Bakgrund: Fibromyalgi är en smärtsjukdom lokaliserad i muskler som främst drabbar kvinnor i medelåldern, orsaken till sjukdomen är inte fastställd. Sjukdomens symtom har en negativ inverkan på funktionsförmågan. De drabbade upplever en påtagligt sänkt livskvalitet samt förlust av olika livsroller.                                                         Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med fibromyalgi i ett livsvärldsperspektiv. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på tio vetenskapliga originalartiklar. Analys av texten är gjord enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. Denna metod styrks av Polit och Beck (2010). Resultat: Kvinnor upplever att sjukdomen orsakar stora förändringar i olika livsroller, såsom yrkesrollen, familjerollen och rollen de intar i ett socialt sammanhang. Fibromyalgi påverkar också upplevelsen av sig själv och medför ofta en ny identitet. Kvinnor beskriver betydande upplevelser av misstro och tvivel hos vårdpersonal samt arbetskollegor men även från familj och vänner. Slutsatser: Sjukvården måste bli bättre på att lyhört lyssna på kvinnor med fibromyalgi. Vårdvetenskapliga förhållningssätt bör användas som att se situationen ur patientens perspektiv. Detta kan skapa välbefinnande för dessa kvinnor.

<p>Smärta påverkar människans livskvalitet och medför både fysiskt och psykiskt lidande. En demenssjukdom ger såväl fysiska funktionsnedsättningar som psykosociala beteendeförändringar.I omvårdnaden av patienter med demenssjukdom finns svårigheter med att identifiera och bedöma smärta på grund av de funktionsnedsättningar sjukdomen innebär. Studiens syfte är att undersöka hur vårdare identifierar och bedömer smärta hos demenssjuka patienter. Metoden är en litteraturstudie. Datamaterialet innehåller 13 vetenskapliga artiklar. I analysen av datamaterialet framkommer fem kategorier vilka ligger till grund för resultatet. De kategorier som framkommer ur analysen är: bedömningsinstrument, fortsatt utveckling och testning av bedömningsinstrument, kommunikation, patientkännedom och vårdarens kunskap. Resultatet visar att smärtidentifiering är ett komplext problem, där självskattningsskalor och observationsskalor kan användas för bedömning, liksom kommunikationens betydelse samt patientkännedom och vårdarens kunskap. Därför blir daglig omvårdnad ett viktigt identifieringsverktyg. Diskussionen visar att det finns svårigheter i tolkningen av patientens uttryck. Bedömningsinstrumenten behöver också utvecklas och testas ytterligare, för att anpassas till patientens behov. Slutsatsen är att bättre utvecklade bedömningsinstrument samt ökad kunskap om demenssjukdomar leder till säkrare identifiering och bedömning.</p> / <p>Pain has an influence in the individual`s lifequality. Pain also involve suffering in both physically and mentally sense. To suffer from dementia means cognitive disorders and impairments. In caring of patients suffering from dementia there are difficulties in identifying and assess pain because of these impairments. The aim of this study is to do researching in how caregivers identify and assess pain in patients suffering from dementia. For this research a literature study has been used. The matter of data contains 13 articles of sciense quality. In the analysis of the study five categories appeares; instruments for assessment, further research of instruments, communication, knowledge in patient and caregivers knowledge. The result presents the complexity of identifying pain and also points out several factors as important. Selfassesment scales and observational scales can be used, as well as the importance of communication and knowledge about the patient. Caregiver`s knowledge are important, too. The discussion points out difficaulties in interpreting the patients expressions. Also further development and testing of the instruments are necessary, to adapt to the patients needs. Conclusions are that further developing and testing of pain assessment are needed as well as increased knowledge in dementia diseases. This leads to safer identifying of pain in patients with dementia.</p>

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Utav alla ungdomar som besöker ungdomsmottagningar idag, utgörs cirka 15 % av besöken av killar. De killar som besökt ungdomsmottagningen har en mer negativ bild av den än de som inte varit där, vilket visar på att deras behov inte har tillgodosetts. Syftet med studien var därför att undersöka hur killar resonerar kring deras behov av ungdomsmottagningen. Studien inriktades på 18-åriga killar, och de behövde inte ha någon personlig erfarenhet av ungdomsmottagningen. Kvalitativ metod med fokusgrupper användes med 16 killar, indelade i fyra grupper. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys. Resultatet visar att den största orsaken till att besöka ungdomsmottagningen är vid frågor kring könssjukdomar. Killarna har ett behov av mer och lättillgängligare information om ungdomsmottagningen och dess verksamhet, samt bättre öppettider. För att underlätta att söka till ungdomsmottagningen önskar killarna att alla får en kallelse. De uttrycker att de inte har så stort behov av ungdomsmottagningen, men att<strong> </strong>det är tryggt att den finns.</p>

The overall aim of the present thesis was to describe the meaning of living with heart failure as a middle-aged person. In particular, the relation between the persons’ life-situations and formal care was explored. An additional aim was to uncover the meaning of support as experienced by people living with heart failure in middle age. The study used a caring science perspective and a reflective lifeworld approach, founded on phenomenological philosophy. Interviews were used for data collection and data were analyzed using essence-seeking analysis. The thesis is based on four empirical studies and the results were synthesized into a general structure, presented in the thesis. The results of study I illuminate influences and changes to the life-situation that people living with heart failure in middle age can experience. The social world, i.e. intersubjective relationships, vocational situations, and formal care emerge as fundamental to the individuals, as well as the individuals’ own experiences of themselves and their body. The life-situation is frail and depicted by insecurity and uncertainty. The results of study II illuminate that people living with heart failure in middle age experience exposure and vulnerability in relation to formal care. While the context of formal care provides alleviation and medical treatments, the results at the same time revealed experiences of dependency and unclear participation. The results from studies III and IV clarify that support means to know that help is available concerning practical matters or flexibility at work. However, it also reveals that support means a sense of security or safety in relation to other people, such as friends, families, employees, and formal carers. Knowledge, and control are central aspects of the phenomenon of support in relation to heart failure. The phenomenon’s general structure illustrate that living with heart failure as a middle-aged person is depicted by ambiguity in relation to other persons, daily life and formal care. The general structure is intertwined with an altered experience of the body, and a life-situation in a borderland between health and illness. The phenomenon is illuminated by the meaning constituents: A borderland between health and illness, and A tension between what is supportive and what is not. The phenomenon’s outer horizon is understood as A changed body and a threat against life, meaning that the phenomenon stands out against a background of the limits which the body sets on the persons. The present study illustrates that support from others give people living with heart failure in middle age inner strength which they need if they are to adjust their life goals. However, the results also revealed that formal care at times is insufficient and the support which the patient’s need is forsaken. When people living with heart failure in middle age are to take on their own responsibilities for their health process they need information, knowledge and to be participating in care. Furthermore, formal carers need to focus more on the patient’s social roles and networks. A lifeworld-led perspective in formal care can unite a biomedical and a caring science perspective, and formal carers will be able to pay more attention to the patients’ changed life-situation rather than focusing the patient’s failing hearts.

<p>The major aim was to explore perceived daily occupations in mentally disordered offenders (MDO) through occupational performance (OP) and social participation (SP) with descriptive, comparative and longitudinal designs. The 74 consecutively included MDOs were visited onsite for data collection. The following assessments were used: Capability to Perform Daily Occupation, Self-efficacy Scale, Importance scale, Allen Cognitive Level Screen, Interview Schedule for Social Interaction, Manchester Short Assessment of Quality of Life, Psycho/social and Environmental Problems, Global Assessment of Functioning Scale, assessment of Support and Service for Persons with Certain Functional Impairments and Karolinska Scales of Personality. Background factors were assembled from the individual forensic psychiatric investigation. The results indicate that MDOs had contradictive problems in OP, SP and lack of disability awareness. The MDOs and professionals had different appraisals of the MDOs’ OP and SP. Schizophrenic MDOs need substantial support for community dwelling. MDOs with psychopathic personality traits had more problems during upbringing, however, no perceived problems in OP and SP compared to the remaining group. Low Socialization, high Anxiety and psychopathy personality traits partially influenced perceived OP and SP. After one year of forensic psychiatric care, 60 % were still hospitalized and 32 % were community dwelling. Changes after one year of care consisted of higher satisfaction of OP and SP, 1/36 subject valued daily occupations higher and 5/36 subjects reported better social interaction. Although, there are some methodological weaknesses in this thesis (e.g. high attrition rate), the unique results should be taken into consideration. It is concluded that MDOs’ appraisal of their own capability has to be taken seriously in treatment and care. Also long treatment periods, targeting daily occupations from start and providing substantial individual support are necessary for successful transition into community dwelling for MDOs. This thesis contributes to extended knowledge of the MDOs’ daily occupations.</p>

The major aim was to explore perceived daily occupations in mentally disordered offenders (MDO) through occupational performance (OP) and social participation (SP) with descriptive, comparative and longitudinal designs. The 74 consecutively included MDOs were visited onsite for data collection. The following assessments were used: Capability to Perform Daily Occupation, Self-efficacy Scale, Importance scale, Allen Cognitive Level Screen, Interview Schedule for Social Interaction, Manchester Short Assessment of Quality of Life, Psycho/social and Environmental Problems, Global Assessment of Functioning Scale, assessment of Support and Service for Persons with Certain Functional Impairments and Karolinska Scales of Personality. Background factors were assembled from the individual forensic psychiatric investigation. The results indicate that MDOs had contradictive problems in OP, SP and lack of disability awareness. The MDOs and professionals had different appraisals of the MDOs’ OP and SP. Schizophrenic MDOs need substantial support for community dwelling. MDOs with psychopathic personality traits had more problems during upbringing, however, no perceived problems in OP and SP compared to the remaining group. Low Socialization, high Anxiety and psychopathy personality traits partially influenced perceived OP and SP. After one year of forensic psychiatric care, 60 % were still hospitalized and 32 % were community dwelling. Changes after one year of care consisted of higher satisfaction of OP and SP, 1/36 subject valued daily occupations higher and 5/36 subjects reported better social interaction. Although, there are some methodological weaknesses in this thesis (e.g. high attrition rate), the unique results should be taken into consideration. It is concluded that MDOs’ appraisal of their own capability has to be taken seriously in treatment and care. Also long treatment periods, targeting daily occupations from start and providing substantial individual support are necessary for successful transition into community dwelling for MDOs. This thesis contributes to extended knowledge of the MDOs’ daily occupations.

Bakgrund: Patienter som avsiktligt skadar sin egen kropp blir allt vanligare inom dagens sjukvård. Självskada innebär att personer tillfogar yttre skador på sin egen kropp med olika föremål, och kommer därmed inte enbart i kontakt med psykiatrin, utan även med den somatiska vården. Därför är det av vikt att även sjuksköterskor inom den somatiska vården kan ge dem en god vård. Människor som skadar sig själv har ofta traumatiska erfarenheter i sin bakgrund och det kräver att sjuksköterskan både kan behandla och se bakom de fysiska skadorna för att hjälpa. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva vårdpersonalens känslor gentemot patienter som skadar sig själva. Metod: Metoden för studien var en litteraturstudie med kvalitativ ansats där vetenskapliga artiklar granskades. Totalt var det fyra kvalitativa artiklar och tre kvantitativa artiklar som granskades och sammanställdes med hjälp av en manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenterades i de fem olika kategorierna; ”känslor av oförståelse”, ”känslor av otillräcklighet”, ”känslor av ilska och frustration”, ”känslor av ambivalens”, samt ”känslor av stress och bristande stöd”. Resultatet visade att personalen kände att de inte hade tillräckligt med kunskaper för att kunna hjälpa patienter som skadar sig själva. Detta ledde till att känslor som oförstående, ilska, frustration och otillräcklighet uppstod hos vårdpersonalen. Resultatet visade även att vårdpersonalen var stressad och i behov av stöd från kollegor och ledning, för att orka kunna ge en god vård till patienter som skadar sig själva. Slutsats: Vårdpersonalen behöver mer utbildning och kunskap för att kunna förstå och hjälpa patienter som skadar sig själva. De behöver även mer stöd från sina kollegor och ledning för att kunna bemöta patienterna på ett professionellt sätt.

Bakgrund Diabetes påverkar livet genom ändrade vanor och en känsla av att vara annorlunda. Vid en tidigare svensk studie har det dock visat sig att graden av KASAM inte skiljer sig mellan personer som har diabetes och den övriga befolkningen. Syfte Syftet var att belysa vilka faktorer som är hälsofrämjande för personer med diabetes utifrån känsla av sammanhang. Metod Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem personer som hade typ 1 diabetes (n=5). Intervjuerna analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Resultatet beskrevs utifrån tre huvudkategorier: Sjukdomens påverkan på KASAM, Hälsofrämjande faktorer samt Hur hälso- och sjukvårdspersonal kan främja KASAM. I resultatet framkom att sjukdomen hade påverkat respondenternas KASAM både positivt och negativt. Hälsofrämjande faktorer var: Sociala relationer, Goda kontinuerliga vårdkontakter, Lättillgängliga sjukdomsspecifika hjälpmedel och information samt Hälsofrämjande vanor. Hälso- och sjukvårdspersonalen kan främja KASAM genom att individanpassa vården samt tillgodogöra sig ökad kunskap kring sjukdomen. Slutsats KASAM grundläggs tidigt i livet och ändras sedan mycket lite. Därför anser vi att personer som diagnostiseras tidigt i livet bör få de bästa möjligheterna att skapa sig hög KASAM. Studien kan bidra med en ökad förståelse för hur KASAM praktiskt kan användas för att främja hälsan hos personer med diabetes i den kliniska verksamheten.

<p>Hjärt- kärlsjukdomarna är idag den vanligaste dödsorsaken, av vilken hjärtinfarkt är den mest förekommande. Rökning är en av de stora riskfaktorerna och risken att återinsjukna kan halveras efter ett år om man slutar att röka. Professionellt stöd kan behövas för att sluta röka. Syftet med studien var att beskriva patientens upplevelse av sjuksköterskans stöd i samband med att försöka sluta röka efter en genomgången hjärtinfarkt. En kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod genomfördes. Resultatet visar fem kategorier. Detta resultat kan ge sjuksköterskan ökad kunskap samt hjälp att utveckla sitt arbete med stöd för den patient som gått igenom en hjärtinfarkt. För fortsatt forskning föreslås studier gällande sjuksköterskors upplevelser av arbete med att stödja patienter att sluta röka.</p>

<p>Narkolepsi är en sjukdom som endast drabbar 1:1000, men ger ett stort lidande för dem som drabbas. Narkolepsi anses i huvudsak ha fyra huvudsymtom som benämns den narkoleptiska tetraden, och utgörs av sömnattacker och daglig sömnighet, kataplexi, sömnparalys och hypnagoga hallucinationer. Alla dessa har en påtagligt negativ inverkan på den drabbade människan. Syftet med studien är att belysa narkolepsipatientens upplevelse av lidande och välbefinnande i relation till sjukdomen. Studien är utformad som en litteraturstudie där 10 stycken artiklar analyserats. Resultatet är i diskussionen relaterat till vårdvetenskapliga begrepp så som lidande, välbefinnande och subjektiv kropp. Här framkommer att sömnattacker och den dagliga sömnigheten är ett av de, för narkoleptikerna, påtagligaste symtomen. I resultatdiskussionen blir de narkolepsidrabbade människornas lidande påtagligt. Välbefinnandet hamnar i bakgrunden, och är därför en lämplig utgångspunkt för vårdpersonal.</p>