Celiaki, eller glutenintolerans, är en av våra vanligaste kroniska sjukdomar i barnaåren. Sjukdomen orsakar en kraftig inflammation i tunntarmens slemhinna efter intag av glutenhaltig föda hos personer med ärftlig benägenhet att utveckla celiaki. En frisk tarm är kraftigt veckad för att öka ytan för upptag av näringsämnen. Ytan består dessutom av åtskilliga fingerliknande utskott, s.k. villi, och mellan villi finns kryptorna där celldelning och celldifferentiering sker. Villi och kryptor kantas av epitelceller, enterocyter, vilkas uppgift är att ta upp näring från tarminnehållet samt att utgöra en selektiv barriär mellan den yttre och inre miljön i tarmen. Den typiska tarmskadan vid celiaki karakteriseras av avsaknad av villi och kraftigt förlängda kryptor, och både näringsupptaget och barriärfunktionen är dessutom störda. Den enda behandling som finns att tillgå vid celiaki är en livslång glutenfri diet. De skadliga proteinerna i vetegluten kallas gliadin, och det finns liknande proteiner i råg, korn, och havre. I havre kallas proteinet avenin. Möjligheten att använda havre vid celiaki har diskuterats flitigt, men numera anses det riskfritt för majoriteten av både barn och vuxna att använda havre i den glutenfria dieten. Målet med den här avhandlingen var att undersöka hur barn med celiaki reagerar på havre i kosten. Detta studerades med avseende på antikroppar mot avenin samt med en metod som mäter halten av kväveoxid- (NO-) produkter i urinen. Ett andra mål var att studera tunntarmens struktur vid olika stadier av celiaki. I den första studien undersökte vi om celiakibarn har antikroppar i serum mot avenin. Vi fann att så var fallet och att nivåerna var signifikant högre än hos friska kontrollbarn. När barnen sattes på glutenfri kost sjönk antikroppsnivåerna, för att öka igen när gluten återinfördes i kosten. Blodproverna till den här studien togs innan debatten om havre kom igång, vilket gör att vi tror att de olika dieterna även speglar ett sant intag av havre. Studien visade också att det inte var någon korsreaktion mellan antikroppar mot avenin och gliadin. Vi använde sedan vår metod för att mäta antikroppar mot avenin i en randomiserad studie där havre gavs till barn med nydiagnostiserad celiaki. Barnen fick antingen en vanlig glutenfri diet eller en med tillsats av specialhavre. Antikroppsnivåerna sjönk markant redan efter tre månader i båda grupperna, och vid studietidens slut, efter ca ett år, hade alla utom ett par patienter återfått normala nivåer. Samma barn studerades även med avseende på NO-produkter i urinen. NO är en kortlivad molekyl som fungerar som budbärare i och mellan celler, och produktionen av den ökar markant vid en inflammation. Tidigare studier har visat att barn med obehandlad celiaki har extremt höga halter av NO-produkter i urinen. I vår studie sjönk även dessa värden signifikant efter tre månader, och det var ingen skillnad mellan grupperna. Efter ett år hade dock fyra barn i havregruppen och ett barn i den grupp som fick vanlig glutenfri kost, fortfarande extremt höga nivåer av NO-produkter. Dessa båda studier styrker den kliniska uppfattningen att de flesta barn med celiaki kan tåla havre, men de visar också att man bör följa upp de celiakibarn som kompletterar sin glutenfria kost med havre eftersom vissa barn verkar ha kvarstående tecken på inflammation i tarmen. I tarmbiopsier från barn med olika stadier av celiaki studerades förekomst och lokalisering av occludin och claudiner, proteiner som är viktiga för att upprätthålla barriärfunktionen i tarmen. Vi fann ett ökat uttryck av occludin vid obehandlad celiaki, vilket vi tror speglar den ökade celldelning och de förändrade barriäregenskaper som man ser vid aktiv celiaki. Resultaten tyder även på att uttrycket av claudin 1-5 inte tycks påverkas av kosten hos barn med celiaki. / Coeliac disease (CD) is one of our most common chronic diseases in childhood. The disease causes an intense inflammation in the small intestinal mucosa after ingestion of gluten-containing cereals in genetically predisposed individuals. The mucosal lesion in CD is characterised by villous atrophy and crypt hyperplasia, and both the absorptive and the barrier functions of the enterocytes are disturbed. The treatment of CD is a life-long adherence to a gluten-free diet (GFD). The toxic fraction of wheat gluten is gliadin, and there are similar proteins in rye, barley and oats. In oats this protein is called avenin, and it is proposed to be less toxic than the others. The use of oats in CD has been debated, but it is now considered safe for the majority of both children and adults with CD. The aims of this thesis were to investigate the humoral and inflammatory reactions to oats in children with CD, and also to study the intestinal mucosa at different stages of the disease. In a retrospective study we found that children with CD had antibodies to oats avenin, and that the levels were significantly higher than in controls. The levels attenuated during GFD, and we also showed that there was no crossreactivity between antibodies to oats and gliadin. We then used our method for measuring antibodies to avenin in a randomised, double-blind trial of oats given to children with newly diagnosed CD. The children were given either a traditional GFD or a GFD supplemented with oats. There was a rapid decrease in antibody levels in both groups already after three months on diet, and at the end of the study period all but a few had normalised their levels. The same children were also studied using urinary nitric oxide (NO) products as markers for intestinal inflammation. Likewise, these values decreased significantly after three months. At the end of the study four children in the GFD-oats group and one in the standard GFD group still had extremely high concentrations of urinary NO metabolites. Taken together, these studies strengthen the clinical impression that oats can be tolerated by the majority of children with CD, but they also warrant a caution, since there seem to be children that do not tolerate oats in their diet. The structure and distribution of occludin and claudins 1-5, tight junction proteins known to play a crucial role in maintaining the barrier function, was studied in biopsy specimens from children at different stages of CD. There was an increased expression of occludin in untreated CD, which reflects the characteristics of crypt cell hyperplasia and altered barrier properties seen in active CD. The findings also indicate that gluten intake does not significantly influence the expression and distribution of claudins 1-5 in coeliac children.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Celiaki är en autoimmun sjukdom med en prevalens på 2/100 i Sverige. Enda behandlingen är att äta en kost fri från gluten. Gluten förekommer i spannmålen vete, råg, korn och att diagnostiseras med celiaki innebär ofta att en förändring av matvanor blir nödvändig. Att leva tillsammans med någon med celiaki har visat sig kunna vara problematiskt då familjelivet kan påverkas negativt och föräldrar till barn med celiaki upplever ofta oro och ängslan för sitt barn. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur mödrar till barn med celiaki upplever och hanterar familjens vardag i relation till barnets specialkost. Metod: Ett målinriktat urval användes och kvalitativa, semi-strukturerade intervjuer genomfördes med nio mödrar till barn med celiaki. Materialet spelades in och transkriberades ordagrant för att sedan analyseras med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Samtliga mödrar upplevde att vardagen hade anpassats efter barnet med celiaki och det fanns olika sätt att hantera den glutenfria kosten. Vissa valde att ha helt glutenfritt hemma för att undvika stress över rädslan att ge barnet fel mat. Andra valde att ha både gluteninnehållande och glutenfria livsmedel hemma p.g.a. ekonomiska skäl samt preferenser från övriga familjemedlemmar. Kunskapsnivån kring celiaki i samhället ansågs låg, vilket upplevdes försvåra vardagen för mödrar till ett barn med celiaki. Majoriteten av mödrarna uttryckte att bästa stödet fanns att tillgå via internet och sociala medier. Slutsats: Enligt mödrar till barn med celiaki innebar sjukdomen en del dilemman och vardagen upplevdes stundvis som orofylld, vilket kan påverka livskvaliteten. Internet och sociala medier sågs som ett bra stöd i vardagen. Ökad kunskap samt större förståelse från omgivningen skulle kunna förbättra familjernas vardag. / ABSTRACT                          Background: Celiac disease (CD) is an autoimmune disorder with a prevalence of 2/100 in Sweden. The only treatment is a diet free from gluten. Gluten occurs in grains of wheat, rye, barley and being diagnosed with CD often means that a change in eating habits is necessary. Living together with someone with CD has been shown to be problematic. Family life may be negatively affected and parents of children with CD experience worry and anxiety for their child. Objective: The aim of the study was to examine how mothers of children with CD experienced and handled everyday life in relation to their child's gluten-free diet (GFD). Method: A targeted selection was used and qualitative, semi-structured interviews were conducted with nine mothers of children with CD. The interviews were recorded and transcribed verbatim and then analyzed with qualitative content analysis. Results: All participants felt that everyday life had been adapted to the child with CD and there were different ways to deal with the GFD. Some chose to have the home as a gluten-free zone to avoid the stress of risking to give the child wrong food. Others chose to have both gluten-containing and gluten-free foods at home because of economic aspects and preferences from other family members. The level of knowledge about CD in the community was considered low, which was perceived to complicate everyday life for mothers of a child with CD. The majority of participants expressed that best support was found through Internet and social media. Conclusion: According to mothers of children with CD, the disease involved some dilemmas and daily life was at times perceived as worrisome, which can affect quality of life. Internet and social media were considered as good support in everyday life. Increased knowledge in society and greater understanding from the environment could improve families everyday life.

Bakgrund: Celiaki är en autoimmun sjukdom som påverkar två delar av tunntarmen. En autoimmun reaktion påbörjas vid intag av gluten (gliadin) som främst finns i sädesslagen vete, korn och råg. De sociala situationer som personer med Celiaki upplever är komplexa. Sjuksköterskans stöd till personer med Celiaki är viktigt för att bidra till en ökad livskvalité och kan även stödja till att bibehålla, främja och återfå hälsa. Syfte: Var att belysa personer med Celiakis behov av stöd ur ett omvårdnadsperspektiv. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteratur studie och åtta resultatartiklar framkom. Resultatartiklarna granskades, bearbetades och sammanställdes till tre teman. Resultat: De teman som framkom var: Sjuksköterskans stöd- Att vara en del av ett sammanhang, Sjuksköterskans roll- Att dela erfarenheter, Sjuksköterskans betydelse- Att ge stöd för personer med Celiaki. Det framkom från resultatet att personer med Celiaki påverkades både psykiskt och socialt och därmed i behov av stöd. Konklusion: Från resultatet framkom det att personer med Celiaki är i behov av stöd. En okunskap om sjukdomen från allmänheten påverkar personer med Celiaki i sociala sammahang. / Background: Celiac disease is an autoimmune disease that affects two parts of the small intestine. An autoimmune reaction is initiated by consuming gluten (gliadin) which is mainly found in wheat, barley and rye. The social situation that people with Celiac disease experience is complex. The nurse's support for people with Celiac disease is important to contribute to an increased quality of life and can also help maintain, promote and regain health. Purpose: To highlight people with Celiac disease's need for support from a nursing perspective. Method: The study is conducted as a general literature study and eight result articles appeared. The eight results articles was reviewed, processed and compiled into three themes. Results: The themes that emerged was: The nurse's support- To be part of a context, The nurse's role- To share experiences, The nurse's importance of providing support for people with Celiac disease. It emerged from the results that people with Celiac disease were affected both mentally and socially and thus are in need of support. Conclusion: The results showed that people with Celiac disease are in need of support. The lack of knowledge by the general public of the disease affects people with Celiac disease in the social context

Syftet med denna studien var att undersöka huruvida den glutenfria dieten förceliakipatienter påverkar det dagliga livet. Frågeställningen är: Hur är det att somvuxen leva med celiaki i vardagen? Hur påverkar kostomläggningen ochtillgänglighet av glutenfri kost det dagliga livet och den privata ekonomin? Elvavetenskapliga artiklar granskades och resultaten i dem tematiserades i fem olikateman. Dessa teman var måltider i hemmet, måltider utanför hemmet, vardagslivetoch sociala aktiviteter, copingstrategier samt ekonomi och tillgänglighet.Resultaten diskuteras med Carnevalis omvårdnadsmodell som teoretiskreferensram. Celiakipatienters inre och yttre resurser balanseras mot kraven somfinns för att klara det dagliga livet. Det visade sig att celiakin och den glutenfriadieten påverkade flera situationer i det dagliga livet. Det upplevdes som svårt attfölja en diet och samtidigt ha ett problemfritt socialt liv, mycket spontanitetförsvann och mycket planering krävdes. Dessutom fann författarna enkönsskillnad i upplevelsen av vad den glutenfria dieten innebar och inkräktade på.I diskussionen berörs framtida värden där sjuksköterskans behov av kunskap tasupp. Slutsatsen baseras på resultaten från de vetenskapliga artiklar som används istudien. / The aim in this study was to make research into whether the gluten-free diet forceliac patients influences their daily life. The issue is: How is it to live with celiacdisease in everyday life as an adult? How does the change in diet and availabilityof gluten-free products influence the everyday life and the private economy?Eleven scientific articles were studied and the results in them is presented in fivedifferent themes. These themes were meal times at home, meal times outside thehome, the everyday life and social activities, coping strategies and economy andavailability. The results are discussed with Carnevali´s model of nursing astheoretical frame of reference. Celiac patients inside and outside resources isbalanced against the requirements necessary to handle daily life. The resultsshowed that the gluten-free diet itself influenced the daily life in severalsituations. The celiac patients experienced difficulties in following the diet and atthe same time having a social life without any trouble A lot of spontaneity wasreplaced by a lot of planning. Moreover, the authors found a sex difference in theexperience of the influence of the gluten-free diet meant and trespassed on. In thediscussion, the future value of nurses knowledge of celiac disease is mentioned.The conclusion is based on the results from the scientific articles that are used inthe study.

Bakgrund Celiaki är en autoimmun sjukdom som ger inflammation i tunntarmsslemhinnan vid intag av gluten. Symtom hos vuxna kan vara diffusa och därför svåra att koppla till celiaki. I Sverige är genomsnittstiden från första symtom till celiakidiagnos ungefär 10 år och det finns luckor i kunskapen om vilka konsekvenser fördröjningen till diagnos ger. Syfte Studiens syfte är att överblicka hur fördröjd diagnos av celiaki hos vuxna påverkar samhällets resurser, hur dessa individer upplever att symptomen påverkat deras sociala liv före och efter diagnos, samt om diagnostiken behöver effektiviseras. Metod I Sverige, september 2012, skickades en Internetbaserad enkät ut till 4337 medlemmar i Svenska Celiakiförbundet varav 611 kvarstod efter bortfall. Enkätens fokus var främst sjukfrånvaro, vårdkontakter och social påverkan p.g.a. symtom av celiaki. Enkäterna analyserades i SPSS (v.20.0) med p<0,05. Resultat Efter diagnos sjönk både sjukfrånvaro och vårdkontakter. Deltagarna undvek också sociala aktiviteter i mindre utsträckning och majoriteten upplevde förbättrad livskvalité. En stor del (39 %, n=238) uppgav att de fått diagnos först 10 år eller mer efter symtomdebut, varav majoriteten var äldre. Det var framför allt de som uppgav en fördröjning på fyra år eller mer från första symtom till diagnos som upplevde att deras livskvalité förbättrades av diagnosen. Slutsats Det är viktigt att celiakidiagnos ställs tidigt för att bespara kostnader som annars kommer av sjukfrånvaro och vårdkonsumtion, samt minska den negativa påverkan av symtom på det sociala livet och livskvalitén. Då mer än hälften av deltagarna i studien haft symtom i minst 5 år innan diagnos anser vi att åtgärder måste sättas in. Tidigare diagnos kräver antingen screening av befolkningen eller nya vårdplaner där diffusa symtom av celiaki uppmärksammas mer. Mer studier behövs för att avgöra vilken åtgärd som är mest hållbar. / Background Coeliac disease is an autoimmune disease where gluten causes inflammation in the mucosa of the small intestine. Symptoms in adults may be vague and therefore difficult to associate with coeliac disease. In Sweden, the average delay from first symptom to diagnosis is about 10 years. There are gaps in the knowledge of the consequences of a delayed diagnose. Objective The purpose of this study is to review the effect of the delay of coeliac diagnosis among adults on society’s resources, how the symptoms may have affected these individuals social life and the need of improved diagnosis. Method In Sweden, September 2012, an online questionnaire was distributed to 4,337 members of the Swedish Coeliac Society of which 611 was included in the study. The survey focus was mainly sick leave, health care contacts and social impacts due to symptoms of coeliac disease. The questionnaires were analyzed in SPSS (v.20.0) with p<0,05. Results Both sick leave and health care contacts decreased after diagnosis. The participants also avoided social activities to a lower extent and the majority experienced an improved quality of life. A large proportion (39%, n=238) reported that diagnosis delayed at least 10 years from the onset of symptoms, the majority of whom were older than the average. It was mainly those who reported a long delay from first symptom to diagnosis who experienced an improvement in quality of life due to diagnosis. Conclusion Early diagnosis is important in order to reduce costs that would otherwise derive from health care consumption and sick leave. Early diagnosis would also reduce the negative impact of symptoms on social life and quality of life. Since the majority of the participants reported a delay of at least 5 years from onset of symptoms to diagnosis, we believe that it is necessary to take action. In order to diagnose individuals with coeliac disease at an earlier stage it is necessary to apply effective methods such as screening or new care plans with more attention on vague symptoms. To determine which method is most sustainable, more studies needs to be done.

Hos barn förekommer allergier, överkänsligheter och intoleranser mot födoämnen allt oftare. För dessa tillstånd krävs näringsrik specialkost. Celiaki är ett sådant exempel som kräver en strikt kosthållning helt fri från gluten för ett gott välmående. Syftet med arbete är att undersöka hur måltidsservice på några av de olika produktionsköken i Umeå kommun arbetar med specialkost på förskolor. Studien baseras på sju stycken kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultatet visade på att produktionsköken har strikta rutiner angående specialkost och en god kommunikation ger trygghet för både kökspersonalen och föräldrarna. Resultatet pekade på att barn vid kommunens förskolor har intyg och arbetet med specialkost uppfattas som tidskrävande. Utbildning angående specialkost på produktionsköken var bra medan det framkom variation bland förskolepersonalens utbildning och utbudet av utbildning. Strikta rutiner följs i produktionsköken för att garantera en icke kontaminerad måltid för barnen som behöver följa en specialkost. / Allergies, oversensitivity, and intolerances towards food are more becoming more common found amongst children. For these kinds of diseases, a nutritious special diet is required. Same thing is necessary for children with coeliac disease, that due to the certain condition requires a strict gluten free diet for a good wellbeing. The purpose of this thesis was to investigate how the food service in Umeå county is working with special diets for preschools in the different production kitchens. Seven qualitative interviews that were semi structured where collected. This data was thereafter analyzed with content analysis. The result showed that the production kitchens had strict routines regarding special diets, and a good communication is a vital part for the safety between kitchen staff and the children's parents. Further on, the result indicates that the children need to have a certain certificate and that special diets are perceived as a time consuming. Education about special diets were seen as good in the production kitchens, whereas at the preschools the educational level and possibility to educate themselves were more varied. Strict routines are followed to guarantee a non-contaminated meal for the children that are required to follow a special diet.

Bakgrund Prevalensen hos barn med diabetes typ I och den samtidiga förekomsten av celiaki varierar i studier mellan 2,4-16,4 %. Celiaki och diabetes typ I kräver båda en noggrant kontrollerad kost. Det tycks finnas få studier som undersöker hur kombinationen av de två olika kosterna fungerar i praktiken. Syfte Att utforska hur föräldrar till barn med dubbeldiagnosen celiaki-diabetes upplever att kosten fungerar. Metod En kvalitativ metod användes i form av skrivna berättelser, insamlade via ett webbaserat formulär. Informanterna var 26 föräldrar till barn i åldrarna 3- 16 år med dubbeldiagnosen celiaki-diabetes. Berättelserna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Informanterna upplevde att det var svårare att få maten att fungera då de hade båda sjukdomarna att ta hänsyn till och att dubbeldiagnosen krävde ständig planering av måltider. Föräldrarna upplevde bristande kunskap i omgivningen, exempelvis hos personal inom skola och restaurang. Det fanns små möjligheter att spara tid och pengar och matutbudet var ofta begränsat, särskilt vad gäller produkter med lågt glykemiskt index. Upplevelser av att vara till besvär och ett bristande bemötande från omgivningen kunde förstärka känslan av att inte vara som alla andra. Slutsats Svårigheterna att lita på omgivningens kunskaper kring de två kostbehandlingarna försvårade följsamheten till kosten och begränsade barnens sociala liv. Upplevelserna av bristande bemötande och förståelse i omgivningen kunde förstärka känslan av att inte vara som alla andra och att vara till besvär. Därför finns ett behov av utbildning riktad till skol- och restaurangpersonal för ökad kunskap och förståelse. Mer material rörande matlagning anpassat till dubbeldiagnosen skulle också underlätta, både för barnens familjer och omgivningen. Den ständiga planeringen begränsade vardagen och föräldrarollen påverkades till att bli mer kontrollerande vilket skulle kunna försvåra för föräldrarna i att lotsa barnet till mer självständighet. Utbudet av glutenfria specialprodukter med lågt glykemiskt index var begränsat, framförallt vad gäller bröd. Därmed finns ett behov av en vidare produktutveckling. / Background The prevalence of both coeliac disease and diabetes type I in the pediatric population varies between 2.4-16.4 %. Both diseases demand a strictly controlled diet A limited number of studies are investigating the practical implementation of the two diets. Objective To investigate parent’s experiences of the diet, when having a child with both coeliac disease and diabetes type I. Method A qualitative method was used in form of narratives, collected through a web based form. The informants consisted of 26 parents, having a child of age 3-16 years, diagnosed with both coeliac disease and diabetes type I. Qualitative content analysis was used to analyze the narratives. Result Difficulties were experienced by the informants considering the practical implementation of the two diets. The double diagnosis demanded frequent planning. Lack of knowledge in the surroundings was experienced, for example in staff at school and restaurants. The possibilities of saving time and money were limited and there were limitations also in the food supply, especially gluten-free products with low glycemic index. Due to experience of inconvenience and negative treatment from their surroundings, the feelings of being different were enhanced. Conclusion Difficulties in trusting others knowledge regarding the diet lead to compliance issues and put restraint to the children’s social life. Perceptions of lack of treatment and understanding in the surroundings could enhance the feeling of not being like everyone else and being a nuisance. A need for education aimed at staff in schools and restaurants exists to increase knowledge and understanding. More materials regarding cooking with the double-diagnosis are desirable. Constant planning lead to limitations in the daily life and the parenting role became more controlling, which could create difficulties when guiding the child into independence. Also the supply of gluten-free products with low glycemic index is limited and need further development.

Celiaki (glutenintolerans) är en kronisk, autoimmun sjukdom med diffusa symtom. Vid förtäring av glutenhaltig mat uppstår en allergisk reaktion hos glutenintoleranta individer. Gluten kan inte fullständigt brytas ned av kroppens enzymer, vilket betyder att icke nedbrutna peptidfragment (såsom glutamin) absorberas i tarmslemhinnan. Enzymet transglutaminas katalyserar omvandlingen av glutamin till glutamat. Glutenkänsliga T-celler aktiveras av glutamat att utsöndra proinflammatoriska cytokiner såsom interferon-gamma (IFN-γ) och tumörnekrosfaktor-alfa (TNF-⍺). Syftet med studien var att undersöka om gluten- och gliadinstimulering av celler i helsaliv in vitro kan inducera produktion av IFN-γ och TNF-⍺. Pilotstudier med 2 försökspersoner utfördes, där celler i salivprover stimulerades med enzymatiskt nedbrutet gliadin (<40 mg gliadin), samt PHA (5 µg/mL), PMA (50 ng/mL) och LPS (1 µg/mL) 20 timmar vid 37 ˚C. Cytokinproduktionen i salivproverna kvantifierades med ELISA och uppreglering av IFN-γ och TNF-⍺ undersöktes med RT-qPCR. Efter metodutveckling upprepades stimulering och ELISA med salivprov från 12 försökspersoner (6 individer med och utan celiaki). Immunreaktionen som uppstår hos glutenintoleranta individer in vivo kunde inte återskapas i saliv in vitro med den framtagna metoden. Hos övervägande delen av salivproverna var cytokinproduktionen under detektionsgränsen, 4 pg/mL för IFN-γ och 15,6 pg/mL för TNF-⍺. Det finns risk för att outforskade detaljer eller agens saknades från reaktionskedjan och därmed kunde den förväntade immunreaktionen inte återskapas. En annan felkälla kan vara för låg koncentration av immunceller i saliven. / Celiac disease is a chronic, autoimmune disease that has diffuse symptoms. Upon consuming gluten containing food, an allergic reaction occurs in gluten-sensitive individuals. Gluten cannot be fully digested by human enzymes, which leads to non-digested peptide fragments (such as glutamine) to be absorbed in the gastrointestinal wall. The transglutaminase enzyme catalyzes the conversion of glutamine to glutamate. Glutamate activates gluten-specific T-lymphocytes to produce proinflammatory cytokines e.g., interferon-gamma (IFN-γ) and tumor necrosis factor alpha (TNF-⍺). The aim of this study was to investigate whether stimulation of cells in whole saliva in vitro with gluten and gliadin can induce production of IFN-γ and TNF-⍺. Pilot studies were conducted, where cells in saliva from 2 subjects was stimulated with enzymatically digested gliadin (<40 mg gliadin) together with PHA (5 µg/mL), PMA (50 ng/mL) and LPS (1 µg/mL) for 20 hours at 37 ˚C. The production of cytokines was quantified by ELISA, and the upregulation of IFN-γ and TNF-⍺ was analyzed by RT-qPCR. After method development, the stimulations and ELISA quantifications of the proinflammatory cytokines were repeated in saliva samples from 12 subjects (6 individuals with and without celiac disease). The immune reaction that occurs in people with celiac disease could not be recreated in saliva in vitro with the developed method. In most of the samples the production of cytokines was under the detection range, 4 pg/mL for IFN-γ and 15,6 pg/mL for TNF-⍺. There is risk of unstudied details or agents missing from the reaction chain, and therefore the expected immune reaction could not be recreated. Another source of error could be low concentration of immune cells in saliva.