre. / The purpose of this study has been to investigate how the work of care managers has changed in connection with the discharge process from hospital against the background of the new law that was added in January 2018, Law (2017:612) on collaboration during discharge from inpatient health care. We wanted to make visible the changes to the work that took place as a result of the change in law coming into force, what these meant in practice for the care managers, and to examine what they feel they need to handle this. The study has a qualitative approach and the empirical material consists of a total of eight interviews with professional care manager in the field of elderly care assistance at a district administration located in Stockholm municipality. The collected material has been analyzed through the use of a perspective analysis and analysis scheme by Håkan Jönson. Furthermore, we have analyzed our results based on Michael Lipsky's theory of the street-level bureaucrats and also used theoretical concepts such as discretion and power. The results of the study show that there are several underlying factors that affect the care managers experiences of their professional role based on the new law change, one has brought about a changed way of working and, among other things, set demands for a higher degree of efficiency in their work. The respondents express that the way of working has become more urgent, full of demands and they have difficulties managing their own working hours, which leads to discharges being prioritized over home visits and follow-ups, which are therefore postponed. Furthermore, it appears that there has been a lower quality in the work as the care managers are pressured to work backwards in the processing as a result of insufficient and absent ADL assessments (activities in daily life) from the care side and the shortened processing days in connection with the discharge process. The care managers are affected by stress at work as the pace has increased significantly, which can lead to errors in the processing and, by extension, a feeling of insecurity and legal uncertainty for the elderly.