Sexuella övergrepp på barn är något som på senare år mer och mer har uppmärksammats. Syftet med studien var att utifrån fyra biografier beskriva vuxna individers upplevelser och känslor av att under uppväxten blivit utsatta för sexuella övergrepp samt beskriva hur de upplever att det har inverkat på deras liv som vuxna. Metoden som användes var en litteraturstudie med kvalitativ ansats. Studiens resultat visade att sexuella övergrepp skapade ett oerhört livslidande hos de utsatta, de blev ”aldrig av” med minnena och händelserna. Andra vanligt förekommande upplevelser och känslor var svek, rädsla, skuld och skam. Även känslan av att vilja ha kontroll över sitt egna liv var tydligt hos informanterna. Studiens resultat kan användas för att åstadkomma en högre medvetenhet om sexuella övergrepp vilket kan vara till hjälp vid möte med en individ som under sin uppväxt varit utsatt för de här övergreppen.

Det visades att patienter som är delaktiga i sin vård också har möjlighet att påverka sin situation. Studier belyste vikten att sjuksköterskan ger patienten möjlighet att vara delaktig i sin vårdprocess. När sjuksköterskan gav patienten otillräcklig eller dåligt anpassad information blev individens möjlighet att vara delaktig försämrad. Syftet med studien var att belysa faktorer som sjuksköterskan anser inverkar på patientens delaktighet i vårdprocessen. Studien var en kvalitativ intervjustudie med fem sjuksköterskor. I resultatet framkom att flera faktorer hade stor inverkan på patientens delaktighet i vårdprocessen. Ur dessa faktorer växte fem kategorier fram, vilka var; patientens situation, patientens kommunikationsförmåga, patientens förhållningssätt och egenskaper, sjuksköterskans dialog med patienten samt sjuksköterskans förhållningssätt och egenskaper. En slutsats av resultatet var att patienter med kommunikationsproblem får mindre möjlighet att vara delaktiga i vårdprocessen. Denna studie ger sjuksköterskor möjlighet att förvärva djupare kunskap om faktorer som inverkar på patientens delaktighet i sin vård.

The aim of the study was to focus on well-being and sexuality for a woman in a couple’s relationship. Seven women were interviewed and the analysis was carried out with a phenomenological approach based on lifeworld theory. The respondents reported their lived experiences of well-being. The result is summarized in five constituents: the relationship’s common living-space, looking for companionship, the relationship as touching, the intimacy of the relationship and the importance of other people for the relationship. The basis of the experience of the phenomenon was found in the creation and maintenance of a companionship, a mutual exchange of meaning between two individuals that generated a sensation of being touched and extended outside of the physical spatial limitations. The phenomenon occurred when the risk for being hurt was replaced by trust and self-exposure. The intimacy of the relationship was able to prevent or remove the feeling of exclusion. The companionship of the relationship consisted of living in an existential context, of realizing one’s potential and of planning for the future. The phenomenon’s outer horizon consisted of the feeling of exclusion in not being able to relate to another person. The study is significant in a caring context where communication can include the body as an existential instrument and sexuality as an aspect of quality of life and well-being. Further research in the field can focus on how women cope with a lack of a sense of companionship in a relationship.

Att förlora sitt barn är den svåraste förlust en förälder kan uppleva i livet. Sorgen blir påtaglig och livet raseras på ett ögonblick. Syftet med studien var att beskriva föräldrarnas upplevelse under sorgarbetet vid förlusten av ett barn. Metoden som användes var en litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet sammanställdes utifrån åtta vetenskapliga artiklar som svarade på studiens syfte. I resultatet framkom att föräldrarna upplever en djup och smärtsam sorg efter förlusten av sitt barn. Sorgarbetet tar lång tid för föräldrarna, deras sorgreaktioner kan variera mycket och sorgen är mycket individuell. Det är viktigt för föräldrarna att familj och vänner vågar vara nära genom sorgarbetet och föräldrarna upplever ett stort behov av att tala om sitt förlorade barn. Föräldrars relation och hälsa kan påverkas temporärt eller permanent under sorgarbetet eller förbli oförändrad. Trots den svåra sorgen lärde sig de flesta föräldrarna att uppskatta och njuta av livet igen. Studien riktas främst till sjuksköterskor men kan även tillämpas av andra som kommer i kontakt med sörjande föräldrar.

Aktuell forskning visar att 24 % av Sveriges barn lider av en långvarig sjukdom eller av ett funktionshinder. De vanligaste långvariga sjukdomstillstånden, och som visat en tydlig ökning i antalet fall under senare år, är astma och ospecificerade allergier. Förutom astma och allergier inkluderades även diabetes, cancer samt psykisk sjukdom som långvariga sjukdomar i denna studie. Syftet med studien var att belysa barns upplevelse av att leva med en långvarig sjukdom. För att kunna besvara syftet valdes en litteraturstudie som metod, där materialet bestod av vetenskapliga artiklar, avhandlingar samt en FoU-rapport. Resultatet visade att barn beroende på sjukdom på flera olika sätt känner sig begränsade i sin vardag. Främst är det känslan av att inte kunna göra samma sak som kamraterna och kraven som ställs att de på grund av sjukdomen upplevs som de mest begränsande. Barnen beskrev också en känsla av att bli annorlunda behandlade, både i skolan, av familjen och även av vännerna, på grund av sjukdomen. Rädsla i samband med vården var vanligt, vilket kunde relateras till behandlingar och provtagningar, sjukhusmiljö och även graden av delaktighet i den egna vården.

Fibromyalgi är en komplicerad sjukdom där grundsymtomet är kronisk muskelsmärta. Sjukdomen drabbar främst kvinnor. Orsaken till sjukdomen är ännu okänd och det finns inga metoder för objektiv diagnostik eller botande behandling. Personer med fibromyalgi har länge blivit misstrodda av vårdpersonal vilket många gånger medfört vårdlidande. Syftet med studien var att beskriva hur personer med fibromyalgi upplever mötet med vårdpersonal. Metoden som användes var en litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys där tio artiklar granskades. Resultatet visar att många personer med fibromyalgi upplevde brist på stöd och bekräftelse från vårdpersonal. Bristen på mätmetoder och synliga symtom medförde misstro från vårdpersonal. Inte sällan ansågs problemen vara psykiska vilket bidrog till att patienterna kände sig förödmjukade. Det rådde stor frustration över vårdpersonalens bristande kunskap om undersökning och behandling. För en majoritet var det betydelsefullt att få en diagnos eftersom det innebar bekräftelse på att sjukdomen existerade. Resultatet kan bidra till en ökad förståelse för hur personer med fibromyalgi upplever mötet med sjukvården.

Den som begått ett brott kan av domstol efter genomgång av en rättspsykiatrisk undersökning dömas till rättspsykiatrisk vård. Komplexiteten i det rättspsykiatriska vårdandet är att patienterna begått brott, lider av en allvarlig psykisk störning samt att vården bedrivs i en säkerhetsanpassad miljö. Syftet med litteraturstudien var att undersöka vårdarens inställning och attityder kring vården av patienter dömda till rättspsykiatrisk vård. Metoden som användes var litteraturstudie med kvalitativ analys där två vetenskapliga artiklar samt fyra avhandlingar analyserades. Resultatet visade att vårdarna upplever att de saknar kunskap att utifrån ett säkerhetstänk kunna nå patienterna bakom deras brott och diagnos. Vårdarna upplevde sin yrkesroll som dubbel då de som privatpersoner har starka känslor och attityder gentemot de brott patienterna begått samtidigt som de ska bedriva en god professionell vård med patienten i fokus. Studiens resultat kan tillämpas inom den rättspsykiatriska vården.

Skuld och skamkänslor är vanligt förekommande i samband med depression. Mindre vanligt är att psykiatrisjuksköterskan frågar patienten om dessa fenomen. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa patientens upplevelse av fenomenen skuld och skam och dess inverkan på patientens upplevelse av sitt "själv" i samband med depressionstillstånd. Metoden som användes var systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats. En latent innehållsanalys genomfördes på nio vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att personens upplevelse av fenomenen skuld och skam bidrog till att personens Självbild förminskades, Självkänslan var sårad och att Det emotionella lidandet accepterades. Patientens upplevelse av det lidande som de tre kategorierna omfattar, kan hos patienten förstås som Självets lidande. En kännedom om fenomenens inverkan på patientens upplevelse av sitt "själv" ökar psykiatrisjuksköterskans möjligheter att i sin stödjande och rådgivande roll vara den betydelsefulla person som i vårdrelationen kan minska patientens lidande samt stödja patienten till att bevara sin självkänsla.

Sömnstörningar är ett folkhälsoproblem i Sverige. Det finns dock mycket som den enskilde individen själv kan göra för att förbättra sin sömn, med så kallad egenvård. Då tekniken ständigt utvecklas blir Internet, för alla åldersgrupper, en allt viktigare källa för informationssökning. Syftet med studien var att belysa hur information om egenvård vid sömnbesvär framställs för allmänheten på olika Internetsidor samt vilka konsekvenser dessa får för läsaren. Med inspiration av en diskursiv analysmetod analyserades tre webbsidor om egenvård vid sömnstörningar. Under analysens gång framkom tre utmärkande diskurser som var genomgående i samtliga texter. De två dominanta diskurserna var vägledande respektive befallande. Den tredje diskursen var en medicinsk diskurs innehållande råd om exempelvis naturläkemedel. Diskursernas sätt att presentera information på belystes med hjälp av omvårdnadsteoretiker och vårdvetenskapliga begrepp. En konsekvens av texterna kan vara om eller hur läsaren inspireras till egenreflexion över textens innehåll eller ej. Slutsatsen är att vägledande diskurser har en större potential till att inspirera till egenreflexion än vad en befallande diskurs har.

Kvinnomisshandel är idag ett växande problem och sjukvården är i många fall den enda myndighet som kvinnan kommer i kontakt med. Sjukvården har därför ett stort ansvar med att identifiera misshandeln och hjälpa kvinnorna. Tidigare forskning visade att misshandlade kvinnor ansåg att vårdpersonalens attityder och förhållningssätt kunde vara avgörande för deras vilja att berätta om misshandeln. Syftet med studien var därför att beskriva vilka förutsättningar som krävs för att kvinnor, som blivit misshandlade av sina män, ska känna sig väl bemötta. En litteraturstudie gjordes med kvalitativ ansats och kvalitativ innehållsanalys av tio vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att yttre faktorer som organisation, enskilda samtal och skriftlig information hade betydelse för kvinnans möjlighet att våga berätta om misshandeln. Vidare ville kvinnorna att sjukvårdspersonal på ett empatiskt och stödjande sätt skulle ta upp och fråga om misshandeln. Den hjälp kvinnorna önskade var känslomässigt stöd och praktisk hjälp i form av information, hänvisning till hjälporganisationer samt uppföljning från sjukvårdspersonal. Studien riktar sig till personal inom alla områden i hälso- och sjukvården. Resultatet ger vägledning om hur personalen ska bemöta misshandlade kvinnor.