Background: Neck pain is a major public health with great effects on both the individual and society. Cervical radiculopathy is a relatively common form of neck pain with neurological symptoms. Physical therapy is often the first treatment but there is paucity in literature reviews investigating the effects of physical therapy. Objective: To assess the effects of physical therapy for cervical radiculopathy. Methods: A literature search was conducted in PubMed, CINAHL, PEDro and Web of Science. A total of 12 RCT articles were included in the study. The articles were reviewed based on the aims of the study and the PEDro scale. Results: Eight studies of moderate quality and four high quality. Most studies used the same outcome measures. Most common interventions were traction and manual therapy. Outcomes were varied with some reporting positive effects and others no change. Treatment periods, number of sessions and follow-up varied. In most cases, the positive results wore off at follow-up and differences between groups less pronounced. Conclusions: The quality of RCTs investigating cervical radiculopathy is variable. There is limited evidence suggesting that physical therapy treatment can have a measurable and significant long-term effect on cervical radiculopathy. / Bakgrund: Nacksmärta är ett allvarligt folkhälsoproblem med stor effekt på både den enskilde och samhället. Cervikal radikulopati är en relativt vanlig form av nacksmärta med neurologiska symtom. Fysioterapi är ofta den första behandlingen för detta tillstånd men det är brist på litteraturstudier som undersöker fysioterapins effekter. Syfte: Att undersöka effekterna av fysioterapi för cervikal radikulopati. Metod: Litteratursökningar gjordes i PubMed, CINAHL, PEDro och Web of Science. Totalt inkluderades 12 RCT artiklar i studien. Artiklarna granskades utifrån studiens frågeställningar samt PEDro kvalitetsgranskningsmall. Resultat: Åtta studier var av måttlig kvalitet och fyra hög kvalitet. De flesta studier använde samma utfallsmått och alla uppmätte smärta, funktionshinder och funktion. De två vanligaste behandlingarna var traktion och manuell terapi. Resultaten av insatserna varierade då vissa rapporterade positiva effekter och andra ingen förändring. Behandlingsperioder, antal sessioner samt uppföljning varierade. I de flesta fall, så avtog de positiva resultaten vid uppföljning och skillnaden mellan grupperna blev mindre uppenbara. Konklusion: Denna litteraturöversikt påvisade att kvaliteten på de RCT studier som undersöker cervikal radikulopati varierar. Resultaten visar att det finns begränsad evidens som tyder på att fysioterapi kan ha en mätbar och betydande inverkan på cervikal radikulopati i längden.

Bakgrund: Cervikal dystoni är en neurologisk sjukdom som drabbar nackmuskulaturen med muskelsammandragningar som kan resultera i felställningar, smärta och tremor. Behandlingen består i dagsläget av injektioner med Botulinumtoxin och fysioterapi. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka den självrapporterade nivån av fysisk aktivitet och sambandet mellan fysisk aktivitet och smärta hos personer med cervikal dystoni. Metod: Detta var en icke experimentell tvärsnittstudie med 273 medlemmar i Svensk dystoniförening som deltagare. Insamling av data skedde via en enkät.  Den fysiska aktivitetsnivån mättes med IPAQ-sf och smärta med NRS. Resultat: Gruppen placerades i kategori två enligt International Physical Activity Questionnaire´s (IPAQ) riktlinjer med ett medianvärde på 925,5 MET-minuter vilket innebär måttligt aktiva. I gruppen uppnådde 34,05% de allmänna rekommendationerna för fysisk aktivitet uppsatta av WHO. Det förelåg ingen skillnad mellan män och kvinnor vad gäller fysisk aktivitetsnivå och en låg icke signifikant korrelation mellan smärta och fysisk aktivitetsnivå. Konklusion: För fysioterapeuter är det bra att ha i beaktning att personer med cervikal dystoni är mindre fysisk aktiva och behandlingen bör utformas efter individen för bästa möjliga behandling. Liknande studier med andra datainsamlingsmetoder behövs för att säkerställa resultatet. / Background: Cervical dystonia is a neurological disease which effects the muscles of the neck with muscle contractions that could lead to malalignments, pain and tremor. Todays treatment consists of injections with botulinum toxin and physical therapy. Aim: The purpose of this study was to examine the self-reported level of physical activity and the correlation between physical activity and pain among people with cervical dystonia. Method: This was a nonexperimental cross-sectional study with 273 members of Svensk dystoniförening as participants. Collection of data was gathered thru a questionnaire. The level of physical activity was measured with IPAQ-sf and level of pain with NRS. Results: The result showed that the group was placed in category two according to the International Physical Activity Questionnaire´s (IPAQ) guidelines with a median of 925,5 MET-minutes which means moderately active. Within the group 34,05% reached the current recommendations for physical activity stated by WHO. There was no difference between men and women as to level of physical activity (p=0,39, p=0,36), and a low insignificant correlation between pain and level of physical activity (r=-0,15). Conclusion: Similar studies with other data collection methods is needed to ensure a possible result. For physiotherapists, it is good to keep in mind that people with cervical dystonia are less physical active and that the treatment should be designed for the individual for the best possible result.

Syfte: Att undersöka vilka faktorer personer med cervikal dystoni (CD) anser underlättar respektive hindrar deras möjlighet till fysisk aktivitet.  Design och metod: Explorativ och deskriptiv design. Kvalitativ innehållsanalys och kvantitativ frekvensberäkning av svar på två öppna frågor i en enkät (n=144). Utifrån graden av upplevt aktivitetshinder på grund av CD gjordes även uppdelning i subgrupper. Resultat: Sju kategorier (och 28 subkategorier) underlättande faktorer framkom.  De tre största var ”Rörlig i vardagen”, ”Psykiska faktorer” och ”Nytta av hjälpmedel”. Vid större grad av aktivitetshinder angavs ”Nytta av hjälpmedel” oftare än ”Psykiska faktorer”. Vid mindre grad av aktivitetshinder utgjorde istället ”Psykiska faktorer” största kategorin följt av ”Rörlig i vardagen” och ”Träningsrelaterade faktorer”. Åtta kategorier (och 24 subkategorier) hindrande faktorer framkom. De tre största var ”Nackrelaterade besvär”, ”Psykiska begränsningar” och ”Andra fysiska besvär”. Vid större grad av aktivitetshinder angavs ”Nackrelaterade besvär” mest frekvent, följt av ”Andra fysiska besvär” och ”Begränsningar i vardaglig fysisk aktivitet”. Vid mindre grad av aktivitetshinder angavs istället oftast ”Psykiska begränsningar” följt av ”Nackrelaterade besvär” och ”Andra fysiska besvär”. Konklusion: För att optimera möjligheten till fysisk aktivitet hos personer med CD bör fysioterapiinsatser förutom fokus på reducering av sjukdomsrelaterade besvär även inkludera ett evidensbaserat beteendemedicinskt förhållningssätt. Insatserna bör påbörjas i ett tidigt skede av sjukdomen. / Purpose: To investigate the self-perceived facilitators and barriers to physical activity among people with cervical dystonia (CD). Design and method: Explorative and descriptive design. Qualitative content analysis and quantitative frequency analysis of two open-ended questions in a survey (n= 144). Subgroups based on self-perceived CD-related limitations in activity were also formed. Result: Seven categories (and 28 subcategories) facilitators emerged. The three most commonly reported were “Motion in everyday life”, “Psychological factors” and “Supportive aid”. Patients with major activity limitation mentioned more frequent “Supportive aid” than” Psychological factors”. Among patients with minor activity limitation “Psychological factors” was the largest category followed by “Motion in everyday live” and “Exercise-related factors”. Eight categories (and 24 subcategories) barriers emerged. The three most commonly reported were “Neck-related problems”, “Psychological limitations” and “Other physical disabilities”. People with major activity limitation most frequent experienced “Neck-related problems” followed by “Other physical disabilities” and “Limitations in everyday physical activities”, while “Psychological limitations” was most frequent mentioned by patients with minor activity limitation, followed by “Neck-related problems” and “Other physical disabilities”. Conclusion: To optimize the possibility for people with CD to be physical active, physical therapy interventions should not only focus on reducing disease-related complications but also incorporate an evidence-based behavioral medicine approach. Interventions should begin at an early stage of the disease.

Bakgrund Extern strålbehandling är en viktig del av processen för behandling av cervikal cancer. Målet med denna typ av behandling är att bestråla tumörområdet med så hög dos som möjligt och omkringliggande frisk vävnad med så lite dos som möjligt. Ett problem som upptäckts är att rörelser i tumörområdet under behandling kan påverka precisionen av strålfältet. Syfte Syftet med litteraturstudien var att beskriva omfattning av rörelse och volymförändring i tumörområdet under strålbehandling av cervikal cancer. Metod                  Nio artiklar med kvantitativ design kvalitetsgranskades och resultaten sammanställdes med inspiration av Fribergs modell. Resultat Omfattning av rörelser och volymförändringar upptäcktes variera och är något som skiljer sig mellan individer. Valet av bildtagnings- och mätmetod har stor betydelse gällande patientsäkerhet och stråldos.   Slutsats Hur mycket tumörområdet rör sig/förändras i volym var något som varierade mellan patienterna i studierna och det är därför viktigt att anpassa behandlingen efter dessa variationer. Olika metoder för bildtagning och mätning kan användas både för att upptäcka rörelser och volymförändringar i tumörområdet under extern strålbehandling. De olika metodernas fördelar bör noggrant vägas mot nackdelar innan användning för att hitta en optimal metod som främjar patientsäkerhet. / Background External radiation therapy is an important part when treating cervical cancer. The goal of this type of therapy is to irradiate the tumor area with the highest possible dose and minimize the dose given to the surrounding healthy tissue. One problem showed is that movement in the tumor area during treatment can cause problems regarding keeping the precision as high as possible. Aim The aim of this literature study was to describe the extent of movement and volume change in the tumor area during external radiotherapy treatment of cervical cancer. Method Nine articles with quantitative design were quality-reviewed and the results were compiled with inspiration from Friberg's model. Results The extent of movements and volume changes was discovered varying and is something that differs between individuals. The choice of imaging and measurement method is of great importance in terms of patient safety and radiation dose. Conclusions The extent of movement and change in volume varied between patients in the studies and it is therefore important to adjust the treatment according to these variations. Different methods of imaging and measurement can be used both to detect movements and volume changes in the tumor area during external radiation therapy. The benefits of the different methods should be carefully weighed against disadvantages before use to find an optimal method that promotes patient safety.

Syftet med denna studie var att undersöka hur användningen av bedömningsmetoden cervikal auskultation (CA) ser ut hos dysfagilogopeder i Sverige. Våra frågeställningar var: Hur utspridd är metoden inom logopedkåren? Hur utspridd är metoden i landet? Vilka åsikter finns kring metoden bland logopeder i Sverige? Vilka undersökningsmetoder vid dysfagi används mest bland logopeder i Sverige? Totalt deltog 82 personer i studien. Data samlades in genom en webbenkät. Frågorna i enkäten var blandat öppna och slutna. Resultaten visade att 18 % av de svarande använde CA. Det fanns ett signifikant samband mellan hur ofta man använde metoden och hur säker man kände sig i bedömningen. Signifikans hittades också mellan hur ofta man använde CA och hur stor vikt man lade vid det man kom fram till med metoden när man gjorde sin totala bedömning. Större vikt tillskrevs även CA:s resultat av dem som kände sig säkra i att bedöma med CA. Resultaten visade också att ju fler år man hade använt metoden desto säkrare kände man sig i att göra bedömningar med den. Majoriteten av de som använde CA var självlärda eller hade lärt sig metoden genom kollegor. En tanke som uppkom var om logopeder i Sverige eventuellt tror att CA är menat att användas som enskild bedömningsmetod och därmed ersätta icke-instrumentell bedömning. CA tycks inte användas så frekvent i Sverige främst på grund av brister i evidens och tillförlitlighet men många ser fördelar som skulle motivera användning av CA som en del i icke-instrumentell bedömning. / The purpose of this study was to investigate the use of the assessment method cervical auscultation (CA) amongst speech and language pathologists (SLPs) in Sweden working with dysphagia. We wanted to find out: How widespread is the method in the SLP profession? How widespread is the method in the country? What opinions are there about the method amongst SLP´s in Sweden? What assessment methods within dysphagia are mostly used among SLP´s in Sweden? A total of 82 SLPs participated in the study. Data were collected through an online survey. The survey questions were of both quantitative and qualitative nature. The results showed that 18% of the respondents used CA. There was a significant correlation between the frequency of use of the method and how confident SLPs felt in the assessment. Significance was also found between the frequency of use of CA and how much importance SLPs assigned to what was discovered with the method when making the overall assessment. More importance was also ascribed to the results of CA from those who felt confident in assessing with the method. The results also showed that the longer SLPs had used the method, the more confident they felt in assessing with it. The majority of those who used CA were self-taught or had learned the method through colleagues. A thought that arose was whether the SLPs in Sweden possibly believe that CA is meant to be used as the sole method of assessment, replacing non-instrumental assessment. CA does not seem to be used frequently in Sweden, mainly because of lack of evidence and reliability but many see benefits that would justify the use of CA as part of the clinical assessment.

Background: Impaired proprioception has been reported in patients with neck pain. The most common way to assess proprioception is the testing of joint position sense. Researchers usually uses advanced technical equipment. Laser pointer tests have been described for testing global joint position sense against two-dimensional targets, which can also be used clinically. One-dimensional targets can provide accurate information about deviations in the current motion plane and allow easy calculation of a number of additional output variables. Objectives: Evaluate test-retest reliability of a new clinical test using laser pointer and a one-dimensional target for assessment of cervical joint position sense. Design: Cross-sectional test-retest reliability study. Method:The study included 56 individuals, 30 healthy controls and 26 with neck pain were tested at two occasions 6-8 days apart. Calculation of the reliability was done by analysing relative, ICC, and absolute, SEM, reliability. Results: The results were relatively scattered but showed an overall moderatereliability with an ICC between 0,51-0,73, but in some cases a poor reliability under 0,5 except for two measures that showed good reliability over 0,77.The SEM for total group were between 0,72°-2,87°, indicating a relatively high level.  Conclusions: Current research demonstrates an overall moderate reliability testing JPS with a laser pointer and a one-dimensional target.